Höjdsjuketabletter för Kili?

Behandling med Diamox

OveS; sa:

Tack för alla inlägg!

Nu har man verkligen blivit upplyst. Det är bara en sak jag inte förstår. Kunde man ta Diamox om/när man får problem?

(Vi har tänkt att gå Wiskyleden, både för att det är större chans att klara den samt att de säger att den är finare.)

MVH
Ove

Klicka för att se resterande...

Jo man kan behandla med Diamox vid symtom men vid allvarliga symtom måste man minska höjden minst 500 meter. Se Princetonlänken i mitt första inlägg.

Thure

Astmatiker och diamox

Undrar bara om vad man istället för diamox ska använda om man som jag är astmatiker. Eller är det en dålig ide att gå upp på hög höjd om man har astma?

/Tobbe

Diamox och astma.

Det finns inget alternativ till Diamox för astmatiker.

En astma som är välkontrollerad av mediciner är inget hinder att gå upp på t ex Kilimanjaro.

Givetvis skall man se till att man inte är hyperreaktiv för ansträngning och kall luft.

Thure

Har ni erfarenhet av aklimatisering. Det jag hört är att man skall ta en vecka per 1000 höjdmeter över 3000 meter för att vara säker. Men det kommer ju ta lite tid då

Antar hur snabbt kan man få symptom. Om man trekkar i himalaya och skall över ett pass som man tar på ett dygn, klarar man sig även om man uppvisar symptom.

Är inte diamox receptbelagt?? Var får man tag på det?

niben; sa:

Har ni erfarenhet av aklimatisering. Det jag hört är att man skall ta en vecka per 1000 höjdmeter över 3000 meter för att vara säker. Men det kommer ju ta lite tid då

Klicka för att se resterande...

Det stämmer bra: det tar ungefär en månad innan man når någorlunda normal kapacitet på höjder över 4000 meter. Även då känner man om går upp till 5500. Någonstans högre avtar acklimatiseringen, i den s k "dödszonen", ca 7500 m el 8000 m tror jag, på vilken höjd man bara klarar några dagar eftersom man bryts ned istället för att anpassa sig.

Antar hur snabbt kan man få symptom. Om man trekkar i himalaya och skall över ett pass som man tar på ett dygn, klarar man sig även om man uppvisar symptom.

Klicka för att se resterande...

Varje dags acklimatisering är betydelsefull. Vid snabb uppstigning är det inte säkert att man "klarar sig" över. Många, de flesta, har tidiga symptom på AMS när de går över t ex Thorung La, huvudvärk, etc. Om man kommer över eller ej är i någon mening avhängigt hur mycket tid man tillbringat på höjd innan man ger sig på passet. Ju längre tid desto sannolikare är det att man slipper höjdsjukesymptom.

Är inte diamox receptbelagt?? Var får man tag på det?

Klicka för att se resterande...

Det är fritt tillgängligt på apotek i Nepal och Indien. Men som sagt kemikalier kan aldrig ersätta aclimatisering. Jag har gått över Thorung La tre ggr utan att använda diamox.

Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html

Diamox på recept

ipg289h; sa:

Är inte diamox receptbelagt?? Var får man tag på det?

Klicka för att se resterande...

Det är fritt tillgängligt på apotek i Nepal och Indien. Men som sagt kemikalier kan aldrig ersätta aclimatisering. Jag har gått över Thorung La tre ggr utan att använda diamox.

Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html

[/QUOTE]

Fördelen med att låta en läkare i Sverige skriva recept är att det då görs en värdering av om patienten har nytta av medicineringen och om pat kan ta den med rimlig risk.

Som jag och andra nämnt ovan så är kunskap om akut höjdsjuka och acklimatiseing viktigare än diamox och om man skall ta diamox så måste man veta minst lika mycket om akut höjdsjuka som om man inte tar det.

Hälsningar Thure

Acklimatisering är det viktigaste

thureb; sa:

Fördelen med att låta en läkare i Sverige skriva recept är att det då görs en värdering av om patienten har nytta av medicineringen och om pat kan ta den med rimlig risk.

Som jag och andra nämnt ovan så är kunskap om akut höjdsjuka och acklimatiseing viktigare än diamox och om man skall ta diamox så måste man veta minst lika mycket om akut höjdsjuka som om man inte tar det.

Klicka för att se resterande...

Utan att vara medicinare instämmer jag. Diamox bör endast tas på läkares inrådan. Det är visserligen ingen som sagt det i denna tråd men det vore alldeles på tok att uppfattningen spreds att man skulle kunna ersätta acklimatisering med piller. Det som gäller är acklimatisering, att tillbringa tid på hög höjd och det jobbiga är att vi har så korta semestar. Acclimatisering tar tid och med begränsad semestertid är det lätt hänt att man rusar upp för fort för att hinna med allt man vill. I Alperna gör det inte så mycket. Även om man har som sport att klämma fyratusenmetarna är det bara några få timmar man är på över 4000 m. Acklimatiseringen blir snabb och nästan omärklig. Däremot i Himalaya, Anderna och på Kilimanjaro, måste man avsätta tid för acklimatisering.

Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html

niben; sa:

Har ni erfarenhet av aklimatisering. Det jag hört är att man skall ta en vecka per 1000 höjdmeter över 3000 meter för att vara säker. Men det kommer ju ta lite tid då

Antar hur snabbt kan man få symptom. Om man trekkar i himalaya och skall över ett pass som man tar på ett dygn, klarar man sig även om man uppvisar symptom.

Är inte diamox receptbelagt?? Var får man tag på det?

Klicka för att se resterande...

Thorung La (längs Annapurnaleden) nämndes i förbigående här. Och jag skulle kunna fylla i lite med mer detaljer runt själva passövergången, som är det centrala i alla diskussioner bland vandrarna före passet ...

I Manang (på 3500 meters höjd) tar de flesta en vilodag då man lämpligen gör en dagstur upp på sluttningarna i omgivningen, till exempel till ett litet kloster som ligger inklämt på bergssluttningen. En lama delar ut välsignelser för 100 rupies om man vill (om han nu är kvar – han var ganska gammal när jag var där ...) Det centrala för acklimatiseringen är hur högt man sover jämfört med natten innan och vilken höjd kroppen upplevt under dagen. Det är alltså bra att gå upp på högre höjd än vad man kommer att sova på under natten.

I Manang kan man också gå på höghöjdsföreläsning. Där finns en liten läkarstation med volontärläkare under vandringssäsongen. Deras råd för att klara passet (som ligger på 5400 meters höjd) utan problem är att inte öka höjden med mer än 300 meter per dygn fram till Thorung Pedi (på 4400 meter) som är sista lodgen före passet. Man kan sova i "high camp" som ligger ytterligare 200 meter högre Men de hygieniska förhållandena där är sådana att de som jag pratat med som bodde där avråder ifrån det.

Läkarstationen i Manang säljer också Diamox och andra medikamenter man kan tänkas behöva. Men det är, som nämnts tidigare här, lätt (och billigare) att få tag på i Katmandu.
Rådet man får är dock att inte ta det i förebyggande syfte utan bara om man börjar känna symtom. Vid själva passövergången kommer man ju också ner på en lägre höjd än vad man startade dagen på.
Det innebär att man gör två stopp mellan Manang och Thorung pedi vilket ger tre ganska korta vandringsdagar med tid att sitta och läsa en god bok och njuta av utsikten i solen.

Det finns också dem som säger att man kan stiga 500 meter per dygn vilket skulle innebära endast ett stopp mellan Manang och Thorung Phedi och enligt de som höll höghöjdsinformationen när jag var där så klarar 80-90 procent av dem som tar 300 meters-alternativet passet utan problem. Samma siffra för dem med 500 meters-alternativet är 50-60 procent. Men som de sa - även om man kommer över så blir upplevelsen mycket trevligare om man kan njuta av det och ta bilder när man är i passet än om man mår dåligt.

Över passet är det 1000 höjdmeter som man ska klämma på en dag. Och om man följt rekommendationerna gör man det utan andra besvär en med starkt forcerad andhämtning. På den här höjden känner man (särskilt om man har några veckors vandring i benen) att benen är mycket starkare än lungorna och det är lätt att gå så fort att luften tar slut, särskilt med packning på ryggen. Men med i långsamt tempo så är det som sagt inga problem.
[Ändrat av ornskar 2003-06-26 kl 13:33]

ornskar; sa:

Thorung La (längs Annapurnaleden) nämndes i förbigående här. Och jag skulle kunna fylla i lite med mer detaljer runt själva passövergången, som är det centrala i alla diskussioner bland vandrarna före passet ...

Klicka för att se resterande...

Instämmer i det du skriver. Det centrala är att ha tid. Att ta sig tid och njuta av de fina byarna och göra sidoturer. Det är inget problem att lämna bagaget. Runt Manang kan man gå till Kang Tso (sjö ovanför Manang), Kiri Gompa (kloster ovanför Braga), till diverse "kharkas" (fäbodar), till Khangsar, eller t o m göra en avstickare upp till Tilicho, som ibland sägs vara världens högsta sjö. http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Tilicho97/AnnapurnaI.html

Alldeles för många bara rusar igenom.

Per

Japp, tack för infon.

Om man skall trekka så skall man ju ta det långsamt och ses sig om. Annars kunde man ju lika gärna ta bilen

Har börjat få upp intresset för lite högre höjder dock. Har lite som mål att stå på några höga "trekking" toppar i anderna och himalaya. Men dom höga får komma om några år. Har ju bara stått på våra nordiska motsvarigheter och unterhorn vid zermatt (kommer inte ihåg hur hög den var). Så det är bäst att lära sig om höjder.

Har ni några tips på "trekking" toppar runt 4-5000 meter man kan öva på innan man provar typ kilimanjaro och aconcauga typ. Gärna i europa.

niben; sa:

Har ni några tips på "trekking" toppar runt 4-5000 meter man kan öva på innan man provar typ kilimanjaro och aconcauga typ. Gärna i europa.

Klicka för att se resterande...

Om Du med trekking toppar menar berg man bestiga utan klätterutrustning så skulle jag föreslå Breithorn (fr Klein Matterhorn), Strahlhorn (fr Saas), Allalinhorn (också från Saas), och Grand Combine. Alla i Wallis. Vid Chamonix, Mt Blanc. Men notera, att detta är berg man kan gå upp på EN väg, övriga rutter på dem kräver klättring i någon form.

Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html

Jo, det är väl lämpligt att börja med sådana. Men jag kan även tänka mig berg med "enklare" klättring med utrustning.

Jag har för avsikt att ta kurser i alpin miljö och klättring innan jag ens går upp för trekkingberg så lite bör man kunna pröva på.