Artbevarande skyldighet

Men mofråga: Vem ger dig rätt att avgöra vilka arter som ska dö?


Jag förespråka inte aktivt art utrotande utan ifrågasätter bara bevarande skyldighet även många arter ut av sig själv utan att människan behöver göra något. Dessutom så behöver inte en art vara utrotningshotad bara för att den är rödlistad i Sverige tex den Vitryggiga hackspetten är ju vanlig på många andra ställen.
 
Vi lever i ett av världens rikaste länder, om vi inte kan ta lite av vårt överflöd till att skydda en del arter, kan vi begära det av andra?
 
Jag förespråka inte aktivt art utrotande utan ifrågasätter bara bevarande skyldighet även många arter ut av sig själv utan att människan behöver göra något. Dessutom så behöver inte en art vara utrotningshotad bara för att den är rödlistad i Sverige tex den Vitryggiga hackspetten är ju vanlig på många andra ställen.

Vitryggen är ett utmärkt exempel på en paraplyart.
 
Just därför att vi kan. Annars är vi bara påklädda apor mer eller mindre. trodde mänskligheten nått lite längre. Vi kan inte bara döda allt som inte passar, när tar det då slut?
Vi lever i ett av världens rikaste länder, om vi inte kan ta lite av vårt överflöd till att skydda en del arter, kan vi begära det av andra?

Vad skulle vi vara om inte påklädda apor (bland annat)? Nu är ju inte våra resurser obegränsade. Varje insats bör vägas mot de resurser de tar i anspråk för att se om de skulle kunna användas bättre. Penningar som läggs på bevarandet av Fjällräv (av för undertecknad något oklar anledning) skulle de facto kunna läggas på att köpa myggnät för att minska spridning av malaria.
 
Trots att det görs väldigt mycket för att bevara djur- och växtarter försvinner de i förfärande takt. Inte bara från begränsade geografiska områden utan även globalt. Jag vågar påstå att detta huvudsakligen beror på förändringar i miljön som vi människor är skuld till. Att då väcka frågan om vi ens har ett ansvar att försöka är egendomligt. Klart att vi har. När en art försvinner (och ofta andra arter som en följd av detta) minskar jordens biologiska kapital. Och nya arter uppstår inte så fort att de kan ersätta de som försvinner. Hur teknologiskt samhället än blir är vi beroende av att jordens biologi och ekologi inte utarmas. Vi kan - och får - inte välja mellan fjällräv och äldreboende. Vi måste ha båda. Och det borde vi anse att vi har råd till.
 
Att vi lever i en pågående massutrotning på geologisk skala är nog ganska oomtvistat. Däremot är jag skeptisk till att vi ska bevara arter för arternas egen skull (dessa kan inte bry sig om sin existens och finns inte annat än som mänskligt påfund). Vi har naturligtvis all anledning att minska vår miljöpåverkan, både för vår och andra djurs skull.

Hur kan vi undvika att prioritera mellan fjällrävar och äldreboenden om vi har begränsade resurser?
 
Eftersom införandet av varg har haft "biologisk mångfald" som sin starka ledstjärna så torde man nu kunna använda samma argument för att jaga dito då ulven faktiskt bidrar till/kommer att bidra till minskad biologisk mångfald. (den eskalerande minskningen av betade landskap påverkar väldigt mycket djurliv negativt)
Men ser vi då några miljömuppar (jepp) höja rösten för att vargstammen måste minskas/regleras för att vi ska hålla liv i bla flertalet småfåglar här i Sverige?
Nej. Sålunda måste vi fundera över den filosofiska sidan av det hela. En mycket grumligare stig att vandra.
 
Hur kan vi undvika att prioritera mellan fjällrävar och äldreboenden om vi har begränsade resurser?

Förmodligen genom att prioritera bort annat, t.ex. den fria invandringen... :)

Men sakligt sett har både Spito och Akklokk viktiga poänger i sammanhanget. Våra ekonomiska resurser är begränsande och en orimligt stor del av kostnaden för arternas bevarande hamnar på markägarna. När ska andra delar av samhället börja ta sin beskärda del av kostnaden för arternas bevarande?
/Niklas
 
Men sakligt sett har både Spito och Akklokk viktiga poänger i sammanhanget. Våra ekonomiska resurser är begränsande och en orimligt stor del av kostnaden för arternas bevarande hamnar på markägarna. När ska andra delar av samhället börja ta sin beskärda del av kostnaden för arternas bevarande?
/Niklas

Arter utrotas (i större omfattning än vanligt) för att människan breder ut sig och att civilisationen orsakar klimatförändringar. Om vi anser att det är ett problem så borde det vara det vi inriktar våra resurser mot snarare än punktinsatser för att befrämja vissa lokala bestånd (läs fjällräv).
 
Det är rätt roande att vi med ca 1% av jordens landyta skall gå före på oprövade stigar. De som föreslår och bestämmer mister intet, kanske till och med tror att det gör rätt. Facit kommer först senare.

Men efter att sett odlad skogsåker bli upphöjd till urskog, fångstfält ombenämda till gravfält. Det vill säga i stort sett allt fel och fått vara med om att mista hela stycket, förblir jag aningen skeptisk.

Det har ju visat sig att där naturskyddsföreningen talat om rara arter så har yrkesbiologer haft andra mått, själv är jag rätt övertygad om vem jag skall tro på och inte är det finniga amatörer.

Om nu naturen är så bevarandevärd, om det nu är den rätta skötselplanen? Varför köper man inte sina egna reservat till marknadspriser? Engagemangenget verkar ju inte saknas. En bra affär är ju när bägge parter blir nöjda. Inte bara den som inte satsar något.

Naturen har manipulerats genom tiderna, betande boskap, stora vedbehov, stödplanteringar av hassel och bärbuskar etc etc. Tall och granåkrarna är moderna påfund.

Men roande är det om jag inte bara visste vad det kostat för somliga.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...