Liftskräck

Har nyligen utvecklat liftskräck för kabiner och sittliftar. Ju högre desto värre. Någon som har bra tips på hur man övervinner detta?
 
Har nyligen utvecklat liftskräck för kabiner och sittliftar. Ju högre desto värre. Någon som har bra tips på hur man övervinner detta?
Fixera blicken på horisonten, titta inte ned osv.

Eller kognitiv träning, dyrt och måste "underhållas", jag kallar all kognitiv terapi för "barrering av känslor", tvinga bort rädsla, jämför den framavlade investeringen och dyrgripen hopphästen som inte lyfter på hovarna de sista centimetrarna, vad göra ? avlivning ?, leta ny häst ?, nä barrering med obehag ( läs el) av diverse metoder i smyg. alltså lyfter den på hovarna av rädsla i fortsättningen, i längden vet man inte hur hästen/människan mår av det.
Men var inte rädd, elchocker brukar inte ingå i priset för människor.....;)

Men för vissa är det skitbra som de säger, so what, var o en väljer.

Sedan finns ju farmaka, inte så bra om du ska åka nedför, men funkar förståss om du bara ska njuta av utsikten.
 
Du är rädd för skräcken

Jag hade höjdrädsla som yngre. Jag insåg att det jag tyckte var obehagligt var rädslan, inte höjden. Så jag tog tag i det på egen hand. Ett steg här, ett steg där, och numera är jag nog mindre höjdrädd än de flesta.

Att möta det man är rädd för under kontrollerade former (gärna kontrollerade av dig själv) funkar när det handlar om den typen av "icke-förnuftiga" rädslor.

Steg ett är att inse att det är rädslan, och inte liften, som du tycker är obehaglig. Det är alltså rädslan som ska bekämpas, inte liften. Risken är annars att du hamnar i den klassiska fobikerfällan och tänker "Men jag vill inte bli av med lifträdslan för då måste jag ju åka lift och det är jag ju rädd för".
 
Jag hade höjdrädsla som yngre. Jag insåg att det jag tyckte var obehagligt var rädslan, inte höjden. Så jag tog tag i det på egen hand. Ett steg här, ett steg där, och numera är jag nog mindre höjdrädd än de flesta.

Att möta det man är rädd för under kontrollerade former (gärna kontrollerade av dig själv) funkar när det handlar om den typen av "icke-förnuftiga" rädslor.

Steg ett är att inse att det är rädslan, och inte liften, som du tycker är obehaglig. Det är alltså rädslan som ska bekämpas, inte liften. Risken är annars att du hamnar i den klassiska fobikerfällan och tänker "Men jag vill inte bli av med lifträdslan för då måste jag ju åka lift och det är jag ju rädd för".

Bra beskrivet Martin !
Jag gjorde liknande med, vi hade en portabel lift på jobbet, o då det va lugnt o ensammen på morgonen, när ingen såg :) klev jag i den o började höja, det gick högre o högre, ibland fick jag sänka o vänta tiils händer o ben lydde, sen höjde jag igen, nu törs jag utan vidare spisning ( gammalt peter1959 uttryck) klättra upp högt på huset jag har. Men är det att knacka rost utanpå Eiffeltornet avstår jag gärna o lagar istället mat till rostknackarna....;) ngn måste ju göra det med....
 
Det som ni Martin och Peter beskriver är nog en ganska normal rädsla som de flesta har för höga höjder. Jag tror att det finns en rädsla som går utöver detta. Jag är så rädd för höjder så de få gånger jag har tagit mig upp på ett tak, så börjar jag tänka att det är lika bra att hoppa frivilligt och slå ihjäl mig hellre än ramla okontrollerat. Naturligtvis är det känslan av rädsla som är problemet och det finns inte ett uns av rationalitet i denna. Jag tror att den normala rädslan för höjder går att träna bort precis som all annan osäkerhet, tex så kan man åka utför fortare och fortare genom att succesivt öka hastighet och känna att man bemästrar det. Den paralyserande skräck man som höjdfobiker känner är dock bortom en analys eller riskbedömning. Jag har funnit mitt sätt att hantera detta, jag håller mig på fast mark.
 
Den paralyserande skräck man som höjdfobiker känner är dock bortom en analys eller riskbedömning.

Inte desto mindre går den effektivt att bota med ovanstående metod. Ibland kan man behöva en yrkesmänniska som ledsagar en i processen, och då kallas det KBT.

Det är som sagt när man inser att det inte finns ett uns av rationalitet i beteendet som man kan börja göra nåt åt det. Vissa fobiker gömmer sig bakom rationella argument.
Och vissa riktiga fobiker är som sagt så rädda för sin rädsla att de har svårt att ens tänka tanken att försöka göra nåt åt den. Men att försöka undvika den läskiga situationen är förståeligt, att försöka undvika att bli botad är väl bara dumt?
 
Men att försöka undvika den läskiga situationen är förståeligt, att försöka undvika att bli botad är väl bara dumt?

Det beror kanske på hur mycket man blir handikappad av fobin, för min del har det inneburit att jag bytt från tegeltak till plåttak för att slippa byta trasiga pannor varje vår. Sotaren sköter sitt jobb med skorstenen och jag står på marken och inspekterar, takantennen har jag bytt ut mot en parabol som sitter fast i en mast på marken.

Jag har inte ens tänkt tanken att det skulle vara av intresse att klättra vare sig på väggar eller klippor, dottern däremot får en speciell intensiv blick i ögonen så fort hon ser en klättervägg. Jag har i alla fall inte överfört min fobi till henne vare sig genetiskt eller på annat sätt, det är jag glad för. Jag har lärt mig att leva med mitt handikapp helt enkelt.

Det är konstigt vad som utlöser paniken förresten, jag upplever det inte obehagligt att åka sittlift som trådskaparen, jag tycker att det är roligt att flyga med flygplan, även små privatplan. Så fort jag kommer upp på ett tak eller en balkong så känns det däremot som om jag fryser fast av skräck. Helt ologiskt och irrationellt alltså.

Jag lånade förresten din bok på biblo för någon dag sedan Martin, det fanns en hel del av intresse i den. Men jag törs knappt nämna det, jag är dödligt rädd för ormar också och måste ha gummistövlar eller kängor med skaft minst till knäna för att våga gå i naturen, huggormarna kan förmodligen inte sträcka sig upp och hugga högre än det. Så om jag ska bli lättpackare så måste jag alltså genomgå KBT. Sånt är livet....både tungt och jobbigt ibland.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...