Slipning av isyxor.

Som sagt var: en fint slipad smal spets sjunker in lätt i isen och spränger inte isen så mycket när man slår. Den kommer däremot slitas snabbare och snabbt behöva slipas om vid hårt bruk.

Därför är det som alltid bäst att ha olika blad för olika användningsområden. Om du är relativt ny inom isklättring kommer du kanska hålla dig på isen! och behöver bara en typ blad?

Mitt förslag är att du använder de blad du har, köper nya när de börjar bli ordentligt slitna/nedslipade och då använder de gamla till mixad klättring och de nya till vattenis.

Jag slipar med en vanlig liten handfil som lätt kan följa med i ryggsäcken på tur. Bäst kontroll, ingen upphettning och du kan alltid slipa när du behöver. Som nybörjare är det ganska skönt om bladen sitter hårt i isen men vid avancering sparar man mycket energi om man får ut yxorna utan slit och frenetiskt vickande. Då kan man börja slipa de yttersta taggarna så de smalnar av undertill. Då "hakar" de inte fast så förbaskat när man försöker dra ut bladet ur isen.

Om du tittar på Cascade-bladet eller nya Nomic märker du att de små taggarna blir allt mindre och inte alls som hullingar.

Tjenare,

Det finns ju en gammal, känd isklätter-instruktionvideo som visar detta och mycket annat kul, tänk om jag kom ihåg vad den hette....

Den är från den forntid då det var OK att klättra med handledsremmar utan att bli utskrattad av tonåringarnam så den är gammal.

Det jag gör som minimum är att skärpa "spetsen", om spetsen har stora dimensioner som på mina gamla Piranhas, så gör jag den "mindre" så att den inte spricker upp kallisen så mycket. Till detta använder jag flatfil.

Sedan använder jag rundfil, samma som till motorsågen (det enda redskap som är lika kul som isyxorna förresten), för att göra den lilla hooken längst ut under spetsen, ett måste för tunn och hård is, alltid bra för att känna sej trygg utan att hugga för mycket.

Slutligen så fasar jag av tänderna så att dom blir tunnare nedåt, mot sina spetsar än ryggen, bladet är. Detta gör att det blir litet lättare att få ut yxan igen vid en djup placering. Det är inget kul att spendera massor av kraft på det momentet när mjölksyran rinner till.

Allt det här är extra viktigt vid kall och hård is. Är det riktigt härlig smör-is har det ingen betydelse. Jag kommer ihåg en kompis som lyckades bryta av sitt ena blad når han ledde, en varm och solig tö-dag. Han klättrade bara vidare och sa sedan att han knappt märkte nån skillnad, det gick lika bra med ett halvt blad.

Ha så kul och landa mjukt!

LRF; sa:

Det finns ju en gammal, känd isklätter-instruktionvideo som visar detta och mycket annat kul, tänk om jag kom ihåg vad den hette....

Klicka för att se resterande...

Skulle gissa att det är Waterfall Ice med Jeff Lowe du menar. Den är riktigt bra faktiskt.

http://www.jefflowe.info/sections/books-videos/waterfall-ice/

Just det!

Det är länge sen jag tittade på den. Tycker du att den fortfarande håller alltså?

//Tomas

Den håller absolut, Jeff Lowe är ju ändå den morderna is- och mixklättringens fader. De modifieringar av yxblad som föreslås i filmens utrustningsdel är nu mer eller mindre standard på mordena blad.