"Stabila" kängor och långfärdsskridskor?

Hej,
ett av argument för höga och stabila kängor/pjäxor till långfärdsskridskor är att de skall ge stabilitet för ankel/vristen under åkningen. Kan det finnas argument mot ett sådant resonemang?

Om man bara sneglar på skridskor som hastighetsåkare på både skridskor och inlines använder har de skor inget eller mkt litet stöd för vristen för att ge en ökad rörlighet i vristen och möjlighet till bättre/annorlunda åkteknik.

Om man bortser från andra ev. fördelar med höga kängor utanför isen (kyla, skydd mot vatten/snö etc.), och bara tittar på anpassning till åkning, vad talar för resp. mot höga, stabila vs. låga flexibla skosystem för långfärdskridsskoåkning?

Jonas

Jag tycker du själv argumenterar övertygande för låga kängor och har en längre tid tänkt att skriva ett inlägg i frågan.

För höga kängor:
* Man behöver aldrig ta sig besväret att lära sig åka skridskor på "riktigt".
* Om man har balansproblem/extremt svaga vrister så får man möjlighet att åka skridskor.
* Vid längre tur på is med dålig ytstruktur så blir man mindre trött i vristerna.

För låga kängor:
* Med lite vilja och träning så skaffar man sig på sikt ett fint skridskoskär som gör att man kommer längre och åker snabbare än de med höga pjäxor.

Steget från en hög/stabil känga till en låg/mjuk känga kan dock vara svårt att ta eftersom det blir "Bambi på hal is" igen och man får inse att man kommer att blir tröttare och kanske ha lite ont under en period. I värsta fall kanske man är en av dom som måste ha en hög känga för att kunna åka skridskor.

Åker man skridskor regelbundet och är beredd att försäsongsträna lite på rundbana är det absolut värt att prova att köra på en lägre/mjukare känga för att se hur det kan utveckla skäret etc.

-Palle

[Ändrat av Palle_Z 2005-09-29 kl 09:31]

Låga kängor..

Precis min tanke. En vridstyv sula på en sko/pjäxa med lågt ankelstöd för att medge rörelse i vristen vore högst önskvärt. Sen finns det säkert grader i hur vridstyv sulan skall vara eftersom skon måste vara en kompromiss i flera avseenden. Det skall ju funka att promenara i oxå, ett krav som inte finns för hastighetsskridskor och inlines på samma sätt. Att bara titta på de inlines/hastighetsskridsko pjäxor med sina vridstyva kolfiber"sulor" och att direkt överföra till långfärdsskridskor är ingen lösning men överföring av principen borde vara fruktsam.

Vet inte om jämförelsen är direkt relevant men jag gick från hög till låg sko på inlines i somras och det har bara inneburit positiva följder och spec för åktekniken. Omställningen gick förvånansvärt enkelt och "fruktan" med klena vrister var obefogad. Justering av åkteknik och rätt inställning av sko/skena var dock a och o i sammanhanget.

Behovet med att justera skon i förhållande till skenan med en lägre sko kan därför antas vara större med lägre sko.

För långfärdsskridskor, finns det ngt system som har låg sko men med hyggligt vridstyv sula? Montrails skor, hur vridstyva är dom? "Problemet" med en bindning till skridsko kvarstår ju delvis med en sådan uppsättning, även om det finns lösningar på det också (ingen nämnd, ingen glömd).

Jonas
[Ändrat av Jonas.O 2005-09-29 kl 09:55]

Jag har åkt både i låga/mjuka och i höga/styva. För mig gäller att trots vår/sommar/höståkning på inlines och rundbaneträning under försäsong så har jag svårt att bli tillräckligt stark i fotlederna för att obesvärat kunna åka långturer i låga/mjuka skor. Är omständigheterna bra så funkar det, men det räcker med t.ex. medelmåttig sidvind för att det skall börja kännas ansträngt ganska snart.
Till långfärdsskridskorna skulle jag vilja ha vad jag har på mina inlines, nämligen ett ledat skaft som ger stadga i sidled men hyfsad frihet framåt (ju mer desto bättre).

Skaftvinkeln tror jag är en bov för många som vill utveckla sin åkning men som inte har riktigt tillräcklig styrka i fotlederna. Stabila skor tenderar att fixera underbenet i rät vinkel mot fotsulan, vilket inte är en särskilt lämplig position när man börjar vilja driva på mer.

En annan aspekt är att positionen i sidled över skenan blir mer kritisk för folk med begränsad fotledsstyrka och mjuka skor. Och pedagogiska instruktioner till trots så kan det krävas en viss rutin innan man förmår tolka sin kropps signaler så pass att man hittar fram till rätt position.

Ledat skaft....

på en sko är en tanke.....men det blir en "teknisk" detalj till som kan falera. Jag skulle nog förorda en låg sko framför en hög men ledad sko, fast det är endast grundat på "teori" utan att själv ha prövat vare sig det ena eller andra ännu.
J

Re: Ledat skaft....

Jonas.O; sa:

på en sko är en tanke.....men det blir en "teknisk" detalj till som kan falera.

Klicka för att se resterande...

Visst är det så, och både på isklätterskor och slalompjäxor så har jag fått nita om den här leden ett par gånger. Men krafterna är så mycket mindre på ett par skridskor så det borde vara ett synnerligen hanterbart problem.

Jag skulle nog förorda en låg sko framför en hög men ledad sko,

Klicka för att se resterande...

Allt beror ju på ens personliga förutsättningar. Jag vill har frihet framåt och behöver stödet i sida, så för mig är ledade skaft idealet. Åker jag löst runt om blir jag trött och åker jag stödd runt om så skaver det på fotledens framsida/längst ned på skenbenet. I början av en åktur kanske jag inte behöver sidostödet, men jag kan inte säga att jag nånsin upplevt att det varit i vägen, vilket stöd framåt snabbt blir.

Förstår och köper dina argument helt och fullt utifrån dina personliga förutsättningar.

I samma andemening som Palle nämnde ovan så finns det ju lika många stilar som det finns skridskoåkare. Utifrån ngn form av idealåkare tänker jag mig att möjligheten till att flexa med vrist i även i sidled med en lägre sko borde ju underlätta att komma upp på ytterskär vid ansättningen mot isen.En känga som går upp över vristen och kanske t.o.m en bit upp över smalbenet borde ju i bästa fall starkt begränsa möjligheten till att komma upp på ytterskär.

Men trötta vrister uppkomna av låga skor kan nog vara en lika effektivt hinder mot att komma upp ordentligt på ytterskär.

Som sagt, en kompromiss blir nog alla typer av lösningar, frågan är bara vilken kompromiss som passar var och ens personliga åkstil/styrka bäst. Just nu är ju utbudet starkt begränsat till höga stabila kängor.

J

Kängan skall passa dig.

Ideal pjäxa ger bra rörlighet i fotleden framåt och bakåt men stabilitet på sidorna om fotknölarna och om man kör med lös häl måste dessutom sulan vara vridstyv. Brister i vridstyvheten i sulan kan till vis del kompenseras med glappbegränsare.

För en nybörjare eller barn kan t o m en slalompjäxa underlätta i början.

Min nu 11-åriga dotter lärde sig bra på slalompjäxor när hon var 6-7 år och när hon fick lös häl härom årer så lärde hon sig även den tekniken snabbt. Men barnskidskor är tyvärr ofta i vekaste laget för långfärdsskridsko.

Hur mycket stabilitet man behöver på sidorna om fotknölarna beror på flera parametrar. Fotledens volym i förhållande till skon, fotledens höjd (varierar mellan olika personer), skridskons höjd, föret, hur länge man åker etc. Viss rörlighet även i sidled i fotleden är bra för tekniken men för mycket blir väl jobbigt vid längre turer i ryck och klapperföre.

Thure
[Ändrat av thureb 2005-09-29 kl 10:57]

Re: Kängan skall passa dig.

thureb; sa:

Ideal pjäxa ger bra rörlighet i fotleden framåt och bakåt men stabilitet på sidorna om fotknölarna och om man kör med lös häl måste dessutom sulan vara vridstyv. Brister i vridstyvheten i sulan kan till vis del kompenseras med glappbegränsare.

Klicka för att se resterande...

Vridstyvheten måste ju vara väldigt viktig, även för en skridsko/pjäxa uppsättning med fast häl. Sulan fungerar ju som överföringslänk mellan fot och skridsko och en icke vridstyv sula borde ju vara väldigt begränsande oavsett utrustning (glapp, klapp eller fast).

J

Palle_Z; sa:

Steget från en hög/stabil känga till en låg/mjuk känga kan dock vara svårt att ta eftersom det blir "Bambi på hal is" igen och man får inse att man kommer att blir tröttare och kanske ha lite ont under en period. I värsta fall kanske man är en av dom som måste ha en hög känga för att kunna åka skridskor.
-Palle

[Ändrat av Palle_Z 2005-09-29 kl 09:31]

Klicka för att se resterande...

I min sinnesvärld borde väl steget snarare beskrivas som att gå från en hög/stabil känga till en låg/STABIL känga eller sko. Finns ju ingen anledning till att ge avkall på stabiliteten (utom möjligtvis i fråga om promenadvänlighet) på de delar som kvarstår efter att ha skalat bort hela eller delar av skaftet. Tvärtom kanske det kan tänkas vara än mer viktigare med en distinkt och stabil anslutning mellan sko och skridsko för att kunna nyttja den ökade flexibiliteten i vristen på rätt sätt.

En tanke bara....

J

dabac; sa:

Till långfärdsskridskorna skulle jag vilja ha vad jag har på mina inlines, nämligen ett ledat skaft som ger stadga i sidled men hyfsad frihet framåt (ju mer desto bättre).

Klicka för att se resterande...

Pjäxor för skateskidåkning har ofta denna typ av ledat skaft och hård sula. Inte så bra att promenera i men det finns ju broddar. Det finns flera som åker med sådana pjäxor här på Utsidan tror jag.

En annan aspekt är att positionen i sidled över skenan blir mer kritisk för folk med begränsad fotledsstyrka och mjuka skor. Och pedagogiska instruktioner till trots så kan det krävas en viss rutin innan man förmår tolka sin kropps signaler så pass att man hittar fram till rätt position.

Klicka för att se resterande...

Hur är det med den begränsade fotledsstyrkan egentligen? Det måste vara en kombination av balans, styrka och koordination där jag tror att balans och koordination är viktigare än styrka. Du verkar vara inne på samma linje.

-Palle

Jonas.O; sa:

I min sinnesvärld borde väl steget snarare beskrivas som att gå från en hög/stabil känga till en låg/STABIL känga eller sko.

Klicka för att se resterande...

Observera, jag skrev mjuk och inte instabil just av detta skäl. Med mjuk avser jag mjuk i skaftet. Jag har tidigare propagerat för hård sula men har tagit det under övervägande. En mjukare sula behöver inte utesluta god kontakte mellan känga och skridsko.

-Palle