Extrem höjd
- Trådstartare Thunder91
- Start datum
Gå långsamt framåt, med andra ord bila/flyg inte upp på 5000möh och sen börja din vandring - acklimatisera istället.
Fortsätt sen att gå långsamt, försök hålla ett jämnt och lågt tempo uppför berget.
Och vid påtagliga känningar av typiska symtom (https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hojdsjuka/?ar=True) så går du neråt. Viktigt här är att du talat med din guide inför resan, särskilt ifall du är en del av en större grupp.
Finns preparat man kan ta, som diamox t.ex. men du bör givetvis kolla med någon medicinskt kunnig innan då det kan ha svåra bieffekter.
Lycka till!
Fortsätt sen att gå långsamt, försök hålla ett jämnt och lågt tempo uppför berget.
Och vid påtagliga känningar av typiska symtom (https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hojdsjuka/?ar=True) så går du neråt. Viktigt här är att du talat med din guide inför resan, särskilt ifall du är en del av en större grupp.
Finns preparat man kan ta, som diamox t.ex. men du bör givetvis kolla med någon medicinskt kunnig innan då det kan ha svåra bieffekter.
Lycka till!
#
Himalayan Rescue Association driver en klinik i Pheriche ( 4243 meter ) på rutten till EBC sen sjuttiotalet , startad av Peter Hackett (m.fl.) som senare besteg Everest som en del av en medicinsk forskningsexpedition. Dom står för akutvård både av dom som gått upp dit för fort , och dom som kommer ner från berget. Deras viktigaste insats är dock deras dagliga föreläsning om just hälsa vid hög höjd. Du hittar deras kärninfo även online på himalayanrescue.org . Hackett & Shlim ( ännu en veteran från HRA och chef för CIWEC-kliniken i Nepal under femton år ) är även ansvariga för amerikanska CDCs anvisningar i ämnet.
Lustigt så kommer man aldrig riktigt högt vare sig med flygplan eller bil i Nepal . Den klassiska gränsövergången till Tibet vid Kodari ligger på 2300 meter , flygplatsen i Lukla på EBC-rutten knappt femhundra meter högre. Svagheten med dom svenska anvisningarna är att dom fortfarande inte talar om vad långsamt innebär. Ungefär som att tala om dykning utan dyktabeller. Det är det du får genom alla tunga internationella källor som HRA , CDC , ismm.org , internationella klätterförbundet ( thuiia.org ) etc. : första natten under tretusen meter , max femhundra meter högre per natt , en extra natt per tusende meter ... Och The Golden Rules , som börjar med att alla symptom är höjdsjuka tills motsatsen är bevisad.
Tja. Det är receptbelagt , så det är klart att man skall gå via läkare. Riskerna är mera i klass med antibiotika , annars skulle det inte vara rekommenderat i som profylax i nationella riktlinjer . Shlim talar om det som en extra försäkring och beskriver det som ”enormously safe”. 1177 var sena i den rekommendationen , för fyra-fem år sen. Själv började jag ta det förra århundradet : vid inflygningar till Leh ( 3520) , landvägen dit som snuddar samma höjd som EBC , eller världens högsta flygplats ( Yading , 4411 meter) .
Seglivad myt : det man dör av i höjdsjuka är ödem , dvs. överskott av vätska i hjärna och lungor. Att dricka vatten utan övre gräns driver ödem fortare än andra vätskor , eftersom rubbning av salthalten driver vätska från blodbanan till vävnader. Det är därför som t.ex. HRA och Hacketts Institute for Altitude Medicine varnar för den strategin .
Dom som fortfarande är övertygade att det är viktigt att kolka i sig en massa vatten brukar få problem med att förklara hur Tenzing & Hillary tog sig till toppen på drygt tre liter vätska per dag , och varför detta fortfarande är HRAs grundrekommendation för trekkers och klättrare i Everestregionen.
Himalayan Rescue Association driver en klinik i Pheriche ( 4243 meter ) på rutten till EBC sen sjuttiotalet , startad av Peter Hackett (m.fl.) som senare besteg Everest som en del av en medicinsk forskningsexpedition. Dom står för akutvård både av dom som gått upp dit för fort , och dom som kommer ner från berget. Deras viktigaste insats är dock deras dagliga föreläsning om just hälsa vid hög höjd. Du hittar deras kärninfo även online på himalayanrescue.org . Hackett & Shlim ( ännu en veteran från HRA och chef för CIWEC-kliniken i Nepal under femton år ) är även ansvariga för amerikanska CDCs anvisningar i ämnet.
Lustigt så kommer man aldrig riktigt högt vare sig med flygplan eller bil i Nepal . Den klassiska gränsövergången till Tibet vid Kodari ligger på 2300 meter , flygplatsen i Lukla på EBC-rutten knappt femhundra meter högre. Svagheten med dom svenska anvisningarna är att dom fortfarande inte talar om vad långsamt innebär. Ungefär som att tala om dykning utan dyktabeller. Det är det du får genom alla tunga internationella källor som HRA , CDC , ismm.org , internationella klätterförbundet ( thuiia.org ) etc. : första natten under tretusen meter , max femhundra meter högre per natt , en extra natt per tusende meter ... Och The Golden Rules , som börjar med att alla symptom är höjdsjuka tills motsatsen är bevisad.
Tja. Det är receptbelagt , så det är klart att man skall gå via läkare. Riskerna är mera i klass med antibiotika , annars skulle det inte vara rekommenderat i som profylax i nationella riktlinjer . Shlim talar om det som en extra försäkring och beskriver det som ”enormously safe”. 1177 var sena i den rekommendationen , för fyra-fem år sen. Själv började jag ta det förra århundradet : vid inflygningar till Leh ( 3520) , landvägen dit som snuddar samma höjd som EBC , eller världens högsta flygplats ( Yading , 4411 meter) .
Seglivad myt : det man dör av i höjdsjuka är ödem , dvs. överskott av vätska i hjärna och lungor. Att dricka vatten utan övre gräns driver ödem fortare än andra vätskor , eftersom rubbning av salthalten driver vätska från blodbanan till vävnader. Det är därför som t.ex. HRA och Hacketts Institute for Altitude Medicine varnar för den strategin .
Dom som fortfarande är övertygade att det är viktigt att kolka i sig en massa vatten brukar få problem med att förklara hur Tenzing & Hillary tog sig till toppen på drygt tre liter vätska per dag , och varför detta fortfarande är HRAs grundrekommendation för trekkers och klättrare i Everestregionen.
Utveckla gärna hur för mycket vätska kan vara arligt på hög höjd. Jag känner din yrkes/utbildningsbakgrund så jag ifrågasätter dig inte, utan vill bara lära mig vad "för mycket vatten" kan leda till på hög höjd.
Jag har inbillat mej att överskott på vätska bara rinner rakt igenom kroppen utan någon större fara, möjligen lite avsaltning på vägen, men att för lite vätska är väl betydligt allvarligare?
/Patrik
Det är avsaltningen som är problemet. Det är lätt att tappa aptit på högre höjd och att dricka sig mätt på vatten. Då blir det brist på salt och elektolysen blir fel. Kramp och hjärnskador kan uppstå. Åtgärdas med salt och socker i vattnet samt att tvinga i sig normala portioner.
Samma fenomen i varmt väder kan uppstå. Förlorad aptit och för mycket vatten.
Samma fenomen i varmt väder kan uppstå. Förlorad aptit och för mycket vatten.
Så länge man smälter vattnet från snö eller bär det själv är nog överskott på vätska ovanligt. Men det kan innebära en del risker som hyponatremi.
Håller med om att vätskebrist troligen är vanligare orsak till dålig prestation.
Men det är viktigt att man inte tolkar dålig prestation som vätskebrist generellt. Är det överskott på vätska medför mera vätska förstås försämring av tillståndet.
Thure
Håller med om att vätskebrist troligen är vanligare orsak till dålig prestation.
Men det är viktigt att man inte tolkar dålig prestation som vätskebrist generellt. Är det överskott på vätska medför mera vätska förstås försämring av tillståndet.
Thure
Det handlar inte om brist/utspädning av salter i allmänhet , utan om låga natriumnivåer : hyponatremi . Seltin är en dålig lösning på det problemet , eftersom det marknadsförs som ett sätt att minska natriumintaget. Hälften av natriumet har ersatts med kalium och magnesium.
Ok - men det är iaf en grundsten till saltbristen för och förebygga
#
Värsta tänkbara utfallet av att dricka utan övre gräns är hjärn och lungödem från hyponatremi , vilket David Shlim tar upp i den här intervjun. För att gå tillbaka till grunderna : höjdsjuka består dels av AMS , som är ett besök i baksmällesymptom , och dels dom livshotande tillstånden höghöjdslungödem ( HAPE ) och höghöjdshjärnödem ( HACE ) .
Ett exempel på hur det här kan förväxlas nämns i artikeln High Altitude Cerebral Edema , i High Altitude Medicine & Biology av Hackett & Roach. Hackett
Att vatten och drycker med låg natriumhalt i tillräckligt höga doser kan vara skadligt eller t.om. livshotande borde inte vara förvånande med en färsk fysiologikurs i bagaget. Det är välkänt i maratonsammanhanget , där Cynthia Luceros död i Boston Maraton blev en väckarklocka som har påverkat alla hälsoråd i sammanhanget efteråt -se t.ex. maratonlöparen och läkaren Tim Noakes bok & artiklar i ämnet. Vid Grand Canyons nationalpark så har man regelbundet skickat besökare till intensivvård sen 90-talet , trots att man varnar för överdrivet vätskeintag i besöksinformationen. 2015 dog ett av offren efter en dagstur. Ett ökänt exempel från en helt annan situation är Jennifer Strange , som drack ihjäl sig i en amerikansk radiostudio under en vattendrickartävling ( ”wee for Wii”) .
Du hittar en föredömligt pedagogisk artikel om grunderna i ämnet , med fler exempel , av medinprofessorn Bengt Fagrell i Läkartidningen här
Ovanstående handlar om hur man når extrem höjd på ett säkert sätt , medans ( för) god tillgång på vatten/dryck med lågt natriuminnehåll och en överdriven uppfattning om vätskeförluster på hög höjd kan driva ett riskbeteende. Det har gjorts många försök att bevisa att högt vätskeintag skyddar mot AMS , vilket har misslyckats gång på gång - se t.ex. dom evidensbaserade riktlinjerna från WMS ( http://korta.nu/wem ) . Det som återstår är att det är en dålig idé att att bli uttorkad på alla nivåer. Jag har hållt mig till Hacketts m.fl. råd om att dricka så att man kissar , med ( nästan ) normal färg .
Värsta tänkbara utfallet av att dricka utan övre gräns är hjärn och lungödem från hyponatremi , vilket David Shlim tar upp i den här intervjun. För att gå tillbaka till grunderna : höjdsjuka består dels av AMS , som är ett besök i baksmällesymptom , och dels dom livshotande tillstånden höghöjdslungödem ( HAPE ) och höghöjdshjärnödem ( HACE ) .
Ett exempel på hur det här kan förväxlas nämns i artikeln High Altitude Cerebral Edema , i High Altitude Medicine & Biology av Hackett & Roach. Hackett
Att vatten och drycker med låg natriumhalt i tillräckligt höga doser kan vara skadligt eller t.om. livshotande borde inte vara förvånande med en färsk fysiologikurs i bagaget. Det är välkänt i maratonsammanhanget , där Cynthia Luceros död i Boston Maraton blev en väckarklocka som har påverkat alla hälsoråd i sammanhanget efteråt -se t.ex. maratonlöparen och läkaren Tim Noakes bok & artiklar i ämnet. Vid Grand Canyons nationalpark så har man regelbundet skickat besökare till intensivvård sen 90-talet , trots att man varnar för överdrivet vätskeintag i besöksinformationen. 2015 dog ett av offren efter en dagstur. Ett ökänt exempel från en helt annan situation är Jennifer Strange , som drack ihjäl sig i en amerikansk radiostudio under en vattendrickartävling ( ”wee for Wii”) .
Du hittar en föredömligt pedagogisk artikel om grunderna i ämnet , med fler exempel , av medinprofessorn Bengt Fagrell i Läkartidningen här
Ovanstående handlar om hur man når extrem höjd på ett säkert sätt , medans ( för) god tillgång på vatten/dryck med lågt natriuminnehåll och en överdriven uppfattning om vätskeförluster på hög höjd kan driva ett riskbeteende. Det har gjorts många försök att bevisa att högt vätskeintag skyddar mot AMS , vilket har misslyckats gång på gång - se t.ex. dom evidensbaserade riktlinjerna från WMS ( http://korta.nu/wem ) . Det som återstår är att det är en dålig idé att att bli uttorkad på alla nivåer. Jag har hållt mig till Hacketts m.fl. råd om att dricka så att man kissar , med ( nästan ) normal färg .
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Sydtoppens höjd oklar på kebnekaise | Allmänt om friluftsliv | 50 | |
|
|
Tål tält mera vind på högre höjd? | Allmänt om friluftsliv | 14 |
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.