Jag skrev faktiskt att Nassa var undantaget för säkra passager samt att det finns breda fjärdar men att man som paddlare på en två dagars tur i ytterskärgården aldrig får skäl att passera dessa. Självklart går det att skapa en tuff tur i skärgården - det enda man behöver göra är att öka sträckan. Om man tycker det är roligare är en smaksak, själv föredrar jag upptäcksfärd och lite lägerliv. Det går också utmärkt att utsätta sig för risker i ytterskärgården, t.ex. kan man välja att paddla tre dagar i streck utan vätska och mat samt dyka mycket nattetid från okända klippor. För den som vill ha det lite säkrare går det också utmärkt i ytterskärgården vilket är precis min poäng: det är en i grund och botten säker plats att paddla och vistas på. Om det är farligt är det för att du har gjort det farligt.
Respekt för ytterskärgården...
- Trådstartare hajof70
- Start datum
Jag skrev faktiskt att Nassa var undantaget för säkra passager samt att det finns breda fjärdar men att man som paddlare på en två dagars tur i ytterskärgården aldrig får skäl att passera dessa. Självklart går det att skapa en tuff tur i skärgården - det enda man behöver göra är att öka sträckan. Om man tycker det är roligare är en smaksak, själv föredrar jag upptäcksfärd och lite lägerliv. Det går också utmärkt att utsätta sig för risker i ytterskärgården, t.ex. kan man välja att paddla tre dagar i streck utan vätska och mat samt dyka mycket nattetid från okända klippor. För den som vill ha det lite säkrare går det också utmärkt i ytterskärgården vilket är precis min poäng: det är en i grund och botten säker plats att paddla och vistas på. Om det är farligt är det för att du har gjort det farligt.
Jag har säkerhetsutrustning. Det är bra att ha om man vill kunna fortsätta paddla trots icke gynnsamma förhållanden. Varför skärgården inte är en farlig plats är just för att man aldrig MÅSTE paddla vidare trots icke gynnsamma förhållanden. Det går istället utmärkt att stanna och vänta om man känner att man inte klarar av situationen. Därför skrev jag också att de obehagliga situationer jag har upplevt har varit i liten motorbåt där jag inte haft möjligheten att stanna kvar utan varit tvungen att korsa en orolig fjärd tillbaka. Håller helt med om motorbåtarna, det värsta är halvblinda velpottor som inte kan bestämma sig/visa var de ska köra vilket i sin tur orsakar att jag inte heller kan bestämma mig.
Stockholms skärgård
är relativt trygg om man är hemma där det kan jag hålla med om. Knepigare i t ex norska farvatten med tidvatten, fallvindar och stränder som bitvis inte går att angöra p g a branta klippor och annat.
Men när man gör misstag, och det gör man för eller senare, så kan det skita sig och det kan det göra både nära kajer och i ytterskärgården.
Personligen har jag paddlat kajak mer eller mindre aktivt i drygt 30 år. 4 personer på turer jag gjort har gått runt ute på vattnet. Vid ett annat tillfälle blev det ett farligt läckage i en kajak.
Sen har det varit en del mindre haverier av paddlar, roder och annat.
Viktigaste lärdomen för min egen del är att paddlare liksom människor i allmänhet gör misstag och felbedömningar förr eller senare och det kan då bli oönskade konsekvenser.
För ett par månader sedan gick jag själv runt för första gången i skärgården. Bara 30-40 meter från land p g a krabb sidsjö sannolikt svallvågor som tornade upp sig över en uppgrundning.
Komplicerande var att jag hade min hund ombord och han började efter kappsejsningen med att klättra upp på kajaken som vattenfylldes i aktre packutrymmet. När aktern sjönk klättrade han upp på mig bakifrån och tryckte ned mitt ansikte mot vattenytan. Lite obehagligt men det gick att peta ned honom från axlarna så att jag kunde simma lättare.
Fick in kajaken till land simmandes och kunde där tömma ut vattnet och paddla vidare. Ett par lärdomar rikare och något spakare.
Thure
är relativt trygg om man är hemma där det kan jag hålla med om. Knepigare i t ex norska farvatten med tidvatten, fallvindar och stränder som bitvis inte går att angöra p g a branta klippor och annat.
Men när man gör misstag, och det gör man för eller senare, så kan det skita sig och det kan det göra både nära kajer och i ytterskärgården.
Personligen har jag paddlat kajak mer eller mindre aktivt i drygt 30 år. 4 personer på turer jag gjort har gått runt ute på vattnet. Vid ett annat tillfälle blev det ett farligt läckage i en kajak.
Sen har det varit en del mindre haverier av paddlar, roder och annat.
Viktigaste lärdomen för min egen del är att paddlare liksom människor i allmänhet gör misstag och felbedömningar förr eller senare och det kan då bli oönskade konsekvenser.
För ett par månader sedan gick jag själv runt för första gången i skärgården. Bara 30-40 meter från land p g a krabb sidsjö sannolikt svallvågor som tornade upp sig över en uppgrundning.
Komplicerande var att jag hade min hund ombord och han började efter kappsejsningen med att klättra upp på kajaken som vattenfylldes i aktre packutrymmet. När aktern sjönk klättrade han upp på mig bakifrån och tryckte ned mitt ansikte mot vattenytan. Lite obehagligt men det gick att peta ned honom från axlarna så att jag kunde simma lättare.
Fick in kajaken till land simmandes och kunde där tömma ut vattnet och paddla vidare. Ett par lärdomar rikare och något spakare.
Thure
Senast ändrad:
Med en strypsnara skapar du nya potentiella problem som en reservpaddel inte på något vis kan orsaka. En kort lina som kopplas till paddeln vid t.ex. fotografering och paus vid vackert väder är ok, men en lina som är tillräckligt lång för att tillåta alla paddelrörelser tenderar att trassla till sig då det blir kritiskt.
Jag har paddlat med snöre till paddeln varje gång förutom senaste gången när jag glömde det hemma. Har använt både "riktiga" paddleleash och en hemmagjord variant av en krullig telefonsladd som fungerar utmärkt. Det har aldrig varit några problem men jag inser det potentiella problemet, absolut, det gäller dock även kajakens övriga snören och flytväst/kapell som ofta har massor av lösa snören och remmar som skulle kunna fastna i varandra när man försöker ta sig i eller ur kajaken. Jag har alltid kniv utifall jag eller kajaken skulle fastna i något, det trodde jag faktiskt att alla hade överhuvudtaget i naturen men det kanske är bra att förtydliga att man ska ha den tillgänglig. Dock är det en precis lika stor risk var man än paddlar och inte specifikt för ytterskärgården.
Jag själv tycker att båda parter har rätt i det de säger. Tycker också att det gärna överdrivs lite. Jag har tom träffat folk som paddlar med hjälm på vanliga myspaddlinga bara för att....
Själv är jag väl ganska extrem åt andra hållet då jag bara har med min kajak, en paddle, en tuiliq och ibland en norsaq. Min kajak har inga däckslinor eller annat som folk gärna kalla för säkerhet. Men jag skulle nog inte kalla mig oerfaren, sitter nog mer dagar i alla möjliga vatten än de flesta här i forumet och jag håller mig till mina kunskaper och paddla medveten med aktiv säkerhet istället. Då jag tränar en hel del för långlopp och annat har jag inte heller problem med att klara hålla huvudet klar under många timmar eller kämpa mig igenom de där jobbiga förhållanden som då och då uppstå.
Men jag skulle aldrig råda någon att göra så som jag paddlar. Mina råd är att använda sunda förnunftet, har med sig det som behövs för att klara de vatten man kommer vara i, ha med sig tex maten om man vet att behöver vara kvar på en ö eller liknande och tänker alltid steget längre för vad som kan händer. För att förr eller senare kommer den där oväntade stormen eller jättedimman. Man kan bli illamående i vågor ihop med solen eller vad som helst.
Om man nu behöver en flottör eller en radio eller nödrakter och liknande för att känner sig trygg och och klara de situationer man kan hamnar i är upp till var och en och ingen annan ska få bestämma att man har fel även om det kan kännas lite fånigt att vissa verkar lite överdrivna för andra.
Det jag dock gärna också vill påpeka är att man lätt börja sabba den fria känslan paddlingen ger för många och att det är många som börja att paddla just för den fria enkla känslan och förmodligen aldrig kommer att paddla i jätte avancerade vatten ändå.
Man bör helt enkelt skilja lite på vad som egentligen paddlas. Det finns de som letar efter varje surf, gå så nära klipporna de bara kan och kör rockhopping och liknande och så finns det andra som aldrig paddlar i vågor högre än sin kajak, helst inte ens paddlar med kappel osv. Dessa är sällan ute i ytterskärgården men jag har även stött på dessa där ute, de som ha med kajaken på sin segelbåt eller en färja eller hyra/låna där ute. Visst dimma och storm kan komma rätt plötsligen men det är ändå väldigt sällan det gör det på bara ngr minuter och då har de som inte vill vara kvar hunnit iland.
Kontentan av det hela jag skriver om är att förkasta inte de andras sätt, det finns inget "bara det här är rätt"
Själv är jag väl ganska extrem åt andra hållet då jag bara har med min kajak, en paddle, en tuiliq och ibland en norsaq. Min kajak har inga däckslinor eller annat som folk gärna kalla för säkerhet. Men jag skulle nog inte kalla mig oerfaren, sitter nog mer dagar i alla möjliga vatten än de flesta här i forumet och jag håller mig till mina kunskaper och paddla medveten med aktiv säkerhet istället. Då jag tränar en hel del för långlopp och annat har jag inte heller problem med att klara hålla huvudet klar under många timmar eller kämpa mig igenom de där jobbiga förhållanden som då och då uppstå.
Men jag skulle aldrig råda någon att göra så som jag paddlar. Mina råd är att använda sunda förnunftet, har med sig det som behövs för att klara de vatten man kommer vara i, ha med sig tex maten om man vet att behöver vara kvar på en ö eller liknande och tänker alltid steget längre för vad som kan händer. För att förr eller senare kommer den där oväntade stormen eller jättedimman. Man kan bli illamående i vågor ihop med solen eller vad som helst.
Om man nu behöver en flottör eller en radio eller nödrakter och liknande för att känner sig trygg och och klara de situationer man kan hamnar i är upp till var och en och ingen annan ska få bestämma att man har fel även om det kan kännas lite fånigt att vissa verkar lite överdrivna för andra.
Det jag dock gärna också vill påpeka är att man lätt börja sabba den fria känslan paddlingen ger för många och att det är många som börja att paddla just för den fria enkla känslan och förmodligen aldrig kommer att paddla i jätte avancerade vatten ändå.
Man bör helt enkelt skilja lite på vad som egentligen paddlas. Det finns de som letar efter varje surf, gå så nära klipporna de bara kan och kör rockhopping och liknande och så finns det andra som aldrig paddlar i vågor högre än sin kajak, helst inte ens paddlar med kappel osv. Dessa är sällan ute i ytterskärgården men jag har även stött på dessa där ute, de som ha med kajaken på sin segelbåt eller en färja eller hyra/låna där ute. Visst dimma och storm kan komma rätt plötsligen men det är ändå väldigt sällan det gör det på bara ngr minuter och då har de som inte vill vara kvar hunnit iland.
Kontentan av det hela jag skriver om är att förkasta inte de andras sätt, det finns inget "bara det här är rätt"
Dina rollar har just en rätt stark belastning på paddeln, du för väldigt mkt kraft med din vänstra hand in i paddeln. Försök att ha paddeln närmare bröstkorgen, huvud mera bak, har huvudet i mitten och titta rakt och använder ryggen mera som flytkropp så bli belastningen på paddeln och dina axlar mindre. Jag säger inte att det var det som just knäckte din paddel men det kan det gott vara.
Instämmer Philipp
Friheten att t ex paddla ensam är värd mycket. Förmågan och fantasin hos den som paddlar är viktigare än prylar.
Men är man flera kan utrustning som t ex öskar eller pump, reservpaddel, gaffatejp
reservkapell göra stor skillnad hur lätt man löser en knepig situation.
Thure
Friheten att t ex paddla ensam är värd mycket. Förmågan och fantasin hos den som paddlar är viktigare än prylar.
Men är man flera kan utrustning som t ex öskar eller pump, reservpaddel, gaffatejp
reservkapell göra stor skillnad hur lätt man löser en knepig situation.
Thure
Efter alla år i kajak så har mitt paddlande ändrat karaktär flera gånger. Jag kan förstå de som säger att en tur i ytterskärgården inte kräver speciellt mycket erfarenhet samtidigt som jag förstår rutinerade duktiga paddlare som är kittade till tänderna...en ytterskärgårdstur kan helt enkelt sr väldigt olika ut beroende på vem som gör den. Då en stannar iland paddlar en annan vidare medan en tredje tömmer kajaken och stannar i viken och surfar. Men gillar man fina paddlar så går de av ibland och i stökigt vatten föredrar jag en extra paddel om jag knäcker min dyrgrip eller bara vill byta paddel för att skona axlarna en stund.
Intressant diskussion, hoppas TS och hans fru inte blir helt avskräckta bara.
Jag är själv kluven i frågan.
Å ena sidan förespråkar jag det enkla och okomplicerade friluftslivet - lite prylar, lätt packning, gärna ställen med lite folk och fin natur.
Å andra sidan är jag ledare i Friluftsfrämjandet och förespråkar säkerhet och prylar - reservpaddel, lina till paddeln, bara paddla med sällskap, träna kamraträddning, osv.
Många bygger under sina ståndpunkter med anekdoter från sin egen paddling. Problemet är att vi alla har väldigt olika uppfattning om vad som är farligt, vad som är en lång överfart, vad som är ytterskärgård, osv. och därmed vad man skall ha med sig och hur man ska bete sig.
Jag tycker också att vi blandar situationer som är (livs-)farliga med sådana som är olägenheter. Trasiga prylar resuterar i klara olägenheter och besvär för gruppen, men är inte nödvändigtvis farliga.
Kontentan är som en del redan har skrivit - var och en måste själv hitta sin balans mellan att s.a.s. paddla naken och fri eller att vara fullt utrustad för alla eventualiteter. Viktigare än prylar är att verkligen komma ut och paddla och att gradvis bygga upp erfarenhet och kunskap. Jag vill också upprepa det jag skrev tidigare, nämligen att man får ett väldigt stort utbyte av att hänga med på organiserade turer, t.ex. med Friluftsfrämjandet. Det är ett utmärkt sätt att träffa folk som gärna pratar om sina erfarenheter och prylar och man kommer ut i områden som man inte skulle komma till annars.
F.ö. handlar mina mardrömmar i skärgården dels om fulla människor med motorbåtar/vattenskotrar, dels om att halka och slå i huvudet.
Jag är själv kluven i frågan.
Å ena sidan förespråkar jag det enkla och okomplicerade friluftslivet - lite prylar, lätt packning, gärna ställen med lite folk och fin natur.
Å andra sidan är jag ledare i Friluftsfrämjandet och förespråkar säkerhet och prylar - reservpaddel, lina till paddeln, bara paddla med sällskap, träna kamraträddning, osv.
Många bygger under sina ståndpunkter med anekdoter från sin egen paddling. Problemet är att vi alla har väldigt olika uppfattning om vad som är farligt, vad som är en lång överfart, vad som är ytterskärgård, osv. och därmed vad man skall ha med sig och hur man ska bete sig.
Jag tycker också att vi blandar situationer som är (livs-)farliga med sådana som är olägenheter. Trasiga prylar resuterar i klara olägenheter och besvär för gruppen, men är inte nödvändigtvis farliga.
Kontentan är som en del redan har skrivit - var och en måste själv hitta sin balans mellan att s.a.s. paddla naken och fri eller att vara fullt utrustad för alla eventualiteter. Viktigare än prylar är att verkligen komma ut och paddla och att gradvis bygga upp erfarenhet och kunskap. Jag vill också upprepa det jag skrev tidigare, nämligen att man får ett väldigt stort utbyte av att hänga med på organiserade turer, t.ex. med Friluftsfrämjandet. Det är ett utmärkt sätt att träffa folk som gärna pratar om sina erfarenheter och prylar och man kommer ut i områden som man inte skulle komma till annars.
F.ö. handlar mina mardrömmar i skärgården dels om fulla människor med motorbåtar/vattenskotrar, dels om att halka och slå i huvudet.
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Lägerplats och respekt | Paddling allmänt | 1 | |
| Paddling kräver RESPEKT | Paddling allmänt | 2 |
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.