Nya bultar på "Det vilda i min bur" Häggsta
- Trådstartare carvingkimbo
- Start datum
vari ligger utmaningen, om jag istället för att lyfta mig själv till problemets nivå, tar ner problemet på min aktuella nivå?
jag tycker att analogin med vandringsleden är alldeles ypperlig - även om jag är helt inställd på att ignorera den, och gå ute i ruffen, så KAN jag alltid ta till asfalten om jag skulle få ont i fötterna.
om det vore görligt att oveta att det sitter en bult som nödlösning ifall jag får problem med min killäggning, så skulle det ju inte behövas några bultar alls - det är bara att topprepa, och låtsas att man leder.
jag tycker att analogin med vandringsleden är alldeles ypperlig - även om jag är helt inställd på att ignorera den, och gå ute i ruffen, så KAN jag alltid ta till asfalten om jag skulle få ont i fötterna.
om det vore görligt att oveta att det sitter en bult som nödlösning ifall jag får problem med min killäggning, så skulle det ju inte behövas några bultar alls - det är bara att topprepa, och låtsas att man leder.
Bultkommittén, Adam K, Mezzner m fl har helt rätt. Det vilda i min bur har alltid haft karaktären av en dåligt bultad sportled. Jag har alltid klättrat den andnupen utan egna säkringar och jag är inte ensam. Tummen upp! 
Sedan kan man alltid diskutera placeringen av bultarna, t ex om karaktären på leden har förändrats väsentligen, men sådana frågor är väldigt subjektiva och ärligt talat lite bagatellartade, eller?
Ombultningen kan få exemplifiera hur idiotiskt det är med policydokument, vilket innebär att man fastnar i en dogmatisk bedömning. I stället för att fundera över leden i sig så tittar man i regelboken. När man bultar om måste man alltid göra separata avväganden inför varje led, det är så många åsikter och faktorer att ta hänsyn till. Om BKK:s bultpolicy hade fått råda i det här fallet så hade Häggsta antagligen fått ha kvar Det vilda i min bur som – just det, en dåligt bultad sportled.
En viktigare och svårare fråga är vem som har rätten att göra bedömningen.
Stockholmsklubbarna har en bra lösning: en kommitté bestående av ett gäng erfarna klättrare med olika erfarenheter och synsätt på klättring och bultar. Kommitténs ledamöter kan inte vara självsvåldiga eftersom de är representanter för sina klubbmedlemmar.
Slagbultar är ett jävla otyg som tillhör en förgången tid. De är opålitliga säkerhetsmässigt och kan förstöra berget betydligt mer än borrbultar. Jag har tagit bort flera bladbultar och vid två tillfällen hade de lyckats spränga loss stora block. Med dagens flora av säkerhetsutrustning, vilket ibland även inkluderar borrbultar, så behöver vi inte slagbultar.
Jag var ute vid ett berg i dag och hittade en gammal led. 9 m lång, säkrad med 1 rostig bladbult och 1 kil. Jag funderar på att göra den till en bultad sportled. Varken berget eller leden är någon klassiker. Vad säger ni policyförespråkare?
Sedan kan man alltid diskutera placeringen av bultarna, t ex om karaktären på leden har förändrats väsentligen, men sådana frågor är väldigt subjektiva och ärligt talat lite bagatellartade, eller?
Ombultningen kan få exemplifiera hur idiotiskt det är med policydokument, vilket innebär att man fastnar i en dogmatisk bedömning. I stället för att fundera över leden i sig så tittar man i regelboken. När man bultar om måste man alltid göra separata avväganden inför varje led, det är så många åsikter och faktorer att ta hänsyn till. Om BKK:s bultpolicy hade fått råda i det här fallet så hade Häggsta antagligen fått ha kvar Det vilda i min bur som – just det, en dåligt bultad sportled.
En viktigare och svårare fråga är vem som har rätten att göra bedömningen.
Stockholmsklubbarna har en bra lösning: en kommitté bestående av ett gäng erfarna klättrare med olika erfarenheter och synsätt på klättring och bultar. Kommitténs ledamöter kan inte vara självsvåldiga eftersom de är representanter för sina klubbmedlemmar.
Slagbultar är ett jävla otyg som tillhör en förgången tid. De är opålitliga säkerhetsmässigt och kan förstöra berget betydligt mer än borrbultar. Jag har tagit bort flera bladbultar och vid två tillfällen hade de lyckats spränga loss stora block. Med dagens flora av säkerhetsutrustning, vilket ibland även inkluderar borrbultar, så behöver vi inte slagbultar.
Jag var ute vid ett berg i dag och hittade en gammal led. 9 m lång, säkrad med 1 rostig bladbult och 1 kil. Jag funderar på att göra den till en bultad sportled. Varken berget eller leden är någon klassiker. Vad säger ni policyförespråkare?
Jag, varandes en av eftertankeförespråkarna, anser att du skall begagna dig av ditt goda omdöme i första hand, och ställa dig frågorna: Är leden värd det?
Är det en fin tur, som absolut borde klättras på lead enligt dig? go ahead, om nu förstabestigaren ger sin välsignelse.
Min önskan om en policy för t.ex vår egen hemmaklubb har med med att göra: vad gör vi i tveksamma fall? Och: Ska man verkligen behöva bulta upp varenda 8metersled på nån skitklippa i småland som tre pers kommer klättra? Eller kan det ibland gå lika bra med topprep?
Jag tycker inte det är nåt fel att skriva en led som topprep/solo i en förare.
Samtidigt anser jag att även om man har en policy, måste vi lita på varandras goda omdöme.
Ang. bladbult håller jag dock inte med om att det alltid är ett otyg. Ta leden Felande Länken på korpberget, Rimforsa t.ex. Varje gång man klipper den pitongen, så pirrar det till så där alldeles extra gött..håller den om jag susar?
Men den leden har ändå en säkring under som göra att man inte skulle dra i backen, och då är det helt ok. Man skall dock ha förmåga att kunna bedöma den, knacka på den, lyssna o.s.v.
Inom BKK gäller ju 10 meter som gräns för bultning, men det beror väl mest på att där betraktas en 9metersled som en highball boulder.
Kontentan: Man måste använda sin skalle, och inte slaviskt följa diktatoriska regler. Då tror jag att vi dödar klättringen.
Jag anser mig som "ny" inom klättringen men vill ändå uttrycka min åsikt.
Jag tycker mixade leder är ett ofog. Speciellt på kortare leder där man ska lägga egna säkringar som ett komplement till bultarna. Slutar alltid med att jag klättrar med för mycket utrustning i oro för att inte ha den enda (eller två) säkringar som krävs. Men så klättrar jag mycket onsight också.
Däremot är det skillnad om en tradled har bultar som komplement till egna säkringar. Tex om en spricka upphör en längre bit innan nästa bra möjlighet till säkring. Då klättrar jag med fult rack och kan använda en qd när bulten kommer.
Men för kortare leder så tycker jag man borde kunna renodla dem till antingen trad eller sport. Går det inte tradda den på ett säkert sätt komplettera inte med två bultar om det kan bli en sportled med fyra bultar. Men det är min synpunkt. Läser och tar till mig alla era andras åsikter.
Jag tycker mixade leder är ett ofog. Speciellt på kortare leder där man ska lägga egna säkringar som ett komplement till bultarna. Slutar alltid med att jag klättrar med för mycket utrustning i oro för att inte ha den enda (eller två) säkringar som krävs. Men så klättrar jag mycket onsight också.
Däremot är det skillnad om en tradled har bultar som komplement till egna säkringar. Tex om en spricka upphör en längre bit innan nästa bra möjlighet till säkring. Då klättrar jag med fult rack och kan använda en qd när bulten kommer.
Men för kortare leder så tycker jag man borde kunna renodla dem till antingen trad eller sport. Går det inte tradda den på ett säkert sätt komplettera inte med två bultar om det kan bli en sportled med fyra bultar. Men det är min synpunkt. Läser och tar till mig alla era andras åsikter.
Apropå pitonger:
http://bultkommitten.blogspot.com/2009/03/lasvart-om-pitonger.html
http://bultkommitten.blogspot.com/2009/03/lasvart-om-pitonger.html
Kan bara hålla med om att leder måste bedömas var för sig. Men det finns nog heller inget policydokument som är tänkt som lagbok. Det egna omdömet måste självklart råda. Men ett policydokument ger en tydlig fingervisning om hur majoriteten (åtminstone de som brydde sig om att engagera sig) står, och själva processen att ta fram den är ofta meningsfull. Sedan är en kommitté alltid bra - att ställa in egen plötsliga innerliga önskan att sätta Hiltin i berget mot ett antal vettiga människors eftertänksamhet och perspektiv är naturligtvis bra.
Men som sagt - policydokument heter just så och inte "bultningsregler" eller "bultningslag" för att de ska vara riktlinjer och inte benhårda regler.
J
Jag håller inte med. Visst, i ett renodlat sportområde kanske det är tokigt att det plötsligt kan krävas en Wallnut #3. Å andra sidan tenderar detta tankesätt att skapa just en sådan löjlig indelning mellan olika sorters "områden". När ett område börjar få en majoritet sportleder så slutar plötsligt folk att ta med tradracket, och rätt vad det är skall varenda spricka bultas. Hylteberget i Göteborg är ett skräckexempel, där en riktig paradspricka bultats helt i onödan. Dessutom leder detta till en onödig segregation där sportklättrare och traddare inte möts på samma klippa utan skall leka var och en för sig. Nej, låt ledens karaktär avgöra! Resilin och Ölväggen i Göteborg är just sådana härliga mixade områden där traditioner och olika sorters klättrare möts!
Ta med tradracket och anpassa dig efter klippan istället för att anpassa klippan efter dina behov!
Huvudet på spiken! En av de första saker vi kom överens om när bultkommittén bildades var att vi inte skulle följa någon policy. Hur genomtänkt en policy än är så hamnar man i situationer där policyn inte är tillämpbar eller leder till fel beslut. Dessutom får regler en fördummande effekt då man inte behöver tänka efter utan bara följa dem.
Tyvärr är vi ganska bekväma av oss och vill att världen ska vara enkel. Denna tråd har farit ut i en ganska stor mängd påståenden och argument om hur saker och ting ska vara i allmänhet. Tänk specifikt istället. Vad gör dessa bultar för leden och för Häggsta? Sedan, inte innan, kan du lägga in dina klätteretiska värderingar i ekvationen. Även om den existerar i en kontext så är varje led och klippa unik.
Jag var inte med och fattade beslutet om just "Det vilda..." men tycker det var helt rätt beslut.
/Per Willén
Liknande trådar
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.