Era vandringsplaner 2015?

Pamirmassivet (acklimatisering i orörda delar) och Pik Lenin i juni/juli. Inför det blir det väl några dagsturer med tung rygga... :)
 
Det är ett bekymmer att nattågen från Köpenhamn är indragna. Det verkar också ovisst om det finns nattförbindelser från Paris söderut efter 1/6. Kvar verkar vara Hamburg-Basel (ska man till Paris hoppar man av
tidigt på morgonen) och Hamburg-München. Eftersom jag var både i Sydalperna och Pyreneerna
(där jag fyllde 70) förra sommaren verkar det vara läge för Centralalperna. Där är just nu mer snö än i Sydalperna så kanske jag ska åka lite senare än vanligt och sen sträcka ut ordentligt i Österrike-Schweiz-Italien. Så värst mycket nytt blir det alltså inte, men jag har redan 740 vandringsdagar bakom mig. Sydnorska fjällen har jag inte så mycket kvar av heller, om jag inte ska göra turer helt utanför lederna. Svenska fjällen? Jag har vandrat mindre i ett enda land, nämligen Skottland ...
 
Santiago de Compostela

Vi tänker gå pilgrimsfärden till Santiago de Compostela nu om 3 veckor ungefär. Hoppas på lagom varmt väder, minimala skoskav och inga arga hundar. :)

Vill någon följa oss så kommer vi nästan dagligen skriva om vår vandring här - www.friluft.fi

Vi tar gärna emot tips om allt och inget nu före vi åker iväg!
 
Det är ett bekymmer att nattågen från Köpenhamn är indragna. Det verkar också ovisst om det finns nattförbindelser från Paris söderut efter 1/6. Kvar verkar vara Hamburg-Basel (ska man till Paris hoppar man av
tidigt på morgonen) och Hamburg-München. Eftersom jag var både i Sydalperna och Pyreneerna
(där jag fyllde 70) förra sommaren verkar det vara läge för Centralalperna. Där är just nu mer snö än i Sydalperna så kanske jag ska åka lite senare än vanligt och sen sträcka ut ordentligt i Österrike-Schweiz-Italien. Så värst mycket nytt blir det alltså inte, men jag har redan 740 vandringsdagar bakom mig. Sydnorska fjällen har jag inte så mycket kvar av heller, om jag inte ska göra turer helt utanför lederna. Svenska fjällen? Jag har vandrat mindre i ett enda land, nämligen Skottland ...


754 ska det vara, beklagar osakligheten. Jag erinrade mig nyligen att man kan fara till Sydalperna via Basel
och därmed slippa transporten mellan två stationer i Paris. Senast jag for den vägen det var det många byten, men numera tycks det bara vara byte i Genève och Chambery om man ska till Modane. Och DB visar nu äntligen nattförbindelserna till Toulouse från Paris Austerlitz. Så jag väntar och låter snöläget i, säg, mitten av maj avgöra vart jag åker.
 
754 ska det vara, beklagar osakligheten. Jag erinrade mig nyligen att man kan fara till Sydalperna via Basel
och därmed slippa transporten mellan två stationer i Paris. Senast jag for den vägen det var det många byten, men numera tycks det bara vara byte i Genève och Chambery om man ska till Modane. Och DB visar nu äntligen nattförbindelserna till Toulouse från Paris Austerlitz. Så jag väntar och låter snöläget i, säg, mitten av maj avgöra vart jag åker.

Jag undrar varför du inte gillar att vandra i norra Sverige, Norge eller Finland? Du har skrivit om det tidigare.
Själv är jag från Alperna, eller rättare Föralperna (östra delen av Österrike) men föredrar alla gånger att vandra i Lappland. Ödsligheten och vildmakskänslan är helt enkelt större i norra Skandinavien. De vida vyerna tilltalar mig också mer. Eller är det kanske så att man uppskatta saker mindre man är uppväxt med?
Men visst är Alperna vackra men jag har vandrat väldigt lite, mest enstaka dagsturer när jag hälsar på släkten varje år. Jag känner inte samma behov där medans jag ser varje år fram emot att kunna åka upp till Lappland och lägger ner mycket tid och planerar olika turer. Det är nästan som en drog.
Det finns möljigvis en flerdagarsled i Alperna som kan locka mig och det är "Stubaier Höhenweg" i Tirol och i Gesäuse som ligger närmare mina hemtrakter men annars så blir jag inte direkt lockat av när jag tittar på bilderna från diverse kända områden som Südtirol osv.
Angående vandringsplaner för 2015, så blir det en rundresa i norra USA och Kanada till diverse NP med dagsturer. Sedan i slutet av sommaren som varje år en 14-dagars vandring i Lappland som för första gången går till Sarek.
Mvh Veni
 
Hm, eftersom tråden är vilande kan jag väl svara på detta. Jag har varit i svenska fjällen på två turer. Den första var 1997; jag hade valt Jämtland (+två dagar i Norge) därför att det verkade enklast; - jag hade stora problem med en fot som senare opererades. Året därpå gick jag för första gången norr om Polcirkeln, 14 dagar, varav 5 i Sverige. Jag är glad att jag har gjort det, liksom jag är glad att ha gjort 11 dagar i Skottland, 2009.

Men de nordliga turerna gav ingen vidare mersmak. Mycket mygg och en hel del problem med broar och vad: http://www.huthyfs.com/salten.html Sen känner jag starkt för det kontinentala, med provianteringsmöjligheter, pittoreska byar och större städer att koppla av i efter turen. Vill också höra och tala andra språk än svenska och norska. Och nog är väl floran vackrare och färgstarkare söderut,
speciellt på tidiga sommaren, t ex när sluttningarna överflödar av rhododendron (Alpenrose).

Så, av 750 vandringsdagar har 550 blivit kontinentala (resten fördelar sig på fjällen, mest Sydnorge, Skottland och Korsika).


Problemet med Skottland var väl mest det dåliga vädret i mitten av turen och den rätt krångliga hemresan. Det var ju annars skoj att kunna vandra i mitten av maj, vilket inte går i Alperna eller Pyreneerna. Men jag tycker att jag i och med Cairngorms har varit i hjärtat av de skotska högländerna.
 
Vegetationen är ju påtagligt närigare redan om man förflyttar sig från Jotunheimen till Kebnekaise. I Jotunheimen så är fjällväggarna ofta täckta av ett tjockt lager mossa som sträcker sig högt upp, vilket ländar till ett pittoreskt intryck. Kanske har renarna ätit bort nästan all vegetation i Lappland, vilket är varför fjällen där är gråare och råare.
Jag vandrade cirka tre veckor förra sommaren i Jotunheimen och Kebnekaise, och stötte knappt på en enda mygga. I och för sig var jag så gott som hela tiden ovanför trädgränsen i och med att toppturer var i fokus. Men myggor är knappast idiosynkratiska för Skandinavien.

I sommar hoppas jag vandra två veckor i Sarek och två veckor i Jotunheimen.
Jag hoppas kunna plocka minst 50 stycken 2k-toppar i Jotunheimen (pf10), vilket är möjligt eftersom man kan avverka hela massiv i ett svep. Sondre Kvambekk (500fjell på Peakbook) är en stor inspiration när det kommer till att vara effektiv i toppsamlandet. Kalvehøgde, Tjønnholsmassivet och en hel del toppar kring Knutsholet är möjliga utan klätterutrustning och blir runt 40 stycken 2k-toppar som kan bestigas på 3-4 dagar. Därefter vet jag dock inte exakt vart det bär. Antingen kan jag avsluta vandringen i Turtagrø, vilket jag tror att jag föredrar, eller så kan jag hålla mig kring Gjendes omnejd, och då kanske hinna komma upp i 100 toppar (tack vare många beskedliga kamtraverser, exempelvis Bukkeholstraversen och Hellstugutraversen). Om det istället bär av till Turtagrø blir det dock mer varierat, och då hoppas jag kunna bestiga Uranostind, Hjelledalstind, Falketind, Stølsnostind utöver ett par turer i Hurrungane. För att minimera risker med förseningar i kommunikationerna kan jag istället påbörja vandringen i Turtagrø i detta fall.

Sarekturen hade jag tänkt att inleda på ett udda sätt - genom att först bestiga Kallaktjåhkkå-ryggen. Detta kommer att kräva ett par dagar, och därefter tar jag båten över till Änonjalmme, och bestiger Áhkká samma dag. Jag kommer att tälta sydöst om Áhkká, och förhoppningsvis kunna bestiga massivets samtliga toppar på två dagar till. Efter det blir det en kortare etapp till någonstans nedanför Niják, och det blir därefter en rejäl tur där jag vill bestiga Niják, Kantberget och Suottasjtjåhkkå (kanske mitt favoritberg i hela Sverige) i ett svep. Sedan vill jag ta mig till Sareklåpptå och äntligen ta mig an Sarektjåhkkå Nordtopp. Ytterligare en lång dag blir det därefter, då jag hoppas kunna bestiga Spijkka, Vuojnestjåhkkå och eventuellt Sarvatjåhkkå (jag är dock aningen konsternerad gällande huruvida en klätterpassage på Sarvetjåhkkås nordkam kan undvikas). Jag ämnar sedan att bestiga lejonparten av Ähpárs toppar, ehuru jag ännu inte har förvissat mig om vilka kamtraverser som är genomförbara utan regelrätt klättring. Den sista stora toppturen, som jag skulle bli mycket glad över om jag skulle kunna genomföra, är att bestiga Sarektjåhkkå Stortopp via den långa kammen som börjar med Tjågnåris. Den passage som kan ställa till det här är sannolikt ett krux mellan Syd- och Buchttoppen. Så länge det inte blir regn borde en sådan passage vara görbar. Fortsättningen blir sedan antingen raka vägen ut ur nationalparken, eller så blir det en efterlängtad tur genom Rapadalen, med tillhörande självklara toppturer (Låddebákte, Skierffe och eventuellt en avstickare till Vássjábákte och dess härliga glaciärnisch). Den senare varianten kräver dock tveklöst mer än två veckor, vilket börjar bli en aning långt med avseende på den matpackning som fordras.
Troligtvis kommer emellertid vädret att vara uselt, så att jag inte kan genomföra i närheten av alla toppturer jag skulle önska. Men om vädrets makter visar samma ynnest som förra sommaren hyser jag tillförsikt. Givetvis under förutsättningen att jag inte träffar på några missöden. Året dessförinnan var det dessvärre inte många pusselbitar som föll på plats vädermässigt, och toppturer uteblev helt -- något som jag har svårt att förlika mig med.
 
Hej :)

Jag har planer på att komma ut i Europa nästa år och klara av någon toppbestigning över 3000 gränsen. Uppskattar bergen väldigt mycket

Thomas
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
Magnus H Era vandringsplaner 2016? Trekking 75
lavaform Vandringssällskap över Island 2015 Trekking 3

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.