opposing nuts

Det var fina länkar men har man bara en hyfsad friktionskoefficient så räcker förstås gymnasieingenjörens bäste vän Karl Björk ganska långt om man vill ha formeln för bandbromsar.

Så dock i slutet av första länken att man exemplifierade my till 0,35 resp 0,25 för stat och dyn. Självklart med reservationer för olika avvikelser.

Med lite omslutningsvinklar inritade i figuren är det alltså rätt enkelt att räkna på vad krafterna blir enligt t ex min beskrivning ovan.

Det kan väl lite sådär huvudräkningsmässigt innebära att man har förhållande 1:1,5 mellan krafterna före och efter karbinerna i figuren, lite mer i ena fallet kanske och lite mindre i det andra.

Bara genom att titta på bilden så gissar jag vidare att resultanten av de två repparternas krafter på karbinen från dubbelkilarna är ganska lika är ungefär lika som en av krafterna till beloppet, men som sagt med en mer gynnsam riktning än den övre av komposanterna. Tyvärr var ju den övre komposanten lite större, men vinkeln lär bli kring 45 grader och så är kraften alltså kanske 1,5 gånger kraften i bromsen, om nu repet går direkt till bromsen.

Sen är det väl så att vi inte har nån vidare aning om hur stor krafterna är i broms eller försteman, men det går förstås att ansätta nåt lite lagom rimligt på förstemannen.

Om vi då kommer fram till att kraften är t ex 2 kN, så blir vi väl inte så mycket klokare av det... Vi skulle kanske framförallt ha en alternativ rigg att jämföra med - om man nu kan komma på nåt bra annat sätt att göra sina placeringar i det beskrivna läget. *gäsp*

Den där 2:an igen....

GustavOh sa:

Nej det måste alltid finnas en uppåtriktad kraft någonstans på hela fallkraften.

Vajrar är rätt ostyva, så balkmodellen tror jag inte på

Klicka för att se resterande...

Självklart måste den totala uppåtriktade kraften motsvara HELA fallkraften. Det jag menar är att vi har två kilar som vardera tar halva fallkraften. Så vi menar samma sak!

En spänd vajer är allt annat ostyv. Åtskilliga av oss har gått slackline, men det kanske inte är så många som gått på väl spänd vajer tydligen. Men visst - teoretisk är även jag tveksam till att det går att prata om balk. Det beskriver dock tankarna i krafterna väl, men det lutar åt att jag måste rota fram mekanikboken.

Specifikt för de flesta diskussionerna om kilar och kammar som förts senaste tiden på utsidan är att beräkningarna är rätt enkla eftersom inga moment eller tvärkrafter överföres av vajrar, slingor eller den förenklade bilden av en kam. Detta är grundläggande.

(Apropå böcker: Figurerna har dock stundom fått mig att minnas Meriams "Statics" med en snett leende... För att inte tala om Dynamicsvolymen med små gubbar i konstiga farkoster eller apparater som preciserade eller rörde sig besvärligt.)

Ett par mikrokilar eller (handplacerade) beaks i opposition är ett mycket användbart trick för att slippa ta fram hammaren och banka pitonger när man aidklättrar traverser. Hooks i opposition är en annan sportig variant som har använts för att slippa borra rivets. Ja, aidklättrare är ett eget släckte emellanåt.

Att man kan lägga kilar i opposition kan också vara grymt bra att veta om man är runout, kommer till en horisontell spricka, och inte har rätt kam kvar på racket. Istället för att lägga EN kil som trillar ut när man är två meter ovanför den kan man lägga två som stannar kvar.

Men å andra sidan har jag aldrig varit bra på matte, vilket den här tråden verkar handla om. ... Inte särskilt bra på att klättra heller, när jag tänker efter

/M

ja, matten är ju ett sätt att tackla saker man inte har någon förstahandserfarenhet av.

om man däremot råkar ha denna förstahanderfarenhet, så borde det - utan att ta till ekvationer - gå att svara på frågan: håller dom att falla i (eller är det typiska kroppsviktsäkringar)?

fafner sa:

Pojkar, pojkar - först litteraturstudier sen tänker man, för det är alltid någon som tänkt innan!

Repfriktionen kan ju approximeras med capstan ekvationen och blir snabbt hög vid låga glidhastigheter...
Se mer här tex http://www.jrre.org/att_frict.pdf

Finns även annat matnyttigt där så som http://www.jrre.org/ropes_101.pdf lite mer om dynamiken i ett system, friktion och annat...

Finns även lite om elastska modeller på friends http://web.mit.edu/custer/www/rocking/cams/cams.html

Klicka för att se resterande...

Det där får en ju att fundera på om inte John Long trots allt hade gjort lite research innan han skrev en av världens kändaste klätterböcker. Och inte bara ljög ihop det där med att motställda kilar faktiskt kan funka för att det lät häftigt. Eller det där med att kammar ger större sprängkraft.
Det luktar hybris.

När det gäller kilar i oppositionsplacering, så känns det som att lite labtester vore kul att göra, om det inte redan finns en massa testresultat som vi missat (UIAA?).

Det är ganska lätt att testa (lite beronde på vad man nu nöjer sig med för typ av resultat), och det vore troligen bättre att göra tester under kontrollerade former och med lite rättvisa jämförelser än att utgå från de jämförelser man har. Det känns ändå som att det inte bör finnas så många klättrare som fallit i kilkombinationen och där man har koll på hur allt verkligen var riggat, hur fallfaktorn var osv osv, och där det också finns möjlighet att jämföra dessa fall med endast en parameter som skiljer i taget.

För all del kunde man ju langa ned en rejäl trunk i en typisk uppsättning med motställda kilar, horisontell spricka osv. Bara ett enda fall där man trots allt har full koll på vikt, fallfaktor osv skulle också vara intressant.

Mezzner sa:

När det gäller kilar i oppositionsplacering, så känns det som att lite labtester vore kul att göra, om det inte redan finns en massa testresultat som vi missat (UIAA?).

Det är ganska lätt att testa (lite beronde på vad man nu nöjer sig med för typ av resultat), och det vore troligen bättre att göra tester under kontrollerade former och med lite rättvisa jämförelser än att utgå från de jämförelser man har. Det känns ändå som att det inte bör finnas så många klättrare som fallit i kilkombinationen och där man har koll på hur allt verkligen var riggat, hur fallfaktorn var osv osv, och där det också finns möjlighet att jämföra dessa fall med endast en parameter som skiljer i taget.

För all del kunde man ju langa ned en rejäl trunk i en typisk uppsättning med motställda kilar, horisontell spricka osv. Bara ett enda fall där man trots allt har full koll på vikt, fallfaktor osv skulle också vara intressant.

Klicka för att se resterande...

Det vore görsköj (uttalas på göteborgska) om någon ville experimentera. Garanterad publikation i en av landets främsta skrifter på området: Bergsport. Allvarligt! Kom igen nu ingenjörer! Lägg undan miniräknaren och ta fram rep, måttstockar och den där listiga kraftmätarapparaten. En perfekt syssla en regning dag...

Jag lovar att överväga detta. Jag tror jag kan rekrytera en patentingenjör som medbrottsling, vilket bör vara en fördel om vi gör några överraskande upptäckter.
Möjligen vet jag en bra klippa, men jag är inte hundra...

Jag utgår från att ett ev publiceringsbart resultat kan honoreras med två nya kilar...

Hej utsidan, första inlägget för mig!

Funderade över skillnaden mellan att approximera med en trissa eller inte. Om man bortser från all friktion blir det stor skillnad för vinklar över 120 grader. I fallet med trissa blir genast längden mellan kilarna i förhållande till längden mellan trissa och kilen som håller trissan avgörande (L1/L2).

Det repet som löper genom trissan kommer alltid att ha samma kraft i båda ändarna, dvs kraften som verkar på selen verkar på kilen. Kraften på den andra kilen varierar från noll vid extremt långt rep mellan trissa och kil (L2), till kvadratroten ur två multiplicerat med kraften på selen vid extremt kort rep.

När repet mellan kil och trissa är lika långt för båda kilarna får man samma krafter som om de skulle vara fastknutna vid varann.

Jag gjorde en snabb bild och en plot för fallet utan trissa där man ser att kraften går mot oändligheten när vinkeln närmar sig 180 grader.

Det beror ju förstås lite på hur man riggar från början, men i de aktuella figurerna är ju L2 ungefär L1/2. Vinkeln är sannolikt kring 120 grader, men centrum förskjutet något åt den sida där vi har kilen med trissan.

Med extremfallen är det ju lite enklare att veta vad vinklarna blir, men i alla andra lägen så är det väl lite svårare. Fast det blir väl ett jämviktsläge, så det går väl att ställa upp ett uttryck för det också. Har du det uttrycket, eller hur plottade du kurvan?

EDIT: Ursäkta, plotten avser ju det gamla kända fallet med symmetri och utan trissa, inte fallet med trissa.

I fallet med trissa är jämviktsläget beroende av L2 (i förhållande till L1). En god uppskattning är då att vid en riggning som ser symmetrisk ut ligger kraften på kilen som är fäst i trissan på mellan F och 1.41F.

Slutsatserna man kan dra som ni redan kommit fram till i tråden är väl egentligen att det spelar inte så stor roll om man knyter fast eller inte så länge man har tillräckligt liten vinkel mellan kilarna och punkten där repen går samman.

Om vinkeln är kring 120 grader är lastfallen för trissa/ej trissa nästan samma. (Vid väldigt små vinklar, förhållandevis lång L2, är det fördel att knyta fast eftersom det fördelar kraften på de två kilarna bättre samt skapar symmetri.)