Framfotalöpning

torger sa:

Såhär nästan on topic...

Klicka för att se resterande...

Mycket intressant!

Men hur förhåller sig testet till framfota-hälisättnings-diskussionen? Jag antar att du sprang med hälisättning då du testade skor och framfota då du sprang barfota. Eller? Och skulle du inte undvika proneringen i lättviktskorna om du sprang framfota.

Jag har aldrig förstått varför man tränar i proneringskor och tävlar i lättviktskor. Foten och kroppen blir van vid en typ av fot/led-kombination under träning för att sedan utsättas för en annan då man tävlar. Det kan ju knappast vara hälsosamt, särskilt som man under tävling även utsätter kroppen för särskilt extrem påfrestning.

Thomas Jonsson sa:

Men hur förhåller sig testet till framfota-hälisättnings-diskussionen? Jag antar att du sprang med hälisättning då du testade skor och framfota då du sprang barfota. Eller? Och skulle du inte undvika proneringen i lättviktskorna om du sprang framfota.

Klicka för att se resterande...

Jag använder samma typ av fotisättning om jag har skor som när jag springer barfota. Den lilla foten på sidan om i bilderna visar just innan skon/foten tar i. Inte jättetydligt på en sån liten bild, men man kan se att det är mellanfotslandning (framfot/häl ungefär samtidigt) med skorna. Att man landar sådär på ytterkanten av skon är helt normalt, det gör man även när man springer med hälisättning (då tar utsidan hälen i först). Så egentligen förhåller det sig inte alls till framfot vs hälisättning-diskussionen , utan sidospåret med skor vs utan skor.

Jag är rätt säker på att proneringsvinkeln inte skulle ändras nämnvärt om man sätter i hälen först med skorna. Jag har i mina tidigare löpteknikstudier tittat ganska mycket på fotisättningar så jag har ganska god känsla för vad som kommer hända. Men blir det mer filmning framöver ska jag nog testa lite hällöpning ändå och se om man kan göra några intressanta observationer.

Thomas Jonsson sa:

Jag har aldrig förstått varför man tränar i proneringskor och tävlar i lättviktskor. Foten och kroppen blir van vid en typ av fot/led-kombination under träning för att sedan utsättas för en annan då man tävlar. Det kan ju knappast vara hälsosamt, särskilt som man under tävling även utsätter kroppen för särskilt extrem påfrestning.

Klicka för att se resterande...

Det finns några olika skofilosofier. En är att "träna i tävlingsskor och tävla i träningsskor". Tanken är att genom att träna i lätta skor bygger man upp fotstyrka så att man på tävlingsdagen stoppar ner ett par slitstarka fötter i väldämpade träningsskor och har då god mariginal att klara tävlingen. Det är en strategi som nog passar vissa maratonlöpare och andra som springer riktigt långa lopp.

En annan är just den som du nämner, att man tränar i träningsskor och tävlar i lättviktsskor. Tanken med den är att man använder träningsskor när man tränar för att hålla ihop med den träningsmängd man har, och sen tävlar man i lättviktsskor för att tjäna några sekunder per kilometer och antar att bara ett lopp inte gör att man pajar även om man kanske får lite ont efteråt. Den strategin passar nog en del som springer kortare lopp, typ milen och kortare.

Sen är det många som tror att det är farligt att blanda olika typer av skor, tex spring hälften i en stabil joggingsko och hälften i en neutral lättviktssko, och kör all träning och tävling i samma sorts sko.

Själv funderar jag på att testa ytterligare en variant. Träna barfota/minimalistiskt och tävla i lättviktsskor. Tanken då är att fötterna ska vara tillräckligt slitstarka från träningen att den större proneringen i lättviktskorna är hanterbar för en tävling och jag drar nytta av dämpningen istället för att kunna köra lite hårdare och mer hänsynslöst .

Vilka strategier som fungerar beror nog mycket på individ, träningsvanor osv så man kan nog inte säga något generellt som passar alla. Det som gör det knepigt är ju att samma belastningar som kan bli en negativ trend av nerbrytning mot en skada kan bli en positiv trend nerbrytning+återhämting+supekompensation mot en starkare fot. Så man kan försvara exempelvis barfotalöpning av samma anledning man kan förkasta den. "Den ökade belastningen på fötter/underben är nyttig / onyttig för dig...". Jag såg en fotspecialist säga att framfotslöpning ökar risken för stressfrakturer i framfoten. No shit, ökar man belastningen kan man bli skadad, den har vi inte hört förr...

Då det gäller tävling tror jag att man inte man ska anse tävling som hälsosamt överhuvudtaget... det är livsstilen man bygger runtom för att kunna delta i en och annan tävling som förhoppningsvis bidrar till hälsa.

joru sa:

Håller verkligen med ! Och riktigt kul att se dina bilder!

En tanke jag fick avs. adidaspjucken, du kör dessa utan ilägg antar jag..? Har f.ö. själv cayano-modellen med specialgjutna sulor just mot en tendens till pronation som jag fick efter att ha vrickat foten ett antal gånger...använde alltid sulorna, även i mina tunna skor (OL-skor).

//J

Klicka för att se resterande...

Jo jag körde utan inlägg där. Jag har vid ett annat tillfälle provat filma kayano-pjucken med standardsulan som följer med skon, och jag kunde inte se någon skillnad i proneringsvinkeln med sulan i. Förhoppningsvis gör den lite skillnad på den del av foten inne i skon, men ärligt talat tror jag att för mig gör den nog ingen signifikant skillnad mot standardsulan. Jag har inläggssulor i 1200 - 1800-kronorsklassen specialgjorda för min fot. Sjukgymnast A dömde ut sula från sjukgymnast B som ineffektiv, och sjukgymnast B dömde ut sulan från sjukgymnast A som ineffektiv. Så även proffsen är lite tveksamma .

Som lekman när man tänker efter så är ju vissa grejer lite konstiga med sulorna. Man skryter gärna om hur exakt deras 3D-skanning av den (obelastade) foten är. Vad säger en obelastad
fot om dess dynamik? Dessutom använder man precis samma EVA-blandning i sulan oavsett hur mycket/lite man väger (konstigt, borde vara hårdare blandning för en tyngre person), och är inte alls så nogräknad då det gäller egenskaperna på skon man stoppar sulan i. Vid tillpassningen av sulan kan man slipa bort så mycket material så egenskaperna säkerligen förändras. Dessutom verkar man utgå från en viss löpteknik (eller snarare inte löpning överhuvudtaget, utan gång), att proneringen sker från häl till tå, fastän den i mitt fall i själva verket sker från tå till häl, eller mer ofta mellanfot.

Jag säger inte att inläggssulor inte kan hjälpa folk, men jag säger att vetenskapligheten inte är så hög, och jag tror inte den är effektiv på alla. Jag tror inte heller på att använda dem i förebyggande syfte som är vanligt nu, men folks tilltro till inläggssulor är ganska hög, så det händer ju att löpare frågar efter dem, och att man får sulor utan någon analys av löpsteg eller skor. Om folk överlag istället var skeptiska till sulorna snarare än hade så hög tilltro tror jag att det skulle se lite annorlunda ut. Jag fick mina första sulor pga knäproblem. Jag minska träningsdosen, använde sulorna, började springa igen, knäproblemen försvann. Sen tog jag bort sulorna, knäproblemen kom inte tillbaka. Hade sulorna hjälpt? Kanske, kanske inte. Behövde dem inte sen i alla fall.

I mitt fall *kan* det vara så att det faktiskt hjälper mer att gå andra vägen, ta bort stöd och närma mig barfota. Det känns nästan som jag borde göra det och offra mig för vetenskapen om inte annat . Man har ju liksom svårt att tro på alla de där anekdoterna om folk som haft inläggssulor men ändå dragits med skador och sen gått över till barfota och blivit av med skadorna förrän man sett det själv...

Nåväl, om jag kommer ihåg ska jag filma med inläggsulan i adizero-skorna, men jag är övertygad om att det inte kommer göra någon märkbar skillnad. Problemet är att hela skon lutar pga dess mellansula, och även om jag skulle stoppa in en planka i skon skulle det inte hjälpa, sulan finns ju därunder ändå. *Möjligen* kan man genom höga hårda kanter på en sula undvika att foten trycker lika hårt mot sidan i skon så den inte börjar luta lika mycket, men jag tror inte att de sulor jag har räcker till för det.

(Jag brukar tjata om att man ska säga "överpronering" eller "överpronation" snarare än bara säga "pronering" som man gärna gör i skobutiker mm, vilket ha fått många i allmänheten att tro att normal pronering är skadligt. Det har till och med varit svårt att visa tydligt samband mellan "överpronering" och skador, men man törs kalla det för en riskfaktor.)

torger sa:

Jo jag körde utan inlägg där. Jag har vid ett annat tillfälle provat filma kayano-pjucken med standardsulan som följer med skon, och jag kunde inte se någon skillnad i proneringsvinkeln med sulan i. Förhoppningsvis gör den lite skillnad på den del av foten inne i skon, men ärligt talat tror jag att för mig gör den nog ingen signifikant skillnad mot standardsulan. Jag har inläggssulor i 1200 - 1800-kronorsklassen specialgjorda för min fot. (klipp)

Klicka för att se resterande...

Intressant. Har själv tockna där 1800-kr sulor, som i princip är en liten tennisboll under framfoten (känns det som). Provades ut under löpning men jag använder dem både vid barmarksträning och skidåkning. Och vandring.

Vid vandring med tung ryggsäck märker jag att jag inte längre blir trött i stortån av att hålla emot fotens tendens att rulla inåt och kan gå avslappnat. Vid skidåkning märker jag att jag har fått en rakare vinkel mot snön, utan sulor kan det bli en tendens att kanta skidan lite (skejt) och på rullskidor klassiskt märker man snabbt om skidan står lite snett för då drar hela ekipaget åt sidan.

I löpning (motsvarande) har jag inbillat mig att steget känns lättare, att jag rullar mer på sidan, men jag har inget stöd för det med bild eller annan observation.

Har annars inte testat massproducerade iläggssulor, men noterade att mina haglöfskängor inköpta för stadsbruk har en fabrikssula som passar min fot väldigt bra som den är. Skon är då väldigt stabil och nästan hård, så kanske skulle det räcka om löparskorna var hårdare i sulan...

Den här tråden får mig i vart fall att vilja testa lite olika löpövningar igen, och att testa lite olika skor. Hmm, får testa Ol-skorna på lite hårt underlag och se hur det känns .

//J

joru sa:

Intressant. Har själv tockna där 1800-kr sulor, som i princip är en liten tennisboll under framfoten (känns det som). Provades ut under löpning men jag använder dem både vid barmarksträning och skidåkning. Och vandring.
[klipp]

Klicka för att se resterande...

Om jag får gissa tror jag att inläggssulor har större chans att lyckas i förhållandevis statiska belastningar som längdskidåkning än i ett löpsteg. Funderar faktiskt själv på sulor i längdskidskorna för att ändra vinkeln lite, men det funkade bra utan i år så jag avvaktar.

Är skon i sig instabil så hela skon lutar är det nog svårt för en sula att göra nåt åt den saken. En vandringskänga har ju rätt stabil sula och krafterna kommer nog trots packning inte upp i ett löpsteg (blir typ 2,7 ggr kroppsvikten i normala motionärsfarter).

Om jag nu kommer satsa mot barfota/minimalist kommer jag vara väldigt försiktig med hålfotsstöd även om det kanske skulle hjälpa i vissa situationer, det jag är rädd är att jag vänjer främst tibialis posterior (som jag haft massor med problem med) vid det läget och förkortar arbetsområdet så den blir ledsen när den får vara med om ett barfotasteg där pronering med utplattat fotvalv är en naturlig del.

Sen finns det ju andra features som sulor är bra på, hålla ihop hälkudden och lite sånt. Och har man problem där så är det nog bra, som rehab i alla fall. Frågan är dock om foten egentligen behöver all den supporten. Hälkudden blir verkligen rejääält utplattad när man springer barfota (även när man landar korrekt). Barfotaförespråkare säger att det är bra för det ger mycket mer sensorisk feedback till fotens nervsystem så den kan anpassa sig till underlaget. Den som tillverkar sulor lär ju ha en annan åsikt...

Jag var på ett intressant föredrag i ämnet för ett tag sedan och tycker att Colting har tyngd bakom sina påståenden om skor/löpning med dessa meriter:
http://www.colting.se/

Så jag ska testa ett par FiveFingers eller liknande tunnsulade skor, snarast.

Norell sa:

Jag var på ett intressant föredrag i ämnet för ett tag sedan och tycker att Colting har tyngd bakom sina påståenden om skor/löpning med dessa meriter:

Klicka för att se resterande...

Om jag förstått det hela rätt har Colting hoppat på minimalist-tåget ganska sent, och de där meriterna inte är direkt gjorda barfota. Barfotalöpningstrenden har vuxit sig stark i USA och är på väg hit så Colting är nog ute i helt rätt tid att dra igång en föreläsningserie om det. Jag har dock aldrig riktigt kommit överens med triatleter känns det som, det är lite för mycket trendigt ooga-booga i deras värld .

Barfotalöpning är inte nog inte något man tvärkastar in på sidan om sådär, utan det är lite av en livsstilsförändring, man får tänka ganska mycket på sina fötter... så jag är inte så mycket för att föra fram det med klatschiga budskap. Som en av mina sjukgymnaster sa, när det publicerats en artikel om Pose-löpning eller vad det nu var fick de en plötslig tillströmning av patienter... det betyder inte att framfotslöpning eller barfotalöpning osv är dåligt, utan att det krävs tålamod och en lång process, något man gärna inte berättar så mycket om när man förpackar budskapet i en glättig förpackning...

Finns det ngn självkritisk expertis!?

...jag undrar om det finns någon självkritisk expertis där ute? Efter att ha intresserat mig runt framfotalöpning och nu även springer så ,känns det som om kroppen verkligen är konstruerad för detta! När man hör synpunkter som "-njae, jag tror inte det är bra för kroppen" och "det var ju längesedan männsikan gick barfota" så blir jag bara matt...Det bevisar bara en sak...Skoindustrin och traditionell läkekonst är j--ligt bra på att rent ut sagt övertyga gemeneman om att det "syntetiska" är naturligt!!!! Precis på samma sätt som att industrin lyckats lurat alla (till och med livsmedelsverket) om att syntetiskt framställt margarin är bättre än naturligt smör! Ja, ja hur som helst...Finns det nu någon expertis där ute som kan vara själkritisk nog att "krypa till korset"?

Vandring

Fruktansvärt intressant tråd som jag missat tidigare (läser normalt inte om löpning här) men nu läst igenom. Mitt allmänna intresse är ju vandring och mitt högst personliga är att kunna göra vildmarksturer så länge benen bär mig. Därför har jag på senare år blivit lite gammelmansförsiktig när det gäller just ben och fötter. Vill att de skall hålla så länge som möjligt. Två frågor m a a detta:
-Vad är tillämpligt när det gäller gångteknik av det som diskuterats här. Dvs sådana saker som fotisättning, steglängd, kadens osv. Vad är optimal "gångteknik". Lättpackningsgurun Ray Jardine är den enda vandringsboksförfattare jag på rak arm kommer ihåg som ger råd om fotisättning ("fötterna i rak linje framåt"). Chris Townsend lyfter i någon av sina böcker fram vilken väldig nytta han personligen haft av individuellt utpassade inlägg. Finns det teoribyggnader och forskning som någon kan tipsa om.
-Hälkuddarna. Har på senare år försökt använda inneskor och inläggssulor som puffar ihop hälarna och skyddar dessa ("en gång borta för alltid borta"). Intressant nog har jag vid två tillfällen på långre vandringar försökt använda Superfeet (som jag alltså går i till vardags) och vid båda tillfällena fått ont, en gång i foten och en gång i knät. Det senare redde ut sig genom två dagars vila och att skippa inläggssulorna under resten av den långturen.
Tips mottages tacksamt, eller vi kanske skall starta en gångteknikstråd under Vandring?

Jörgen

Norell sa:

Jag var på ett intressant föredrag i ämnet för ett tag sedan och tycker att Colting har tyngd bakom sina påståenden om skor/löpning med dessa meriter:

Så jag ska testa ett par FiveFingers eller liknande tunnsulade skor, snarast.

Klicka för att se resterande...

Jag var på samma ? föredrag av Colting. Ja, det var faktiskt mycket intressant och han har ju förmågan att med sin glädje och iver dra med en och övertyga.

Har inte läst alla inlägg på tråden och missat säkert en del eller upprepar. MEN:

Efter föredraget var jag så pass inspirerat att jag (med min naivitet) körde efterföljande dagens intervallpass på framfoten, tasslade mig fram, gjorde dom övningar som Colting hade tränat med oss dan innan. Oj, oj oj! Vilken träningsverk och ont i benhinnan jag fick. Och JAG, som trodde att detta skulle "bota" min benhinneinflammation.

Alltså: Det gäller att ta det försiktigt. Nu börjar jag varje pass med framfotalöpning men övergår så småningom till min gamla löpteknik. Emellanåt gör jag en hel del styrkeövningar för att stärka vaderna. Varje pass har jag styrkan att hålla ut lite längre på framfoten. Målet är för mig att kunna löpa helt å hållet på framfoten för jag har märkt:

- löper jag på rätta sättet på framfoten (lätta, korta, kontrollerade steg) så har jag inte det minsta ont i benhinnorna
- jag springer lättare och fortare, eller det känns så åtminstone
- jag har ett bättre flyt

Övergången till "vanlig" löpning är alltid tungt, det känns i hela kroppen. Stötar på knäna, höften, ryggen.

Jag håller med föregående inlägg. Det måste väl ändå vara det tänkta sättet att ta sig fram springande!

Däremot ska man nog vara riktigt försiktigt med tunnsulade skor. Pronerar man mycket (som jag gör) så hjälper det säkert att löpa på framfoten men är man inte tränat nog så är det lätt att övergå igen till hälisättning och då finns det stor risk att skada sig med skor som inte är tillräckligt dämpade. Det går alldeles utmärkt att löpa på framfoten med vilken sko som helst!

www.annette-springer.blogspot.com

I väntan på svar från Utsidans framfotsexperter så hittade jag denna sida:
http://www.runningbarefootisbad.com/

Jörgen