Knalla i alperna (österrike) för första gången

Från Bregenz är det inte så långt till Rätikon, som jag själv besökt två gånger, på både schweizisk och österrikisk sida (andra gången på en lång vandring, 16 dagar, från St. Anton till Poschiavo i Schweiz). Det är vackert, delvis påminnande om Dolomiterna. Trots det vill jag minnas att det går en hel del bäckar genom området, har iaf inget minne av att jag bar ngra större kvantiteter vatten.

Första gången tog jag bussen till Brand och gick upp mot Douglashütte (inte den vackraste, precis), sen gick jag mot platser som Lindauer Hütte vid Drei Türme, Tilisuna, ned i dalen, över till St.Antönien/Partnun i Schweiz och tillbaka till Lindauer Hütte. Andra gången var en mer naturlig rutt,
som även gav mig Schesaplanasugan i Schweiz.

Medlemskap i OeAV (eller SAC, CAF, CAI, etc.) ger rabatt på övernattning i bergsstugor.
På vandrarhem anslutna till HI bör STF-medlemskap ge rabatt.

När jag åker hem (till Tyrolen) brukar jag ta flyg till München, går att få tag på för 89 Euro om man bokar direkt med LH och tar sen tåget mot Innsbruck, det tar ca 2 timmar.

Anledningen varför det på de flesta ställen i Tyrolen inte är tillåten att tälta är att de flesta bergsområden i Tyrolen är naturskyddsområden. Stugorna förses med allt möjligt via helikoptrar. Det är nästintill omöljligt att komma dit på annat sätt.

Jag har mest vandrat i Karwendelgebirge och där betalar man 40 Euro för övernattning med halvpension i en- eller tvåbäddsrum, frukost, matpaket och middag (i omvänd ordning eftersom man brukar komma fram på kvällen ).
Sängplatser burkar man få för 10 - 13 Euro som icke-medlem om man inte väljer "motorvägs"-stugorna. Man ska ha med sig en Huettenschlafsack - någon slags sidensovsäck, täcken och kuddar brukar finnas.
(Gå till http://www.oeav.at/portal/index.php - Huetten/Wege - Tarifordnung).

Att gå några kilometer från vandringsleden för att tälta kan bli lite så där smått omöjligt. Inte ens i huvuddalen i Tyrolen har man några kilometer att gå till höger eller vänster om vägen - det går för det mesta rätt mycket uppåt på sidorna av dalen ...

Att tälta på 2500 höjdmeter låter visserligen spännande men man ska nog tänka på på vilken sida av alperna man vandrar. Norra sidan av alperna är på 2500 höjdmeter väldigt stenigt och bara några hundra höljdmeter från toppen, dvs blåsigt och farligt. Det finns bivakhyttor på de mest otillgängliga bergstoppar, t.ex Birkkarspitze som jag för övrigt verkligen kan rekommendera - det berget är så underbar omöjligt häftigt! Man hatar och älskar den!
Södra sidan av de tyrolska alperna är mjukare, 2500 höjdmeter är dock ändå efter trädgränsen och det kan vara svårt att fästa tältet på något sätt någonstans.

För övrigt så kan jag rekommendera många många berg - jag skulle nog kunna skriva mycket ... jag har vuxit upp mitt i alperna med både de mjuka och de hårda jättar framför fönstret och känner nog till de flesta - hör av er om ni vill ha några tips på smultronställen ...

Ja, 2500 meter är nästintill omöjligt även i Sydalperna. De flesta pass jag gick över på min senaste resa i Frankrike (nu i juni) var på 2400-2600 meter. Då är det ofta 2-300 branta höjdmeter innan terrägnen planar ut och är gräsbevuxen. Mina läger brukar vara på 2000-2200 m höjd, men jag tor det högsta var 2400. Av 13 nätter tältade jag fritt 7, på camping 3; vidare var det en natt i en fiskarstuga och två i bemannade stugor.

Man ska komma ihåg att Nordtirol är tämligen överlupet; jag har läst att där finns lika många hotellsängar som i hela Schweiz. Jag har med stort behag och lugn
vandrat i Virgental och Defereggental i Osttirol och längs Karniska Huvudkammen i Osttirol och Kärnten (båda turerna hade etapper eller delsträckor i Italien, t ex den senare började i Sexten i Sydtyrolen och den förra slutade i Rain im Bachertal
också i Sydtyrolen). Rätikon ligger i Vorarlberg om jag minns rätt, men är också överlupet. Jag började också en gång en tur i St. Anton, gick söderut mot Silvrettavägen
(vilket Bundesland är man då i?)
vidare genom Rätikon mot bergen nära Davos, Klosters och St. Moritz i Schweiz.
Turen slutade efter en kort avstickare i Italien i Poschiavo i Schweiz.

Allt mycket fint och lugnt.

Jag har vandrat i åtta länder. Österrike är det enda jag inte tältat i, och det finns säkerligen skäl.

St. Anton och Silvretta är vid gränsen mellan Tyrolen och Vorarlberg. St. Anton ligger ff i Tyrolen och Silvretta alperna är delat i 3 länder (Österrike, Schweiz, Italien).

Jag kan hålla med om att Tyrolen är väldig turistiskt, men det finns rätt många ställen där man är ensam ... men de är ju svåra att hitta om man inte vet om de

Ett ställe man kan göra väldigt fina dagsturer ifrån är t.ex. Axams - Marchreisenspitz och topparna däromkring är inte så kända men väldigt fina, krävande turer med Klettersteig.
En dal som är känd men som inte många turister vågar sig in på är Kaisertal i den mest östra delen av Tyrolen, de som bor där har bott där sen generationer, det finns varken en bilväg eller en linbana in till dalen. Vill man gå dit måste man uppför många många trappor men väl där ... uj vad fint! Och man har hela Kaisergebirge - men från den inte "kända" sidan - framför sig.

*ska fundera vad jag mer kan komma på ...*

Halloj alpros!

Du verkar ha stenkoll på vartenda litet hörn där nere i Tyrolen =)
Tänkte höra om du har några fler tips på fina vandringställen.
Vi drar ner till München om en vecka och sedan in i Österrike på något vis. Mer än så är det inte riktigt planerat, så vart bör vi ta vägen om vi vill hitta fina vandringsleder och storslagna vyer?

Den enda planen vi har är att åka via Salzburg,eller Innsbruck, några dagar och sedan ner till Zell am see eller Bad gastein, låter det vettigt?

Vi åker med en liten förhoppning att kunna tälta i det fria, men det verkar ju inte alltför enkelt så det blir troligtvis på camping istället. Sedan använda dessa som utgångspunkt för mestadels endagsvandringar.

Vad tror du om detta? Finns det nått ställe som vi absolut inte får missa?

Ha det!
/richard

Hej Richard!
Stenkoll ... nja ... men jag känner mina hemtrakter även om jag har bott utomlands sen jag var 18

Har haft en lång diskussion med godivaex innan de drog ner igår ... ska försöka återkoppla lite:

Det bergsmassivet som är min stoooora favorit är Karwendelgebirge, där får du absolut dina storslagna vyer! Stenjättar, gröna dal, klätterpassager, lung och ro ... i Karwendeldal bor igen, det är ett naturskydssområde.

Det finns en rutt som går från Scharnitz till min hemstad som heter Karwendeltour. Jag gjorde en liten ändrat version förra året. Började i Innsbruck med Hafelekartoppen mot en stuga som heter Hallerangerhaus (sov där), vidare nästa dag via Karwendelmassivets högsta topp som heter Birkkarspitze o ner till Karwendelhaus (sov där), Nästa dag till Falkenhuette (en natt), Lamsenjochhuette (sista natten) via Brustertunnel (Klettersteig) och Hochnissl ner till Schwaz. Det tar alltså 5 dagar, Birkkar och Hochnissl är rätt krävande, har säkrade klättringspassager och magnifik utsikt! Den turen jag gjorde hade långe dagsetappern och många höjdmeter.

Vill ni hellre ta dagsturer så är Zell am See området väldigt bra, jag tycker dock både att Badgastein och Zell am see är för turistigt.

Det finns andra fina områden men allt beror väl lite på vad ni är ute efter: Dagsturer eller flerdagsvandringar? Hur vana är ni? Vill ni gå klettersteig oxo eller enbart vandra? (Klettersteig är säkrade turer - så kallade Via Ferrata) Vill ni utgå från ett ställe och se olika områden eller vill ni åka rund? Hur länge ska ni vara där förresten?

Manuela

om tältning - auf deutsch!

http://www.donfeidner.de/html/wild_zelten.html

t ex

n den Alpenländern Schweiz und Österreich ist wildes Zelten ebenso Länder- beziehungsweise Kantonalsache. Die Gesetzeslage ist also nicht weniger kompliziert. Hinzu kommen die Gesetze, die das alpine Biwakieren regeln. In den meisten Gesetzen und Verordnungen wird Biwakieren als das »Kampieren außerhalb von Campingplätzen während eines kurzen, durch den Anlass gebotenen Zeitraumes im hochalpinen Gelände« verstanden. Das »Kampieren« wiederum ist laut Tiroler Campinggesetz das »Nächtigen von Personen in mobilen Unterkünften, wie Zelten, Wohnwägen, Kraftfahrzeugen, Wohnmobilen, Mobilheimen und dergleichen im Rahmen des Tourismus«. Das hochalpine Biwakieren ist in den meisten Fällen vom Verbot des Kampierens ausgenommen. Rechtsquellen dazu sind die einzelnen Nationalparkgesetze, Naturschutzgesetze und Sonderschutzgebietsverordnungen wie zum Beispiel zum »Salzburger Land« oder »Inneres Untersulbachtal«. Wer genauere Informationen für ein Gebiet in Österreich sucht, der kann im Internet unter www.ris.bka.gv.at das jeweilige Bundesland anklicken und mit dem Suchbegriff »biwakieren« oder »kampieren« die jeweiligen Gesetze finden. Aber auch hier gilt im Zweifelsfall die Devise, die Zustimmung des Grundeigentümers einzuholen.


Texten slingrar av och an men slutar:

Solange das Zelten oder Biwakieren nicht einheitlich geregelt ist und keine explizite Erlaubnis vorliegt, kann man niemandem wirklich zum wilden Campen raten. Wer trotzdem draußen übernachten will, sollte sich unsere Praxistipps zu Herzen nehmen und vor allem freundlich bleiben. Und sollten Sie es wirklich mal drauf ankommen lassen wollen, sollte in der Reisekasse das Geld für einen guten Anwalt vorhanden sein.

Halloj igen!

Tack för det snabba och utförliga svaret=)

Vi är nog ute efter både dagsturer och flerdagsturer. Tanken är väl att vi går till ett ställe, använder det som utgångspunkt för dagsturer och sedan traskar vi vidare till något nytt ställe när vi tröttnat på området.. Alternativt hittar något färdmedel för att ta oss till nya områden om sträckorna är för långa.

Vi ska vara borta i 11 dagar så det kommer bli en del packning antar jag. Just därför tänkte vi att det vore bra med turer där man kan lämna en del utrustning samt mat på någon camping i någon dag och traska uppför med bara det nödvändigaste.

Vet inte om det är någon bra ide men tanken är iaf att vi inte ska behöva släpa på tunga ryggsäckar hela tiden. Man kanske inte ens kan lämna utrustning på campingar?
Hur är kostnadsläget när det gäller mat där nere? Man spar ju en hel del vikt om man kan köpa basmat längst vägen=)

Klettersteig låter intressant! Vi har ingen vana av vandring förutom en del snurrande runt kebnekaise förra sommarn. Nu har jag vart sjuk och stillasittande i 1½ månad och är fortfarande krasslig så får se hur det går med alla toppbestigningar vi tänkte ge oss på men det ger sig..=)

Googlade lite på den turen du beskrev, verkar också intressant!

camoscio sa:

http://www.donfeidner.de/html/wild_zelten.html
Solange das Zelten oder Biwakieren nicht einheitlich geregelt ist und keine explizite Erlaubnis vorliegt, kann man niemandem wirklich zum wilden Campen raten. Wer trotzdem draußen übernachten will, sollte sich unsere Praxistipps zu Herzen nehmen und vor allem freundlich bleiben. Und sollten Sie es wirklich mal drauf ankommen lassen wollen, sollte in der Reisekasse das Geld für einen guten Anwalt vorhanden sein.

Klicka för att se resterande...

Min tyska är värdelös, men ska jag lägga undan pengar från reskassan till en bra jurist? Låter inget vidare=)

Tjusningen med alpin vandring är till stor del passövergångarna. När jag började med dagsturer i Schweiz 1988 blev det därför ofta så att jag slog mig ned på en plats i bortåt en vecka och gjorde turer över till en granndal, t ex från Kandersteg till Adelboden eller Meiringen till Grindelwald, och sen tog buss eller tåg tillbaka. Ibland började dagsturen med buss och därmed kom jag att starta rätt sent, nån gång var det transport i bägge ändar. Med tiden blev det rätt tröttsamt att hålla på och studera tidtabeller och att göra ständiga upp- och nedstigningar från/till långt under trädgränsen.

Min första riktiga stugvandring var i Dolomiterna i september 1989 och jag minns den härliga känslan att betrakta soledngång i berg, lägga mig att sova uppe i bergen och vakna i bergen.
Visst fick man kliva ned i spenaten emellanåt, men transportsträckorna blev definitivt kortare.
Och det kändes mer som en riktig vandring.

De senste åren har utvecklats mer mot tältning, vilket är en extra dimension. På min senaste tur, nu i juni, övernattade jag fritt 8 nätter av 13, 7 av dessa i tält och det är ovanligt liten andel. Det blev också 3 nätter på camping, i Briançon, Ceillac och ett ställe i Italien (glömt namnet just nu).

På en stugtur klarar man sig med kanske 8 kg:s packning. Inför mina juniresor brukar jag packa mat för en vecka, gas för två och kartor för tre och packningen väger då cirka 14 kg.

Hej,

Vi kom hem idag (!) från en härlig alptur. Vårt mål var att stanna "von oben" dvs hela tiden vara i bergen men det sket sig pga dåligt väder. Skriver här kort om några av mina nyvunna erfarenheter.
1: flyg till Munchen och sedan tåg till Bregenz
2: Buss till Mellau (mellanstopp i Bezau men det var en riktig turistfälla) sedan upp med bergbanan och vandring ca, 4 timmar till alpengashof Edelweiss. väldigt varmt och det gick åt mycket vatten. (bregenzerwald)
3: Att vakna med storslagna alperna precis utanför fönstret var helt fantastiskt! Vidare ner till byn Au och sedan bergbanan upp till Diedamskopf. Skitväder- dimma och konstant spöregn. Vi hade ca. 10 m sikt och gick fel. Grymt lång och tung vandring till Schwarzwasserhütte. När vi kom fram var det FULLT! (det var lördag) men vi hade flyt och fick plats i "nödlagret". Våningssängar ca. 70 cm breda.
4. Kort och lätt vandring (ca. 1½ h) ner till ?. Av misstag hamnar vi i Obersdorf och åker efter beslutsångest till Baad. Går upp till en hutte (ca. 1H ganska enkel vandring) som det visar sig att de inte har övernattning. Det börjar regna igen. Vi får grymt schysst hjälp av Sabine som jobbar där. Hon fixar sovplats och skjutsar ner oss till Baad. (Karwendeln)
5. Det dåliga vädret håller i sig. Vi har en vilodag i Baad (en riktig håla!)
6. Vandring ca. 900 höjdmeter upp till Widderstein och Widdersteinhutte. Tog med luncpaus ca. 6h. Fin sträcka! Rekommenderas.
7. Vi går ner till Warth (på andra sidan bergskedjan från Baad sett) och bestämmer oss för en längre väg. Den här sträckan var det absolut bästa med hela resan! Strålande sol, storslagna vyer, underbara blomsterängar, inte så mycket folk, vi såg djur: murmeldjur och en hjort. Det visade sig i slutet av vandringen (precis vid Tyskland sydspets) att vi måste över en till bergstopp. Psykiskt jobbigt och sedan vandringen ner mot Warth var vidrig! Otroligt brant och stigen var inte direkt välanvända. Välbehållna och uttröttade kom vi i alla fall ner i dalen till slut och tog in oss på en ganska sugigt gasthaus. (Tirol)
8. Vi försöker att ta oss till Innsbruck. Ett jätteprojekt som tar hela dagen!
9. Vidare mot Schwaz och Stans (enligt alpros rekommendationer) Vi tar in på en bondgård och går sedan på en endagsutflykt till Wolfsklamme och st. Georgenberg.
10. Till Munchen.
11. Hemfärd

Gasthaus/Zimmer/Privatbostad: 21-30€
Hutten: ca. 18-21€ ink. frukost. Spartanskt.
Bergbanen: Ca. 8-10€
Som jag upplevde det så går de flesta österrikare/tyskar på dagsturer. Detta leder till att det är mest folk vid bergbanorna. Går man vidare så blir det mindre folk.
Kartor: ca: 6-9€. I Bregenzerwald fanns ok gratisvandringskartor vid Bergbanen/turistbyrå men i Tirol fanns inget sådant.
Mat: från billigt (soppor ca. 3€) från till rejälare mat ca: 8-12€ (fibrer och grönsaker ser man inte mycket av. Desto mer korv...)
Bussar: Ganska billigt. Svårt att ta sig runt bergskedjor.... Jag tyckte att det sög med alla transportsträckor. Ibland fick man vänta på bussen typ 1-2 timmar.
Tåg: snabbt, fräscht men dyrare än buss.

Nu måste jag gå (har fått besök) men återkommer om jag kommer på mer!

godivaex: hehe, ja, vädret var ju inte på ens sida precis =) Åkte ner i hopp om lite värme och sol men det regnade varje dag i nästan två veckor.
En snöstorm och minusgrader fick vi också.. I bad gastein hängde det mest 60+ tyskar som druckit en och annan öl för mycket så vi hade i princip bergen för oss själva. På en 11-timmarsvandring upp på ett berg mötte vi en person. Dvs tre personer totalt uppe på dalens högsta topp under en hel dag..=)

Zell am see var desto turistigare, antagligen för att staden var så jäkla fin. Att gå upp ett berg här kändes ungefär som att vallfärda, det var turister precis överallt=)

En till reseskildring

Jag och min sambo kom just hem från 5 dagars vandring i Tirol, vår första i Alperna, och vår erfarenhet verkar skilja sig markant från de båda ovan. Avgörande kanske är vädret; vi är vana vandrare och bor dessutom i södra Tyskland, har därför friheten att vara spontana. Så vi såg på www.wetter.de att vädret i Tirol skulle vara prima under precis 6 dagar, så här i efterhand kan vi (ännu en gång) konstatera att sajtens prognos stämde perfekt.

Vi började därmed från Hafelekarspitze i Karwendelmassivet och vandrade via Stempeljoch till Hallerangerhaus, upp för Birkkarspitze och ner till Karwendelhaus, vidare mot Falkenhütte och sedan till Lamsenjochhütte (varifrån sambon gjorde det något exponerade Klettersteiget till Hochnissl) och till slut, rätt utmattade faktiskt, ner mot byn Vomp den enkla vägen österut via dalen.

Orkar man så bjuds det på storslagen miljö hela turen (vissa toppbestigningar innebär iofs väl mycket stenskravel för mitt gillande). Förrutom vackra vyer var det kul att få se gemser, samt att få prata med original som hänger på stugorna och kan berätta allt om området - de har ju "bott" där i 20 år...

Turen tog 5 dagar med rätt långa etapper (och faktiskt extra toppturer för sambons del).
Vi lärde oss en gång för alla vad höjdmeter med packning innebär; i framtiden skall vi aldrig vandra i Alperna med "Svensk packning". (Vi hade tält för att kunna göra bivack, vilket faktiskt blev "nödvändigt" ett par gånger, Min väska vägde 16.5 kg vid start, bantades till 13 kg.)
Vi har också äntligen förstått hur mycket vatten Alperna faktiskt drar; min camelback på 2 l räckte inte på långa vägar för mig på Birkkarspitze-etappen (tur att jag hade extra).

Stigarna är verkligen bra uppmärkta. Men vandring i Alperna är ingen barnlek. Vissa stigar uppe på topparna är, trots visst underhåll, inte säkra enligt svenska mått. Klettersteig-vajrarna högst upp på Hochnissl skulle inte hålla för en trillande 10-åring. På sådana ställen finns å andra sidan varningsskyltar; man vet ju bäst själv hur mycket man klarar av.

Sammanfattningsvis fick vi en makalös tur - tröttande men belönande. Jag vill än en gång verkligen tacka Alpros för hennes mycket värdefulla, detaljerade turtips.

Trevlig vandringshöst önskar jag er alla!