balans och inställning

Vad är felet , när skären inte vill bita riktigt i isen utan skenan slirar åt sidan med ett fräsande ljud? Om jag justerar fotens placering på skridskon så att skären biter, så försvinner istället balansen, så att jag helt måste lita till stavarna för att inte köra omkull. Hur hittar man en iställning, som ger både riktiga skär och balans?
Ska man acceptera obalansen och försöka utveckla en bättre stavåkning i viss obalans med skarpt drivande skär? Kan sk dubbelpush vara rätt metod?

Tror inte den mytiska dubbelpushen är vägen att gå för dig.
Som Thure skrev i tidigare tråd startad av dig om åkproblem så hade det varit bra med en video på dig när du åker så att vi kan se hur det ser ut.
Om du får ett fräsande ljud från skenan så låter det som om du har andra skenan på isen samtidigt och då inte lägger ordentligt tryck på frånskjutsskridskon?
Hur var skenan justerad när du hörde detta fräsande ljud?

-Palle

Palle_Z sa:

Tror inte den mytiska dubbelpushen är vägen att gå för dig.
Som Thure skrev i tidigare tråd startad av dig om åkproblem så hade det varit bra med en video på dig när du åker så att vi kan se hur det ser ut.
Om du får ett fräsande ljud från skenan så låter det som om du har andra skenan på isen samtidigt och då inte lägger ordentligt tryck på frånskjutsskridskon?
Hur var skenan justerad när du hörde detta fräsande ljud?

-Palle

Klicka för att se resterande...

Den var inställd så att jag kunde balansera. Nu försöker jag hitta en kompromiss mellan balans och skär som biter. Tydligen måste man acceptera att klara balansen med stavarnas hjälp.

islägg;335097 sa:

Tydligen måste man acceptera att klara balansen med stavarnas hjälp.

Klicka för att se resterande...

Det tycker jag vore att ge upp för enkelt.

Nu är vi nog många här som undrar hur din åkning ser ut i verkligheten. Jag upprepar därför uppmaningen att spela in en liten filmsnutt och lägga upp på Youtube eller dylik site för filmklipp.
Komplettera gärna med bilder på inställningen på dina skridskor, framifrån, bakifrån och från sidan, och helst med en markering på pjäxan var din balanslinje går ( från hälsenan till mellanrummet mellan stortån och nästa tå )

Det här är hopplöst att analysera per text. Ge oss lite film och bilder så garanterar jag att synpunkterna kommer att flöda som ett niagarafall

islägg sa:

Vad är felet , när skären inte vill bita riktigt i isen utan skenan slirar åt sidan med ett fräsande ljud? Om jag justerar fotens placering på skridskon så att skären biter, så försvinner istället balansen...

Klicka för att se resterande...

Uppstår det här precis i början av skäret då skenan är relativt vertikal, eller i slutet när skenan står i vinkel mot isen?
En vertikal skena kan lätt kasa iväg lite om den inte är riktigt vass. Skenans tjocklek och isförhållandena kan förvärra fenomenet.
Om du säger att skären biter bättre på bekostnad av balansen så verkar det första alternativet ganska troligt. Åtgärden blir då antingen att du lär dig vinkla fotbladet lite, eller att du pallar upp skon och bindningarna lite på ena sidan så att du kommer ur det vinkelräta dödläget. 10 lager eltejp på alu-plattans ena sida borde ge ungefär 2 mm.
På slalomspråk kallar man ett liknande fenomen canting, och det går att justera på en del pjäxor. För cyklister finns även små kilar att sätta under SPD-klossarna för att justera fotbladets vinkel gentemot referensytan.

Om det uppstår i slutet så har jag inte så mycket att komma med. Det kan vara så att längre ut från kroppen så blir trycket mot isen lägre, och då blir det lättare för skridskon att släppa lite. Förutom att hålla skridskorna duktigt vassa så vet jag inte vad man skulle göra för att förbättra den situationen

Ett tredje alternativ om du vill experimentera lite, och som antagligen är rätt kortsiktig är att låta slipa långfärdsskridskorna som man slipar hockeyrör, dvs sedd bakifrån/framifrån skall slipytan inte vara plan utan konkav. Det borde ge bättre bett, men vad det gör för åkegenskaperna i övrigt vet jag inte riktigt.

dabac sa:

Ett tredje alternativ om du vill experimentera lite, och som antagligen är rätt kortsiktig är att låta slipa långfärdsskridskorna som man slipar hockeyrör, dvs sedd bakifrån/framifrån skall slipytan inte vara plan utan konkav. Det borde ge bättre bett, men vad det gör för åkegenskaperna i övrigt vet jag inte riktigt.

Klicka för att se resterande...

Jag har provat skålslipningen(?) med långfärds.(1.7mm), det funkar ganska bra, lite nogrannare att åka men inte alls omöjliga, biter fint.

Hans, dina problem men kasande skenor och fräsande ljud kan vara relaterade til en uppsjö av olika orsaker. Inställningar av skenan är bara en orsak. Slipning, balansförmåga, förmåga att åka på ytterksär, timing i viktförskjutning, vinkel och riktning på skridskon vid isättning, timing av frånskjut kontra isättning av glidben... ja listan kan göras lång.

Efter att ha läst detta inlägg från dig på FF's inofficiella forum blir jag lite konfunderad. http://forum.frilufts.se/showthread.php?t=580
Vi kan bortse från motsättningen i dina egna inlägg när man jämför

Vi behöver långfärdsgrupper som inte inriktar sig så mycket på åkteknik utan mer betraktar långfärdsskridskoåkningen som ett färdsätt i friluftslivet.

Klicka för att se resterande...

med teknikfrågan längre ner

Hur lär man deltagare i en grupp att övergå från ren stakåkning till åkning med riktiga skär på ett enkelt sätt? Resultatet blir alltför ofta att de kör omkull.

Klicka för att se resterande...

Ytterligare en bit längre ner står det

Problemet är att hitta en enkel skridskoinställning där skären tar och balansen klaras med stavarnas hjälp. När jag ställt in skridskorna så att balansen fungerar slirar istället skären utan att bita i isen. Med skenan inställd så att skären biter försvinner istället balansen så att man blir helt hänvisad till stavarna för att inte åka omkull. Jag efterlyser en enkel åkteknik med stavar.

Klicka för att se resterande...

Min fråga, efter att ha läst det parallella inlägget på FF's forum är:

Vad är det du egentligen söker ? Är det kunskap om hur man åker med eller utan stavar ?

För stora skor?

skulle kunna vara förklaringen till det du upplever. Med ansättning av glidskridskon med tydligt ytterskär kanske det blir bättre? Be någon filma dig digitalt vilket går bra med en modern digitalkompakt och lägg ut snutten på Youtube som Palle föreslår.

En annan förklaring är dålig skärpa grad etc.

Thure

Eftersom jag trots 20 års nötning av isar med långfärdsskridskor fortfarande kan ha problem med balansen så låter beskrivningen bekant och jag ska försöka göra en mer känslobaserad än vetenskaplig beskrivning av hur jag försöker lösa mina balansproblem.

Mina förutsättningar är aluminiumskridskor med hälbindning, bryning i slipställ efter varje åkning med borttagning av slipgrad och optimal inställning av kängan så att skäret delar hälen och kommer fram mellan stortå och "pektå". (Det tog några år innan jag hittade rätt inställning, en liten hylsnyckel är alltid med). Samt dubbelpik av lättare modell och kängor med höga skaft.

Välslipade skridskor är viktigt men också att slipgraden på sidan tas bort så att inte bettet försvinner. Jag lärde mig att åka med bra balans när jag började använda dubbelpik och stavåkning. Först då fick jag fram känslan i fötterna som gör att balansen känns rätt och åkningen blir en skön upplevelse. Kängor med höga skaft för bra vriststöd är också viktigt för balansen så man vågar lita på fötterna.

Jag har aldrig vågat försöka mig på ytterskär och andra eleganta åkstilar utan litar på starka ben och bra kondition. Åker lätt framåtlutad, med lätt böjda knän, mer böjda om det är motvind. I medvind kan jag ibland t.o.m. åka lite bakåtlutad, en skön känsla. Det jag försöker uppnå är att pendla med benen och hålla överkroppen någorlunda orörlig och framåtvänd. Dvs. överkroppen ligger i lodlinjen för balansens skull vilket tillåter kraftfullare skär. Överkroppen "fixeras" med dubbelfattning om piken enligt klassiskt manér.

Skäret ska kännas i foten. I början lite mer tryck under framfoten för att sedan ligga på hela skärets längd i frånskjutet. Efter några såna skärtag för att få upp farten så gör jag inga direkta frånskjut utan låter kroppen flytta tyngdpunkten så att pendlingen skapar frånskjutet. Det här är svårt att förklara men det känns som att benen lutar utåt och "hänger" på skridskon tills det tar emot och benen pendlar över åt andra hållet. Här kan stavar vara till hjälp om man är osäker på balansen. Nackdelen med stavåkning är att överkroppen rör sig för mycket så att balanspunkten hela tiden flyttas.

Lyckan är när is och vind tillåter långa perioder av rytmiskt pendlande åkning. Tyvärr stoppas man ofta upp och får börja om. Ofta växlar jag mellan stavåkning och "pikåkning". Stavarna är bra att accelerera med.

Som någon påpekade så uppkommer det fräsande ljudet troligtvis av att båda skären är i isen samtidigt. Försök att bara ha en skridsko på isen, håll den andra lite över isen framför den andra innan nytt skärtag görs. Målsättningen är att åka långt och ljudlöst på varje skär.

rosengrenerik sa:

Efter att ha läst detta inlägg från dig på FF's inofficiella forum blir jag lite konfunderad.
http://forum.frilufts.se/showthread.php?t=580
Vi kan bortse från motsättningen i dina egna inlägg när man jämför

Citat: "Vi behöver långfärdsgrupper som inte inriktar sig så mycket på åkteknik utan mer betraktar långfärdsskridskoåkningen som ett färdsätt i friluftslivet."

med teknikfrågan längre ner

Citat: "Hur lär man deltagare i en grupp att övergå från ren stakåkning till åkning med riktiga skär på ett enkelt sätt? Resultatet blir alltför ofta att de kör omkull."

Klicka för att se resterande...

Jag tycker inte det är en motsättning mellan dom frågorna. Det kan uppfattas som en motsättning om man tolkar den andra frågan alltför bokstavligt - men jag uppfattade den andra frågan snarast som en retorisk fråga: tar du stavarna från en åkare som behöver dem för balansens skull så kör den åkaren rätt snart omkull, och det finns ingen enkel metod att undvika detta. Därför behövs långfärdsgrupper för sådana åkare. Det bästa vore kanske att dessa åkare själva bildade sådana grupper, om dom inte redan finns tillgängliga - det är väl huvudsakligen en organisationsfråga.

Annan kurva?

Skorna är knappast förstora. Jag har nu dessutom lagt i särskilt stöd under hålfoten.Får man bättre bett i skären, ifall man slipar om skenorna till en mindre kurvradie?
Var kan man hitta någon bra beskrivning av dubbelpushtekniken? Den tycks ju medge bra fart vid stavåkning och är kanske idealisk för åkare, som av olika skäl har svårt att behärska den klassiska långfärdsstilen.

En enkel teknik?

rosengrenerik sa:

Vad är det du egentligen söker ? Är det kunskap om hur man åker med eller utan stavar ?

Klicka för att se resterande...

Jag söker en enkel, användbar åkteknik. Om nödvändigt med stavar, som jag dels själv kan använda, dels lära ut till andra, som har problem med skridskoåkningen.