Jag höjer på ögonbrynen, som det brukar heta. Dynamisk säkring spelar enormt stor roll i massor av situationer....
Njae, kanske inte sååå väldigens stor roll egentligen...
Många virtuella hyllmetrar har skrivits om dynamisk säkring på nätet och här kommer ett par mm till.
Det finns fyra (vad jag vet) helt olika anledningar att ge "dynamisk" säkring, varav två inte är speciellt intressanta för vanlig klättring. Ja, det finns en anledning till att jag använder " som jag kommer till lite senare.
1) Minska största kraften på översta säkringen vid ett fall.
2) Minska risken att en ledare som faller slängs hårt i väggen.
3) Minska största kraften som överförs till selen av en fallande klättrare.
4) Minska största kraften i snöret.
1) Detta är förmodligen ursprunget till namnet dynamisk säkring. Om man bara kan klämma in veka säkringar eller om klippan/isen inte är så pålitlig som man skulle önska, så vill man väldingens helst ha så små krafter som möjligt på säkringarna om man faller. Som Mike C nämner så har man helst screamers och rep klassat med lågt fångryck. Utöver detta så kan säkraren försöka härma hur en screamer fungerar. Dvs, när kraften i repet/säkringsdonet börjar bli "alltför" stor, så ger säkraren efter lite grann. Jag har ännu inte sett någon undersökning av hur tidskritisk denna "eftergivning" är, men jag skulle kunna tänka mig att om man ger efter för tidigt så blir kraften större och om man ger efter för sent, så har man inte åstadkommit vad man önskat.
Mikes kommentar om att om översta säkringen rasar trots dynamisk säkring (säkraren gav efter lite grann), så kommer nästa säkring ta en större kraft jämfört med att om säkraren inte givit efter verkar intuitivt stämma. Isåfall vill man nog bara ha dynamisk säkring när översta säkringen är risig och övriga är hyfsade. Dynamisk säkring ger ett längre fall och om det är risk att slå i något (tex hylla) så vill man nog undvika ett längre fall och föredra att inte avsiktligt ge
en dynamisk säkring.
2) Vid klättring på överhängande leder (mycket vanligt i klätterhallar) eller tak, så kan en fallande ledare dras in i väggen av den översta säkringen. Det allvarligaste är nog tak efter man klippt en säkring över taket. Vid ett fall så skulle kroppen kunna pendla in under taket medan hakan/näsan/pannan slår i nedersta delen av taket (aj!). Vid överhängande leder så kan fötterna sopa i väggen med vrickade tår som följd. Många sport- och plast-klättrare skulle raskt föreslå "dynamisk" säkring för att minska risken för att bli slängd i väggen. Nu använder jag ", eftersom vi egentligen inte alls behöver lägga till dynamik i systemet. Det går precis lika bra med extra slack. Hoppa om du tycker det funkar eller ge helt enkelt en dryg meter extra slack som standard när du säkrar. Så länge tillräckligt slack givits före ledaren slår i nånting, så är det inte tidskritiskt när detta slack givits. Det kan ges tom före ledaren klipper sista säkringen. Naturligtvis är det lite olämpligt att ge extra slack innan ledaren är tillräckligt högt för att inte sopa i backen vid ett fall.
3) Om en klättrare är gravid, har haft hjärnskakning, eller nyligen opererat en höftled, så vill man kanske minska kraften som överförs från repet via selen till klättrarens kropp. Här krävs äkta dynamisk säkring (utan ") och extra slack skulle förvärra situationen. Folk som envisas med att topprepa med ett statiskt rep kan även vara intresserade av denna situation.
4) Om repet inte är vad du skulle önska, så vill man minska kraften i detta. Återigen krävs äkta dynamisk säkring. Man kan väl tänka att detta var fallet på den gamla goda tiden med hemprep eller om du tvingas att klättra med ett skadat rep (huvvaligen!). Mer vanligt är förmodligen tillämpningar på sjön. Tex, den allra första djupvattensubåtsräddningen (våren 1939) var med en dykarklocka. När de sista åtta snubbarna skulle hissas, så upptäckte man att stålvajern till klockan nästan slitits av. Istället för att använda winchen (statisk) så drog man upp klockan för hand (dynamiskt) och kunde därmed kompensera för vågorna.
Summasumarum: Det är två helt olika filosofier när det gäller "dynamisk" säkring.
I ena fallet (tradklättring med risiga säkringar eller kanske "sportklättring" med risiga pitonger eller kanske inneklättring i Oslo med risiga quickdraws) vill man ge äkta dynamisk säkring vid rätt tidpunkt för att försöka minska maximalkraften på översta säkringen.
I det andra fallet (tak och överhäng) vill man undvika att ledaren slängs i väggen och extra slack funkar lika bra (eller faktiskt bättre eftersom extra slack undviker risken att säkraren ger efter för sent).
Själv tycker jag det är tusingens viktigt att förstå skillnaden på dessa två helt olika situationer. I ena fallet (som jag benämnt "dynamisk") så funkar extra slack lika bra medan extra slack får drastiskt motverkande effekt i fallet där äkta dynamisk säkring är önskvärd.
Utan något som helst vetenskaplig statistik så tippar jag på att lite drygt 99.9% av all dynamisk säkring sker vid brant sport/tak (vad jag kallat "dynamisk" ovan), där ökad dynamik inte är vad vi egentligen letar efter. Följaktigen är nog äkta dynamisk säkring sällsynt.
Men det viktigaste av allt: När du säkrar en ledare, fråga först om han verkligen vill ha dynamisk säkring.
r. Det är ju lika vilktigt att veta vad som är säkra/osäkra fall på vanliga leder. Om argumentet är att det är farligt att falla på 5
