Skridskofascister

Var i helgen ute på en mindre skogssjö för att åka lite skridskor med flickvännen. Väl där träffade vi en god vän som är en mkt duktig åkare och extremt erfaren vad det gäller att bedöma isar och dess hållbarhet. Han meddelade att isen var relativt tunn men hållbar runt hela sjön. Vi tackade för informationen, la säckarna vid strandkanten och följde hans spår. Efter en liten stund mötte vi ett gäng främjare i "full mundering" dessa bistra herrar och damer gav oss det onda ögat. Det gick inte att missta sig på vad de tyckte.

Detta är en extremt trist inställning. Varför ska man idiotförklara andra mänsiskor som man aldrig har pratat med? -Jag vet inte vem du är och vad du vet men jag vet mer än dig och därför föraktar jag dig.

Ja man ska ha rätt grejjer med sig och på sig, jag vet. Men nog måste det vara upp till var och en att bedöma sina kunskaper och fysiska förutsättningar? Vi åkte längs land, sällan på djupare vatten än 1 meter. Vi hade lätta syntetkläder, ispik och isdubbar. Vi är vältränade och duktiga simmare. Vi har testat att ta oss upp ur vakar. Vi hade 5 min till torra kläder och varm dryck. Nog är det marginaler? Vi hade kunnat haft med oss flytvästar, torrdräkter och annat men VI gjorde en bedömning som VI ansåg vara säker nog. Turen innebar inga som helst problem heller.

Friluftsliv för mig handlar mycket om att ta ansvar för mig själv och njuta av naturen på mina förutsättningar. Det vore trevligare att få göra detta utan att bli nedstirrad av ett gäng sura främjare.

Men de sa alltså inget till er? De bara tittade bistert på er? Drar du inte lite väl mkt slutsatser vad dom tyckte?

Nja du vet vad man kan säga utan ord... Men jag tror fler har stött på besserwissrar i olika sammanhang, detta var mer för att illustrera ett fenomen som enligt mig är lite för vanligt i Sverige i allmänhet och på skridskoisar i synnerhet.

Jag har fått en hel föreläsning vid strandkanten av en israpportör om att det inte går att åka med lös häl och att det livsfarligt att ha med sig hunden på isen. Det var då 4 dm is men han hade varit med på en nyis då en hund hade sprungit ner i vak. Och att det går att åka med lös häl torde vara bevisat;-)

Jag vill absolut inte generalisera eller dra alla över en kam men jag har tyvärr mött samma trista inställning av främjare i skidbacken. De åkte omkring och talade om för andra var man inte "fick" åka, trots att inga andra risker fanns än att det var lite svårare (och roligare) än i pisten.

Jag har säkert fel, men det är länge sedan jag kom fram till slutsatsen att det är den inställningen till aktiviteter i naturen som gäller i den organisationen.

novas husse sa:

Nja du vet vad man kan säga utan ord... Men jag tror fler har stött på besserwissrar i olika sammanhang, detta var mer för att illustrera ett fenomen som enligt mig är lite för vanligt i Sverige i allmänhet och på skridskoisar i synnerhet.

Klicka för att se resterande...

Jodå, jag har fått det onda ögat jag också i mina dar

Jag har för mig att samma fenomen fast i fjällen (vinter som sommar) är ett favvo-ämne i vissa trådar. Så nog förekommer det.

En långfärdsskridskoåkare går igenom ett antal faser i sin utveckling mot skrinnare, vet inte vad man skall kalla dem men kanske:

"glad nybörjare", "försiktig ledarföljare", "fördömande förmyndare", "lärande ledare" etc etc

Tyvärr fastnar en del i fördömandefasen, trist beteende och ett klassiskt tecken på en människa som tror sig veta mer än vad han/hon faktiskt vet. Bara att skaka av sig och åka vidare, väl medveten om att man ytterligare cementerar de fördömandes fördomar. Alternativet att ta en diskussion är sällan någon idé eftersom argument inte biter på dessa människor.

-Palle

KebneKajsa sa:

Jag har säkert fel, men det är länge sedan jag kom fram till slutsatsen att det är den inställningen till aktiviteter i naturen som gäller i den organisationen.

Klicka för att se resterande...

Hallå där. Nu ska vi väl sansa oss. För det första är det två exempel som tagits upp här, det ena långfärdsskridso, det andra slalom (som inte ens är friluftsliv). Sen så som någon skriver, detta förekommer lite varstans. Det är knappast varken unikt eller ens överrepresenterat inom friluftsfrämjandet.

Är andra organisationer anorlunda? på vilket sätt? Efter 30 år inom främjandet (varav 20 som ledare) så ställe rjag mig frågande till den slutsats du drar och anser nog att du har fel (eller åtnminstone är alldeles för svepande och generell )

Christian

Vilket outtalat budskap

stod ni för själva på isen?

Välj själv:

"Vi kan inget om is vi följer spåren det går bra höll de för andra håller det för oss".

"Vi kan det här och vill inte föregå med gott exempel och ha på oss säkerhetsutrustning".

"Isen är tunn och kommer inte att hålla om vi har ryggsäckar på oss".

"Vi vill åka fort och tycker att ryggsäcken hindrar, vi skiter i om vi slår oss fördärvade om vi skulle plurra".

"Eget alternativ enligt ditt inlägg överst i tråden".

Om isen är riktigt tunn så kommer den att knäckas så att någon plurrar när tillräckligt antal åkare passerat.

Vad är omtanke om andra åkare och vad är besserwisserrattityd, var går gränsen?

Personligen så tycker jag att en dialog är bra så att man kan utbyta erfarenheter.

Thure

Thure har helt klart en poäng.

Jag vet ju hur jag själv fungerar när det gäller aktiviteter som kräver någon form av kunskap och riksbedömning.
Jag avskyr när någon besserwisser ifrågasätter vad jag gör, när jag själv vet att jag har tillräcklig marginal.
Samtidigt känns det obehagligt att se personer (om vilkas kompetens och erfarenhet jag ingenting vet) ta risker jag inte skulle acceptera.

Om jag möter någon som åker skridsko med (i min mening) farliga brister i utrustningen, ska jag då säga något?
Påpeka detta och kanske verka besserwissrig?
Tiga och i värsta fall vara moraliskt medskyldig om olyckan är framme?

Svårt att säga vad som är rätt i alla lägen, men sura blickar hjälper ingen.
Stanna och prata är bättre. Då kan du kanske se om det är någon som har koll och kompenserar dåliga marginaler på en punkt (ingen ryggsäck) med goda på en annan (nära land, grunt vatten).

GustavOh sa:

Samtidigt känns det obehagligt att se personer (om vilkas kompetens och erfarenhet jag ingenting vet) ta risker jag inte skulle acceptera.

Klicka för att se resterande...

Då utgår man ju alltid från att alla andra har sämre kompetens och mindre erfarenhet än en själv

öringen sa:

Då utgår man ju alltid från att alla andra har sämre kompetens och mindre erfarenhet än en själv

Klicka för att se resterande...

Detta är ju subjektvt, vilket ju förstås alltihopa är såtillvida att det aldrig går att peka på exakta gränser. Påminner ju om en del andra aktiviteter där man försöker göra bedömningar för att inte ta större risker än man tycker att man kan hantera.

Palles utvecklingstrappa, är kanske inte universell, men i alla fall ett antal exempel på hur man kan uppfatta andras kompetens och position.

Man måste ju utgå ifrån sina egna referenser, göra sina egna bedömingar och lita på dem - men man kan ju inte begära eller förvänta sig att andra gör samma avvägning.

Vad man inte vill är väl att andra tar risker som de är fullkomligt omedvetna om. Att istället för att ge onda ögat, som om det handlare om vett och etikett, kanske man kan sakta in och med vänlig min påpeka att isen bitvsi är väldigt tunn. Sen har man ju en öppning som kanske kan leda till att man känner om "de andra" har en medveten syn på sin situation. Om man sedan göra samma bedömning om huruvida riskerna är acceptabla är ju en helt annan sak.