Cykelgemenskap

Hej

Jag har i år börjat med landsvägscykling som träningsform då jag för tillfället har ett skadat knä som eliminerar mycket av andra träningsaktiviteter. Har upptäckt att det var ruggigt mycket roligare än vad jag först trodde att det skulle vara.

En grej som jag dock funderat på, när man flyger runt på vägarna, är att cyklister tydligen inte hälsar på varandra. Hälsar man kan man ibland få en hälsning tillbaka alternativt ett huvudvrid som "Vad var det där för galning?".

Kör i vanliga fall mycket MC och där hälsar man alltid, tex trots att man själv kommer med lera upp till öronen och möter en glänsande touring-hoj. ( Dock inte om man är "hard core" hd-snubbe :) hehe)

Kan det vara så att jag bara mött alla sura långtrampare?
 
Hm... konstigt... jag är ganska mycket ute på vägarna söder om Sthlm eller på Ekerö... och jag möter nästan alltid små vinkningar...

Häromsisten så hade jag sällskap av en snubbe 3-4 mil som var mycket pratglad... fick ingen draghjälp direkt eftersom han låg bredvid istället och var social...

Thomas
 
Sura Närkingar?

Thure

A_Andersson; sa:
Hej

Jag har i år börjat med landsvägscykling som träningsform då jag för tillfället har ett skadat knä som eliminerar mycket av andra träningsaktiviteter. Har upptäckt att det var ruggigt mycket roligare än vad jag först trodde att det skulle vara.

En grej som jag dock funderat på, när man flyger runt på vägarna, är att cyklister tydligen inte hälsar på varandra. Hälsar man kan man ibland få en hälsning tillbaka alternativt ett huvudvrid som "Vad var det där för galning?".

Kör i vanliga fall mycket MC och där hälsar man alltid, tex trots att man själv kommer med lera upp till öronen och möter en glänsande touring-hoj. ( Dock inte om man är "hard core" hd-snubbe :) hehe)

Kan det vara så att jag bara mött alla sura långtrampare?
 
Jag håller med. Dvs. att det hälsas ganska sällan längs vägarna. Tänker då främst på om jag möter en motionscyklist. Det har gjort att jag i och för sig inte hälsar heller, men brukar liksom titta upp, beredd att hälsa...
 
Jag cyklar på Västkusten norr om Göteborg och min erfarenhet är att de som cyklar lite mer seriöst (!?) hälsar på mig som kommer i cykelkläder med racercykel.

Lugnt och fint,
Oskar
 
Racercyklister i cykelkläder hälsar jag på när jag är ute och tränar på landsväg. Om de kriterierna (racer+cykelkläder) inte är uppfyllda så beror det på en del andra faktorer huruvida jag hälsar eller ej. Den eller de ska dock se ut som någon som tränar seriöst för annars känner jag nog inget samröre med personen/personerna ifråga.
 
Jag tycker nog et hälsas ganska bra här nere i Skåne. God cykelkultur kanske? :) Men det är klart att jag själv syndar då och då, en fet dansk uppförsbacke som man kört i ett tag och tjurskallar sig igenom ger ju inte ett bra utgångsläge för trevlighet...
 
Jag får nog omvärdera min uppfattning en aning.

Efter tur i fint väder med både samåkning och möte av diverse trampare måste jag säga att det nog faktiskt hälsas en hel del!

Det var nog de kalla vårvindarna, som av någon outgrundlig anledning alltid verkar komma framifrån ;), som ger den sammanbitna minen.

Sura Närkingar verkar vara en myt vilket jag är glad för :D.

Tips: Ge fasiken i snapsen kvällen efter 12 mils trampande.... eller det kanske bara var sunt förnuft.... jaja, jag har lärt mig en läxa iaf... :p

Hej hej på er!
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.