Att spara vikt
Kapade tandborstar har länge varit synonymt med att spara vikt på vandringar. Jag har själv i många år försökt vara viktmedveten på detta sätt. När jag kom i kontakt med den ultralätta tekniken insåg jag vilket tankefel jag gjort mig skyldig till.
Kapa tandborstskaft, klippa kartkanter och dylikt minskade knappast min packningsvikt med mer än några hekton. De stora bovarna är istället det som väger tyngst. Man tänker inte på att det tyngsta man har på ryggen ofta är ryggsäcken. De andra tungviktarna är sovsystem, skydd och matlagning. Det är här man sparar kilon och inte gram.
Nästa viktiga knep är att man inte har med sig annat än det som är absolut nödvändigt. Och dessa saker skall gärna gå att använda till flera ändamål.
Småprylar har också en tendens att ackumuleras och så småningom väga väldigt mycket sammantaget. Och eftersom jag gillar prylar så har jag suttit fast även i detta träsk. Men den största viktbesparingen gör man inte genom lätta grejor utan genom att lämna så mycket som möjligt hemma.
Alla prylar är naturligtvis trevliga och användbara, men man får alltid betala för dem genom att man måste bära dem. Oavsett hur fantastiska bärsystem man har så är det som någon har sagt: Gravity always wins.
Enklaste och billigaste sättet att få lätta grejor är att sy själv. Man kanaliserar då även sin prylhysteri på ett bra sätt och får en hobby som sträcker sig längre än själva vandringarna.
På detta sätt har jag reducerat min baspackning (utan mat) från ungefär 18 kilo till 8 kilo. Till detta kommer sedan maten. Jag kan bara säga att efter att ha släpat 20+ kilo (min bottennotering är 42 kg på en solotur vintertid genom Sarek för många år sedan) i många år så är 10 kg helt fantastiskt. Har man rätt grejor och kan använda dem så är det inget lidande heller. Det är det som är utmaningen, att kunna bära lätt utan att späka sig och sakna en massa saker.
Jag tror att få som har upplevt skillnaden är villiga att lassa på sig 20 kg igen. Jag kommer inte att göra det och min rekommendation är alltså; hårdbanta de verkligt tunga sakerna.
Jörgen
Kapade tandborstar har länge varit synonymt med att spara vikt på vandringar. Jag har själv i många år försökt vara viktmedveten på detta sätt. När jag kom i kontakt med den ultralätta tekniken insåg jag vilket tankefel jag gjort mig skyldig till.
Kapa tandborstskaft, klippa kartkanter och dylikt minskade knappast min packningsvikt med mer än några hekton. De stora bovarna är istället det som väger tyngst. Man tänker inte på att det tyngsta man har på ryggen ofta är ryggsäcken. De andra tungviktarna är sovsystem, skydd och matlagning. Det är här man sparar kilon och inte gram.
Nästa viktiga knep är att man inte har med sig annat än det som är absolut nödvändigt. Och dessa saker skall gärna gå att använda till flera ändamål.
Småprylar har också en tendens att ackumuleras och så småningom väga väldigt mycket sammantaget. Och eftersom jag gillar prylar så har jag suttit fast även i detta träsk. Men den största viktbesparingen gör man inte genom lätta grejor utan genom att lämna så mycket som möjligt hemma.
Alla prylar är naturligtvis trevliga och användbara, men man får alltid betala för dem genom att man måste bära dem. Oavsett hur fantastiska bärsystem man har så är det som någon har sagt: Gravity always wins.
Enklaste och billigaste sättet att få lätta grejor är att sy själv. Man kanaliserar då även sin prylhysteri på ett bra sätt och får en hobby som sträcker sig längre än själva vandringarna.
På detta sätt har jag reducerat min baspackning (utan mat) från ungefär 18 kilo till 8 kilo. Till detta kommer sedan maten. Jag kan bara säga att efter att ha släpat 20+ kilo (min bottennotering är 42 kg på en solotur vintertid genom Sarek för många år sedan) i många år så är 10 kg helt fantastiskt. Har man rätt grejor och kan använda dem så är det inget lidande heller. Det är det som är utmaningen, att kunna bära lätt utan att späka sig och sakna en massa saker.
Jag tror att få som har upplevt skillnaden är villiga att lassa på sig 20 kg igen. Jag kommer inte att göra det och min rekommendation är alltså; hårdbanta de verkligt tunga sakerna.
Jörgen
