Norskt Hercules militärflyg försvunnit i Kebnekaise-området

Är det så starka vindar/nederbørd/snørøk dålig sikt? eller bedömmer man lavinfaran som för høg vid ingången till dalen?
Man tar højd när man går in i dalen, men så jækla brant är det väl inte? borde en skoterpatrull klara..?
Prognosen för området just nu är 20 m/s och snöfall, fallande till 10 m/s vid midnatt.

Citerar SMHI om vindhastigheter på kalfjället:

10,8-13,8 m/s, Frisk vind:
Mycket jobbigt att ta sig fram mot vinden; manshögt snödrev vid lössnö; de flesta bör avstå från turer på kalfjället.

13,9-17,1 m/s, Hård vind
Allt besvärligare att orientera sig; de flesta upplever nu vinden som "storm"; högt tätt snödrev med sikt ned till ett par hundra meter; svårt hålla ihop en grupp.

17,2-20,7 m/s, Hård vind
Omöjligt att orientera sig; svårt att följa rösade leder; besvärligt att gå på skidorna; svårt att använda stavarna; mycket dålig sikt.

20,8-24,4 m/s, Hård vind
Vind och snödrev gör det omöjligt att ta sig fram på skidor över fjället; mycket besvärligt även i medvind; sikten obefintlig.

24,5-28,4 m/s, Storm
Obefintlig sikt; mycket besvärligt att hålla sig upprätt; även utan snödrev så svårt att enda räddningen är att komma inomhus eller under snöytan.

28,5-32,6 m/s, Svår storm
Vid denna och högre vindstyrka finns risk att man inte undkommer med livet; utrustning och människor förs bort av stormen.

Till detta ska läggas att man vid dålig sikt riskerar att missa ojämnheter i terrängen. Inom försvaret var det åtminstone förr krav på att vid fordonsmarsch i hårt väder på kalfjället skulle en inknuten skidåkare åka framför fordonet för att upptäcka (läs: ramla ner i) bäckraviner och dylikt. Då går det inte så fort att ta sig fram, och inte ser man särskilt bra heller. Till detta ska läggas att lavinfaran i området är 4 på en femgradig skala och att det inne i dalarna finns väldigt få ställen som är säkra om en lavin skulle gå.

Svårare eftersöks- och räddningsförhållanden i svårare terräng får man nog leta efter i Sverige.
 
Iallafall ur min amatörmässiga synvinkel måste jag säga att jag förvånande att trots närmast obegränsade sökresurser, i två av världens rikaste länder, så har planet inte hittats ännu efter ett dygn (jag försöker definitivt inte säga något negativt om sökpersonalens kompetens, tvärtom har jag inga tvivel om den utan snarare att förhållandena är så otroligt svåra).

Jag är tvärt om inte förvånad. Man är ju beroende av syn, ser man inte är det svårt att... se. Det är dessutom inte ett salsgolv man ska söka igenom!
 
Värnpliktiga ur Bergsjägarplutonen från Armens jägarbataljon i Arvidsjaur deltar i sökandet dygnet runt, räddning-ledare för alla samverkande enheter är chefen för Lapplandsjägargruppen Överstelöjtnant Mikael Nordmark, tidigare regementschef vid AJB

Jag misstänker att du menar anställda soldater vid Bergsjägarplutonen. Då värnplikten numera är försatt i dvala.
 
Ett mardrömsuppdrag

Liksom många andra här har jag färdats i detta område både sommar och vinter.
En vinter skulle vi in i Koupervagge (mot Tarfala var planen) och skidade en bit upp (till "vadet vid Rabot"). Då var det bra sikt och vi räknade in ett tiotal lavinkäglor upp i Koupervagge intill bla "Drakryggen" (Den i Stour Räita före Nallo reagerade vi inte för för att den var så översnöad). "Vi snodde" för det vore ju bara "korkat" att ta risken.

Det är ju inte något plant område utan nästan lodrätta bergväggar som sticker upp 1000 m ovanför omgivande höglänta dalar. Med kastvindar som får stålvajerförtöjda hus nere i Tarfala att slita sig och bli kaffeved.

Att ta sig fram här under nuvarande förhållanden är ju omöjligt med en helikopter och nog så farligt både med skidor och snöskoter.

Den moderna teknologin är ju inte dirket till någon hjälp nu som i många andra situationer när det verkligen gäller

//Björne
 
Saknas ledning och org?

"Enligt uppgift skall det även i området finnas ett eller två militära markförband, som tydligen inte stått under fjällräddningens ledning. Det har kommit till vår kännedom, att någon uppfattat radiotrafik där något markförband berättat att de gjort några observationer av föremål på marken."
http://www.sjofartsverket.se/sv/Om-oss/Organisation/Affarer/Sjo--och-Flygraddningscentralen/JRCC-Online/Norskt-Hercules-plan-saknas-mellan-Evenes-Narvik-och-Kiruna/
 
Enligt uppgift skall det även i området finnas ett eller två militära markförband, som tydligen inte stått under fjällräddningens ledning.

Om jag får gissa så tror jag att de militära sökgrupperna inte radiorapporterar direkt till fjällräddningen utan att det går tjänstevägen via den militäre chef som har som uppgift att samverka med fjällräddningen.
 
JRCC irriterade?

"Hursomhelst räcker inte de fynd som hittills gjorts, för att vi skall kunna fastställa luftfartyget som lokaliserat. Därför kvarstår ansvaret och ledning av insatsen här på JRCC, Sjö- och Flygräddningscentralen."
Nåväl, bara framstegs görs.
 
Om jag får gissa så tror jag att de militära sökgrupperna inte radiorapporterar direkt till fjällräddningen utan att det går tjänstevägen via den militäre chef som har som uppgift att samverka med fjällräddningen.

Och det verkar fungerat som i många hiarkiska organisationer!
 
Och det verkar fungerat som i många hiarkiska organisationer!

Själv inväntar jag nog haverikommissionens rapport innan jag tvärsäkert uttalar mig om fel och förtjänster i det aktuella eftersöksarbetet... men det finns ju gott om experter här som uppenbarligen är så insatta i räddningsarbete att de endast med ledning av massmediauppgifter och pressmeddelanden kan sluta sig till vad som hänt uppe på berget. Inte illa!
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.