Lullihavagge-passage

Karta och terräng

Inför planerande av fjällvandringar med hjälp av kartan finner jag detta mycket intressant. Hur brant är det? Går det att komma fram?
I detta fall tyckte jag att det så ut som att det går att gå ned utan problem enligt kartan. Det som skulle kunna sätta stopp skulle vara ett litet stup längs hela sluttningen som inte skulle framgå av kartan. Avståndet mellan höjdkurvorna gör dock att är osannolikt. (?)
Bilden i tråden tycker jag visar samma sak. Finns det något problem med att följa den röda linjen?Det verkar inte vara något problem. På vilket sätt luras bilden(det är också intressant) om det är svårt?

mvh JMel

Bulingen sa:

Blir faktiskt lite ambivalent av det kommer olika bud om mitt tänkta vägval.

Klicka för att se resterande...

Det är inte så konstigt att buden är lite olika vid denna passage. Vi som har skrivit har gått i olika riktningar, vid olika årstider, i olika väder, med olika mycket snö, osv. Ingen som yttrat sig har gått här så ofta att han eller hon kan säga något fullständigt.

Jag tycker ändå bilden har klarnat: passagen är inte av enklaste slag men den är heller inte överdrivet svår. Ingen kan påvisa att någon har skadat sig allvarligt här, men risk att falla och göra sig illa finns här precis som på många andra ställen. (Och när man faller beror det väl oftast på att man brustit i koncentration och uppmärksamhet.)

JMel sa:

Det som skulle kunna sätta stopp skulle vara ett litet stup längs hela sluttningen som inte skulle framgå av kartan. Avståndet mellan höjdkurvorna gör dock att är osannolikt. (?)

Klicka för att se resterande...

Något direkt stup som måste passeras finns inte, det är bara brant blockterräng.

JMel sa:

Bilden i tråden tycker jag visar samma sak. Finns det något problem med att följa den röda linjen?Det verkar inte vara något problem. På vilket sätt luras bilden(det är också intressant) om det är svårt?

Klicka för att se resterande...

Att rita en röd linje är inte till mycket nytta här. Du ser när du står nedanför passagen var det verkar bäst att gå. Fotot säger en hel del men det finns mycket stenar och block som inte syns på ett foto. Ganska långt in i juli ligger det troligen en hel del snö här, och det underlättar. Senare på säsongen får man hitta väg bland stenskravlet.

Men det är väl bara man själv som kan avgöra om man ska gå en passage eller inte. Väljer man att avstå får man se Noajdevágge istället, och det är en rolig och intressant dalgång. Fast vägen blir flera kilometer längre.

/Hans

typiskt att det skulle dyka upp en spydig kommentar

"Att rita en röd linje är inte till mycket nytta här. "

Jag tycker fotot visar att det inte är speciellt brant längs den röda linjen. Är det fel och i så fall varför?
Att väja för något block eller sten kan man väl alltid göra. Är man rädd för stenar är det naturligtvis uteslutet att gå den nämnda vägen och det har nog nästan alla insett.

Jag ber om ursäkt om mitt svar var dumt fomulerat, det var inte min avsikt att nedvärdera din fråga.

Vad jag menar är att det är svårt att se på ett foto exakt hur det är just i denna passage. Det är mycket möjligt att det är bra att gå så som du har föreslagit, jag vet faktiskt inte. När jag själv gick där (nerför) tog jag en annan väg, mer i mitten. Så här långt efteråt kan jag inte minnas varför, men jag försökte väl göra det som i min situation såg enklast ut.

Men någon annan här på forumet kanske kan ge ett direkt svar på din fråga, och det är ju bra i så fall.

/Hans

Jag tror också att enklaste vägen ner går ungefär vid din röda linje. Snöfältet är dock konvext och därför brantare än vad det kanske ser ut i nederkant.

Annars tycker jag att svaren i tråden är relativt samstämmiga: brant men möjligt!

Jag funderade själv på att ta den vägen, men valde att gå runt pga låga moln och spridda skurar den dagen, därav så tittade jag lite extra på passagen då jag passerade nedanför.

fowwe sa:

Det är inte så konstigt att buden är lite olika vid denna passage. Vi som har skrivit har gått i olika riktningar, vid olika årstider, i olika väder, med olika mycket snö, osv. Ingen som yttrat sig har gått här så ofta att han eller hon kan säga något fullständigt.

Jag tycker ändå bilden har klarnat: passagen är inte av enklaste slag men den är heller inte överdrivet svår. Ingen kan påvisa att någon har skadat sig allvarligt här, men risk att falla och göra sig illa finns här precis som på många andra ställen. (Och när man faller beror det väl oftast på att man brustit i koncentration och uppmärksamhet.)



Något direkt stup som måste passeras finns inte, det är bara brant blockterräng.




Att rita en röd linje är inte till mycket nytta här. Du ser när du står nedanför passagen var det verkar bäst att gå. Fotot säger en hel del men det finns mycket stenar och block som inte syns på ett foto. Ganska långt in i juli ligger det troligen en hel del snö här, och det underlättar. Senare på säsongen får man hitta väg bland stenskravlet.

Men det är väl bara man själv som kan avgöra om man ska gå en passage eller inte. Väljer man att avstå får man se Noajdevágge istället, och det är en rolig och intressant dalgång. Fast vägen blir flera kilometer längre.

/Hans

Klicka för att se resterande...

Tack för "peppningen"!
Jo, jag har nog varit lite ambivalent, men jag kommer att prova nämnda passage! Tidpunkten blir troligast i slutet på juli 2010.
När det gäller bilden som paerl bifogade i sitt inlägg, så vet jag av egen erfarenhet att det är oerhört svårt att på bild återge hur brant det är. Jag har tagit massor av bilder från olika branter och stup för att visa vänner och familj, vilken dramatisk natur det finns, men det gör sig inte på bild helt enkelt!
Som jämförelse vill jag nämna hur svårt det är att få en uppfattning om hur brant det är i en störtloppsbana, när man ser den på tex. TV.

hälsningar Lars

Jag har botaniserat bland mina foton från 2003 och hittat en del om när jag och mina två kompisar gick denna passage. Lite mer snö vid det tillfället, men jag tror att man kan identifiera några klippor, t ex den stora mörka stenblockshopen i mitten av snöfältet, på båda fotona.

Bulingen sa:

Jag har tagit massor av bilder från olika branter och stup för att visa vänner och familj, vilken dramatisk natur det finns, men det gör sig inte på bild helt enkelt!

Klicka för att se resterande...

Så sant, så sant! Och familjemedlemmar låter sig inte imponeras så lätt. För att ändå försöka tog min kompis denna bild för att visa hur brant vi upplevde att det var. Men observera att lutningen är överdriven! Jag lutar mig mot min stav och står alltså inte rakt upp i verkligheten. Men kanske lurade det någon vid visningstillfället!

Det undre fotot visar våra spår i snön och hur vi alltså gick. Det var skrågång ungefär mitt i. Men andra vägar var säkert möjliga också.

När jag bestämde mig för att ta mig ner den passagen ställde jag en fråga här på Utsidan. Kolla in det tredje inlägget i denna tråd...

http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=30852

HåkanF

Visst är det hyfsat brant och oftast när man passerar såna ställen så går man snett över och varje gång inser man att ramlar man så får man börja om från början eftersom man lär åka ner en bit. Går man snett över är nog känslan värre än själva risken att ramla men att gå rakt ner skulle inte jag försöka.

fowwe sa:

Jag har botaniserat bland mina foton från 2003 och hittat en del om när jag och mina två kompisar gick denna passage. Lite mer snö vid det tillfället, men jag tror att man kan identifiera några klippor, t ex den stora mörka stenblockshopen i mitten av snöfältet, på båda fotona.

Klicka för att se resterande...

Denna bild ger intryck av relativ flack utförsbacke! Ser ut som en tämligen enkel passage!

Tack för bildvisningen!

Hälsningar Lars

fowwe sa:

Så sant, så sant! Och familjemedlemmar låter sig inte imponeras så lätt. För att ändå försöka tog min kompis denna bild för att visa hur brant vi upplevde att det var. Men observera att lutningen är överdriven! Jag lutar mig mot min stav och står alltså inte rakt upp i verkligheten. Men kanske lurade det någon vid visningstillfället!

Det undre fotot visar våra spår i snön och hur vi alltså gick. Det var skrågång ungefär mitt i. Men andra vägar var säkert möjliga också.

Klicka för att se resterande...

Tack igen för bildvisningarna! Känns som vitamininjektioner inför min kommande vandring!
Ser faktiskt riktigt brant ut på den övre bilden!

Hälsningar Lars