Vad skall vi göra med fjällvärld?

[Q
Jag upplevde Surova 4, alltså fjärde vattenregleringen - och jag skämdes. Jag såg hur Stora Sjöfallets Nationalpark fördärvades och i mina ögon försvann – och blev till ett dåligt skämt.

*-Håller med dig, man SKÄMS för vad som gjorts med naturen.*

Jag vet hur det såg ut förr – när det var orört.
Nja, inte orört eftersom Akkajaure en gång var tre sjöar med sel emellan sig


*Vet inte om det är rätt men jag har hört att det var 8 stycken småsjöar? *

Sourvadammen är hemsk att beskåda, det gör ont i själen att se hur vi människor våldfört oss på naturen.

Det är mycket som diskuteras i tråden nu, påverkan på fjällmiljön pga. industriell exploatering resp. påverkan på fjällmiljön pga. turistisk exploatering.

Om vi håller oss till den senare så är det alltid svårt att hitta en avvägning mellan orördhet och tillgänglighet såvida man inte gör det lätt för sig och antingen tycker att tillgängligheten legitimerar en obegränsad utbyggnad av turistisk infrastruktur eller tycker att allt sådant skall bort och fjällen reserveras för ett exklusivt fåtal som har kraft och kompetens att hantera en vildmark helt utan infrastruktur.

Jag tycker nog att den svenska fjällvärlden klarar av att rymma olika smakritningar beträffande tillgänglighet och orördhet. Även i de tätbefolkade Alperna så är det inte svårt att vara för sig själv bara man lämnar de mest populära hyttstråken.

Själv är jag för ung för att veta hur det såg ut innan Suorvadammen uppfördes. Nu när man läst denna tråd och läste på lite om dammen inser man vilken skada som uppnåtts.

Ahkka området som enligt mitt tycke är bland det vackraste vi har i detta land. Men vetskapen om dammen och att Akkajaure är en onaturlig sjö drar ner betyget avsevärt.

Nu när man ändå gjort väg får man väl ändå försöka göra det bästa av situationen. Tex behövs kanske en uppfräschningen av Ritsem. Kanske är det där lyxhotellet ska. Bätte det kanske än den slitna verksamhet som bedrivs där nu.

Men uppefrån Ahkka ser ett otränat öga inte Akkajaures onaturligthet. Det man ser är en gigantisk sjö med klartblått vatten fylld med härlig röding. Nu känner man sig lite lurad på de intryck man fick när man va där.

Fjällvandring sliter inte på fjällen nämnvärt. Nedskräpning sker naturligtvis i viss mån men det överlever fjällen – så fjällvandring är inget problem, inte ens om den ökar kraftigt. Problemet blir väl närmare konsekvensen av fjällvandringen, alltså att vissa vandrare döper vissa sträckor till ”transportsträckor” – och vill ha, eller motsätter sig inte, vägbygge just där.

Man inser alltså inte orsak och verkan. En väg in i fjällen, oavsett var, leder till ”civilisation” och bebyggelse där inom några år. Sen vill man förlänga vägen av olika skäl – och då uppstår nya transportsräckor som man vill bygga bort med nya vägar.

Näringskedjan börjar i området mellan land och vatten. Där ligger basen av hela näringspyramiden, från mikrober, via småkryp upp till älg, varg och björn. I denna brytningspunkt startar, och bibehålls, livets cirkel. Vid vattenregleringar skadar man denna bit ohjälpligt eftersom vattnet rör sig uppåt och nedåt kraftigt. I Akkajaure 30 meters höjdskillnad. Luftfuktigheten i området har förändrats eftersom vattenytan är större. Efter Suorva fyran uppstod dimma betydligt oftare än förr. Fiskmåsar kom till området för första gången efter Suorva fyran – det förde med sig mask och parasiter och fisken i Akkajaure blev smittad – osv. Hela området förändrades – och det märks inte - om man inte är uppmärksam– för – det är ju så vackert… Skönheten förblindar omdömet.

Gustav Wasa tillsatte Birkarlar vid älvmynningarna längs norrlandskusten som skulle ta upp skatt och sköta handeln – och så blev norrland svenskt. Det är alltså mindre än 500 år sedan. Sverige slutade norrut i princip med Dalarna/Hälsingland. På 500 år har vår kultur dragit sig allt med västerut, meter för meter. Nu är alltså de sista få kvadratmilen kvar – och iden absoluta riskzonen – som jag ser det.

Man kan inte äta kakan – och samtidigt ha den kvar. Man kan inte bygga hotell och andra anläggningar – för då fortsätter vi att nagga i kanten, alltså vi äter på kakan. Om vi då är många som naggar på kakans kant försvinner kakan snabbt.

Grunden är fortfarande, att jag är bara en gäst här under ett antal år. Mina förfäder bodde här före mig, mina barn och barnbark kommer att bo här efter mig. Sverige består men invånarna varierar. Med vilken rätt fördärvar jag, och suger ut, mina barnbarns möjligheter att få uppleva fjällen och hyggligt orörd natur? Bara för att just jag skall få billigare el?

Thomas

-Patric- sa:

genom att kommersialisera fjällen så får de ett värde och då blir många intresserade av att förvalta det värdet.. jmf. yellowstone mfl..

Klicka för att se resterande...

På vilket sätt har kommersialiseringen av Yellowstone gjort Yellowstone Nationalpark till ett bättre vildmarksområde eller i övrigt?

edgepal sa:

Problemet blir väl närmare konsekvensen av fjällvandringen, alltså att vissa vandrare döper vissa sträckor till ”transportsträckor” – och vill ha, eller motsätter sig inte, vägbygge just där.

Klicka för att se resterande...

Fast vem är mest positiv till vägar? De som pratar om "transportsträckor" och uppskattar den natur som är mest orörd ser nog oftast en klar fördel med att transportsträckan är en gångstig, för att vildmarken blir mer svårtillgänglig och vild om man måste GÅ dit. Fjällstationsturisterna åker bara bil till fjällstationen och går dagsturer, och skulle möjligen vara intresserade av att ha vägar och fjällstationer längre upp i fjällen. Men de flesta verkar väldigt nöjda som det är, det är trots allt inte SÅ poppis att åka till fjällen. Och lyxhotellsturister kommer aldrig att åka dit, solen är för svag, vattnet för kallt och sandstränderna för små.

Har verkligen fjällen förändrats dramatiskt de sista 30 åren? Jag har inte märkt någon annan förändring än att de har byggt 2 nya skidliftar i Grövelfjäll, vilket mina föräldrar höll på att bryta ihop för. Och så vägen till Ritsem då som väl inte ens är asfalterad än, och som kanske har en viktigare funktion i att köra ut mattransporter än att köra turister. Litet överdriven oro för massturism tycker jag mig ana.

edgepal sa:

Så, hur vill vi se fjällen i framtiden?
Hur skall de vara om 100 år? 500 år?

Klicka för att se resterande...

Om 500 år har vattennivån stigit med 50 meter i haven och de tätbefolkade delarna på jorden kommer att vara obeboelig öken. Då kommer det vara tätbefolkad regnskog i svenska fjällen, med mångmijonstäder. Den som vill vara ensam kan bege sig till den plats där Paris ligger nu.

Picea sa:

Fast vem är mest positiv till vägar? De som pratar om "transportsträckor" och uppskattar den natur som är mest orörd ser nog oftast en klar fördel med att transportsträckan är en gångstig, för att vildmarken blir mer svårtillgänglig och vild om man måste GÅ dit. Fjällstationsturisterna åker bara bil till fjällstationen och går dagsturer, och skulle möjligen vara intresserade av att ha vägar och fjällstationer längre upp i fjällen. Men de flesta verkar väldigt nöjda som det är, det är trots allt inte SÅ poppis att åka till fjällen. Och lyxhotellsturister kommer aldrig att åka dit, solen är för svag, vattnet för kallt och sandstränderna för små.

Har verkligen fjällen förändrats dramatiskt de sista 30 åren? Jag har inte märkt någon annan förändring än att de har byggt 2 nya skidliftar i Grövelfjäll, vilket mina föräldrar höll på att bryta ihop för. Och så vägen till Ritsem då som väl inte ens är asfalterad än, och som kanske har en viktigare funktion i att köra ut mattransporter än att köra turister. Litet överdriven oro för massturism tycker jag mig ana.

Klicka för att se resterande...

Visst händer det saker som hela tiden påverkar våra fjäll:

- Ett antal vindkraftverk har smälts upp. En snurra på ett fjälltopp förstör en yta med stor diameter

- Helikoptertrafik ökat

- Skotertrafik ökat

- Kraftbolagen lobbar på för utbyggd vattenkraft

- Kraftledningsbygge i pågår tex Jämtlandsfjällen för ca 600 miljoner med förstörda marker som följd, http://op.se/ettan/extralasning/artikelserier/kraftbygget

Picea sa:

Och så vägen till Ritsem då som väl inte ens är asfalterad än, och som kanske har en viktigare funktion i att köra ut mattransporter än att köra turister. Litet överdriven oro för massturism tycker jag mig ana.

Klicka för att se resterande...

Jadå nog är den asfalterad alltid och Vattenfall har erbjudit sig att fortsätta med vägen över till Norge OM de får fortsätta med vattenkraftutbyggnad i området. Undrar vad Gällivare kommun tycker om det. En färdväg mellan Norge och Sverige och dessutom gratis. Självklart kommer en sån utbyggnad att medföra en utbyggnad av övernattnings- och förtäringsställen. Om man sen tycker att det är bra eller inte är upp till var och en att avgöra. Gällivare kommun skulle troligen tycka att det är bra med tanke på turistgenomströmningen och därmed arbetstillfällen. Andra kanske inte tycker det är fullt lika bra med ökande skoterkörning i fjällen där de vill vara i tystnad.

Samtidigt som många på utsidan vill att det skall vara tyst från skotrar så åker de själva helikopter eller varför inte skoter- och/eller båt-transport. Oavsett om man väljer motortransport i fjällen pga brist i tid eller ork så låter det lika illa. Jag lägger inga egna aspekter i den biten men anser att om man vill förbjuda något skall man vara lite försiktig med att själv använda något liknande.

När det gäller utbyggnad av tex boende i fjällen tycker jag att man skall vara lite försiktig därför att oavsett hur goda avsikter man har så medför det oftast en del nackdelar när folk får det lättare att ta sig ut i naturen.

Och när det gäller utbyggnad av vägarna i fjällen så finns det som jag ser det bara två vägar att gå för att ha råd. Det ena är att turistindustrin får bygga och kanske ta betalt för att man åker på dem eller så får industrin (gruv- eller elkraftindustrin) bygga de vägar de behöver och sen får allmänheten EVENTUELLT använda dem efter byggandet. Industrin brukar inte vara så där villiga att betala underhållet för att allmänheten skall kunna använda deras vägar. Att tro att det allmänna skulle ha pengar till det är nog att lura sig själv.

Picea, om du inte ser förändringen i fjällen så måste det bero på att du inte vet hur det sett ut tidigare. Det är precis det jag skriver om. Jag har med åren fått perspektiv = jag var med förr – och är fortfarande med – så jag kan jämföra. Inte bara en enda plats - utan flera olika platser. Problemet är att det finns inte bara en ”Ritsemväg” det finns massor av dem – och dom gnager sig in meter för meter – och för med sig mycket annat.

Ser du Vägen Västerut som ett litet ingrepp – och om det är fler som ser det just så – ja, då är det nog kört för fjällen är jag rädd. Inte enbart för fjällvandrare utan även för att här finns faktiskt Europas sista vildmark. Jag tänker då inte så mycket på de stora rovdjuren, mer på själva basen på näringskedjan som frodas just i skärningspunkten mellan land och vatten och som är själva grunden för ALLT liv.

Om solen är för svag, vattnet för kallt och stränderna för små spelar ingen som helst roll eftersom folk som vill ha det motsatta aldrig tar sig till fjällen ändå. I alla fall är det min erfarenhet. Men det är också, tyvärr, min erfarenhet att de gärna kommer med bil, kräver hotellmöjligheter och mat, gärna underhållning – och de brukar skräpa ned eftersom andra alltid har städet efter dem.
Några av dem brukar utföra olika typer av övergrepp som stöld av sådant som de tycker bara ligger där till ingens nytta – mer än deras egen naturligtvis. Hela områden som aldrig haft låsta dörrar måste hålla sina dörrar låsta och förbommade samt skruva fast fönsterluckor – och inte ens det hjälper ibland. Samma personer eldar upp veden i stugorna utan att hugga ny till nästa person som kommer dit. Samma personer bryter upp golv för att elda i spisen om det inte finns huggen ved. Jag har sett allt detta hända. Jag tycker inte om det.

Ju lättare det är att komma till en plats – ju sämre kvalité på människor kommer det dit. Det är en mycket otrevlig och sorglig erfarenhet jag, och många med mig, har fått med åren.

Fjällen är vackra, bedövande vackra – och dom kan kännas oändliga – och detta är den stora faran eftersom man inte ser själva faran, man ser bara skönheten och storslagenheten. Man ser inte att fjällen är den sista lilla biten som är kvar. Man ser inte att sjöarna är uppdämda, vägarna ses som positiva eftersom dom underlättar transporterna, kraftledningar ger oss elenergi, vindkraftverk likaså, kalhyggen av fjällnära skogar ser vi nästan aldrig eftersom det inte går vägar dit – eller rättare sagt, man kalhugger inte i närheten av vägarna. Man äter sig in meter för meter på många olika sätt – och snart finns ingenting kvar.

Någon oro för massturism har jag inte – jag hyser oro för att det snart är kört för fjällen som helhet och som ekosystem.
Om nu Vägen Västerut kopplas ihop med Norge (som redan har väg klar till gränsen) så måste Vägen Västerut byggas bredare. Det kommer att bli en hel del trafik på den vägen så det behövs en bensinstation, övernattningsmöjligheter, båtuthyrning, matställen (pizzeria i Ritsem) med mera – och allt ser vi som en naturlig utveckling för vägar. Hur många sådana vägar har vi idag? Alltså tvärs fjällen över till Norge? Hur många sådana vägar fanns det för 50 år sedan? Det är bara att börja räkna …
Hur många vattenregelrade sjöar fanns för 50 år sedan – jämfört med idag – och hur mycket rör sig vattnet i sjöarna upp och ned under året? Hur många kraftledningsgator har skapats, vindkraftverk och skidliftar har satts upp – osv. Sammantaget blir detta en hel del – och det är inte speciellt mycket kvar…så lite att det säkert finns folk redan nu som tycker att det inte är värt att spara på så lite, bättre att utnyttja det.

Thomas

Intressant tråd, och många intressanta kommentarer.

Jag är ganska ung och har inte sett den förändring edgepal och andra beskriver. Men jag var nyligen i Hemavan och gick ett par dagar längs kungsleden. Jag fick praktiskt taget trängas för en tältplats efter Viterskalsstugan och mötte folk hela tiden. Jag gick och tänkte att jag mötte ungefär lika mycket folk som om jag skulle gå i en cirkel i hemstaden Uppsalas stadsskog.

Detta ledde mig till att fundera, dels på framtiden, men också på vad vi vill ha fjällen till. Jag slår vad om att alla jag mötte – eller nästan alla i alla fall – kom dit i sökandet efter vildmark, kanske ensamhet, storslagenhet, kanske utsatthet, orördhet, för att testa sig själva till viss del. Är inte detta sant? Och där gick vi alla på varandras tår.

Visst känns det som att "utvecklingen" är oundviklig. Visst känns det som att det är utom människors kontroll, nästan som ett slags naturlag, att vägarna kommer fortsätta byggas, fler älvar dämmas upp, fler vindsnurror och helikoptrar. Det är som om det vore inbyggt i vårt system – vårt ekonomiska, politiska, kulturella, teknologiska system – att ständigt gå framåt, kapa bitar av kakan som blir ständigt mindre. Och jag pratar inte bara om fjällen, jag pratar om allt orörd natur i världen, alla mystiska platser, all natur – haven blir utfiskade, älvarna däms upp, luften blir mer förorenad, biodiversiteten försvinner, ozonlagret tunnas ut, sopbergen växer, ursprungbefolkningar dör ut tillsammans med sina språk och miljöer. Och allt eskalerar.

I mina ögon är allt detta tecken på en och samma sak: vårt samhälle – vår kultur, ekonomi och teknologi – är ohållbart. Vi har en politisk och ekonomisk diskurs som i alldeles för hög grad – ofta enbart – fokuserar på tillväxt och inte på kvalitén. Politiker, allmänheten och företagen gör hela tiden misstaget att sätta likhetstecken mellan ökad BNP och ökad välfärd. Om ett gruvbolag ska gå med vinst måste det ständigt öka sitt uttag i en exponentiell takt, vilket är inherent ohållbart eftersom det finns ett ändligt antal berg att spränga sönder. Om ett elbolag ska gå med vinst måste det ständigt expandera – fler fördämningar, fler vindsnurror, mer kärnkraft. Är det så konstigt att gränserna för exploatering ständigt knuffas framåt, att vägarna byggs längre, turisterna blir fler, vindsnurrorna blir fler och större, älvarna däms upp, när detta är målet för i princip all ekonomisk aktivitet? Nej.

Jag ser det som ett strukturellt problem som rör hela världsekonomin (phew!). En ökad exploatering är oundvilkig (så som systemet nu fungerar), enligt mig. Och det gör ju inte direkt saken lättare. Men jag tror att det går att förändra, och det finns vissa tecken på att en förändring redan är på väg, sort of. Människor börjar märka saker, att saker inte är som förr, som den här tråden är ett exempel på. Människor börjar märka att saker de värderar högt försvinner, trängs undan, i Ekonomins och Utvecklingens namn. Världens ekosystem är snabbt på väg ner i toaletten och (olje)ekonomin är inte långt efter. Vi är mer materiellt rika än någonsin, och ändå fortsätter depressioner, utbrändhet, stress och självmordsstatistik att öka. Folk börjar prata om inte bara utveckling, utan hållbar utveckling. Även inom akademin har en viss förändring skett på senare år, inbillar jag mig.

Så jag ser fjällens framtid dystert. Men det enbart om om saker förblir demsamma, och jag bär förhoppningen att det faktiskt är på väg att förändras. Därmed kan vi om hundra år komma att ha mer vildmark, inte mindre. Jag faller inte åt defatism. Jag respekterar inte att naturvärden som jag älskar förstörs på grund av (tillfälliga) arbetstillfällen eller ekonomiska (sär)intressen (sorry, Gällivare).

Men vad vet jag. Det finns säkert någon ekonom därute som inte alls håller med och som anser att jag är knäpp. Vi får väl se. Diskussionen (den politiska/ekonomiska diskussionen) borde handla mer om vad vi faktiskt vill ha och vad vi verkligen värderar och inte bara anta att ekonomisk tillväxt ger oss det. För det gör det inte.

Tack för mig!

MarkusN sa:

Jag är ganska ung och har inte sett den förändring edgepal och andra beskriver. Men jag var nyligen i Hemavan och gick ett par dagar längs kungsleden. Jag fick praktiskt taget trängas för en tältplats efter Viterskalsstugan och mötte folk hela tiden. Jag gick och tänkte att jag mötte ungefär lika mycket folk som om jag skulle gå i en cirkel i hemstaden Uppsalas stadsskog.

Klicka för att se resterande...

Men att gå på led (speciellt kungsleden) är ju ett extremfall vad det gäller folkvimmel. När jag har varit ute på veckoturer, bland annat strax norr om Viterskalet, så har jag kanske träffat en eller två personer under hela veckan.