Forbud mot solo trekking i Nepal

Köpte tillstånd idag och allt fungerar som vanligt. Inga problem. En hel del västerlänningar på plats som tänkt gå själva.

Skönt att höra att det verkar fungera bra. Blev ju lite jobbigt när allt det här började diskuteras och man satt med en nybokad biljett ner.
Jag ska ner i slutet av oktober, är det någon mer som befinner sig i området då?
 
Vid närmare eftertanke så var det inte helt självklart vart man skulle gå för att komma över passet Gosainkunda, söder om Langtang, när jag gick där. Då snöade det i och för sig ganska ordentligt och var en decimeter snö som gömt stigarna. Annars har man alltid kunnat fråga någon lokalinvånare om vägen om man blev osäker.

Jag gick upp till Gosaikhund med en tidig morronstart , dom som pressade och kom dit på kvällen gick i dimma , vilket upprepades nästa eftermiddag/kväll.

Det känns svårt att förstå , men det fnns ett välkänt fall från den här rutten med en japanska som gick totalt vilse - och levde på rötter mm i två veckor (!) innan hon hittade fram till hjälp.
 
Det känns svårt att förstå , men det fnns ett välkänt fall från den här rutten med en japanska som gick totalt vilse - och levde på rötter mm i två veckor (!) innan hon hittade fram till hjälp.

Ja det finns en del märkliga fall...

James Scott, en ung kille från Australien gick vilse i Gosainkund 1991 och hittades efter 43 dagar. Hungrig som få. Han tappade bort sig när det började snöa.

Kanak Mani Dixit ramlade av leden längs Marsyangdi River i Annapurna år 2000 och kunde inte klättra upp igen utan blev sittande på en klippavsats i 3 dagar.

En polare till mig gick bort sig i Gokyodalen och försökte sent på kvällen korsa Dudh Kosi vilket slutade med att hon ramlade och följde med strömmen och trodde att det var kört. Men hon fick stopp på sig själv och klättrade upp på en sten mitt i floden. Dessvärre bröt hon armen under klättringen och var så frusen att hon inte tordes korsa floden igen förrän morgonen efter. Hon satt där hela natten i minusgrader och frös så in i bomben.

Jag gick samma led några år senare och tycker att det är helt obegripligt att man kan tappa bort den. Men folk är olika. Har vandrat med en annan kompis i Everest och hon har alltid guide. Trots att hon gått där flera gånger så frågar hon alltid guiden om vägen. Vilket jag tycker känns väldigt konstigt då jag normalt bara ser en stig.

Hur lätt den än ser ut är det aldrig fel med hinkvis av respekt.
 
Vid närmare eftertanke så var det inte helt självklart vart man skulle gå för att komma över passet Gosainkunda, söder om Langtang, när jag gick där. Då snöade det i och för sig ganska ordentligt och var en decimeter snö som gömt stigarna. Annars har man alltid kunnat fråga någon lokalinvånare om vägen om man blev osäker.

Fanns det inga ledstolpar där?

runt Manaslu och upp för Tsum valley var det inga problem att gå rätt, det trots att våran guide ledde oss fel flera gånger. Vi hade klarat oss mycket bättre själv.

Aktuell och intressant artikel i ämnet...
http://www.bbc.co.uk/news/world-asia-18950982

"Of the 735,000 foreign tourists who visited Nepal in 2011, about 35%, or a quarter of a million, went trekking, according to Nepal's trekking agents' association."

Bara 35% Resten måste vara mestadels Indier. Jag träffade inte en enda turist some inte vandrat eller skulle vandra. Okay, några klättrare.
 
Nej, det var inga ledstolpar, och det är det inte över Thorung La heller. Men stigarna är ju väldigt tydliga och upptrampade om det inte är någon snö. Men det här var vid slutet av säsongen, och det var inte mer än kanske 20 personer som gick över passet den här dagen. Om vi hade varit ensamma den dagen hade det kanske varit lite mer problem.


Att, som okunnig i den lokala floran och faunan, kunna överleva på rötter och annat i två veckor är väldigt skickligt. Och 43 dagar låter lite otroligt.

Men i alla andra förhållanden förutom vid snö har jag inte haft några som helst problem med att hitta utmed de stora lederna.
 
Över Larkya La finns det stolpar som visar vägen. Min vandringspolare gick före alla andra upp till passet utan att ha några some helst problem. På vägen ner från passet gick jag helt själv först. Men med stolpar var det enkelt att hitta.

Jag antar att vissa personer dock är lite naiva inför dessa saker.

Och som sagt, enda gångerna vi gick fel så var det GUIDEN som lett os fel, en gång fick vi checka kartan själva och hittade...
 
Uppdatering om tillstånd & guider osv idag :

Inget guidetvång , men däremot krav på att alla skall betala en trekkingavgift , och få ett TIMS-kort , med olika avgifter för trekkers och klättrare . Skall genomföras typ nu ... eller i alla fall till den här säsongen.

http://new.myrepublica.com/economy/item/17720-tims-card-made-mandatory-of-all-trekking-areas.html

Okej intressant. Inte så jättestor skillnad ändå samma regel (TIMS) har funnits länge i Everest, Annapurna och Langtang för individuell trekking och det är ju de områdena som de stora massorna besöker. Och som jag har förstått det har en del trott att det gällt även i andra områden också och ibland köpt tillstånd som inte behövts.
 
Det intressanta här är väl allt som inte hände : att både guidetvånget och planerna på att utrusta trekkers med gps-sändare aldrig blev verklighet. Det senare var aldrig nåt jag trodde på skulle hända.
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.