Retrobulta Direkta Palmsöndagsleden, Häggsta?

Jag ska försöka lägga subjektiviteten på hyllan och tänka att det finns tillräckligt många berg med tillräckligt olika karaktär för att hålla mig sysselsatt resten av livet med både solo, trad och sport.

Med det sagt, tycker jag mig se en logisk lucka med att ta bort pitonger från leder. Ta Omöjliga väggen som exempel - igen. När den gjordes 1965 gjordes den ju på nyslagna pitonger med ett lagom pirrigt mellanrum. Då en välsäkrad led. Nu är det ju en helt annan led. Mycket mer seriös.

Förarens beskrivning stämmer inte heller längre, tycker jag. "Man skall undvika att kalla sig sexaklättrare innan man lett denna led!" är ju som att säga att man inte ska kalla sig åttaklättrare innan man gått Minaret på Häller. Förutom graden, är chanserna att slå sig fördärvad ganska lika.

Den här leden har ju blivit farligare med åren! Är inte det då ett övergrepp på ledens ursprungliga karaktär? Och varför skulle det vara mer rätt att ta bort pitongerna än att byta dem mot nya borrbultar?

Jag hänger inte med här faktiskt.

Jag anser att det går att sportklättra på kil också.

Pitonger skall bort! Även nyslagna pitonger håller för relativt lite, vem vet vad gamla pitonger klarar av?

Erik af Essingen sa:

Och varför skulle det vara mer rätt att ta bort pitongerna än att byta dem mot nya borrbultar?

Jag hänger inte med här faktiskt.

Klicka för att se resterande...

Jag ska inte svara på hela frågeställningen, särskilt inte när det gäller Omöjliga väggen - även om dina referenser till föraren osv är tänkvärda. När det gäller föraren får man väl helt enkelt inse att det vare sig är Gud som påstått vad som står där, eller att föraren är Bibeln. (Jämförelsen haltar kanske, men jag är å andra sidan ateist.)

När det gäller att "bara" ta bort pitonger, så är jag också kluven när det gäller vad som är nästa steg (borrbult, varningstext i föraren eller...).

Jag menar dock helt enkelt att om man ser pitonger som är kassa, och kanske särskilt om de sitter på ställen där man kan anta att folk är "beroende" av dem, så är det en god gärning att ta bort dem. Om de nu är värdelösa gör de ingen nytta om de sitter kvar, tvärtom kan de invagga folk i falsk trygghet. På Häggsta finns många nybörjare, trots att det ofta anses vara ett lite "svårt" berg. Det är självklart upp till alla som knyter in sig i framändan på repet att ta eget ansvar, men man kanske inte behöver låta luriga pitonger sitta kvar, som en test på andras omdöme.

I några fall där det sitter/suttit pitonger kan man numer tack vare förfinade säkringar göra godtagbara placeringar.

Om det verkligen är så på Omöjliga väggen, låter jag dock vara osagt, och det är troligen ingen som gått den på egna säkringar och provat att falla strax innan varje placering. Där tror jag dessutom det tillkommer en aspekt - det krävs att man är sexaklättrare med mycket god marginal för att orka/kunna göra placeringarna på åtminstone något ställe. Misstänker att det är större chans att de som gått den avstått från "alla" placeringar.

(Fan, jag skulle ju inte prata om Omöjliga väggen.)

nu har jag ju aldrig klattrat i haggsta men har nagon tittat pa vad for hal som blir kvar om man hade dragit ut alla pitons? Det ar ju knappast orimligt att tro att det skulle ga att peta in micro/smakilar eller sma cams efter allt gammalt skrap har tagits bort. Om dom ar ruttna ar det ju trots allt bast att ta bort dem och sen overvaga om dom borde bytas ut.

Har någon sett de hålen som är när man tar bort borrbultar? Jag har gjort det, allt för ofta...

Fast en pitong och en bult placeras ju på helt olika sätt. En bult sitter ju en relativ ren yta, eller bör åtminstone, medan en pitong utgår från en struktur som måste finnas i förväg. Bulthållet kan fyllas så att 99 av 100 aldrig upptäcker det, medan pitongskadan är mera komplicerad eftersom den påverkar en redan befintlig struktur.

Sen bedömningar huruvida pitonger eller bultar ska bytas överlåter jag till mycket mera erfarna klättrare, samt gör egna bedömningar när jag själv klättrar huruvida jag vill använda dom. När dock en allmän misstro mot pitonger. Njuter dessutom själv av både kil och bult och ser inte den stora konflikten. Tycker nog att man ska undvika att bulta leder som av historiska, tekniska eller estetiska skäl klättras utan, typ klippans tredje led som först klättrades på knutar, Stockholms finaste 4a jamspricka eller vackraste diedret. Men jag misstänker att dessa är subjektiva värden beroende vem man frågar

det går en distinkt skiljelinje mellan sport och trad i det att det inte är meningen att sportklättring, allmänt sett, ska vara farligt.

med trad så - bör - farligheten vara något som man medvetet har med i kalkylen.

pitong eller kil eller kam är egna - teoretiskt sett borttagbara - säkringar, fast från litet olika tidsåldrar.
bult är inte samma sak - den kan man sätta där man behagar, i stort sett, och det är meningen att den ska stanna där.

en led som skulle behöva ha en gradering med "farlighetsindex" är alltså definitionsmässigt inte en sportled.

så man ska åtminstone inte ha sportklättrarhuvud när man överväger bultning av tradleder.

kanske borde man skilja på "sportklättring" resp "icke sportklättring", snarare än att skilja på "sport" resp "trad", för att renodla syftet med eventuellt bultning, så att det inte automatiskt blir legitimt att fylla på med bultar på en led bara för att det råkar sitta någon enstaka sån på den redan.

anser jag.

Gamla pitonger är bara skit och det är näst intill omöjligt att avgöra om en pitong är "bomber" eller inte.

"Conclusions
The result of producing nice corrosion resistant pitons is that climbers may blindly trust them with potentially fatal results.

Climbers from previous generations rightly distrust in situ pegs, rusting or not, and anyway usually have a healthy aversion to falling off! The modern sport and indoor climbing generation may tend to see shiny and think strong with the inevitable consequences.

A peg can only be trusted on the day it was placed. Only the climber who placed it can give an opinion on its reliability, anything else is only a guess.

My feeling is that to put corrosion resistant pegs on the market for permanent placements would be irresponsible and other solutions need to be found."
http://www.thebmc.co.uk/Feature.aspx?id=2887

lobo2me sa:

pitong eller kil eller kam är egna - teoretiskt sett borttagbara - säkringar, fast från litet olika tidsåldrar.
bult är inte samma sak - den kan man sätta där man behagar, i stort sett, och det är meningen att den ska stanna där.

Klicka för att se resterande...

Nu är jag ute på tunn is här, men jag började fundera lite kring ovanstående.

Borde inte pitonger tas bort i så fall direkt efter bestigning? Potentiellt farliga är ett argument, men borde inte varje bestigning även innebära isättande av pitong som förstebestigaren gjorde? Det vill säga om man ska göra leden i samma stil? En kvarlämnad pitong har ju samma funktion som en bult eftersom senare bestigare använder den som en sådan? Och ska pitongen sitta kvar som en bult, varför ska man då inte kunna ersätta den med en bult?

Jo, jag fattar också att varje pitong som slås i skulle förstöra placeringen rätt snart. Men då är pitonger väl ett stort ingrepp på berget eftersom det även ändrar lederna och placeringarna, lite som chipping.

Söndagskaffet fick fram funderingarna

Fast det är skillnad på pitong-hål och chippning då det ena skapas medvetet för att förändra berget och det andra är en konsekvens av att man har använt en viss säkring. Ungefär som när man av misstag får ett grepp att lossna eller om många klättrare polerar upp greppen. Båda är saker som av människan förändrar klippan som inte är chippning.

numera används pitonger - får man hoppas - bara vid aidklättring, så bevare oss för att göra tradleder i ursprunglig stil på det sättet.

men man rensar dom alltså efter sig, av samma skäl som man rensar kilar och kammar; pitongerna är ju en begränsad resurs som ska räcka hela vägen upp, eller åtminstone återanvändas på nästa led.

det finns ett skäl till att någon har uppfunnit "funkness devices".

kilar utvecklades ju bland annat för att vara direkta pitongersättare, för att slippa förstöra berget i onödan.

och med tanke på att "a peg can only be trusted on the day it was placed" så kan man inte med bästa vilja i värden sätta likhetstecken mellan pitong och bult.

Man får ett visst perspektiv på syftet och utvecklingen av pitonger om man läser Camp 4 av Steve Roper. Eller genom att prata med de svenska klättrare som klättrat på den tiden då pitonger ingick som en nödvändig del i racket. Dessa klättrare kan ibland vara på leden bredvid din...