balans och inställning

pausch sa:

Fenomenet med ökande hastigheter med tiden i de flesta åkgrupper är en realitet - läs senaste årsboken från SSSK.

Klicka för att se resterande...

Kanske delvis sant beroende på bättre utrustning men jag hävdar att den artikeln är rätt missvisande. Vad man observerat är inte högre hastigheter utan längre distanser och jag hävdar bestämt att huvudanledningen är att distanser numera oftast redovisats mätta med GPS och tidigare distansuppskattningar var i underkant.

Vissa ledare och grupper kanske dessutom strävar efter att åka lite längre nu när det är så lätt att mäta distansen med GPS och man kanske tar en extra utvikning mot slutet av dagen t ex för att komma upp i tresiffrig kilometerdistans. Upplevelsens kvalitet kan man inte mäta i en distanssiffra och jag var rätt nöjd med att under minst 10 års tid inte redovisa några distanser i mina färdrapporter.

Detta med längre färddistanser har diskuterats här på Utsidan för några år sedan.

Thure

islägg sa:

Tror du att man kan montera en plast- eller gummikil på yttersidan av fotplattan under klacken, för att vinkla till skridskon 5-6 mm? Man kanske kan ta en bit av de plastkilar som järnhandlarna säljer för snickeriändamål?

Klicka för att se resterande...

Tja, det är ju billiga grejer som går att montera utan permanenta ingrepp i vare sig skridsko eller pjäxa, så det är ju bara att experimentera. Du kan ju börja med att fråga någon i omgivningen som nyss lagt nytt (trä)golv, till sånt brukar man använda små kilar.
Fast jag skulle nog rekommendera att du har kilar under både hälen och framme vid tårna för att få en kontrollerad vinkling av hela foten istället för en vridning.
Beroende på hur väl bindningen greppar skon så kanske du behöver snedställa bindningen också.

Anja Persson påstår sig ju känna skillnad när pappa Anders lägger en tejpremsa under skon. Varför inte pröva med ett tunt inlägg under innersulans ena kant. Förändrar inte kängans läge på grillan men ändrar rimligen fotens läge i kängan och därmed vristens vinkel i förhållande till grillan.

T

rosengrenerik sa:

Nej, Paul !
Vad jag sade var ett det inte finns någon enkel genväg.

Klicka för att se resterande...

Nu får du förtydliga dig lite grann. Menar du att det inte finns någon enkel väg överhuvudtaget? Eller menar du att den ordinarie vägen redan är så enkel att genvägar är överflödiga?

thureb sa:

Kanske delvis sant beroende på bättre utrustning

Klicka för att se resterande...

...plus att det verkar ha blivit vanligare att en del åkare håller formen genom att åka inlines utanför skridskosäsongen.

thureb sa:

men jag hävdar att den artikeln är rätt missvisande. Vad man observerat är inte högre hastigheter utan längre distanser

Klicka för att se resterande...

Distans och hastighet är inte oberoende av varandra - vill man åka en längre distans utan att höja hastigheten måste man istället åka längre tid. Och medan det kan ha varit svårare att korrekt uppskatta distansen utan GPS förr i tiden, så fanns den svårigheten knappast vid tidmätning: armbandsur har vi haft länge!

thureb sa:

och jag hävdar bestämt att huvudanledningen är att distanser numera oftast redovisats mätta med GPS och tidigare distansuppskattningar var i underkant.

Klicka för att se resterande...

Jag förstår vad du menar: man åker i krokar hit och dit men mäter sedan avståndet med linjal på kartan. Men storleken på den effekten kan ju mätas: man tar med sig GPS'en, men tittar inte på dess kilometersiffra förrän man mätt eller uppskattat distansen som man gjorde förr i tiden. Sedan jämför man siffrorna. Det finns nämligen en annan möjlig effekt: önskemålet att åka så långa distanser som mäjligt kan leda till att man överskattar sin distans en smula.

thureb sa:

Vissa ledare och grupper kanske dessutom strävar efter att åka lite längre nu när det är så lätt att mäta distansen med GPS och man kanske tar en extra utvikning mot slutet av dagen t ex för att komma upp i tresiffrig kilometerdistans. Upplevelsens kvalitet kan man inte mäta i en distanssiffra och jag var rätt nöjd med att under minst 10 års tid inte redovisa några distanser i mina färdrapporter.

Klicka för att se resterande...

Det tycker jag låter som en sund inställning!

En f.d. jobbarkollega till mig, som även var verksam inom SSSK innan han tragiskt avled år 2001, lär ha sagt: "Den tråkigaste vägen mellan två punkter är en rät linje".

thureb sa:

Detta med längre färddistanser har diskuterats här på Utsidan för några år sedan.
Thure

Klicka för att se resterande...

pausch sa:

Nu får du förtydliga dig lite grann. Menar du att det inte finns någon enkel väg överhuvudtaget? Eller menar du att den ordinarie vägen redan är så enkel att genvägar är överflödiga?

Klicka för att se resterande...

Det finns ingen enkel genväg förbi behovet att öva. Hur stort det behovet är varierar från person till person.

Var det en tillräckligt enkel förklaring för dig ?

Jag har märkt att bättre åkare åker bättre, är det möjligt?

pausch sa:

...plus att det verkar ha blivit vanligare att en del åkare håller formen genom att åka inlines utanför skridskosäsongen.".

Klicka för att se resterande...

Rätt få och det förefaller minska.

"Distans och hastighet är inte oberoende av varandra - vill man åka en längre distans utan att höja hastigheten måste man istället åka längre tid. Och medan det kan ha varit svårare att korrekt uppskatta distansen utan GPS förr i tiden, så fanns den svårigheten knappast vid tidmätning: armbandsur har vi haft länge! "

Klicka för att se resterande...

När vi började åka med GPSer fick vi plötsligt klart för oss, att vi en stor del av den tid vi trodde att vi åkte, stod vi i själva verket stilla och pratade eller väntade in gruppen. Det är inte ovanligt att ca halva istiden tillbringas stillastående! Det är stora variationer i just detta mellan olika grupper och olika fören. Ju större grupp ju mera stillastående och strul. Men dessa faktorer var knappast kartlagda i detalj med enbart armbandsur tidigare så väl att man kunde räkna statistik på det, och i årsboksartikeln redovisas istid inte åktid. Kilometerjagare kanske är medvetna om att minska kortpauser och därför åker de längre utan att åka fortare dvs samma medelhastighet under åkningen men bättre medelhastighet från start till mål.

Thure

rosengrenerik sa:

Citat: Ursprungligen postat av pausch "Nu får du förtydliga dig lite grann. Menar du att det inte finns någon enkel väg överhuvudtaget? Eller menar du att den ordinarie vägen redan är så enkel att genvägar är överflödiga?"

Det finns ingen enkel genväg förbi behovet att öva. Hur stort det behovet är varierar från person till person.

Var det en tillräckligt enkel förklaring för dig ?

Klicka för att se resterande...

Varför inte istället säga "Det finns ingen genväg förbi behovet att öva" ??? Och komplettera med att den ordinarie vägen är enklare för vissa än för andra, och att den som har svårigheter och frågar efter något "enkelt sätt" bör få svaret "nej" på sin fråga.

thureb sa:

När vi började åka med GPSer fick vi plötsligt klart för oss, att vi en stor del av den tid vi trodde att vi åkte, stod vi i själva verket stilla och pratade eller väntade in gruppen. Det är inte ovanligt att ca halva istiden tillbringas stillastående! Det är stora variationer i just detta mellan olika grupper och olika fören. Ju större grupp ju mera stillastående och strul. Men dessa faktorer var knappast kartlagda i detalj med enbart armbandsur tidigare så väl att man kunde räkna statistik på det, och i årsboksartikeln redovisas istid inte åktid. Kilometerjagare kanske är medvetna om att minska kortpauser och därför åker de längre utan att åka fortare dvs samma medelhastighet under åkningen men bättre medelhastighet från start till mål.

Thure

Klicka för att se resterande...

Visst kan den ökande totalmedelhastigheten över hela turen bero på kortare pauser snarare än snabbare åkhastighet. Men att korta ner pauserna innebär en större ansträngning det med, och det krävs en bättre form för att man ska orka hänga med.

pausch sa:

Varför inte istället säga "Det finns ingen genväg förbi behovet att öva" ??? Och komplettera med att den ordinarie vägen är enklare för vissa än för andra, och att den som har svårigheter och frågar efter något "enkelt sätt" bör få svaret "nej" på sin fråga.

Klicka för att se resterande...

Mitt svar var ju enklare ;-)

Tack Viktor 2!

Victor2 sa:

aft.

Välslipade skridskor är viktigt men också att slipgraden på sidan tas bort så att inte bettet försvinner. Jag lärde mig att åka med bra balans när jag började använda dubbelpik och stavåkning. Först då fick jag fram känslan i fötterna som gör att balansen känns rätt och åkningen blir en skön upplevelse. Kängor med höga skaft för bra vriststöd är också viktigt för balansen så man vågar lita på fötterna.

Jag har aldrig vågat försöka mig på ytterskär och andra eleganta åkstilar utan litar på starka ben och bra kondition..

Klicka för att se resterande...

Ditt inlägg inger lite hopp i bedrövelsen.