Skriv under för att protestera mot torskkvoter!

http://www.namninsamling.com/site/get.asp?Torsk


Rädda Torsken i Kattegatt!

Till: eskil.erlandsson@agriculture.ministry.se

Rädda Torsken i Kattegatt!

Skriv under denna namninsamling om du vill som jag påverka vår jordbruksminister till nya tag inom EU.

Vi kan inte acceptera dessa kvoter som utarmar torsken i Kattegatt. Det är en viktig basvara i vår mathållning. Hela Ekosystemet i Kattegatt hotas allvarligt.

Listan kommer automatiskt att skickas direkt till jordbruksministern.
 
Jag är inte så säker att jag vill skriva under ett sånt upprop. Anledningen är hyffsat enkel: i flera år har 'experter' varnat för att torskbestånden fiskas för hårt, och kan komma att kolappsa. Just detta hände i Kanada för några år sedan: efter att inte ha lyssnat på experterna som förutspådde fiskens utdöende, kolapsade fiskerinäringen, och ännu tio år senare låg fiskebåtarna vid kajk och rostade sänder.

Min fråga är då: är det inte rimligt att anta att yrkesfiskarna själva begränsar sina fångster, för att säkerställa att de har fångster i framtiden? Om de nu absolut vill tjäna så mycket pengar de kan just i år, så får de väl ta den smäll som kommer när det inte finns torks längre.
 
Om de nu absolut vill tjäna så mycket pengar de kan just i år, så får de väl ta den smäll som kommer när det inte finns torks längre.

Men snälla nån, vad tjänar vi på att yrkesfiskarna får ta en smäll när torsken är slut?


Nä skriv under och låt landets 1 692 licensierade yrkesfiskare i saltvatten (2006) ta smällen nu istället. Då kanske torsken överlever, hämtar sig och kan fortsätta mätta oss.
 
Senast ändrad:
Jag är inte så säker att jag vill skriva under ett sånt upprop. Anledningen är hyffsat enkel: i flera år har 'experter' varnat för att torskbestånden fiskas för hårt, och kan komma att kolappsa. Just detta hände i Kanada för några år sedan: efter att inte ha lyssnat på experterna som förutspådde fiskens utdöende, kolapsade fiskerinäringen, och ännu tio år senare låg fiskebåtarna vid kajk och rostade sänder.

Min fråga är då: är det inte rimligt att anta att yrkesfiskarna själva begränsar sina fångster, för att säkerställa att de har fångster i framtiden? Om de nu absolut vill tjäna så mycket pengar de kan just i år, så får de väl ta den smäll som kommer när det inte finns torks längre.

Jag jobbade på en fiskebåt i norge under en period i höstas, och har en del inblick i det hela. Bilder och sånt finns en bit ner på http://aventyrilivet.blogspot.com/

Och ang att själv reglera så kan man ju ta ett par exempel på hur det faktiskt fungerar.
Runt fillipinerna så var fiskebestånden hårt sargade som överallt annars, så en dag så kom myckte (jag menar mycket) hårda restriktioner för fisket. Detta ledde istället för att minska fisket till att öka det, efterssom alla fiskare ville ta sista chansen att finansiera sina tidigare investeringar (dyrt med båt och garn osv), men nu så lät man bli att sätta märken på fällorna istället, allt för att dom inte sklule bli upptäkta eller ihopkopplade med fiskaren.
Detta leder givetvis till problem för båtfolk och turister.. Men fisken tar ju uppenbarligen slut den också.
Det skulle ske samma sak om fisket släpptes fritt, dom slutar inte förrän fisket inte lönar sig längre.

Nu kan man ju komma med argument som "Ja men dom är ett uland och vi är ett iland" så att det därför inte skulle vara likadant här. Så låt mig ta ett exempel här hemmifrån också..

I norge där jag jobbade på fiskebåt, så blev det en dag rassia i Bodö mot fiskebåtarna, rassia är ett rätt hårt ord men dom skulle kontrollmäta fisken.
23 av 23 båtar hade för liten sill, och det är ju helt klart dåligt. Här hemma skulle jag skratta åt hur man då lobbade för att mål-längden skulle sänkas. Men väl där så såg jag hur komplext problemet är.
Mållängden i nordnorge är 25 cm på sillen (max 20% av sillen får va under 25cm).
När sen samma sill fortsätter simma ner söderöver längst atlantkusten, så skiljer måtten bara i norge mellan 20 och 25 cm, högst i norr. När samma fisk sen simmar ut till island så är gränsen 18 cm.
Och sen så mäter man långt från alla fiskar som fiskas upp.
Och det är ju en del "tricks" som fiskarna håller på med.
Exempelvis: När vi hade sill i noten en dag, mer än vi kunde lasta men sillen var för liten. Så då fyllde vi lastrummet kanske 3/4 och släppte resten. Nästa dag fågade vi mer sill, denna var stor och fin. Som fick läggas överst.
Efterssom kontroller sker i hamn så är det väldigt safe.
I dom 23 båtarna i hamnen så var det troligtvis upp mot iaf 700 ton sill.
Och räkna med att en båt får lossa var fjärde dag, och dom hade fiskat i en månad.. Det här var första kontrollen!

Det är ett väldigt komplext problem.
Man kallar odlad lax miljövänlig men sillen jag fiskade i norge blev sillolja som blev laxfoder.. Effektivt? Njae.

Edit:
Och sen en kort sak ang att fisken tar slut.
All fisk som fiskas av yrkesfiskare säljs. det är inte att det fiskas för mycket fisk som är problemet, vi äter för mycket fisk helt enkelt.
Det är ju inte en slump att torsk-blocken i frysdisken nu är Hoki-block, utarma ett bestånd sen ett annat..

Och jag måste säga att jag känner mig väldigt kluven, svårt att ens få regioner i ett och samma land att samarbeta så lagar och regler blir rätt tandlösa.
 
Senast ändrad:
Då handlar det alltså inte om att låta fiskarna själva ta ansvar - för det gör de ju bara om det inte alls går ut över den egna ekonomin.
Inte heller handlar det om att tala om vad de får och inte får göra. Det handlar ju om sanktioner och åtgärder som verkligen leder till minskning. Om det sedan innebär att man förbjuder båtar eller vad man ska göra återstår förstås att se, men det finns förstås åtgärder som minskar fisket.

Att vi sedan äter för mycket är ett annat problem. Kanske handlar det om att vi borde få lov att äta sånt som vi verkligen kan producera på ett acceptabelt sätt, men hur det ska gå till vet jag inte.

De flesta svenskar kan antingen tänka sig att ta miljöansvar så länge det inte "kostar". Antagligen skulle t ex åtgärder som innebar att man vore tvungen att titta mindre på TV, av majoriteten anses som oacceptabla. Bara som ett exempel på hur långt folk är beredda att sträcka sig...
 
Det hela är mycket enkelt, det är något som samhällsvetarna kallar allmänningarnas tragedi (googla på det och träffarna lär mångtaliga). Eftersom fisken är allmän egendem kommer alla roffa åt sig så mycket de kan, fiskar inte jag så fiskar nån annan upp det. Alla agerar alltså i ett mycket kortsiktigt egenintresse. En intressant lösning skulle vara att införa någon slags äganderätt på havet(om det är praktiskt möjligt vet jag inte), folk har en tendens att vara mer försiktiga med saker, om de förvaltas väl, ger en god inkomst även om 10 år.
 
Det hela är mycket enkelt, det är något som samhällsvetarna kallar allmänningarnas tragedi (googla på det och träffarna lär mångtaliga). Eftersom fisken är allmän egendem kommer alla roffa åt sig så mycket de kan, fiskar inte jag så fiskar nån annan upp det. Alla agerar alltså i ett mycket kortsiktigt egenintresse. En intressant lösning skulle vara att införa någon slags äganderätt på havet(om det är praktiskt möjligt vet jag inte), folk har en tendens att vara mer försiktiga med saker, om de förvaltas väl, ger en god inkomst även om 10 år.

Det låter bättre på engelska: "tragic of the common" :)

Min fråga är då: är det inte rimligt att anta att yrkesfiskarna själva begränsar sina fångster, för att säkerställa att de har fångster i framtiden? Om de nu absolut vill tjäna så mycket pengar de kan just i år, så får de väl ta den smäll som kommer när det inte finns torks längre.

Jag tror det största problemet är subventioner. Utan subventioner kommer fiskeflottan att kunna reglera sig själv mkt bättre. Lite fisk, mindre inkomst, färre som kan fiska. Men nu är vill vi ju ha fisk och eftrsom det är svårt att hitta lönsamhet har staten infört subventioner. Det här går helt emot principerna till hur ett naturligt rovdjur-bytes dynamik går till. Om ett rovdjur är för effektivt kommer bytespopulationen och rovdjurspopulationen att genomgå starka fluktiationer (väldigt förenklat), ungefär som vi ser i lemmel, sork och hermelin populaionern i fjällen. När väl rovdjuret har ätit för effektivt av bytet, kommer det att finnas för lite mat för rovdjuret vilket gör att den i sin tur minskar drastiskt. När denna har minskat, kan bytespopulationen återhämnta sig och därefter även rovdjurpoulationen (något förenklat, i själva verket har tillgången på föda för lemmlarna och sorkarna oxå betydelse)

Vad gäller fisket är det samma sak, men det absolut största problemet är att när väl fiskpopulationen är för liten för att upprätthålla en normal fiskeflotta skjuter staten till med subventioner istället för att låta det hela reglera sig själv.

Det paradoxala nog är att för att kunna få ut maximal avkasgning från en fiskpopulation måste man exploatera den lite grand (av anledningar som jag inte kommer att gå in här). Problemet är (enligt teorierna) att det är svårt att veta hur mkt, och att en poplationen helt kan krasha helt utan någon förvarning (och det har vi ju gott om redan).

Kan tillägga att jag är marinbiolog som iofs inte jobbar med dessa frågor, men detta är vad jag har lärt mig under min utbildning (men den uppfattningen kan ju ha ändrats sen dess...)

Hoppas ni inte bara blev förvirrade....
/Petri
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...