Framfotalöpning

Då det gäller kadensdiskussionen så är det mycket rikigt så att de flesta springer med för låg stegtakt.

Själv var jag nog något av ett undantag dock, jag har faktiskt efter jag skolat steget sänkt stegtakten. Jag låg gärna uppe och nosade på 200 i tävlingsfart långdistans, men hade ändå ett översteg med tillhörande hälisättning.

För mig passade det att byta från ett lågt till ett högt löpsteg (högre fotlyft alltså), och då sjunker stegtakten men steglängden ökar, samt belastningen på vader förstås. Nu ligger jag på 190 i tävlingsfart (den typiska rekommendationen 180 är nog faktiskt väl låg när man springer en tävling), men när jag blir trött och börjar tappa teknik faller stegtakten och jag börjar göra översteg, så det är nåt jag behöver hålla fokus på.

Då det gäller sprinters kan man nämna att de försöker maximera både steglängd *och* stegtakt, stegtakten på 100 meter är uppåt 320. När man som långdistansare spurtar ner nån gubbe på upploppet ökar man också stegtakten påtagligt över de 190.

joru sa:

Med risk för att bli petig, men det du beskriver är just löpskolning. Kadensen brukar vara just en sån sak man nöter.

Håller med om steglängden, det är också ett vanligt skidåkarfel...sen finns det ju individuella avvikelser, vissa springer snabbare med längre steg.

Men steglängden måste också anpassas för distansen, en långlöpare har kortare steg än sprintlöparen...

//J

Klicka för att se resterande...

Nog var du lite petig alltid, men du har rätt. Den nöts lättast in med en liten metronom. En sån här köpte jag http://www.windcorp.se/sv/article/4437/metronom_seiko_dm_50, bara för att upptäcka att min naturliga kadens är lite högre än 180.

Visst är det så att det skiljer från person till person vad som är optimalt och att sprinters har högre kadens. Däremot är det ingen skillnad i kadens för distanser mellan 3 km och marathon, gäller elitlöpare.

torger sa:

Då det gäller att använda lätta skor typ löpskor för vandring kan jag ge tips om en grej att tänka på - mjuka mellansulor kan vara problematiska, i löparskor är de typiskt ganska mjuka. De är inte designade för att användas två dar i rad. Har jag skor med för mjuk mellansula och går i dem ett par dar kan jag se hur insidan komprimerats mer än utsidan så hela skon lutar inåt och gör att jag överpronerar, vilket kan leda till problem. Med skor med tunna sulor som inte komprimeras nämnvärt slipper jag problemet.

Klicka för att se resterande...

En annan sak att tänka på är när man går på skrå. Materialet i tunna, lätta skor ger efter och det slutar med att man går delvis på sulan och delvis på materialet på skons sida och har skarven/övergången nånstans under foten. Det tycker jag är väldigt jobbigt och irriterande, här är kängor eller andra stabila skor överlägsna. Men här är kanske Fivefingers bättre?

Noob sa:

En annan sak att tänka på är när man går på skrå. Materialet i tunna, lätta skor ger efter och det slutar med att man går delvis på sulan och delvis på materialet på skons sida och har skarven/övergången nånstans under foten. Det tycker jag är väldigt jobbigt och irriterande, här är kängor eller andra stabila skor överlägsna. Men här är kanske Fivefingers bättre?

Klicka för att se resterande...

Precis, lätta skor har ingen sula i hålfoten för att spara vikt, dessutom är de tunna och flexibla så det finns ingen riktig kant på skon. Fivefingers är inte bättre.

Så ska man skråa eller kliva på avsatser där inte hela foten ryms då vill man ha rejäla kängor med stenhård sula så man kan jobba med skornas kanter.

Tycker för övrigt det skulle vara fint med ett dedikerat barfota/minimalist-forum här på utsidan, känns som tiden för det börjar vara inne snart, allt fler intresserar sig för det. Det finns ett på funbeat har jag sett, men barfota/minimalist behöver man inte vara träningsnarkoman för att hålla på med, man behöver inte ens hålla på med löpning, så det skulle passa in här.

Eftersom medicinskt expertis antagligen i överskådlig framtid kommer tycka att detta med barfota bara är dumheter så kommer det inte finnas så mycket information/hjälp att få de vanliga kanalerna, så ett forum där intresserade kan dela erfarenheter skulle nog fylla en god funktion.

Jag är mest imponerad över att detta forum fortfarande kan förvåna mig över människan som fenomen.

Kul diskussion.

Men varför blandar ni inte in underlaget? Samt att de flesta "joggingskor" och liknande används vid gång i olika sammanhang. Arbetar man som jag i en miljö med mycket hårda golv så är mjuk klack och mjuks sula klart mycket behagligare på arbetsskor.

Sedan bör man också ta hänsyn till resten av kroppen. Som t ex diskbråck som jag och en stor del av befolkningen från 45 år och uppåt har.

Olämpligt underlag, olämplig teknik vid löpning kan förvärra symtomen vid ryggproblem som diskbråck. Men jag tror ni har en klar poäng i att framfotsisättning och framför allt kort steglängd och varierande steglängd, gärna geom att löpa på stigar med ojämt underlag etc undviker många överbelastningsskador.

Thure

thureb sa:

Men varför blandar ni inte in underlaget? Samt att de flesta "joggingskor" och liknande används vid gång i olika sammanhang. Arbetar man som jag i en miljö med mycket hårda golv så är mjuk klack och mjuks sula klart mycket behagligare på arbetsskor.

Sedan bör man också ta hänsyn till resten av kroppen. Som t ex diskbråck som jag och en stor del av befolkningen från 45 år och uppåt har.

Olämpligt underlag, olämplig teknik vid löpning kan förvärra symtomen vid ryggproblem som diskbråck. Men jag tror ni har en klar poäng i att framfotsisättning och framför allt kort steglängd och varierande steglängd, gärna geom att löpa på stigar med ojämt underlag etc undviker många överbelastningsskador.

Klicka för att se resterande...

En liten lurig sak som visat sig i ny forskning är att löpning barfota faktiskt är mer skonsamt för knäna och uppåt (underbenen och fötterna får förstås jobba hårdare). Foten har egen stötdämpningsförmåga genom fotvalvet. Man har kunnat mäta och se att fotens nervsystem förspänner fotvalvet olika beroende på underlag, mer på hårda underlag som asfalt och mindre på mjuka som gräs.

När foten sätts i en sko med tjock sula slutar återkopplingen fungera ordentligt, så det man gör är att man ersätter fotens aktiva stötdämpning med skons passiva, som helt enkelt inte är lika bra. Nu är nog inte sista ordet sagt, för de mätningar som gjorts i forskningen är på fötter som inte är uttröttade, och antagligen spelar löpteknik in ganska mycket. Med tjock sula har de flesta en tendens att springa med hårdare fotisättningar än de gör barfota (det går dock att träna bort).

Relaterat till detta, här finns lite filmer som visar lite olika fotisättningar med och utan skor:
http://www.barefootrunning.fas.harvard.edu/4BiomechanicsofFootStrike.html

Hursomhelst, detta med hårda underlag, fortfarande är det lite oklart hur bra foten klarar asfaltslöpning i längre distanser. Det är ju inte den typ underlag som ursprungsmänniskan möttes av, och fotisättingarna blir i stort sett exakt likadana om och om igen, mil efter mil. Att det går har flera visat, men hur stor skaderisken jämfört att köra med skor vet ingen, och det kommer vara mycket svårt att visa nåt vettigt. För att kunna springa ett maraton barfota måste man träna väldigt mycket, för att göra det med skor kan man fuska rätt mycket med träningen. Jag tror att en stor anledning till att det är så mycket skador inom motionslöpningen är att folk envisas att springa maraton och andra mastodontlopp utan att träna tillräckligt. Det verkar som om barfotaentusiaster överlag brukar ha lite sundare träningsfilosofier.

Själv tror jag inte på att använda joggingskor som promenadskor, även om jag vet många gör det. Joggingskor är designade för att dämpa hårda hälisättningar i löpning, och det blir ganska rejäla krafter, mycket mer än i gång. Har man det som promenadsko har man alltså en sko som är överdrivet dämpad för ändamålet, och foten blir svagare och mindre tålig eftersom den inte behöver jobba. Dessutom riskerar man utveckla en tämligen destruktiv gångstil med långa steg och hårda hälisättningar (skorna tillåter ju det) som gör att man blir liksom beroende av överdämpade skor.

Men visst, alla är individer och har olika behov och önskemål. Funkar en lösning så är det ju ok. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg, på en någorlunda frisk kropp kan rätt hanterat både skydda-dämpa-avlasta-filosofin och låta-foten-göra-jobbet-filosofin fungera. Vilken som är "bättre" är i mångt och mycket en individuell fråga. Ska bli intressant att se framöver om det kommer dyka upp sjukgymnaster som rekommenderar minimalist/barfota-träning som lösning på fot-relaterade problem. Idag känns det ganska långt borta, men kanske tack vare barfota-trenden i USA verkar det som det börjat forskas lite mer på det.

thureb sa:

Men varför blandar ni inte in underlaget? Samt att de flesta "joggingskor" och liknande används vid gång i olika sammanhang. Arbetar man som jag i en miljö med mycket hårda golv så är mjuk klack och mjuks sula klart mycket behagligare på arbetsskor.

Sedan bör man också ta hänsyn till resten av kroppen. Som t ex diskbråck som jag och en stor del av befolkningen från 45 år och uppåt har.

Olämpligt underlag, olämplig teknik vid löpning kan förvärra symtomen vid ryggproblem som diskbråck. Men jag tror ni har en klar poäng i att framfotsisättning och framför allt kort steglängd och varierande steglängd, gärna geom att löpa på stigar med ojämt underlag etc undviker många överbelastningsskador.

Thure

Klicka för att se resterande...

Det du nämner är intressant, men jag tror inte att man kan överföra material och metoder från löpning (topic) till arbetsrelaterade situationer rakt av. Det är rätt stor skillnad på att springa en stund och att gå på hårda golv hela dagen. Jag inbillar mig att kraven på skorna skiljer sig rätt mycket och det skulle nog se rätt roligt ut om all sjukhuspersonal gick runt på tå iförda färgglada fivefingers Går du i jympadojjor hela dagen och hur funkar det i så fall?

Däremot håller jag med dig om att resten av kroppen är mycket viktig. Många joggare har rätt dålig kroppshållning - det svankas, säckas, lutas konstigt etc. Bålstyrka och särskilt god bukmuskulatur är något man har glädje av när man springer, det hjälper till att hålla upp överkroppen/kotpelaren.

torger sa:

Foten har egen stötdämpningsförmåga genom fotvalvet. Man har kunnat mäta och se att fotens nervsystem förspänner fotvalvet olika beroende på underlag, mer på hårda underlag som asfalt och mindre på mjuka som gräs.

När foten sätts i en sko med tjock sula slutar återkopplingen fungera ordentligt

Klicka för att se resterande...

Dessutom fungerar vaden som en stötdämpare när man sätter i fräre trampdynan först. Det med återkopplingen känner jag igen, det är så jag upplever tjock sula.

Dina inlägg är väldigt intressanta.

Noob sa:

Går du i jympadojjor hela dagen och hur funkar det i så fall?

Klicka för att se resterande...

Nej inte jag men många andra gör det. Blir för varmt för mina fötter.

Jag har läderskor/tofflor som ser ut som träskor men har mjuka och dämpande sulor.

Den mänskliga foten är en underbar konstruktion men är inte idealisk på alla underlag. T ex kan det vara lätt att halka barfota. Stickor och taggar kan äta sig in i fotsulan. Minns en kalktagg som satt i min fot under ett halvår efter att jag gått på botten på väg ut för att snorkla på Zanzibar.

Thure

Rätt sulskydd för foten kan vara avgörande för fortsatt framkomst. Negligera inte badskor.