Olycka med trangiakök och elever igen

Jag tror att vi är eniga och vill nog egentligen bara uttrycka samma sak ur mitt perspektiv, jag tycker att man ska låta unga använda sig av farliga saker som knivar och spritkök.

Ja, vi är kanske det. Personligen upplever jag att vuxna beter sig klantigare än barn överlag när de själva inte har koll på hur saker fungerar. MEN jag upplever att vi som föräldrageneration uppvisar alldeles för ofta en extremt överslätande reaktion på ”idiotgrejer” & tillfällen när det var ren & skär tur att inget allvarligt skedde, däremot så har vi en extremt överdriven reaktion på ”ofarliga” skeenden, men inget jävel har dött av ett blåmärke eller lite blodvite. Typ: Ungarna leker med en motorsåg: -Hoppsan.../Klättrar på stenar: -AKTA ER!!
 
Hur många använder Trangias säkerhetsflaska här på forumet?
Jag.
Den lilla 3-decilitaren används till förvärmningsspriten till flera av mina olika fotogenkök.
Kompletterad med den extra O-ringen, naturligtvis. (De enda undantagen är de fotogenkök
som får förvärmningsspriten "serverad" ur en 20ml injektionsspruta med liten slang istället
för nål.)

( Trangiakökens spritbrännare pensionerade jag för lääänge sedan. De få som finns kvar
ute i förrådet ligger där för att ha kiten kompletta när de säljs vidare till någon grinig samlare. )
 
Jag tycker sällan man kan skylla olyckor på att någon inte följde bruksanvisningen. Det är lämpligt om utrustning som ska användas av icke-professionella användare inte blir direkt farlig om man gör fel. Sprittrangiat har ju tyvärr visat sig ha en olycksrisk i praktiken. Jag tycker ändå att konsten att använda ett stormkök är något som det är bra om skolan bibringar eleverna. Jag hoppas de inte bara får tända det utan också tillaga t ex dagens lunch på köket så att eleverna fattar att det funkar i praktiken.

Att läraren antingen fyller på sprit eller går runt med flaskan och låter eleverna hälla under bevakning låter som ett bra sätt för att eliminera större delen av olycksrisken jämfört med om eleverna har fri tillgång till flaskan.

Läro/kursplanen lägger ganska stor vikt på friluftsliv men olika skolor har olika mycket och momenten varierar. Spritkök ingår i den vanligaste litteraturen.
 
Det låter bra. Jag kommer inte ihåg att vi eldade Trangia, men å andra sidan kunde jag redan från scouterna så det är kanske därför jag inte minns det. Det har ju varit några olyckor nu så jag hoppas skolorna tänker igenom hur det går att göra på ett säkert sätt snarare än att stryka momentet. Det är nog troligare att skolorna stryker det än att de köper in en ny uppsättning gaskök att använda en gång om året. Att inte ge eleverna fri tillgång till spritflaskan tror jag är en bra idé. T ex först instruera, sen kolla att de byggt ihop rätt och därefter låna ut flaskan så de kan fylla på. Behövs det mer så får de lyfta upp brännaren och komma med dem så att den inte är het längre.

Allra farligast för ungdomarna på lång sikt är förstås om de aldrig fått lära sig hur det funkar.

Ansvar tycker jag är av sekundärt intresse. Det viktiga är att hindra att olyckor sker så att människor slipper bli skadade. Som en kompis sa angående att hålla hårt på sina rättigheter som cyklist: "det hjälper dig i tingsrätten, men inte på sjukhuset".
 
Vi fick lära oss använda karta o kompass, och använda trangia med sprit i fjärde klass. Fickknivar var vanliga presenter till barn i lågstadieåldern. Lekte vid ett stup på 60m. Gjorde eldar. Allt detta när man var i åldern 8-12. Lever fortfarande har inte startat skogsbränder (däremot hindrat ett par gånger att det blir en skogsbrand när någon "idiot" eldat i terrängen). Aldrig behövt vård för lek som gått fel. Än idag älskar jag eld och leka med eld men alltid med stor respekt som jag fått lära av föräldrarna. Tar inte onödiga risker men är inte rädd av mig. Och tilläggas skall att jag har ADHD vilket enligt vissa mångdubblar riskfaktorn men enligt mig har det tvärtom varit ett skydd hjärnan arbetar snabbare och man reagerar instinktivt snabbare OM något börjar gå söderut.
Men poängen var att lära sig handhavande av riskobjekt, lära sig vara förutseende och lära sig respekt för "farliga" saker är det viktigaste man kan lära barnen.
 

Jo, de som fortfarande lever brukar skriva så. Den intressanta frågan är ju hur stor andel av kamraterna som fortfarande lever.

Om 9 av 10 har dött så är det inte så relevant att den tionde överlevande säger "Jag lever fortfarande" :)

Gäller såklart inte bara den här situationen utan alla gånger när folk pratar om att de fortfarande lever trots alla livsfarliga saker de gjorde förr.
 
Vi fick lära oss använda karta o kompass, och använda trangia med sprit i fjärde klass. Fickknivar var vanliga presenter till barn i lågstadieåldern. Lekte vid ett stup på 60m. Gjorde eldar. Allt detta när man var i åldern 8-12. Lever fortfarande har inte startat skogsbränder (däremot hindrat ett par gånger att det blir en skogsbrand när någon "idiot" eldat i terrängen). Aldrig behövt vård för lek som gått fel. Än idag älskar jag eld och leka med eld men alltid med stor respekt som jag fått lära av föräldrarna. Tar inte onödiga risker men är inte rädd av mig. Och tilläggas skall att jag har ADHD vilket enligt vissa mångdubblar riskfaktorn men enligt mig har det tvärtom varit ett skydd hjärnan arbetar snabbare och man reagerar instinktivt snabbare OM något börjar gå söderut.
Men poängen var att lära sig handhavande av riskobjekt, lära sig vara förutseende och lära sig respekt för "farliga" saker är det viktigaste man kan lära barnen.

Det ligger en hel del i detta att om man lär sig hantera farliga saker minskar riskerna avsevärt. Det är just de första kontakterna med de "farliga" objekten som ökar riskerna avsevärt.
Själv lever jag och min familj på landet, nära naturen, året om. Mina barn lär sig därför att hantera eld, knivar, jaktvapen, natur, vatten mm i både fint sommarväder som sträng kyla på ett naturligt sätt, lite i taget. Men i "storstadsdjungeln" är dom väldigt oerfarna och har svårt att förstå farorna.
För huvuddelen av det uppväxande släktet är det dock tvärtom. Naturen och friluftslivet är något man kanske kommer i kontakt med vid ett fåtal korta, intensiva dagar och då är det väldigt mycket att lära sig och förstå farorna med på kort tid. Klart riskerna ökar då. Mycket bra att skolorna har friluftsdagar och temadagar om natur och friluftsliv, men det blir alltför sällan för att man verkligen ska lära sig hantera detta på ett naturligt sätt.
 
Jo, de som fortfarande lever brukar skriva så. Den intressanta frågan är ju hur stor andel av kamraterna som fortfarande lever.

Om 9 av 10 har dött så är det inte så relevant att den tionde överlevande säger "Jag lever fortfarande" :)

Gäller såklart inte bara den här situationen utan alla gånger när folk pratar om att de fortfarande lever trots alla livsfarliga saker de gjorde förr.

Mig veterligen så har ingen av mina kompisar dött eller ens skadat sig allvarligt.

Och jag vill inte påstå att jag sysslat med livsfarliga saker men med tanke på hur dagens barn skyddas från allt möjligt så skulle nog en och annan förälder o myndighetsperson få hicka av tanken hur min barndom såg ut.
 
Mycket bra att skolorna har friluftsdagar och temadagar om natur och friluftsliv, men det blir alltför sällan för att man verkligen ska lära sig hantera detta på ett naturligt sätt.

Det är en del av idrott och hälsa dvs det ska vara mer än friluftsdagar och temadagar.

Från kursplanen för grundskolan:
"Undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska syfta till att eleverna utvecklar allsidiga rörelseförmågor och intresse för att vara fysiskt aktiva och vistas i naturen"
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...