Angårnde skavsår och comped (otrevlig bild på skavsår)

Helt sanslöst sämst att behöva avbryta en tur pga skavsår. Rätt dåligt med andra ord. En rolig sak är att många har kängor för flera flera tusen kronor, som kan ta väldigt många mil att bryta in, men eftersom man kanske bara vandrar i dessa någon gång / år tar det istället flera år att få dem sköna.

Såg en kille på kebnekaise fjällstation i april i år som hade skavsår upp till vaderna, han kunde knappt gå i strumpor. vilket waste på en semester.
 
Många tycks tro att om dom köper nya skor speciellt kängor att dom är ingånga om dom går 500m till ica 3 gånger och en 5km vända till jobbet.

Sen är dom inkörda och pallar en 500km tripp...NOT
Som sagts så tar det många mil - visst kan trailskor och joggingskor bli inkörda på 2-3 mil.
Kängor tar generellt iaf 10-20 mil.
Det är inte bara skorna , fötterna skall köras in i just den skomodellen så skinnet förstärks på vissa ställen.

Man skall använda samma strumptyp hela tiden , ha lagom antal ex för att kunna byta 2 gånger
per dag medans dom andra torkar efter tvätt - iaf om man går längre sträckor på 2,3 eller 5 mil per dygn.

Man måste hålla koll på knytningen så dom sitter utan glapp men inte stryper foten.
Justera omedelbart vid behov - inte vänta 5km

Begynnande blåsor skall punkteras så fort det går.Punktera och gå vidare.

Sen det här med hygien.
Fotsvamp och bakterier bryter ned hud och gör den lätt och skada.

När man tvättar strumpor/skosulor skall dessa först läggas i svag klorlösning 5ml/1 l vatten i 10 minuter , sedan tvättar man med tvättmedel.
Blanda aldrig klorin med tvättmedel.

Förtvätten med klorin dödar bakterier och fotsvamp - det gör inte en kallvattentvätt med bara tvättmedel.Många vrider säkert ut sina strumpor i kallvatten...bäddat för fiasko.

Pudra dom tvättade strumporna med Pevaryl puder liksom sulorna(fotsvampsdödare)

I somras när jag pep omkring 60 mil så klorade jag desutom ur mina
jogginskor en gång per vecka.

Inga problem alls , jag fick lite blåsor dom varmaste dagarna men eftersom hygienen var i topp var det bara att punka blåsorna.Det blev inga gigantiska ebolasår som krävde akutvård med antibiotika dropp..haha - det blir så me lortiga tassar och skor.

Ibland kunde dagen varit 35km och sedan var man och gick 15km efter man satt bas

Så det är inte bara att skorna skall gås in, fötterna också och sedan hygienen
 
Antagligen handlar det mycket om vad fötterna är vana vid som nämns i inlägget ovan, men också styvhet/hårdhet i skor och sulor.
I mina vristhöga kängor jag använde på turer tidigare, med styv sula (eller inte speciellt styv för att vara känga) fick jag på skogs- och fjällturer ofta förstärka med lite sporttejp på hälarna och under främre trampdynan.
Det blev något bättre, 50/50 chans att klara sig utan tejp om jag hade ett par tunna nylonstrumpor innanför de vanliga strumporna.
Detta är ändå kängor som jag gick med hunden med dagligen i vardagen, 6-10 km om dagen, alltså väl ingågna.

Sedan jag började med löpskor på tur har jag behövt plåstra om fötterna exakt noll gånger, jag tror det beror mycket på att friktionen kommer på olika ställen på foten i varje steg, medan styva skor styr friktionen till samma ställe i varje steg, oavsett hur van man är vid skorna.
Sealskinz håller fötterna torra och någorlunda svala, så byten av strumpor eller luftningar av fötterna behöver jag inte göra under dagarna längre.

Någon ordentlig blåsa och sår har jag dock inte fått på tur på närmare 15 år, bara rodnader som jag plåstrat om direkt.
Denna förbättring var i samband med byte från Lundhagskängor, modell kommer jag inte ihåg, till Meindl Island Pro, men jag tror det var mer passform än märke som spelade in där.
 
Tänk på fotvård och hygien.

Ett litet skavsår läker inte alls vid t.ex fotsvamp utan det öppna såret börjar växa.Sen bakterier på det.

1.Klorin/puritabs för sko desinfektion/fotbad
2.Behandla strumpor och fötter någorlunda ofta med Pevavyr - mycket viktigt i varm och fuktigt klimat , vintertid är fotsvamp t.ex knappt ens ett problem i kängor
 
Apropå skavsår, jag har några gånger lyckats få "plösbett" ovanpå vristen.
Jag har rätt låga vrister och det bildas ibland veck på plösen som nyper mig på vristen i steget.
Har försökt labba med lite olika snörningar osv.
Någon som har andra tips/idéer?
 
Apropå skavsår, jag har några gånger lyckats få "plösbett" ovanpå vristen.
Jag har rätt låga vrister och det bildas ibland veck på plösen som nyper mig på vristen i steget.
Har försökt labba med lite olika snörningar osv.
Någon som har andra tips/idéer?

Verkar dåligt med svar här, jag ville inte svara för jag har ingen egen erfarenhet av problemet, men ideer kan jag bidra med.
Är det mitt under plösen, kolla om den har någon söm/förhårdnad/ojämnhet där skavet uppstår.
Lösningar kan i så fall vara t.ex sprätta bort söm om den inte är helt nödvändig, limma/sy en lapp över kritisk punkt, dra kraftigt med en på båda sidor om ett eventuellt veck i fordret i plösen, banka ojämnheten platt med en hammare, låt skosnöret hoppa över en eller ett par hål för att undvika snörning över skavet.
Är det kanten av plösen som ligger och gnager fungerar också ovanstående förslag, i tillägg kan man pröva att förskjuta plösen något i sidled för att flytta tryck/gnag till en mindre kritisk del av foten.
Om skosnören är trädda uppifrån och ner eller tvärt om kan påverka hur trycket fördelas över plösen.
I värsta fall titta på nya skor.
Lycka till och tala gärna om ifall något hjälpte.
 
Apropå skavsår, jag har några gånger lyckats få "plösbett" ovanpå vristen.
Jag har rätt låga vrister och det bildas ibland veck på plösen som nyper mig på vristen i steget.
Har försökt labba med lite olika snörningar osv.
Någon som har andra tips/idéer?
Jag som har väldigt smala/låga vrister ihop med riktiga ankfötter känner omedelbart igen problemet. De allra flesta kängor som är stora/breda nog att rymma mina framfötter är också för höga/breda kring hälen och vristen. I bästa fall kan jag få fast bakfoten genom att snöra åt maximalt kring vristen, men då med onormalt mycket veck längs plöskanterna - med just "plösbett" som resultat.
En ännu mer otrevlig konsekvens är ju att flexpunkten hamnar för högt upp på skenbenet, med risk för tryckskador och i värsta fall benhinneinflammation.

Visst kan man hålla på och mecka med plösens läge, fila ner läder och sömmar, vända sidovecken upppåt/utåt etc, men det är inte alltid det hjälper, och framförallt inte mot en alltför hög flexpunkt.

Jag brukar istället lösa detta genom att höja hela fotens läge i skon, så att den "fyller" ut skoskaftet som avsett, och snörningen därmed inte behöver vara så hård och hopknölad. Detta kan, beroende på sko/fotform, åstadkommas t ex genom en extra tjock (eller t o m dubbel) innersula och/eller många (och tjocka) lager av strumpor.

Sen hälper ju inte heller detta i alla skor, det är skillnad på olika modeller och de måste trots allt passa dina fötter någotsånär till att börja med. Nya modeller av Lundhags, Haglöfs m fl kan jag själv t ex aldrig få ordning på p g a deras höga/vida vrister, medan tex Kayland Vertigo, med sitt fina hälgrepp och uttalade "midja" kring mittfoten, funkar mycket bättre och kan snöras mycket lösare utan att förlora hälgreppet eller låta foten glida framåt i nerförsbackar.
 
Jag brukar tejpa fötterna med 5 cm bred leukoplast. Ett stort kryss över baksidan av hälen. Detta gör jag innan vandringen. Tvättar fötterna och byter ut tejpen efter några dagar.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...