...och eftersom 100-procentig säkerhet inte existerar innebär det att all säkerhet kan bli bättre...

Precis.
Och det är därför våra skattepengar går till myndigheter som försöker råda bot på det näst näst näst näst näst näst näst näst farligaste som finns. Och när de har gjort det så går de på det näst näst näst näst näst näst näst näst näst farligaste, och skapar medan de håller på en risk som är större än risken de försöker undvika.
 
Känns tryggt att man bor i Spanien och att ens ungar inte kan förledas att riskera livet pga bind-galna skrinnare som lockande far omkring pâ tunna isar

n1015073843_19462_6236.jpg
 
Beror på hur du definierar "Stockholmsområdet" (Stockholms kommun? Stockholms län? Hela Mälardalen?), men givetvis ligger det något i vad du säger. Men man har ändå ett val: man kan åka på en sjö med färre boende i närheten eller en med fler boende i närheten. Och om sjön inte är pytteliten kan man åka förbi nära bebyggelse eller hålla sig på längre avstånd från bebyggelsen. Ju närmare man åker bebyggelse, desto mer lockar man ut de boende där. Om isen är stadig kan det vara OK, men är den marginellt bärig kanske man bör tänka om.

Jag förstår vad du menar, Paul, men det känns helt enkelt inte realistiskt att ta ett sådant ansvar.
Skulle "vi" ställa sådana krav på oss själva kan vi lägga ned skridskoåkningen i stockholmsområdet. När är en is stadig nog för att du kan ta ansvar för de du eventuellt lockat ut på den (utan tillräcklig säkerhetsutustning)? Minst 10 centimeter över hela sjöns yta?

Jag åkte exempelvis förbi Sigtuna i söndags. Vore vi ansvarsfulla (enligt ditt kriterium ovan) skulle vi låtit bli, eftersom det var tättbefolkat och en del luriga vindbrunnar och partier med svag is. Definitivt inte lämpligt att beträda utan rätt utrustning.

Men vid det laget var redan halva staden ute på isen, barnvagnar och allt.

Nä glappet mellan "Is som är säker med rätt utrustning, sällskap och tillräcklig kunskap" och "Is som är säker för vem som helst, när som helst" är helt enkelt för stort.
 
Jag håller på liknelsen med offpist-åkning inom skidvärlden.
Om jag väljer en hobby, investerar min tid och mina pengar i att skaffa mig god kunskap och säker utrustning så är det mitt val, och enbart mitt!
Inte en chans att jag på något sätt skulle anse mig vara ansvarig för andra människor och deras beslut. Visst finns det kanske de som tänker i stil med "det gick ju bra för dem så varför inte för mig" men det är återigen deras beslut. Ett idiotiskt beslut, fattat på helt felaktiga grunder, visst, men det är ett beslut den personen har fattat.
Att folk är idioter och inte kan tänka själva har jag sedan länge förstått, men det betyder inte att jag har något slags ansvar att tänka åt dem...
 
Om jag väljer en hobby, investerar min tid och mina pengar i att skaffa mig god kunskap och säker utrustning så är det mitt val, och enbart mitt!...

...Inte en chans att jag på något sätt skulle anse mig vara ansvarig för andra människor och deras beslut.
Mja, om det nu är mina skattepengar som går åt för att rädda alla möjliga dårfinkar så är det inte mitt val, och enbart mitt val, att låta bli att pröjsa...

Och det andra du skriver låter ju himla bekvämt för dig, och aningen oansvarigt. Kom inte och påstå att du ens själv tror på att det du gör existerar i nån slags vacuum, att dina handlingar inte inspirerar - eller skrämmer - andra människor. Men om du väljer att skita i det så känns det säkert bra och fint och bra igen för dig.

OBS, detta sagt som en ren principsak, jag vet inget om olycksstatistik bland långfärdsskridskoåkare.
 
Sålänge vi pratar om vuxna människor är det faktiskt inte mitt ansvar att se till att de gör si eller så. Oavsett skattepengar eller ej!
Avstår du att gå till ica när det har snöat för att inte locka ut gamla tanter på isiga trottoarer? Det är ju faktiskt mina skattepengar som måste betala deras brutna höfter...
Att man inte ska spela hockey på två cm tunn is fem meter ifrån stadens största lekpark är väl ganska självklart, men i den här tråden handlar det faktiskt om vuxna människor, som borde vara kapabla till att tänka själva
 
Ja Tompa, med så solklara exempel som du väljer så måste jag ju hålla med.


Eller inte. Det är en j*la skillnad mellan att skapa en ball trend (offpist, BASE, korkade vad i Sarek eller att klättra osäkrat) eller att gå till ica och handla. Dessutom tror jag de flesta tanter handlar för att de måste, och faller för att de har dålig balans, inte för att de är för omogna för att rätt bedöma riskerna.

Märk dessutom skillnaden mellan att "se till att de gör si eller så" som du skriver, resp det som står i mitt inlägg.

Problemet är just att människor tänker själva, och att tanken kan påverkas utifrån. Du anser förstås att långfärdsskridskotrenden (som jag tycker är bra, inget annat!) uppstod som nåt slags slump, som en massa slumpmässiga fria val i skallen på tusentals personer? Och på de som följde efter?
 
Sett som trend så är det naturligtvis påverkat från olika håll.
Nu handlar det dock inte om trenden, ser man det till individnivå så är det ändå ditt beslut att gå ut på isen trotts att du saknar både det ena och andra.
Om mitt exempel med ica inte var bra, kan du inte förklara var gränsen går då?
För vilka handlingar behöver jag inte tänkta på att ta ansvar för eventuella människor som ser mig och följer efter, och för vilka har jag ett ansvar att tänka åt dessa människor? Vore himla trevligt att veta vad som är okej och inte...
Det är samma gråtrista svenska mentalitet som lyser igenom här, det finns alltid någon som är ansvarig och jag som individ ska inte kunna belastas med konsekvenserna av mitt eget handlande!
Suck säger jag bara...
 
En fundering:

När olycksantalet är så litet som i det här fallet är det kanske inte ens förnuftigt att diskutera vad "vi", "man" eller "samhället" bör göra åt riskerna.

"Vi", "man" eller "samhället" har kanske redan gjort vad som krävs, och det skulle bli ungefär lika många olyckor även om satsade järnet på upplysning och reglering. Är en nollvision ens trovärdig? Kan vi tro på att vi säkert kan förhindra att en eller två personer drunknar när de skridskoplurrar?
 
Sett som trend så är det naturligtvis påverkat från olika håll.
Nu handlar det dock inte om trenden, ser man det till individnivå så är det ändå ditt beslut att gå ut på isen trotts att du saknar både det ena och andra.
Om mitt exempel med ica inte var bra, kan du inte förklara var gränsen går då?
För vilka handlingar behöver jag inte tänkta på att ta ansvar för eventuella människor som ser mig och följer efter, och för vilka har jag ett ansvar att tänka åt dessa människor? Vore himla trevligt att veta vad som är okej och inte...
Det är samma gråtrista svenska mentalitet som lyser igenom här, det finns alltid någon som är ansvarig och jag som individ ska inte kunna belastas med konsekvenserna av mitt eget handlande!
Suck säger jag bara...
Ja, trender är ju en sak och individer en annan. Eller består trender just av idel individer, individer, individer...? Ungefär vad jag ville illustrera ovan.

Och om det är något som är typiskt svenskt och gråtrist, så är det att påstå att något är "typiskt svenskt", som nåt slags självförklarande skällsord. Det har varit "typiskt svenskt" att göra så i några årtionden nu, och det är märkligt att när man kommer utomlands till X-land så påstår många just där att det är "typisk X-skt" att göra samma sak. Märkligt, inte sant? Just liknande funeringar fick jag höra bl a i USA i somras, så kanske är det typiskt amerikanskt att "det alltid finns någon som är ansvarig" som du skriver. Fast Sverige är ju världens mest amerikaniserade land...

Om du är inne på individens ansvar "på riktigt" och inte bara vill argumentera dig fri från skuldkänslor och annat jobbigt som kan följa av t ex omtanke om nästan, så tänk lite mer Sartre och ta för fanen ansvar för dina handlingar som - guess what - påverkar andra. Där har du en riktig individualism, och inte bara en dålig ursäkt för att slippa stå till svars för hur man lever.

När olycksantalet är så litet som i det här fallet är det kanske inte ens förnuftigt att diskutera vad "vi", "man" eller "samhället" bör göra åt riskerna.

"Vi", "man" eller "samhället" har kanske redan gjort vad som krävs, och det skulle bli ungefär lika många olyckor även om satsade järnet på upplysning och reglering. Är en nollvision ens trovärdig? Kan vi tro på att vi säkert kan förhindra att en eller två personer drunknar när de skridskoplurrar?
Jag håller helt med dig Martin, jag tror varningarna är rätt solklara vid det här laget. Samma sak med klubbarna, de jag sett har verkligen tagit sitt ansvar. Där har det nästan slagit över; för att få åka med i skridskogänget (eller ens få en snabbinfo om hur man står på fanstygen) så måste man ha gått klubbens tre (!) introkvällar. Lite scoutvarning nästan, helst ska man ha certifikat och diplom på att man kan knyta skorna själv. Fast kanske är det nödvändigt, m t p den mediala uppmärksamhet skridskoolyckorna fått.
 
Att man inte ska spela hockey på två cm tunn is fem meter ifrån stadens största lekpark är väl ganska självklart

Ironiskt nog sker just detta ganska ofta - och det är inte ens farligt. Japp, isen på spolade banor är ofta inte mycket tjockare än så....

Men eftersom vi nu egentligen talar om naturis på olika vatten: större lekparker bör överhuvudtaget inte läggas inom fem meter från sjöar. Och det sker nog nästan aldrig heller.....
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...