Glappskridsko Generation 4, Löshäl.

Det där ser riktigt hållbart ut. Jag har själv tänkt i dessa banor men inte riktigt kommit på hur man skall kunna få plattan överlappande men ändå tillräckligt justerbar. Tror du att konstruktionen skulle hålla även med spel i sidled på överlappningen för att kunna justera plattan i både sidled och längsled?

Tack för att du tar dig tid och skissar och funderar.
 
h j; sa:
Det där ser riktigt hållbart ut. Jag har själv tänkt i dessa banor men inte riktigt kommit på hur man skall kunna få plattan överlappande men ändå tillräckligt justerbar. Tror du att konstruktionen skulle hålla även med spel i sidled på överlappningen för att kunna justera plattan i både sidled och längsled?

Nej, jag tror den måste sitta tight, sliden kan endast användas för att justera i längsled, sidjustering får ske med tvärgående slitsar. Bindningen monteras då med bultar i dessa tvärgående slitsar i sliden.

Just my 2 c.

/Bo
 
Tack för alla tankar och ideer. Det krävs en del eftertanke känner jag, och en himla massa skissande.

Återkommer när jag kommit någon vart. ;)
 
Klappskridsko

- Jag trivs utmärkt med mina Salomon skatingpjäxor (Salomon pilot eller carbon pro)- dessa är helt fantastiska att åka i.Jag använder också dessa när jag åker skidor (skating). Att dom är hala - ja men man kan som jag gjort skaffat lätta broddskor(Iceman)till - dessa ger ett oöverträffat fäste på de halaste underlag - lätta att sätta på och fungerar mycket bra - och man tar sig mycket säkert och bra fram i terrängen;(Ofta inträffar halkolyckor vid på- och avstigning av isen och vid fastlandspromenaderna - alltså broddskor behövs hur som helst). Skatingutrustning inklusive skridsko (t ex Almgrens Sweskate med SNS pilotbindning) är en mycket lätt utrustning. Vid stark kyla eller när det är riktigt blött använder jag ett skoöverdrag av neopren som ger bästa skydd. Klappskridskoåkning ger oövertäffad fart och lätthet i åkningen jfr konventionell "fastlåst stil" - "hur som helst blir åkningen roligare när man vet att det finns en växel till att lägga i".
 
Vriststärkare

Byggde mig förra vintern löshälsskridskor lika Bo Gustavssons Glapp 4. Hann inte testa löshälåka då, körde dem med hälremmar några gånger innan isarna försvann.

I år hann jag ut på kort testrunda på blank Mälaris innan snön kom. Trodde första försöket skulle bli darrigt, men tre skär och jag fattade/kände vad löshälåka är. Det gick riktigt bra...

Skorna jag använder, Montrail Hurricane, är låga i lästen. Inte mycket vriststöd alltså. Därför har jag byggt mig hemmagjorda "vriststärkare" som jag trär på över skon bakpå hälen. Som en utanpåliggande övervristenhög bakkappa som jag spänner åt med en rem. Funkar!

Prövat Hurricaneskorna utan stärkarna på både Glappskridskorna (Möja) och gamla Gillbergare. Då känner jag mig darrig och vinglig.

Stärkarna har jag byggt av VVS-rörbitar(sån där brun PVC-plast). Sågade upp en slits i röret på längden. Värmde det i ugnen tills plasten blev mjuk och formbar. Tjock raggsocka på foten och så formade jag varmmjuka plastbiten under hälen och runt vristen. Sågade bort och filade till passande form. Popnitade skarvar vid vikningen under hälen. Borrade med grov borrdiameter "lättningshål" över hela stärkarna = tog bort en del onödig vikt. Klädde in bakkappan med betonggjutmatta (ung. liggunderlagsmaterial) och drog en spännrem framtill. Klart! Inte så snygga och eleganta, men de fungerar bra att stadga mina vrister. Kostnad försumbar. Gratis skräpmaterial från källarförrådet och några timmars pulande...

Körde Krogrännets 3 mil i söndags med Glapparna+stärkare. Nästan premiär med hällöst för mig. Det fungerade bra. Vid landtransporterna bar jag stärkarna i midjeväska och skridskorna i hemmasydd ryggväska som jag monterat på en sele(vill ha händerna fria när jag springer/går).Var litet långsammare vid skridskoavtag/påtag än de som bar i händerna och som klickade i/ur skorna i snabbindningar.

Aningens frysrisk (tåremsspännet) sedan vi åkt i 1,5 dm djupt vatten på Edsviken, men lät som snabbindningarna var ännu känsligare.

Förutom att jag ville testa löshälskridsko är en anledning till att jag prövar just Glappskridsko-modellen med enkel tåremsbindning att jag inte vill köpa dyra racingpjäxor som bara kan användas en kort issäsong (OK, inlines på sommaren är ännu oprövat). Hurricaneskorna kan jag nu använda året runt till många olika sorters aktiviteter. Och de är ju sköna... Långpass på fjällhed skulle vara något..
/Bengt Silfverling
 
Skateskor

Jag kan hålla med om att dyra skate-pjäxor blir lite overkill med tanke på hur kort säsongen är och vad de kan användas till (skridsko/längdskidor).

Samtidigt blir det ju helt avgörande i vilken utsträckning man åker under den korta säsong som råder. Gillar man längdskidåkning så har man ju snabbt täckt upp användningsområdet för skorna. Visst, ett par vandringsskor skulle kanske ha känts mer motiverat då de kommer till användning i stort sett varje dag.

Jag har iaf. köpt ett par begagnade Salomon Carbon Skate Pro skor som knappt var använda. De sitter som gjutna på foten och har bra stadga upptill trots bra rörlighet. Någon ullsocka får jag nog inte plats med däremot. Kanske skulle de ha varit en storlek större, det får premiärturen avgöra. Köpet känns dock välmotiverat pga. priset. ;)

ProductSalClassicSole.JPG


Ett par lätta skor i ryggan samt ett par broddar i fickan lär behövas inför premiärturen... :)
 
Sidoinställning av Glappskridskor

Det här att hitta exakt rätt läge för löshälskridskors sidoinställning är inte helt lätt.

I söndags åkte jag Krogrännet på några sjöar norr Stockholm. Jag åker med hemmagjorda bindningar typ Bo Gustavssons Glapp 4 modell. Använder låglästade multisportlöpskor och hemmagjorda "vriststärkare" (se annat svar i tråden).

Första sjön var sprickig och svåråkt, men jag märkte inget särskilt med skridskoskären. Tyckte det fungerade rätt bra.

Hade dragit fast bindningarna ungefär som det ser ut av andras bilder. Också försökt följa de inställningsanvisningar som lagts ut här på forumet och på andra hemsidor, men inte riktigt hittat mitt exakta balansläge. Tycker det är litet svårt att "känna" exakt balans. För att inte riskera att bindningarna/fästbultarna skulle vridas ur läge vid neråkning i spricka under loppet hade jag dragit ett par popnitar genom vardera skridsko+bindning.

Andra sjön bjöd på hyvlad, hård och slät isyta (eloge till Norrvikens sjöisbanemakare!). Nu skulle jag sträcka ut i långa vägvinnande skär. Men kände ganska snart att ena skridskon "wobblade" till i slutfasen av varje skär. Det gick ganska fort ändå, fick bara ta det litet försiktigare, så det dröjde innan jag åkte åt sidan och försökte kolla om skon satt fel i bindningen. Upptäckte inget fel, men drog åt bindningsremmen så det nästan kändes som att tårna skulle blåna. Men ändå "wobblade" skridskon. Åkte så nästan hela sjön innan jag kom på att remmen till min "vriststärkare" inte var åtdragen så hårt. Böjde mig ner och drog till den litet i farten och det kändes genast en markant skillnad. Wobblandet var borta. Så liten orsak, men ändå så stor skillnad i åkkänsla/balans det gjorde!

Bo skriver i sitt inlägg att det handlar om millimetrar
för att finna exakt rätt balansläge. Med söndagens lilla händelse förstår jag det rent praktiskt och erfarenhetsmässigt nu... Och att "stärkarna" kan som tänkt förpassas till källaren den dag jag hittar den smala balanszonen för skridskornas sidoinställning. Man står ju faktiskt och balanserar på en mm-smal skena. Kanske inte så lätt att hitta exakta läget då...

Tittade mig omkring litet under loppet och såg att de allra flesta körde med höga, vriststabila kängor. Allt från slalomskor till skateracingpjäxor. Men hur många hade perfekt balanserade skridskor? Kan det vara så att höga stabila kängor "förlåter" mer och ger en upplevd större balanszon än om man har låglästade skodon? Att man inte märker att man står litet fel på skridskorna. Fast man egentligen åker lite med offline-balans. Bo?

För de kvarvarande sjöarna drog jag åt alla remmar ordentligt och märkte inget mera "wobblande". Bendarr fanns men berodde mera på otränade konditionen hos den som stod i skorna än på skridskornas balans...

/Bengt Silfverling
 
Re: Sidoinställning av Glappskridskor

klepper; sa:
Tittade mig omkring litet under loppet och såg att de allra flesta körde med höga, vriststabila kängor. Allt från slalomskor till skateracingpjäxor. Men hur många hade perfekt balanserade skridskor? Kan det vara så att höga stabila kängor "förlåter" mer och ger en upplevd större balanszon än om man har låglästade skodon? Att man inte märker att man står litet fel på skridskorna. Fast man egentligen åker lite med offline-balans. Bo?

Ja, du har helt rätt Bengt. Det har visat sig att med höga vriststabila skor kan man stå flera centimetrar "fel". Att man står "fel" behöver inte ens kännas, de överstabila pjäxorna bygger upp en effektiv broms för åkningen. De tillåter inte att man "känner efter". Finger(tå)tops känslan finns inte där med de höga pjäxorna. Men iom att man har ett inbyggd fel i systemet kommer man inte utvecklas i den takten man egentligen skulle kunna, man utnyttjar inte sin egen potential.

Och så till filosofin:
-Om man inte märker att man står fel, står man då fel?
-Laga inte det som inte är trasigt.

Vill man trassla runt med sin skidutrustning och åka på andras dikterade villkor är det ju perfekt att åka med SNS eller Pilot eller NNN bindningar monterade i fabriken.

Men den vane åkaren märker snart att det går att utvecklas, att målet inte är nått, att göra långfärder på is inte är något som låter sig tämjas av vem som helst, att förståelsen för skridskor hela tiden kan fördjupas.

Den vane åkaren börjar då exprimentera med sin utrustning och vågar även ändra på det som tidigare upplevts som bra eller rätt inställt. Han inser att det inte går att röra sig i de rörelsemönster som den nu aktiva åkningen kräver, skorna är för låsta och tillåter inte de fria rörelser som behövs. De överstabila pjäxorna byts ut skodon som tillåter rörelser i alla leder.

Man märker då snart att det går att åka ÄNNU bättre än man tidigare trott. Jag menar bara att även ni som står rätt på era överstabila skor, våga undersöka hur er egen inställning ska vara.

/Bo
 
Re: Sidoinställning av Glappskridskor

klepper; sa:
Kan det vara så att höga stabila kängor "förlåter" mer och ger en upplevd större balanszon än om man har låglästade skodon? Att man inte märker att man står litet fel på skridskorna.
Visst är det så. Första året åkte jag med med ett par högvaktskängor, ofodrade, bara ett skikt läder i skaften. Det funkade efter mycket justerande och ihållande sidvind var en mardröm. Därefter bytte jag till isklätterskor (!) Ledade framåt, men bra stadga åt sidorna. Med dem gick det t.o.m. att åka med skridskorna på fel fot ett par km utan större problem. I år använder jag ett par Meindl och de är någonstans mittemellan. Jag var med på slipspecialistens löshälsprovåkning på Östermalms IP i måndags. Sidojusteringen på köpeprylarna passade inte mig, så med de billigare vekare skorna var det jobbigt. Med de dyrare stadigare skorna däremot så gick det bättre.
 
Jag förmodar att det var Almgrens löshälsskridskor som kunde testas då det var Slipspecialisten som stod för utlåningen? De säljer väl bara Skyllermarks och Almgrens skridskor, och skyllermarks har väl inga skridskor med löshälsbindning.

Var det Almgrens skor för XA bindning ni åkte i?
 
Pilot eller profil

SNS profil är att föredra - jag har åkt hundratals mil med denna, "Piloten" kan va bra för skidor då den lättare får med sig skidan - men även här tycker jag det är tveksamt med en andra "hjälpande" fästpunkt, dessutom kan vid mycket snö på isen (eller i spåret) - snö fastna i den (tror jag).
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.