Blå Band-paddlare försvunnen....!

Vi accepterar

att det inte går att få någon detaljerad förklaring till vad som hänt blåbandpaddlaren.

Men det går att lära sig för framtiden av att analysera fakta och nysta bakåt.

En lärdom för undertecknad är att området där olyckan skedde är farligt och att det sannolikt inte var samma svåra vågförhållanden vid början av överfarten som vid rundningen av udden.

Kanske var det fel att ge sig av med den aktuella färdplanen och vädret. Vänd i tid brukar det heta.

Thure

Jag har inte för avsikt att vältra mig i andras olyckor, särskilt inte i detta tragiska fall.

Men jag har ett intresse av att försöka "torrsimma" olika scenarion, kanske kan man vara något mer förberedd teoretiskt innan man i praktiken hamnar i någon typ av situation.
Även om såklart egna erfarenheter, och eget omdöme, krävs för att veta hur jag verkligen reagerar i en viss situation eller undviker den.

Mycket nyttigt och intressant att läsa framförallt thureb och K-Anka-inläggen i denna tråd.

K-Anka sa:

Kommentar från Ingvar (VD på VKV och min far om nu någon inte fattat detta):

När vana långfärdspaddlare omkommer i hårt väder, är det oftast samma förlopp. De paddlar och kämpar tills alla krafter är uttömda. Till slut kapseisar de av ren utmattning och har inte längre energi till någon räddningsinsats.

......... En verklig mardröm.

Klicka för att se resterande...

stort tack för all information. Att överaskas av dåligt väder kan alla drabbas av sedan finns det mer eller mindre bra platser att få denna överraskning på. Degerfjärden är en sådan plats där jag inte skulle vilja bli överraskad med hård frånlandsvind. MEN om detta sker och som det sägs att det ett vanligt scenario att vana långfärdspaddlare paddlar tills dom blir utmattade blir min fundering att det bästa är att "vänta" ut stormen med kanske hjälp av ett drivankare plus att skicka nödsignal.

Fråga: vad är bäst practise? Några som har erfarenheter och vilken utrustning fungerar? Tycker frågan om drivankare dyker upp då och då men jag ser sällan att någon har praktisk erfarenhet att dela med sig.

Jag har stor erfarenhet av drivankare i liten snurrebåt på öppna havet och det fungerar förbaskat bra. När jag gjorde lumpen fiskade jag mycket på fritiden och jag stack ut i dom flesta väder. Ett drivankare bestående av en träram 60x60 cm och struten gjord av säckväv, samma som vi spikade målen av, håller en fyrametersbåt stilla i 28 m/sec.


Ska ni använda drivankare i kajak så se till att linan är fäst i fören och att det finns en "hemtagningslina" knuten 3 meter ut på ankarlinan för ni fixar aldrig att paddla ifatt linan mot vinden för att kunna ta hem den.

rija sa:

Märklig inställning... Du kanske tillhör de häftiga som gillar att ta risker för riskens egen skull och för det krävs ju inga krångliga dyra "risksporter". Det är väl bara att t.ex. ge sig ut på cykel i stadstrafiken med förbundna ögon

Klicka för att se resterande...

Jag skrev : "Alla kan råka illa ut. Inse det och träna därefter." Jag försökte kortfattat skriva att man bör lära sig av egna och andras erfarenheter och anpassa sin träning och utrustning därefter. Att vara väl förberedd ingår i det som andra uppfattar som risktagande.

Vad jag vände mig mot var ältandet av spekulationer över förloppet om och om igen. Däremot konkreta förslag som tex drivankaret gillar jag skarpt. Jag skall göra ett hopfällbart. Jag tror Ikeakasse med fjädrande plastkant skulle kunna vara bra.

K-Anka sa:

.....När vana långfärdspaddlare omkommer i hårt väder, är det oftast samma förlopp. De paddlar och kämpar tills alla krafter är uttömda. Till slut kapseisar de av ren utmattning och har inte längre energi till någon räddningsinsats.....

Ingvar Ankervik

Klicka för att se resterande...

Det finns många goda råd om man läser alla inläggen här. Jag skall göra en sammanfattning av mina erfarenheter från 12 m/s och 2 m vågor 18 km ut på Ålands hav.

Långa överfarter bör göras med varmt vatten och när du kommer att blåsa i land. Du skall helt enkelt komma iland även om allt går åt pepparn.

Kolla vädret med de som ser mer än vad du gör på plats - ring SMHI! Detta slarvade jag med på hemvägen utan gick på att det var lugnt när jag började paddla (vilket det ofta är på morgonen innan vinden kommer igång).

Ha inplanerade tillfällen när du tänker på om du skall vända. Jag gjorde det vid de 5-minuters pauser jag tog varje timme. Och inte minst - när jag närmade mig den punkten när jag inte längre skulle blåsa iland (förrän vid Haparanda).

Bra säkerhetsutrustning används för att minska risken - inte för att göra mer utmanande turer. Tänk alltid på vad du gör om din utrustning inte fungerar.

Och till sist det som Ingvar beskriver - du ger dig inte ut på långa överfarter i tveksamt väder om du inte är envis. Tvinga dig själv att vända tidigare än din envishet tillåter! Använd gärna någon mindre envis/äventyrlig (men ändå envis/äventyrlig) som referens - "Hade XX vänt i det här läget? Då bör jag göra det fast jag inte vill." Det tog mig ungefär en kvart att övertala mig själv om att vända och ta färjan.

Själv var jag klart sliten efter mina 36 km till sjöss. Visst fanns det krafter kvar, men det är i högsta grad tveksamt om de räckt de 48 km som krävts för att nå Sverige och Simpsnäs.

Det är bla. pga. säkerheten vid paddling i ytterskärgården jag köpte en sit-on-top som är osänkbar så länge alla luckor finns kvar och att den lastad nästan inte går att slå runt med. Jag klarar inte eskimåsväng eller att ta mig upp i en vanlig kajak från vattnet så då fick det bli ett annat flytetyg.

Sen gör jag inte längre överfarter än att jag kan simma iland i värsta fall trots att jag mycket lätt äntrar sit-on-topen från vattenytan på fritt vatten. Säkerheten först är det jag alltid jobbat på.

Teknikern sa:

Det är bla. pga. säkerheten vid paddling i ytterskärgården jag köpte en sit-on-top som är osänkbar så länge alla luckor finns kvar och att den lastad nästan inte går att slå runt med. Jag klarar inte eskimåsväng eller att ta mig upp i en vanlig kajak från vattnet så då fick det bli ett annat flytetyg.

Sen gör jag inte längre överfarter än att jag kan simma iland i värsta fall trots att jag mycket lätt äntrar sit-on-topen från vattenytan på fritt vatten. Säkerheten först är det jag alltid jobbat på.

Klicka för att se resterande...

Det är viktigt, insikten om sina begränsningar.
Att torrträna och lägga upp en del strategier är också bra.
Trots alla möjliga säkerhetsstrategier så händer det att saker och ting inte går bra i en nödsituation. Det är alltid lika tråkigt

Dessvärre händer olyckor trots de bästa av planer (vilket jag själv har fått erfara).
Tankar går till de anhöriga!