Jägarna i blåsväder

Den bilden känner jag inte igen alls.

Jag gjorde lumpen i Kiruna i mitten av 1970-talet, och utbildningen gick i första hand ut på att få till både självständigt tänkande individer och grupper som fungerade. Ungefär samma saker som jag som civil har fått lära mig på ledarskapskurser.

När vi nu halkar in på frågor om ledarskap så kan jag säga att dom jag träffat på som är absolut vassast på att leda och organisera är scoutledare. (Inte alla, men vissa.) Likheter med det millitära är bla skogen, gruppdynamik, förmågan att ta initiativ och personligt ansvar etc. Skillnaden är att en scoutledare ska kunna leda och inspirera människor som inte måste lyda enligt lag.
 
jepp, det där med hjärndöda jägarsoldater är en väl odlad myt av dom som ville men inte fick..

Jag ville inte men blev tvungen... -89 - -90 var det ungefär en pluton som hamnade på kustjägarskolan utan att ha sökt dit. Och jag hade väldigt svårt att se något individuellt tänkande de veckor jag satt fast där.
 
Jag hoppas vid Gud att inte nedanstående personligheter söker sig till,
och blir ledare inom försvaret...eller andra ledarroller i samhället....:(


Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga meriter).

Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.

Tror att han eller hon är "speciell" och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).

Kräver stor beundran.

Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.

Är interpersonellt exploativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.

Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.

Är ofta avundsjuk på andra eller tror att andra är avundsjuka på honom eller henne.

Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder, sjuk/irrelevant språkbruk vid personbeskrivning etc.

Som tur är finns det väldigt erfarna o sympatiska ledare inom försvaret, de gör ett kanonjobb, de har nog koll på ovanstående avarter..
 
Du har inte tokfel. Dyrt och mycket bra. Hade förmånen att få gå en sån för nu rätt många år sedan.


ruggigt bra.. ganska svårt att känna igen det militära på en ugl.. det är väldigt känslosamt.. det ger en annan bild av militären, helt klart.. alla som får chansen bör nog ta den, mycket väl investerad tid.
 
Jag ville inte men blev tvungen... -89 - -90 var det ungefär en pluton som hamnade på kustjägarskolan utan att ha sökt dit. Och jag hade väldigt svårt att se något individuellt tänkande de veckor jag satt fast där.



detta var den bästa jag någonsin hört.. jag trodde att jag hört alla versioner av hur jag nästan var jägarsoldat men ändå inte, hur utbildningen var samma så det kan "räknas" som samma.. men jag har aldrig hört om hur en pluton helt "random" blev kustjägare.. skitroligt!!! varför vill så många påskina att dom "nästan" gjort jägarutbildning, detta långt upp i åldrarna.. helt fantastiskt!
 
Det var en engångsgrej, och det var precis så sjukt som det låter.

KA1 skulle på prov utbilda den första halva amfibiebataljonen (d.v.s. 200 man) men hade bara ryckt in rekryter till en kustjägarkompani (150 man). Så man flyttade helt sonika över 50 man från spärrbataljon.

Vi visste ingenting i förväg, när vi gick in på KA1 garvade vi åt att kustjägaraspiranterna fick gå runt berget medans vi kunde knata genom tunneln. Väl framme vid inskrivningen kunde de inte hitta mig i listorna, tills de insåg att jag skulle nog vara i andra huset.

Och i andra huset blev det ingen som helst förklaring till varför man var där utan där blev det "jägarutbildning" redan från scratch. Det tog en vecka innan vi lyckades få träffa nåt befäl som kunde förklara vad som hade hänt och få fram att det kanske inte var så smart att vi glasögonbärande spinkiga nördar inte körde samma fys-pass som de som hade fått ut träningsinstruktioner redan före sommaren.

Det tog mig fyra veckor att komma därifrån. Vid nyår var ingen av de ofrivilliga kvar (vi ryckte in som GB, efter nyår ryckte de vanliga meniga in och jag hade en f.d. klasskompis som ryckte in då som berättade det).
 
När vi nu halkar in på frågor om ledarskap så kan jag säga att dom jag träffat på som är absolut vassast på att leda och organisera är scoutledare. (Inte alla, men vissa.) Likheter med det millitära är bla skogen, gruppdynamik, förmågan att ta initiativ och personligt ansvar etc. Skillnaden är att en scoutledare ska kunna leda och inspirera människor som inte måste lyda enligt lag.

Skulle nog vilja ändra denna bild lite: Scoutledare leder personer som är ute helt av egen fri vilja. Ett militärt befäl leder understundom personer som går runt och undrar "Vad fan gör jag här?". Den tidigare gruppen är mycket lättare att handskas med.

/Scoutledare och gruppbefäl
 
Skulle nog vilja ändra denna bild lite: Scoutledare leder personer som är ute helt av egen fri vilja. Ett militärt befäl leder understundom personer som går runt och undrar "Vad fan gör jag här?". Den tidigare gruppen är mycket lättare att handskas med.

Ja, kanske det senare fallet liknar arbetslivet mer än det förra.
 
Som scoutledare kan man få ett "nej" av de man leder.

En värnpliktig som vägrar utföra en order ligger rätt risigt till...
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...