Nästan nermejad

Arneri sa:

Segelbåtar har begränsade möjligheter att manövrera pga djupgående och gång för segel. En kanot har sällan problem med djupgående och kan oftast svänga snabbt utan att riskera manöverbarhet.

Klicka för att se resterande...

Problem inträffar nog mest där det är djupt och när segelbåtar kommer på kryssen i lite blåst. Då är segelbåtarna normalt mycket snabbare är kajaker och gör slag då och då som förändrar kursen. Vi i kajakerna kan ha svårt att förutse vilken väg segelbåtarna tänker ta (utom i smala farleder naturligtvis).
Med fart har ju segelbåtarna också god manöverbarhet att undvika oss - även om de ogärna vill avvika från den mest optimala kursen.

Poängen är

att en segelbåt måste bibehålla sin fart för att kunna manövrera och svänga . Det behöver inte en kanot.

Nyckelordet är just manöverbarhet. Den förmågan är mindre bra på en segelbåt och det gäller än mer på kryss där bara två kurser ca 40-45 grader från vinden fungerar.

Thure

thureb sa:

att en segelbåt måste bibehålla sin fart för att kunna manövrera och svänga . Det behöver inte en kanot.

Nyckelordet är just manöverbarhet. Den förmågan är mindre bra på en segelbåt och det gäller än mer på kryss där bara två kurser ca 40-45 grader från vinden fungerar.

Thure

Klicka för att se resterande...

Håller inte riktigt med. Precis som jag kan hålla igen på paddeltagen, kan segelbåten släcka lite i skoten. Segelbåten kan givetvis också falla av något från vinden och visa att han tänker gå akter om mig. Min erfarenhet är att det sällan är några problem med segelbåtar. Besättningen verkar alltid vara aktiv och håller bra koll föröver. Vi brukar "förstå" varann. Vem som korrigerar kurs och fart avgörs oftast av situationen.
Nej det är motorbåtar och främst de som går fort som skrämmer mig. Och riktigt stora motorbåtar där jag misstänker att det pågår något cocktailparty på flyingbridgen.
OCH BÅTAR MED VATTENSKIDÅKARE OD BAKOM SIG!

thomas

Samspel

behöver man för att bli trygg både på sjön och i vägtrafik.

Jag håller med dig Thomas i att det känns tryggare med segelbåtar så sett, att seglare känns mer aktiva i det de gör och hur uppmärksamma de är. Men det kan vara en fördom eftersom jag har ett förflutet som seglare.

Thure

thureb sa:

måste förstås tolkas.

Den tolkning som gällde när jag tog skepparexamen på 70-talet var att roddbåtar och kanoter räknades avseende väjningsregler som maskindrivna fartyg.

Klicka för att se resterande...

Vilket inte är samma information som jag fick av Sjöfartsverket för några år sedan, där de sa att kajaker och roddbåtar bara räknades som fartyg. Och poängterade att alla på sjön var ansvariga att försöka undvika kollisioner efter bästa förmåga. Skall se om jag kan hitta detaljerna.

Oavsett

om Sjöfartsverket betraktar roddbåtar och paddeldrivna kanoter/fartyg som motordrivna fartyg eller bara fartyg torde resonemanget om behovet för paddlare att beakta segelfartygs begränsade manöverförmåga kvarstå.

Den gamla och fortfarande gällande distinktionen mellan motordrivna fartyg och segelfartyg torde vara mera betydelsefull för större och lite äldre båtar med t ex råsegel där en stagvändning inte är någon enkel manöver och där kryssvinklarna inte är speciellt bra. Men även idag kan en hel del segelbåtar få problem t ex i lite tuffare väder och där motorn inte funkar eller är svårskött som t ex på en utombordare.

Thure

Går ju diskutera och debattera detta i oändligheter(även om svar från "högre makter") tillkommer som fakta, så återstår faktumet att vi är minst på sjön. Den som vill överleva får också rätta sig till detta

Men detta är ju ett forum och där skall diskuteras!

Men själv har jag faktiskt inte haft så många problem med varken segelbåtar eller motorbåtar. Tvärtom är min erfarenhet att det nästan alltid känns som om man är HELT ensam i skärgården, träffar sällan på några andra paddlare, och båttrafik brukar även mer sällan än ofta.

Har dock haft ett läskigt mötande, det var skymning och en motorbåt kommer i fullfart mot oss, vi avvaktar för att se om han ska göra några kursändringar, icke. En bit ifrån oss sänker han farten, varpå dess för förlorar någon meter i höjd.

Han ville bara berätta att det regnade som fan där borta, vi tackade för informationen och han åkte iväg..... fick i efterhand vibbarna att han druckit lite.....

Jag undviker att paddla i större farvatten från midsommar till skolorna börjat och sen helgerna till mitten av oktober. Även om sikten är hur bra som helst kan man aldrig veta om skepparn fastnat med snoken i GPS-en och inte ser ett skvatt framåt. Segelbåtar och yrkessjöfarten har jag inga som helst problem med men små snurrebåtar och snabbgående större båtar vet man aldrig var man har. Ska jag korsa en farled gör jag det i anslutning till nåt sjömärke eller nån boj eller fyr, det känns bäst och då blir jag sedd eftersom såna saker brukar spanas efter.

I höst nu kommer jag att kunna bli extra synlig, ett rejält blixtljus i avvikande färg mot sjömärkenas kommer att medföras och kunna tändas upp vid möte och det syns otroligt bra dagtid också, och färgen kan ni ju gissa vad den blir. Har man gratisgrejer i förrådet så ska dom användas också.

Teknikern sa:

I höst nu kommer jag att kunna bli extra synlig, ett rejält blixtljus i avvikande färg mot sjömärkenas kommer att medföras och kunna tändas upp vid möte och det syns otroligt bra dagtid också, och färgen kan ni ju gissa vad den blir. Har man gratisgrejer i förrådet så ska dom användas också.

Klicka för att se resterande...

Låter intressant, kan du utveckla och specisera lite?

/Kjell

I går och idag har jag varit ute och seglat och kan bara konstatera att kajaker syns dåligt - mycket sämre än jag trodde... Att hålla koll på grynnor, skär och grund på sjökort, GPS och i verkligheten samtidigt som man sitter lågt och har begränsad sikt rakt/snett fram gör inte det hela enklare... Nu är jag förvisso varken särskilt lång eller rutinerad i seglingssammanhang, men sådana som jag finns ju också där ute - varav en del kanske inte ens har med sig en rutinerad skeppare. En tanke som är lite skrämmande...

Nästa gång jag är ute och paddlar ska jag nog ta på mig en brandgul keps för att öka chansen att jag upptäcks i god tid för undanmanöver...

Min personliga uppfattning i frågan är att en manöverbarhet inte bara innehåller parametrar som djupgående och förmåga till riktningsändring, utan även fart. Det är således lättare för en segelbåt med fart att genomföra en effektiv undanmanöver än för en kajak. Men det förutsätter att segelbåten upptäckt kajaken i tillräckligt god tid...

Patrik_L sa:

Jo, det tycker jag nog att man kan kräva - det handlar om att visa hänsyn.

Klicka för att se resterande...

Som Kajakinstruktör lär jag alltid ut att man bara skall gå ut i förhållanden man klarar av. Jag tycker det är lika självklart att kolla upp förhållandet på platsen jag paddlar (tex övrig traffik) som väderleken. Att gå ut nära stora farleder där man riskerar svall är oansvarigt om man inte har kunskapen att hantera sin farkost i vågor. Att sen väldigt många båtförare tar hänsyn till oss kajakpaddlare är trevligt men inget jag skulle räkna med.

Happy paddling!

Att välja att ta ut en nybörjare på Fyrisån istället för ut på Ekoln kan du väl ändå inte påstå vara oansvarigt? Skulle jag ha valt den Uppländska ytterskärgården istället? Och om en å eller mindre insjö inte är ett bra ställe att pröva kajakpaddling första gången, vad är då det? Tar du som kajakinstruktör ut dina nybörjare i badkar eller pool?

Jag vidhåller att man har en skyldighet att visa varandra hänsyn på sjön oavsett om det är en å, insjö eller öppet hav och en skeppare som inte gör det har ingenting i yrket att göra och skall dessutom åtalas för att avsiktligt ha framkallat fara för annan person. Givetvis bör även fritidsseglare som brister i omdöme ställas till svars...

Om man dessutom som kajakpaddlare vill vara "säker på" att den större och snabbare farkosten tvingas väja är det bara att vända aktern mot den - då blir den upphinnande och har väjningsplikt... Men det är en fråga man får ta i rätten (om man kan det) efter att ha blivit nermejad...

För övrigt mailade jag rederiet som driver MS Linnea och berättade hur jag upplevde att deras skeppare hade skött sig - de blev glada och skulle vidarebefordra mina synpunkter till honom.