Vilken vingpaddel?

jo vid första testen känns alltid den större paddeln bättre för den är stabilare i vattnet och man får inte i paddeln 100% och den lilla slinter mer än den stora. efter några pass när man vant sig vid vinkel och modell och får i paddeln rätt och får grepp är det annorlunda. då paddlar man lika fort i marchfart med den lilla paddeln men har några slag lägre puls.

Erik Barkefors sa:

Vojne - vojne...
Jag har läst dina kloka ord, både här, på p-kraft och siverbrant. Även andra säger motsvarande sak men min kropp håller inte med när jag provar. Jag tillhör inte eliten och kommer aldrig att göra snabba acc eller ryck men vill ändå ge vingpadddeln en ärlig chans. Därav provturen igår med ett varv runt Slandön (5,7 km) för varje paddel. Det skiljde bara 0,5 km/h i fart** 9,0 resp 9,5 men känslan var överlägsen i IV:an. Har jag valt fel får jag stå med skammen och sätta ut en annons...

** med Commander och min dåliga teknik...

Grattis till segern i DKM och skriv gärna ett par rader om Marlin o Nemo på din hemsida!

Klicka för att se resterande...

Har också försökt tjata mig till en större paddel från Siven men fått nej.. - men jag har börjat vänja mig och erkänner nog (motvilligt..) att den mindre varianten är ett bättre val ändå..

Provade en orange Nemo häromdan, det var bara en kort sväng i måttliga vågor men några reflektioner..
Minus först: Satt inte riktigt bra, sitsen aningens smal i sidled om man skulle "sitta groda". Med knäna ihop ok. Fotstödet för mjukt och gick inte att justera tillräckligt långt fram. "Svampigt" roder (dåligt justerade roderlinor..?). Gummiluckor - men inte Kajaksport tyvärr..
Plus: Väldigt lätt. Kändes snabb och manövrerade bra med roder. Enkel att rolla. Men fastän den nog i första hand är tänkt som lite sportigare roder-långfärdskajak tyckte jag det var roligast att fälla upp rodret helt och köra som ren skäddakajak. Riktigt lättjobbad och med lite lutning så svängde den på en femöring.

Totalintryck: Mycket bra skrovform med lite irriterande detaljmissar.

Siven kommer nog mer mer kommentarer från snabbpaddlarhållet..

/ Ulf

ulfjohansson sa:

Totalintryck: Mycket bra skrovform med lite irriterande detaljmissar.

Klicka för att se resterande...

Ulf, du har provat Epic 18x, eller?
Kan du (eller någon annan för all del) skriva något jämförande?

srpp sa:

Ulf, du har provat Epic 18x, eller?
Kan du (eller någon annan för all del) skriva något jämförande?

Klicka för att se resterande...

Näe, inte provat Epicen men det går ett par stycken i klubben - Göran och Poul har den gamla och Sven har den nya varianten (annan skrovform och roderlösning).
De verkar väldigt nöjda med kajakerna, möjligtvis lite monteringsslarv, mindre läckage mm, men det är väl ganska vanligt på köpebåtar..

Min åsikt, som utomstående skäddapaddlare, är att de är lite stora & klumpiga och kanske för mycket roder/raktframkajak för min smak - inte så lekfulla direkt..
Om jag hade velat haft nåt i den stilen så hade jag nog hellre sneglat på Commandern..

/ Ulf

Ulf, har du dragit några slutsatser om "Competizione"?
Är det en slätvattenracer eller går den bra på havet?

Viktigaste slutsatsen är nog att jag måste börja träna mer om det ska bli någon riktig fart - sen vilken kajak man använder kan nog kvitta..

Det var ett ganska stort steg, både balansmässigt och pinnrodret, från vad jag brukar paddla så det känns som jag inte riktigt har koll på grejerna ännu. Och tyvärr hinner (orkar..?) jag kanske inte träna så mycket under sommaren som hade behövts - det kommer för mycket tältturer, säkkurser och annan surf o lek i vägen hela tiden..

Men den är nog ingen direkt slätvattenbåt utan mer lämpad för vågor. Hade det blåst mer på DKM+ hade jag i o f s tappat tid men antagligen tjänat några placeringar.

Ska försöka göra en ordentlig sammanfattning av hela projektet på hemsidan. Så fort jag får tid..

/ Ulf

G-power Winge

Hej!
Jag kan glatt tipsa dig om G-power wingen som säljs av Booothause. Jag har tidigare tävlat i många år , men har gått över till havspaddling. Den är perfekt till det. Jag har med delbart skaft, det är att rekomendera vid längre transporter med vagn t.ex.

www.svenskhavspaddling.se

Då det gäller vingpaddel för motionspaddling tror jag på principen att man ska ha så litet blad som möjligt, så länge det inte slirar (dvs glider bakåt i vattnet i draget mer än brukligt, det är känns ganska tydligt när en vingpaddel slirar) med den kraftinsats man ger. En enkel ekvation kan tyckas, men tar man in snabba accelerationer (=större kraftinsats -> större risk paddeln slirar) i kalkylen blir det förstås knepigare, då måste man hitta någon lämplig kompromiss.

Utöver det tycker jag det är bra med en hyfsat aggressiv utformning på paddeln, dvs en som är lite lynnig om man gör fel. Det hjälper en utveckla tekniken, helt enkelt att det känns när man ligger rätt respektive fel på ett tydligare sätt än vad det gör på de snälla paddlarna.

Bracsa FW var ett bra val för mig. Jag har också en Epic Midwing, som är "snäll" men har lite större blad, den använder jag när det går hög sjö och jag behöver mer stöd av bladet och mindre konstigheter i vattnet vid felskär.

Detta med litet blad är dock inte något jag fått helt klart för mig. Jag tycker inte alls det är självklart, jag går på erfarenhet nu att "det funkar", men har inte fått teorin bakom att stämma riktigt.

I detta är debatten mjukt skaft mot mindre blad intressant. Det mjuka skaftet gör "rycket" efter man satt i bladet och påbörjar draget lite snällare för axlar etc genom att skaftet flexar lite. Ett mindre blad gör rycket snällare genom att paddeln slirar mer. Eftersom skidmetaforer verkar vara populära kan man jämföra litet blad med att ha en liten truga som sjunker ner i snön när man trycker ifrån - slöseri med energi. Teoretiskt skulle man vilja att paddelbladet satt som i ett cementblock och inte rörde sig en millimeter bakåt. Att skotta vatten bakåt är slöseri med energi, man vill flytta kanot framåt.

Teoretiskt tycker jag att det man borde bry sig om (snarare än flexande skaft och små blad) är hävarm - för att få snällare motstånd skulle man ha kortare hävarm, dvs mer paddelyta nära vattenytan, och kunna paddla med högre frekvens för samma fart. Droppformade blad bygger ju på den idén, fast tvärtom, mycket yta långt ner för att öka hävarmen. Att paddla med högre frekvens för samma fart genom att man slirar mer må vara mer skonsamt, men låter tämligen slösaktigt.

I skidor jobbar man ju med hävarm. Man vill inte att trugan ska sjunka ner i snön (den är liten för att man ska få bättre pendel, och kan vara så grymt liten bara för att spåren är hårt preppade), stenhårda kolfiberstavar har man, och är man stark har man längre stavar (längre hävarm) än om man är mindre stark.

Med en paddel är det dock mycket svårare att jobba med hävarmslängden... kanske är det så att man tvingats göra små lagomt slirande blad som en slags kompromiss?

varför inte mjukt skaft och varför mindre paddel
om du sitter i en kanot a som väger 17 kg du sitter i och kanoten har en viss acceleration och en viss marchfart. om du har ett stort blad och ett mjukt skaft kommer bladet glatt geppa i vattnet och du kan ta i hur mycket du vill det känns helt rätt och bra men kajaken har sin inbyggda acceleration och vill inte acccellerera snabbare och därför böjer sig skaftet. det böjda skaftet betyder att den kraft du laggt i går till spillo.

Med en liten paddel med styvt skaft känner man direkt när kanoten inte vill accelerera motsvarande den kraft du lägger i och på så sätt kan man lätta på trycket och undvika att spilla den endergin. resultatet är att man kan hålla samma fart med mindre ansträngning.

detta gäller alla gånger vid marchfart pratar vi acceleration är det en annan femma då är det givetvis bättre med en större paddel precis som det är lättare att nå en högre fart på tunga växlar på cyckel men det är bara på kortare sträckor efter en stund får man syra och får antingen sänka tempot eller som de flesta gör vid paddling korta draget i framkant för att man inte orkar vilket leder till mindre effektiv paddling.

Min erfarenhet är att de allra flesta paddlar tekniskt bättre minst lika fort och med mindre ansträngning när de paddlar med en mindre paddel. priset är att man accelererar något långsammare från stillastående men det kompenseras med råge av den ökade uthållighet man vinner.

som lite kuriosa så har alla dkm+ utom ett vunnits med paddlar av storlek S. och i år hade alla killarna som stog på pallen small paddlar nackdelen är som sagt i spurten men spurten är ju föga intressant för en motionär.

Med då kan man ju fråga sig vad som är storlek S?

Ovan har Brasca diskuterats, vilket är onödigt begränsat, men i just det fallet så är ju de olika modellerna lite olika stora och så finns de i min och maxutförande. FW finns bara i ett utförande men är betydligt mindre än någon av min-storlekarna av de övriga (Children oräknad).

Om vi förenklar och bortser från form och profil, så vilken yta är då att betrakta som lite resp stor??

Siven sa:

varför inte mjukt skaft och varför mindre paddel
om du sitter i en kanot a som väger 17 kg du sitter i och kanoten har en viss acceleration och en viss marchfart. om du har ett stort blad och ett mjukt skaft kommer bladet glatt geppa i vattnet och du kan ta i hur mycket du vill det känns helt rätt och bra men kajaken har sin inbyggda acceleration och vill inte acccellerera snabbare och därför böjer sig skaftet. det böjda skaftet betyder att den kraft du laggt i går till spillo.

Med en liten paddel med styvt skaft känner man direkt när kanoten inte vill accelerera motsvarande den kraft du lägger i och på så sätt kan man lätta på trycket och undvika att spilla den endergin. resultatet är att man kan hålla samma fart med mindre ansträngning.

detta gäller alla gånger vid marchfart pratar vi acceleration är det en annan femma då är det givetvis bättre med en större paddel precis som det är lättare att nå en högre fart på tunga växlar på cyckel men det är bara på kortare sträckor efter en stund får man syra och får antingen sänka tempot eller som de flesta gör vid paddling korta draget i framkant för att man inte orkar vilket leder till mindre effektiv paddling.

Min erfarenhet är att de allra flesta paddlar tekniskt bättre minst lika fort och med mindre ansträngning när de paddlar med en mindre paddel. priset är att man accelererar något långsammare från stillastående men det kompenseras med råge av den ökade uthållighet man vinner.

Klicka för att se resterande...

Om jag fattar det hela rätt säger du här att man (när man paddlar bra) inte slirar mer med en liten paddel, utan man tar automatiskt i mindre för att undvika slira. Så teoretiskt skulle man kunna ha en större paddel, om man hade möjlighet att kontrollera tekniken så pass att man inte tar i för mycket.

(När skaftet flexar får man tillbaka en viss del av kraften senare i draget när skaftet går tillbaka. Mest troligt i ett betydligt sämre skede i draget iofs, men borde rimligtvis vara bättre än att slira, för det är rent slöseri. Men då avsikten med en liten paddel faktiskt inte är att slira mer börjar jag få det att gå ihop igen.)

Jag tycker det är lite vanskligt att jämföra med cykelväxlar, det förvirrar i alla fall mig. Då kommer ju tankebanan in på att man paddlar med en högre frekvens för samma fart. Gör man verkligen det? För att göra det måste man göra nåt eller en kombination av följande:

- kortare hävarm
- slira mer i vattnet
- kortare paddeldrag
- kortare pauser mellan paddeldragen

Hävarmen är det ingen (eller väldigt liten) skillnad på (om man jämför med samma bladform i större storlek), slira mer i vattnet är rent slöseri, kortare paddeldrag är antagligen inte heller bra, men det sista kanske faktiskt är det man gör, dvs mikropausen innan man sätter ner bladet blir kortare. Kanske är det så att med ett stort blad accelererar man kanoten mer för varje drag, men vilar mer, så det blir ryckigare och mer påfrestande körning?

Sista delen i ditt resonemang är nog oklanderlig, dvs vilka faktorer som påverkar frekvensen.

Man man nog se det som en effekt eller energiekvation också. Dvs tillförd kraft i paddeln, paddeltagets längd och dess frekvens är det som avgör hastigheten framåt.

Att tänka sig att man med samma frekvens tillför mindre kraft (dvs "vilsammare" paddling) men ändå har samma hastighet är nog otänkbart.

Att påstå att mindre paddel "slirar" mer vid en viss kraft låter nog högst rimligt. Då handlar det om att röra paddeln snabbare om man ska kunna upprätthålla en viss hastighet även med en mindre paddel.

Det finns väl två begränsningar man har uthållighetsmässigt? Det ena är mjölksyra och det andra är puls. Definitivt finns kopplingar mellan dessa, men om man tänker sig att belastningen på armarna minskar och större muskelgrupper används mer istället (OCH mer frekvent) så blir det väl helt enkelt så att man då får syreskuld istället för att man blir trött i armarna. I båda fallen menar jag förstås när man s a s paddlar över sin egen gräns.

Jag inser samtidigt att det finns så många parametrar totalt sett att empirism ligger nära till hands och terorier riskerar att bli kvasivetenskapliga.