Holländskt vs nordisk teknik?

pausch sa:

Och det är nog därför jag själv känner en motvilja mot tävlingar: dom skapar så många förlorare som blir mer eller mindre bittra.

Klicka för att se resterande...

Varför förutsätta att andra har samma negativa uppfattning som du om att bli bitter bara för att man inte vinner ?

rosengrenerik sa:

Citat: Ursprungligen postat av pausch Nu är du inne på "tävlingstankar" igen ...

Inte alls Paul. Det är du som konsekvent tar upp tävlingsvinkeln.

Klicka för att se resterande...

Vem var det som skrev om att "åka en fjärd till" ????

Jag tror du tänker på tävlingar lite snävare än jag. För dig kanske en "tävling" bara är när den är organiserad, med domare, funktionärer, utlyst tid och plats, anmälan och hela baletten. Men att ständigt vilja prestera mer - vad är det om inte en "tävling" det också? Även om den sker högst informellt och du kanske bara tävlar mot dig själv.

rosengrenerik sa:

Varför förutsätta att andra har samma negativa uppfattning som du om att bli bitter bara för att man inte vinner ?

Klicka för att se resterande...

...hmmm... intressant ... du tycker alltså det kan vara positivt att bli bitter?

Själv blir jag inte ett dugg bitter om jag förlorar en tävling. Och vinner jag rycker jag på axlarna. Jag tar det för vad det egentligen är: en lek....

pausch sa:

Vem var det som skrev om att "åka en fjärd till" ????

Klicka för att se resterande...

Det var jag, och för mig innebär det en ökad glädje och njutning. Det får mig att må bra hela veckan på kontoret, i väntan till nästa skridskotur. Det har ingenting med tävling att göra.

rosengrenerik sa:

Som sagt, du missar verkligen poängen. Tråden startade i en fråga om teknik och effektivitet, och det var det jag svarade på. Jag pratar mycket med många människor om detta, och en av de vanligaste frågorna är vad man skall köpa för utrustning för att bli en effektivare åkare. Den hårda sanningen är att den största effektivitetsvinsten kommer av att träna på de mest grundläggande teknikövningarna. Men eftersom detta är ganska tråkigt för de flesta blir det sällan av.

Klicka för att se resterande...

Inte särskilt förvånande - de flesta vill inte ha det tråkigt. Det är bara de som är särskilt motiverade som orkar ta sig igenom de tråkiga momenten. Återigen: var och en väljer sin egen ambitionsnivå!

pausch sa:

...hmmm... intressant ... du tycker alltså det kan vara positivt att bli bitter?

Klicka för att se resterande...

Så klart inte. Det jag tycker är negativt, är att förutsätta att andra människor blir bittra.

rosengrenerik sa:

Det var jag, och för mig innebär det en ökad glädje och njutning. Det får mig att må bra hela veckan på kontoret, i väntan till nästa skridskotur. Det har ingenting med tävling att göra.

Klicka för att se resterande...

Och om du missar den där sista fjärden då, räcker inte de femtielva fjärdarna du redan har passerat för att du ska må bra på kontoret veckan efter?

rosengrenerik sa:

Så klart inte. Det jag tycker är negativt, är att förutsätta att andra människor blir bittra.

Klicka för att se resterande...

Nej, jag förutsätter det inte -- men det finns många som blir det, det kan nog inte ens du förneka.

Och det jag tycker i grund och botten är positivt med långfärdsskridskoåkning är att det tävlas rätt lite i det. OK, vi har vikingarännet, krogrännet m.fl., men de allra flesta långfärder görs trots allt av en grupp som åker gemensamt, utan att tävla.

pausch sa:

Och om du missar den där sista fjärden då?

Klicka för att se resterande...

Då tar jag den en annan gång, om isen tillåter.

pausch sa:

Nej, jag förutsätter det inte -- men det finns många som blir det, det kan nog inte ens du förneka.

Klicka för att se resterande...

Jo, det kan jag visst det. Jag har deltagit i en del skridskotävlingar, både på is och på asfalt, och bitterhet är det sista jag kopplar ihop med människor inom det gebitet.

Mr Ardbeg sa:

Jag låg och åkte bakom en kille i söndags som hade bra rulle, när jag tog ett skär, tog han två... Jag gissar att jag var mindre ansträngd än honom. /Robert

Klicka för att se resterande...

Hej!

Just den effekten brukar det alltid bli bara av att ligga bakom en annan, beroende på det lilla "vakum" (virvlar) som blir bakom en åkare som "tar" vinden. Även om du inte hade fått till inställningarna så "sugs" du ändå fast bakom en annan åkare om du ligger nära och slipper då ta lika många skär. Ibland måste man ju t.o.m hålla handen lätt emot den framförvarandes ryggsäck för att inte komma för nära. Även den som ligger först har också nytta av att du lägger dig bakom, eftersom du tar bort hans bromsande virvlar (baksug)! Det känns tydligt att det går lättare om du lägger dig först och sedan låter någon komma och lägga sig tätt bakom dig!

Men, visst är det bra att ha rätt inställningar också så klart!

Mvh!

rosengrenerik sa:

Jo, det kan jag visst det. Jag har deltagit i en del skridskotävlingar, både på is och på asfalt, och bitterhet är det sista jag kopplar ihop med människor inom det gebitet.

Klicka för att se resterande...

Du gör misstaget att tro att något inte finns bara för att du inte har sett det....

Ingemar "Ingo" Johansson avled nyligen. Han blev världsmästare i tungviktsboxning för snart 50 år sedan, och anses fortfarande vara en av Sveriges främsta idrottsmän genom tiderna. Året innan Ingo tog värdsmästartiteln (dvs år 1958) så gick han en match mot Eddie Machen som fram till denna match var obesegrad. Ingo troddes inte ha stora chanser mot Machen, men utgången blev oväntad: Ingo knockade Machen i första ronden, efter bara drygt 2 minuter. Denna match avgjorde att det blev Ingo, inte Machen, som året efter fick utmana världsmästaren Floyd Patterson - och hur det gick senare för Ingo vet ni säkert alla.

Men hur gick det senare för förloraren Machen? Hans förlust mot Ingo blev Machens största besvikelse, men han fortsatte boxas några år till. Machen började bli självmordsbenägen, och 1963 togs han in på sjukhus efter att ha hotat begå självmord. Det blev fler självmordsförsök tills Machen slutligen begick självmord år 1972.

Nu var det här visserligen inte skridsko, men det var i alla fall ett exempel på att förlust i en tävling kan föda bitterhet, och i just detta fall slutade bitterheten i självmord.

Sedan finns säkert ett stort mörkertal också: visar man öppet sin bitterhet så är man dålig förlorare, och det vill man helst slippa vara. Så många sväljer säkert förtreten och visar en glad fasad utåt för att uppfylla omgivningens förväntningar. Hur vanligt eller ovanligt detta är är givetvis okänt, men man är naiv om man tror att det inte förekommer alls.