Överpriser i prylmarknaden?

Mike C sa:

Det har visst med saken att göra. Om köparen har köpt något för det priset, hur kan det vara dennes uppgift att ta reda om det var en dålig affär eller inte innan man säljer det vidare? Varför ligger inte det ansvaret på köparen?

Klicka för att se resterande...

När man ska sätta ett pris för något så tittar man såklart på marknadsvärdet.

Tror du att Coop bara tittar på sitt inköpspris när de sätter priser? De tittar inte alls på vad ICA tvärs över gatan har för priser?

Du ska väl inte "ta hämnd" för din dåliga affär genom att lura av nån annan extra pengar?

nermander sa:

När man ska sätta ett pris för något så tittar man såklart på marknadsvärdet.

Klicka för att se resterande...

Ja. Då går man och tittar på vad prylen kostar i butik och sätter priset efter vad man tycker. I de exemplen som tagits ovan anser jag priserna att vara helt rimliga.

nermander sa:

Tror du att Coop bara tittar på sitt inköpspris när de sätter priser? De tittar inte alls på vad ICA tvärs över gatan har för priser?

Klicka för att se resterande...

Nu hänger jag inte med... Jag trodde det var begangatmarknaden vi talade om... Jag hoppas både Coop och ICA inte köper in begangade varor!

nermander sa:

Du ska väl inte "ta hämnd" för din dåliga affär genom att lura av nån annan extra pengar?

Klicka för att se resterande...

Sen när är det hämnd? Hur kan en sak som kostar säljs för 1800kr i butik i dagsläget som säljs för 1000kr anses som hämnd? Jag kan inte fatta hur ni kan resonera att köparen är helt befriad från att själv kolla marknadsvärdet men säljaren har allt ansvar.
Ni dumförklarar alla köpare, men så fort köparen blir säljare så ska denna helt plötsligt blivit smart?

nermander sa:

När man ska sätta ett pris för något så tittar man såklart på marknadsvärdet.

Tror du att Coop bara tittar på sitt inköpspris när de sätter priser? De tittar inte alls på vad ICA tvärs över gatan har för priser?

Du ska väl inte "ta hämnd" för din dåliga affär genom att lura av nån annan extra pengar?

Klicka för att se resterande...

Jag ser åtminstone två olika uppfattningar kring att sälja begagnat här.

1. Jag vill sälja så dyrt som möjligt eller i alla fall med bra marginal och enligt marknadspris

2. Jag bryr mig inte så mycket utan vill mest bli av med sånt jag inte använder och är glad om det kommer till använding.

Dessa kolliderar nog ibland eftersom en del mest håller sig till punkt 2, medans andra ser punkt 1 som en inkomstkälla snarare än ett sätt att bara bli av med prylar de inte använder.

Så, något drastiskt kanske, skulle frågan kunna formuleras, är det moraliskt att göra profit på att sälja begagnade prylar eller inte?

Mike C sa:

Sen när är det hämnd? Hur kan en sak som kostar säljs för 1800kr i butik i dagsläget som säljs för 1000kr anses som hämnd?

Klicka för att se resterande...

Men vem har sagt att en sån nedsättning är fel?

Det JAG pratar om är folk som köper en sak för 2500 spänn och sen försöker sälja den för 2000 eller i alla fall 1500 när den går att köpa ny för 1800.

1000 spänn är ju i alla fall nära det magiska "halva nypriset" som flera har sagt är en rimlig riktlinje för begagnade prylar.

nermander sa:

Men vem har sagt att en sån nedsättning är fel?

Klicka för att se resterande...

Du citerade mitt inlägg som handlade just om en annons för 1000kr med nypris 1800kr, men jag ser att jag tolkade det lite fel.

Det jag vänder mig emot är att du kallar det hämnd. Hur kan det vara hämnd om en köpare går till en butik och köper en sak, helt ovetandes om att det går att hitta billigare på en nätbutik i Spanien, och sen går in i samma butik igen när han/hon vill sälja, kollar ny-priset och sätter ett pris som han/hon tycker motsvarar skicket? Det är upp till köparen av begangade saker att kolla att prylen motsvarar priset som den säljs för, och om så inte är fallet så för han/hon förhandla. Det har alltid varit så och kommer alltid att vara så...

Du kan inte dumförklara en köpare och sedan anta att så fort denna köpare blir säljare så ska denna helt plötsligt ha blivit smart.

Rimfrost i skägget slog huvudet på spiken.

Är det moraliskt försvarbart att lägga hela ansvaret på försäljaren när det gäller handlandet av begagnade varor?

Mike C sa:

Det jag vänder mig emot är att du kallar det hämnd. Hur kan det vara hämnd om en köpare går till en butik och köper en sak, helt ovetandes om att det går att hitta billigare på en nätbutik i Spanien, och sen går in i samma butik igen när han/hon vill sälja, kollar ny-priset och sätter ett pris som han/hon tycker motsvarar skicket?

Klicka för att se resterande...

Det jag menade med hämnd var de som framförde argument i stil med "Har jag betalat mycket för saken så ska jag få sälja den dyrt så jag får igen mina pengar".

Men som jag sa tidigare i tråden, det verkar finnas en tendens idag att folk köper saker de inte har råd med, och sen räknar med att mer eller mindre kunna sälja dem begagnat med vinst. Jag köper saker för att jag vill ha dem. Är jag missnöjd resonerar jag "ok, jag gjorde ett felköp, men nån annan kanske har glädje av grejerna istället för att jag slänger skiten".

nermander sa:

Det jag menade med hämnd var de som framförde argument i stil med "Har jag betalat mycket för saken så ska jag få sälja den dyrt så jag får igen mina pengar".

Klicka för att se resterande...

Du citerade spedifikt mina inlägg men jag har inte nämnt de med denna inställningen överhuvudtaget. Jag menar att man kan inte bara anta rakt av om säljaren har den inställningen enbart genom att titta på priset.

Den tendensen du ser har jag inte sett. Visst har jag saker säljs för dyrt på begangnatmarknaden, men anledningen till att priset är som det är framgår oftast inte av annonsen. Hur har du kommit fram till att de har just den inställningen? Det är inte så svart eller vitt som: Billigt = snäll person, dyrt = hämnd!

Har nu inte läst hela tråden och mina funderingar kanske redan besvarats. Men vid försäljning av begagnade prylar (och nya för den delen), är det då inte helt och hållet upp till säljaren att sätta sitt pris? Oavsett om detta är tre gånger över marknadspriset? Och är det inte upp till en eventuell köpare att själv bestämma om affären blir av eller inte? Utan att någon ska kallas vare sig dum eller smart.

Den enda som förlorar på ett alltför högt pris är väl ändå säljaren som får behålla sin vara. Köparen förlorar inget på det. Går miste om, visst, men till det priset så var det kanske inte värt att få prylen i sina händer.

Mike C sa:

Du citerade spedifikt mina inlägg men jag har inte nämnt de med denna inställningen överhuvudtaget.

Klicka för att se resterande...

En diskussion i ett forum består av en massa folk som diskuterar, när man skriver en kommentar så har i alla fall jag hela trådens tidigare inlägg i bakhuvudet och försöker såklart relatera till hela tråden, inte bara det citerade inlägget.

Jag menar att man kan inte bara anta rakt av om säljaren har den inställningen enbart genom att titta på priset.

Klicka för att se resterande...

Nej, naturligtvis inte. Den inställningen ser man om man läser diskussioner som denna. Det dyker upp folk som klart och tydligt med sina kommentarer visar att de har den inställningen.

Jag har flera gånger ifrågasatt priser på begagnade grejer och har då fått svar i stil med "Jag gav 1200 för den för ett år sen så jag tänker inte sälja den för mindre än 800" när man kan hitta produkten ny i butik för 700. Nån som har den inställningen lär ju inte sälja prylen förrän de hittar nån som är "mindre vetande" så att säga.

Det jag blir lite fundersam över är att allt som oftast annonseras inte använda grejer, utan helt nya prylar (ofta med "alla lappar kvar"). Är det bara så att folk är lite för köpglada och ångrar sig när de precis köpt grejen, men låter bli att använda sig av ångerrätten? Eller kan det vara så att vissa sätter i system att köpa upp prylar på rea/utförsäljning för att sedan sälja vidare och dessutom tjäna en liten hacka på det? Aningens retoriskt ställd fråga kanske...

Såg alldeles nyss ett praktexempel dyka upp här på utsidans prylmarknad. Jag är inte ute efter att hänga ut någon, utan ta det som ett pedagogiskt exempel. [raderat länk /adm]

Jag vet inte om ni har uppmärksammat det, men både NK och addnature (säkert fler) har i ungefär ett år sålt ut BD Infinity 60L till det modesta priset 1100 plusminus några kronor. Jag slog faktiskt själv till på en, men blev inte särskilt imponerad av bärsystemet. Jag hoppas faktiskt att ingen köper den för de 1200 spänn som annonsören vill ha, själv skulle jag skämmas för att ta mer än 600 för min som i princip är i nyskick (pm om du är intresserad ).