Herregud, det där skulle jag få svårt att skrapa ihop hemma, trots att jag har rätt bra resurser på den fronten och aldrig att jag skulle bära med mig det om jag inte åkte till någon extremt oåtkomlig plats och hade för avsikt att stanna länge.
Jag har ett resekit ihopsatt av proffs för att ha med på resor till jävliga ställen, det är inte hälften så mycket i det och jag tycker mitt är i överkant.
Tror någon skojar med oss
Utöver ensamma långvandringar jobbar jag periodvis under primitiva förhållanden på en både varm och konflitkdrabbad plats på jorden, men inte ens dit tar jag med mycket mer än vad som listas nedan.
Senast jag kollade vägde mitt hygien- och sjukvårdskit - inkl kam, tvål, tandkräm & tandborste - 120 g.
Övrigt innehåll:
- någon halv rulle idrottstejp (preventivt skavsårsskydd, tejpa ledskador/stukningar, fältreparationer av nästan allt, "plåster" till större/specialanpassade förband)
- ett pyttestift av Försvarets Salva (vid behov med solskyddsfaktor),
- några olika plåster, inkl stor
- ett par sterilkompresser,
- en liten karta steristrips,
- en pyttepåse Dermatol-pulver + ett par sterila tops för applicering (snabbuttorkning, sammandragning och skydd av vätskande skav- och skrubbbsår), går tyvärr inte att köpa i Sverige,
- några injektionstork (desinficering),
- en karta alvedon.
Myggstift tillkommer om det är aktuellt (sällan för min del), men ska väl inte direkt räknas till "sjukvård".
Till riktigt långa vistelser på mindre civiliserade platser kan det tillkomma en pyttetub
provisorisk tandfyllning (har dock aldrig behövt använda den) och ett par doser
alvedon-suppar (aldrig behövt själv, däremot på barn som mådde så illa att oralt intag inte var möjligt).
Vätskeersättning ska väl också räknas till sjukvårdskittet, men man har den ju automatiskt med sig om man har lite salt och socker i matpåsen. Jag råkar ha plåtmage och har aldrig behövt den själv, men väl till svårt magsjuka, dehydrerade barn. Trots att det inte är särskilt aktuellt på vanliga fjällturer tycker jag alla borde lära sig doseringen - en enkel färdighet som faktiskt kan rädda liv.
Vattenreningsmedel kan ju också tillkomma i specialfall, men naturligtvis inte på nordiska fjällturer (ej heller högt uppe i andra europeiska berg). En nöddos följer med till mina Mellanöstern-vistelser, men har aldrig behövt användas.
Reparationsavdelningen vägde senast in på 110 g.
Innehåll:
- fickkniv m. sax, skruvmejsel & pincett (Victorinox Classic, 22g),
- nålar (en mckt grov, tråd, björntråd,
- några grövre säkerhetsnålar (med kula, ej spiral, i "leden"),
- en bit resårsnöre,
- utbytbar blixtlås-löpare,
- lite tandtråd (urstark till grovreparation, tvättlina m m),
- lite lagningtejp till revor i vattentäta textilier inkl tälttyg.
Stånghylsa + reservstångdel till nödlagning resp. "riktig" lagning av tältstångsbrott bör också räknas till reparationsavdelningen, men ligger i tältpåsen och ingår inte i de 110 grammen. Samma med någon extra lättvikts-packrem (på ryggsäcken), reservspänne som passar till ryggsäckens och en bit tältlina (i tältpåsen).
Beroende på resans/turens längd, karaktär och utrustning som medföljer kan där bli specialanpassade kompletteringar.
En
lite större fickkniv med bl tång (Victorinox deluxe Tinker) ersätter Classic, om det ska klättras och/eller åkas (alpin)skidor (metallgrejer med rörliga delar krånglar ibland).
Till långa utlandsvistelser enligt ovan medtas en minitub
superlim, dito
liquisole om skor ska utså mycket slitage, lite mer tejp etc.
Till "nödutrustning" bör man kanske också räkna extrabatterier till pannlampan och en
nödbivacksäck. Jag är extremt känslig för nedkylning vid fysisk inaktivitet och bivacksäcken följer faktiskt alltid med på ensamturer. Dels är den en säkerhetsgrej vid toppbestigningar, när tält och sovsäck stannar i basläger, dels kan man faktiskt skada sig så mycket att man inte klarar att få upp tältet. Jag har hittills aldrig behövt använda nödbivacksäcken själv, däremot gjorde den nytta för en svårt skadad skidåkare som fick vänta ett bra tag på helikopterhämtning.
