Once upon a time...

Saxat från nätet:

"Once upon a time there were bicycles that seemed to invite you to go for a ride. They had fenders to keep themselves and their riders clean. They had a chainguard to protect their rider's trouser cuff. They had a saddle that, though not as comfortable as an easy chair, at least didn't seem like it was on the attack. They had few enough gears for the correct one to be easily chosen, (3, 4, or 5), and yet there were enough to make the bicycle easy to ride. They had tires that were just wide enough to go just about anywhere except in the rough and mud. They had handlebar grips that were padded well enough that gloves were usually not needed by their rider. It was easy to hang bags and baskets on them if your travel required that you take luggage and such with you. Their parts, except for cables and brake blocks, seemed to be almost permanent. Even when they did need a repair that required a removal of a part, which usually was only after months or years of use, if even then, the design of these bicycles made the operation easy. Many models even came with what we today consider "extras", (fenders, chainguard, lights, luggage rack, pump, bell, and kickstand), as standard equipment."

Så tänkte jag också idag, när jag sakta gled omkring i vårsolen på min gamla Crescent från 50-talet. Utvecklingen går bakåt!

Mats
 
Givetvis behöver cykelstallet innehålla hojar för olika ändamål, med olika karaktär och påhängda grejor.
Långfärdshojen duger för handlingsturer, landsvägscykel är mycket avskalad, skogscykel har jag ingen, men väl några utlåningshojar förutom tandem.
All utveckling går inte enbart framåt, utan de historielösa brukar få göra om, ibland flera varv.
go tur
 
Dessutom: Det finns inga riktiga normer i cykelvärlden! Vitala maskindelar som lager eller vevpartier har inte längre några standardbeteckningar eller -mått, istället heter de något konstigt som låter som en jäkla glasssort eller en figur ur en fantasyroman. Men inte ens namnlikheter garanterar att saker och ting passar ihop.
Man får inte några reservdelar ens för sådant som knappast är fem år gammalt. Svaret blir då att det inte längre finns! Hallå där, efter fem år?? Vevlager och vevparti från världens största tillverkare Sh***no --- finns inte. Inte någonstans i hela landet...och då bor man ju ändå i ett relativt välutvecklat i-land.

Helt klart att det går bakåt vad gäller cyklar.
 
Dessutom: Det finns inga riktiga normer i cykelvärlden! Vitala maskindelar som lager eller vevpartier har inte längre några standardbeteckningar eller -mått, istället heter de något konstigt som låter som en jäkla glasssort eller en figur ur en fantasyroman. Men inte ens namnlikheter garanterar att saker och ting passar ihop.
Man får inte några reservdelar ens för sådant som knappast är fem år gammalt. Svaret blir då att det inte längre finns! Hallå där, efter fem år?? Vevlager och vevparti från världens största tillverkare Sh***no --- finns inte. Inte någonstans i hela landet...och då bor man ju ändå i ett relativt välutvecklat i-land.

Helt klart att det går bakåt vad gäller cyklar.

Vad är det för delar du saknar?

Visst, chansen att det skall finnas direkt hemma på hyllan minskar ju när alternativen ökar, men att saker verkligen, slutligt gått ur världen är rätt ovanligt. Det enda jag gått bet på är nog en kåpa till ett 10 år gammalt växelreglage.
 
Olika gängor

och standarder är verkligen inget nytt inom cykeltillverkning.

Det finns en del utveckling som snarare kan benämnas tillkrångling där man i likhet med utveckling inom t ex bilar tvingas byta hela system när något går sönder snarare än smådelar. Det gäller t ex växelreglage typ STI eller Rapidfire.

Tredjepartstillverkare finns för många detaljer inom cykel vilket pressar priserna på t e x drivlinekomponenter och bromsdelar till gagn för konsumenterna.

Att en enskild liten cykelfirma inte har allt i lager är inte förvånande.

Jag har en drygt 30 år gammal racer med en speciell typ av pedallagring som förutsätter dedicerade vevarmar. Dessa finns vad jag vet inte längre som reservdel men det går att byta ut både vevar och pedaler.

Thure
 
Det var för några år sedan att jag behövde byta vevlager och vevparti på min då ca. fem år gamla cykel. Jag minns inte längre ur vilken Sh***no-serie delarna var, hade kollat upp det i originalhandlingarna. Men jag minns att jag rechercherade väldigt djupgående och systematiskt i samtliga tillgängliga källor, både hos lokala cykelhandlare (och deras industrial-grade-handlarnätverk) och online hos diverse stora handlare som har tillgång till allt. Jag t.o.m. ringde storhandlarna och frågade och liksom insisterade på att det måste finnas reservdelar till en fem år gammal standardcykel med vevlager /-parti från världens största tillverkare. Men icke sa Nicke. Jag var väldigt förvånad.

Problemet löstes på så sätt att en kunnig och klurig handlare/mekaniker till slut föreslog att bygga in den minst opassande av alla tiotals lagertyper. Den var några få millimeter för stor men med plasthylsa och tack vare denna plasthylsa lyckades han att få in den i cykeln med uppenbarligen väldigt våldsamma metoder.
Jag var uppriktigt tacksam för lösningen, men det låter ändå som en riktig jä**a dålig skitreparatur.
Det där med att man till slut nödgas att nöja sig med det minst opassande, det låter som om man är i kriget eller i bushen eller i Östtyskland eller så. Alltså ett läge där man måste improvisera.
Det minst opassande. Egentligen en icke-kategori för varenda människa med sinne för mekanik och estetik. Antingen passar det eller inte. Plasthylsa! Pffff........
 
Tja, jag är alls ingen luddit (jobbar på ett stort högteknologiskt amerikanskt företag) - men nog kan det kännas ibland att det går åt fel håll. Tyckte att det jag saxade från nätet fångade essensen i det jag ibland kan känna inför nya teknologiska "förbättringar". Originalet hittas här.

Ta bara vexaxelpartier. Har de tekniskt sett blivit bättre? Jag bytte ett Fauber-vevparti nyligen, som ju designades för ca 120 år sedan sådär. Tekniskt är det, vill jag påstå, en elegant konstruktion - helsmidd vev, lätt utbytbara och justerbara lagerskålar och kullager. Detta var troligtvis första bytet sedan 50-talet på min cykel. Racer- och citycyklande vänner klagar på moderna vevlager och menar att de inte håller speciellt länge. Och servicable är de ju inte.

Andra exempel är hjulaxlar. Nuförtiden hittar man knappt en cykel som inte har snabbfästen på axlarna. Låt se... här bytte industrin alltså från en teknisk enkel lösning (en axel, två kupolmuttrar, två brickor) till en tekniskt mer komplicerad (ihålig axel, insticksaxel, två fjädrar, två excentergrepp, två kupolhylsor och diverse detaljer inuti dessa. Vad man fick var alltså en användarförbättring av tveksamt värde (lätt att ta av hjulet), en tekniskt mer komplex lösning och en betydligt större stöldrisk vad gäller hjulen. Förbättring? Nja.

Eller s.k. gängfria styrlager. Förstår verkligen inte vad som blev bättre med dessa. Gängade styrlager var ju utomordentligt enkla att justera lagerspelen på och lika enkla att justera styrstolpens höjd på. Nu krävs diverse distanser och spännskruvar för att justera lagerspelet och kapar man gaffelröret så är man illa ute om man skulle vilja höja styret.

Nej, ibland undrar jag...

Mats
 
Som kommentar til Sachsarens inlägg:

Delar till mitt Fauber-vevparti hittade jag bland de första träffarna på Google när jag servade det för något år sedan. Sådant gillar jag.

Sedan är det klart att lättviktsfolket har en poäng att modern utrustning har blivit mycket lättare. Och det stämmer självklart. Men till vilket pris, undrar jag? Nog måste det vara något fel när en av världens mest respekterade långcykeltillverkare (Surly) skriver om sina cyklar att man inte får montera cykelstöd på i förgreningen vid vevhuset får då kan man klämma sönder rören?

"You can crush the chainstays of the Long Haul Trucker (and our other frames too) if you tighten the kickstand’s clamp bolt too much, or, if you leave it too loose. This is because the chainstay tube walls are not super thick. You can crush them or flex them to death."

Some gamle William sade: "Something is rotten in the state of Denmark." :)

Mats
 
Det var för några år sedan att jag behövde byta vevlager och vevparti på min då ca. fem år gamla cykel. Jag minns inte längre ur vilken Sh***no-serie delarna var, hade kollat upp det i originalhandlingarna. Men jag minns att jag rechercherade väldigt djupgående och systematiskt i samtliga tillgängliga källor, både hos lokala cykelhandlare (och deras industrial-grade-handlarnätverk) och online hos diverse stora handlare som har tillgång till allt. Jag t.o.m. ringde storhandlarna och frågade och liksom insisterade på att det måste finnas reservdelar till en fem år gammal standardcykel med vevlager /-parti från världens största tillverkare. Men icke sa Nicke. Jag var väldigt förvånad.

Problemet löstes på så sätt att en kunnig och klurig handlare/mekaniker till slut föreslog att bygga in den minst opassande av alla tiotals lagertyper. Den var några få millimeter för stor men med plasthylsa och tack vare denna plasthylsa lyckades han att få in den i cykeln med uppenbarligen väldigt våldsamma metoder.
Jag var uppriktigt tacksam för lösningen, men det låter ändå som en riktig jä**a dålig skitreparatur.
Det där med att man till slut nödgas att nöja sig med det minst opassande, det låter som om man är i kriget eller i bushen eller i Östtyskland eller så. Alltså ett läge där man måste improvisera.
Det minst opassande. Egentligen en icke-kategori för varenda människa med sinne för mekanik och estetik. Antingen passar det eller inte. Plasthylsa! Pffff........
Alltså, det där tror jag helt enkelt inte på. Kläm fram med beteckningen, eller så tror jag att du bara raljerar.
 
Tja, jag är alls ingen luddit (jobbar på ett stort högteknologiskt amerikanskt företag) - men nog kan det kännas ibland att det går åt fel håll. Tyckte att det jag saxade från nätet fångade essensen i det jag ibland kan känna inför nya teknologiska "förbättringar". Originalet hittas här.

Ta bara vexaxelpartier. Har de tekniskt sett blivit bättre? Jag bytte ett Fauber-vevparti nyligen, som ju designades för ca 120 år sedan sådär. Tekniskt är det, vill jag påstå, en elegant konstruktion - helsmidd vev, lätt utbytbara och justerbara lagerskålar och kullager. Detta var troligtvis första bytet sedan 50-talet på min cykel. Racer- och citycyklande vänner klagar på moderna vevlager och menar att de inte håller speciellt länge. Och servicable är de ju inte.

Andra exempel är hjulaxlar. Nuförtiden hittar man knappt en cykel som inte har snabbfästen på axlarna. Låt se... här bytte industrin alltså från en teknisk enkel lösning (en axel, två kupolmuttrar, två brickor) till en tekniskt mer komplicerad (ihålig axel, insticksaxel, två fjädrar, itvå excentergrepp, två kupolhylsor och diverse detaljer inuti dessa. Vad man fick var alltså en användarförbättring av tveksamt värde (lätt att ta av hjulet), en tekniskt mer komplex lösning och en betydligt större stöldrisk vad gäller hjulen. Förbättring? Nja.

Eller s.k. gängfria styrlager. Förstår verkligen inte vad som blev bättre med dessa. Gängade styrlager var ju utomordentligt enkla att justera lagerspelen på och lika enkla att justera styrstolpens höjd på. Nu krävs diverse distanser och spännskruvar för att justera lagerspelet och kapar man gaffelröret så är man illa ute om man skulle vilja höja styret.

Nej, ibland undrar jag...

Mats

Vad gäller vevlager med utanpåliggande lagerskålar så stämmer det att det är rätt vanligt med kort livslängd, men jag vet inte om så många av alternativen är så himla roliga heller.
Min favorit är nog kassettvevlager med fyrkantsaxel. Ett med hygglig kvalitet är bra kapslat och klarar åratal av hård miljö utan problem och utan service.
Och när de slutligen tar slut så är de enkla att byta. Egentligen det enda kinkiga är att vevarmarna måste monteras med rätt moment för att inte börja glappa och ta skada.

Gillar du inte axlar med snabblås så går det som regel alldeles utmärkt att byta till solida axlar. Fjädrarna kan man gott undvara, och det är bara en excenter per hjul. Men visst, för vardadscykling så tillför inte snabblåset särskilt mycket. ÅAS så stoppar knappast ett par kupolmuttrar inte en tjuv med eftertanke nog att ta med sig en skiftnyckel mer än 20-30 sekunder.
Och gängade styrlager är väl inte så lättjusterade? Visst, om man har den där tunna specialskiftnyckeln kanske, men annars? De ogängade däremot, där justerar man lagerspelet med en tokvanlig insexnyckel.
Visst, köper man en cykel anpassad för en annan så är en gängad gaffel med insticksstam lättare att höjdjustera. Men köper man en cykel med gaffeln okapad så finns det lösningar för att få höjden ännu mera lättjusterad än för insticksstammar. Bara man vet vad man ska fråga efter så går det att ordna.
 
Senast ändrad:

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.