Vadan alla dessa rösen?!

"Väster om Jämtland" har jag sett att man märkt ut med rejäla trästolpar, dock utan kryss. Man har väl ledsnat på att kvista om efter varje blåsväder.

Permanenta vintermarkeringar förekommer på ett fåtal håll i Norge. De exempel jag kommer på är i gränstrakter, t ex mellan Enan och Storerikvollen; jag har hört att det även förekommer i närheten av Grövelsjön, eller om det var Rogen. I Trollheimen är vinterleden
till Trollheimshytta (som jag ivrigt rekommenderar!) stakad - och de stakarna är inte precis små. Här kan man om man darrar på kompasshanden lätt komma vid sidan av det rätta passet; sommartid finns inga tydliga stigar som hjälper.

En erfarenhet jag gjort i Norge är att om DNT inte rösar så gör någon annan det, ofta dåligt.
Dvs. det röda T:et på rösena är närmast en spärr mot vildare rösning.

I Dovrefjell finns en dal som leder norrut mot Eikesdalen; där finns ingen DNT-led, men "privata" rösen på båda sidor om älven. I Leirungsdalen har DNT avmarkerat och där har någon plötsligt lagt upp rösen som inte leder nån vettig vart. Är man uppmärksam på kartan hela tiden lär man inte bli lurad (jag blev det inte), men det verkar ju onödigt. I den branta nedstigningen till Svartdalen är det däremot rösen kvar och jag gissar att man
annars finge göra ett par misslyckade försök att hitta väg ned innan det går bra - inte ens en 50000-karta är tillräckligt detaljerad.

I Trollheimen gick jag en gång en riktigt brant uppförspassage i orösad terräng och det var fullt av små överraskningar på vägen!

I Reinheimen finns inga DNT-stigar, men Asbjørnsdalen är rösad, antagligen av de jägare som har stugor där. I klart väder är det omöjligt att gå fel, terrängen är hur tydlig som helst, karta räcker (dvs. kompass behövs inte).
Loralia mellan Lesjaskog och Lordalen är angiven som omarkerad stig på kartan
men är rösad hela vägen; och där är väl problemet bara att gå rätt under trädgränsen. Nån lustigkurre har målat röda T:n på vissa av rösena.

Den som vill ha lite äventyr kan gå från Lordalen genom Skarvedalen och vidare mot Billingen i dimma (helst ska man vara magsjuk också). Inte nog med att det är stenigt i fem timmar eller så, det säkraste orienteringsmärket, en sjö, blir plötsligt ett intressant problem när man inte ser hela och inga landmärken i form av bergskammar e.d. är synliga. Men det gick, och jag vill för mitt liv inte ha fler rösen i Reinheimen.

Hur är det i Sverige? I Norge är rösning som bygge - det krävs tillstånd. Myndigheterna kan när som helst säga till om att leder ska läggas ned, och det sker också. Man menar att koncentration av vandrandet minskar slitaget; undrar det jag. Mer trovärdigt är att det gynnar djurlivet.
 
hmm....

menade ju givetvis inte att trampa på någon tå...
tänker då...om nu rösena är störande...
trådstartaren...har du något förslag om hur man kan få bort dem??
eller...någon annan som har?
om de har legat länge och är boplats för många djur...hur göra då??
kommer att tänka på planerna att städa everest...som blivit ett sopberg...liksom många andra berg...skulle gärna vara med och städa berg...
kanske man kan dra ihop frivilliga från utsidan...som under en fjällvandring tillsammans plockar ner alla störande rösen?
och...jag menar inte att vara dum eller ironisk...eller så...utan helt seriöst...frågan är viktig för en del...annars skulle som sagt var inte denna tråden funnits...hur skulle det gå till?
här på lidingö...tänker majoriteten...att allt man inte vill ta tag i själva...satsar man på att föreningar och privatpersoner gör...alltså...man kanske skulle kunna betala en förening? vilken? vem ska betala??
ja...bara en del tankar...
kram till de som vill från anna
 
Jag är inte det minsta sur, arg eller irriterad. Jag ansåg bara frågan avklarad och besvarad och det vad det jag ville uppnå med tråden. Jag tycker väl inte heller att någon har haft en annan åsikt än mig bortsett från vikten av den här diskussionen och det är ju bara ännu ett tecken på att rösena är överflödiga.

En inte alltför omfattande och invecklad lösning på "problemet" skulle kunna vara att varje gång man passerar ett av de här rösena så plockar man bort en sten och lägger/kastar/förflyttar den en bit ifrån röset samtidigt som ni tänker på att ni bidrar till en finare fjällmiljö (i allafall i mina ögon). Då försvinner rösena på samma sätt som de kom, jag blir jätteglad, och ni slipper se mig med våld ta mig in i riksdagen och kräva en ny anti-rösningslag

Om något röse nu blivit hem för ett djur så är det ju inte överflödigt längre utan fyller en mycket fin funktion och isåfall låter man ju röset naturligtvis vara. Nu vet jag inte vilket djur som skulle tänkas bosätta sig i ett röse bredvid en led men det kan säkert hända.

Slut för denna gång.
 
flåt...att jag inte låter tråden dö...

det är di små söta insekterna som bor i rösena...iallafall de jag har undersökt....de är hem för sånt som gråsuggor och andra mer spännande småkryp...och ibland...en del ödlor...en insekt drar till sig insektsätare...givetvis gäller detta inte alla rösen...men...då tycker jag ju att det är ett utmärkt förslag...istället för att lägga ytterligare en sten...så låt oss alla plocka av en sten när vi vandrar förbi ett röse...de överersta är inte insektshem iallfall...så slipper du gå till riksdagen :) *ler stort*...
kram anna
 
Att begiva sig ut på fjället och bespetsa sig på att dessa flyktiga "ledmarkeringar" skall ingiva någon som helst förtröstan i navigationshänseendet är för mig mäkta impertinent.

Då dessa kreationer finnes på, över, invid, under och ibland innuti objekt, toppar, broar, vattendrag och andra objekt i naturen kan det näppeligen ingiva tillit när naturens makter skiftar till det värre.

I ren letargi söker man då närmsta röse och finner sig tillslut vid en lägereld, där hängivna och åtlydnadsfulla vandrare byggt upp en fin oval kreation med knolingar i syfte att inte skapa rotbrand i det massiva klippstycket under.

Att med manskraft påverka fjällvärlden i stor eller liten utsträckning förfular och förvränger Fjällvärlden, eller naturen överhuvudtaget. Detta är något som vi brukare i samma utsträckning - o inte mer våldsamt skall undvika för att inte exploatera vår natur!

Köp en kompass och sluta bygg rösen!
 
Att begiva sig ut på fjället och bespetsa sig på att dessa flyktiga "ledmarkeringar" skall ingiva någon som helst förtröstan i navigationshänseendet är för mig mäkta impertinent.

Då dessa kreationer finnes på, över, invid, under och ibland innuti objekt, toppar, broar, vattendrag och andra objekt i naturen kan det näppeligen ingiva tillit när naturens makter skiftar till det värre.

I ren letargi söker man då närmsta röse och finner sig tillslut vid en lägereld, där hängivna och åtlydnadsfulla vandrare byggt upp en fin oval kreation med knolingar i syfte att inte skapa rotbrand i det massiva klippstycket under.

Att med manskraft påverka fjällvärlden i stor eller liten utsträckning förfular och förvränger Fjällvärlden, eller naturen överhuvudtaget. Detta är något som vi brukare i samma utsträckning - o inte mer våldsamt skall undvika för att inte exploatera vår natur!

Köp en kompass och sluta bygg rösen!
Du glömde en sån här: ;-) , eller...?

Jag har aldrig vandrat i områden där antalet rösen stört mig. Jag har å andra sidan aldrig förlitat mig på dem heller, utom då man någon gång korsar en led. Då kan de vara bra orienteringspunkter.
Fast... detta är en sanning med modifikation. Varje gång jag närmar mig ett större vattendrag som jag ska över, så söker blicken längs med stränderna efter rösen som tidigare vadare rest. Dessa betyder ju inte att här är det bara att knalla över, men en ledtråd får jag. Oftast går det bra att ta sig över där. Någon gång har jag behövt leta upp ett annat ställe.
 
Att begiva sig ut på fjället och bespetsa sig på att dessa flyktiga "ledmarkeringar" skall ingiva någon som helst förtröstan i navigationshänseendet är för mig mäkta impertinent.

Då dessa kreationer finnes på, över, invid, under och ibland innuti objekt, toppar, broar, vattendrag och andra objekt i naturen kan det näppeligen ingiva tillit när naturens makter skiftar till det värre.

I ren letargi söker man då närmsta röse och finner sig tillslut vid en lägereld, där hängivna och åtlydnadsfulla vandrare byggt upp en fin oval kreation med knolingar i syfte att inte skapa rotbrand i det massiva klippstycket under.

Att med manskraft påverka fjällvärlden i stor eller liten utsträckning förfular och förvränger Fjällvärlden, eller naturen överhuvudtaget. Detta är något som vi brukare i samma utsträckning - o inte mer våldsamt skall undvika för att inte exploatera vår natur!

Köp en kompass och sluta bygg rösen!

Andra och tredje stycket förstod jag inte. Jag tror du skriver för krångligt.

Behöver det verkligen påpekas att kompassen visar riktning, rösen (förnuftigt placerade) visar väg; det kan vara en enorm hjälp i situationer där riktningen är fullkomligt kristallklar men vägvalet mindre självklart, t ex brant utför, genom svåröverskådlig blockterräng och på vissa pass. Jag har en gång tappat bort både stig och markeringar på en utförspassage i skog, där jag skymtade målet några hundra höjdmeter längre ned. Det blev en jobbig nedstigning.

Ngt försvar för stenhögarna i det inledande exemplet finns förstås inte.

I Alperna är förresten (apropå annat inlägg) målning den vanligaste typen av markering, i Pyreneerna är rösning vanligare. Det är spännande, eftersom kartan ofta har stigar som inte finns på marken och tvärtom. Över ett obekant omarkerat pass går jag inte gärna, eftersom de 50000-kartor jag använder ofta inte är tillräckligt detaljerade i så brant terräng.
 
Just precis. Och jag har hittills inte märkt att någon tycker att rösena längs den nämnda leden är intressanta ur någon aspekt och jag kan därför dra slutsatsen att ingen skulle bry sig om ifall de försvinner.
Bra, det var i stort det jag ville veta.

Då kan den här tråden självdö om inte någon vill forsätta tycka lite mer angående oviktiga frågor. Det är i så fall ett gyllene tillfälle.

Min slutsats är ju att om ingen finner dem intressanta så finns de inte ens, för då har ju ingen travat upp dem från början...

Min slutsats om den här tråden är inte lika glasklar, men jag konstaterar att tråden redan fanns som kommentarer i bloggen, och att den av någon anledning skulle upprepas på forumet. Föga förvånande så var inte alla helt överens, och startas en tråd på ett diskussionforum så lever den väl vidare så länge vi bjäbbar emot varandra. Men det är klart, det kanske borde vara så att den som startar en tråd, också borde ha befogenhet att tala om när det är färdigdiskuterat...
 
Min slutsats är ju att om ingen finner dem intressanta så finns de inte ens, för då har ju ingen travat upp dem från början...

Men det är klart, det kanske borde vara så att den som startar en tråd, också borde ha befogenhet att tala om när det är färdigdiskuterat...


Dvs. när han får replik?
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.