Borra etablerade leder, men med förnuft

seon sa:

Har man inte samma mål så blir en diskussion om medlen meningslös. Många inlägg i denna tråd vill inte att det skall bli fler som klättrar utomhus och det är väl en respektabel åsikt som jag dock inte delar.

Jag tycker inte att klättring skall vara alltför organiserad och försedd med ett regelverk på samma sätt som etablerade idrotter. Dock så är accessfrågan just den fråga där styrka och organisation kan hjälpa oss. Ett tidigare inlägg konstaterar mycket riktigt att "lågprofilen" inte hjälpt oss mycket för att förbättra våra klättermöjligheter utan vi måste (det är internationella kvinnodagen idag) "höja våra röster för att höras" .
För att bli hörda måste vi bli fler. För att bli fler så har jag gett ett förslag till att sänka tröskelnivån för att komma ut. Jag har inte blivit omvänd av diskussionen. De flesta inläggen är generella vädranden av motstånd mot all borrbultning lätt som svår, nyturer liksom retrobultning.

Att jag skulle få mothugg förvånar mig inte. Dock hade jag kanske förväntat mig några fler som delar min åsikt, men dom kanske inte finns på detta forum. Innan jag öppnade tråden så har jag testat tanken mellan skål och klättervägg med ett antal ur min egen klättergeneration och fått stor sympati för mitt förslag.

Klicka för att se resterande...

Jo många av oss ser gärna att det kommer ut fler klättrare, men varje år vid den här tiden ploppar det upp en sån här tråd, så vad förväntar ni er. Det är alltid någon som inte är nöjd och tror att alla tycker som just han. Vi har ett klätterförbund vill ni påverka gå med där. Ni blir inte utbuade som här men sen så måste era förslag också vara seriösa för att nå nånstans.

seon sa:

Har man inte samma mål så blir en diskussion om medlen meningslös. Många inlägg i denna tråd vill inte att det skall bli fler som klättrar utomhus och det är väl en respektabel åsikt som jag dock inte delar.

Klicka för att se resterande...

Jag vet inte om det här var ett svar som kom istället för en mer detaljerad utläggning ang Ekleden. Om så är fallet antar jag också att man per automatik att det betyder att målet är att en led som Ekleden borde bultas per halvannan meter.
I så fall får man nog apropå medlen och målet anse att ändamålen ska helga medlen...

Svepande målsättningar är nog dömda att möta svepande motstånd och det lär inte bli en plötslig förändring en dag då alla bakåtsträvare plöstligt inser det fina i de nya argumenten och ansluter sig til den motsatta och "förändringbenägna" sidan. Inte heller lär väl nya strömningar, nya säkringar eller nya klättrare i framtiden göra bultade leder obultade, och detta i princip oavsett om de bultar som satts har satts under rådande bultpolicy eller ej.

Det är inte jag som har fel. I så fall är det svenska klätterförbundet och deras säkerhetskommité som fört mig bakom ljuset. Så det får du ta med dem.

Detta är den oförändrade information jag fått från SKF:

Orsaker till olyckor 2000 - 2007 i inlämnade incidentrapporter:

1. Förstemansfall 86 st (varav 57 vid tradklättring)
2.Boulderfall/Nedhopp 42 st
3.Firning 23 st
4.Säkring/Nedsänkning 19 st
5.Stenslag 8 st
6.Andreman 6 st
7.Osäkrad klättring 4 st

När det gäller dina övriga synpunkter som till exempel "minst en fet lögn i rapporterna du jag var vittne till den olyckan" måste du nog pilla ur skägget ut tangentbordet för att jag ska förstå vad du är ute efter...

Det var ju just det som var problemet , skägg i tangentbordet och pekfingervalsad lite för fort.

Men en av olyckorna är inte riktigt rapporterad, en som jag vart vittne till hela förloppet.
Och där var det mest slarv och inte som det står i rapporten.

Erik af Essingen sa:

Orsaker till olyckor 2000 - 2007 i inlämnade incidentrapporter:

1. Förstemansfall 86 st (varav 57 vid tradklättring)
2.Boulderfall/Nedhopp 42 st
3.Firning 23 st
4.Säkring/Nedsänkning 19 st
5.Stenslag 8 st
6.Andreman 6 st
7.Osäkrad klättring 4 st

Klicka för att se resterande...

När det gäller inrapporterade rapporter så är det inte lönt att räkna förrän 2004.

Jag kan inte hitta dina uppgifter på Skf hemsida, har du lust att visa mig var man kan hitta denna sammanställning.

On granite, it is very difficult to find a route that would be both safe and easy to climb.
Most easier routes (5a-6a) around Stockholm go on slabs, often with many ledges, corners etc.
Many bolts or good nut placement possibilities can make it look well protected, but the safety is often just apparent.

Yes, you would not fall all the way to the ground. But how about just sliding down 5m on a slab with your knees, hands, possibly even with your beloved face against the wall? A perfect place “to try” could be Haegefjell at Nissedal. A mega-slab with not so many ledges, so you would be “just“ sliding and rolling down, and never really risk to kill yourself completely Fortunately, when it happened to me I was climbing fully dressed because the day was relatively cold. So, I ended up with just lesser scratches and a pulled ankle. I guess Fullbroberget near Fituna can provide you with a similar possibility too

I have said this already on many occasions, but let me repeat again.
Sport climbing implies falling often. Ideally, you should end up with a fall on each of your attempts before the final send (redpoint). If not, you are climbing too easy routes.
Just look at those youngsters at K2, how they are lead climbing on elefanten. How do you think they will climb once they go outdoors?

Safe routes in Stockholm start around 6b+/6c grade. So, the best approach would be to practice indoors and to reach this level of lead-climbing (say 6с+), and then go for Skevik, Örnberget and all those smaller steep rocks we have plenty of. I think this can be achieved in one season from near zero level, with proper training and focus. Just stop climbing those endless 6a’s on top rope, instead lead climb and take falls again and again, and keep increasing the level once it works out.

There are lines in Häggsta, which could be bolted up (or rebolted properly) to make them good sport routes. But none of those mentioned here is a good candidates. Sorry, Staffan.

/Peter

Det här med olycksstatistik är väl jäkligt OT.
Vad vill ni ha sagt med det, oavsett vad som är rätt eller fel? Ja, det kan innebära risker att klättra på klippor och berg, än sen då?

Om vi nu fortsätter att vara konstruktiva. Vad gör vi till exempel i just detta specifika fall med Ekleden? Hur är den snabbaste kedjan för att få saker att hända.

Presenterar vi detta för Bultkommittén för godkännande eller vad händer? Har BK veto på vad som får göras på leder i stockholm, eller måste förstabestigaren ockå lämna sitt godkännande?

Betula: statistiken har jag fått mailad till mig av Roger Pyddoke på SKF, fråga snällt så får du säkert också den. Av någon anledning finns den inte på deras sajt.

Sträck på dig Ekleden!

Så många vänliga ord om dina kvalitéer har du väl aldrig hört sedan du klättrades första gången (och det var riktigt länge sedan).

Dra åtminstone i en anständig borrbult på det polerade instegskruxet så att inte folk avstår från att klättra den bara för att dom inte vill halka ner i backen.

Bultkommittén är en lämplig instans, och det finns förankring i Stockholmsklubbarna, så även om det inte precis är Högsta Domstolen, så känns det väl som det bästa vi har.

Jag har faktiskt lovat göra nåt åt den ruttna pintongen på Ekleden, vid tillfälle. Så den är nog sanktionerad. Den nedre pitongen var bara nåt jag tog som ytterligare exempel. Att göra nåt åt toppankaret är nog OK, för den som vill, skulle väl säga att det mest är en estetisk fråga. Ankare är ju inte alltid uppskattade som prydnader. Att bulta upp standplatsen tror jag inte kommer bli aktuellt, men ingen kan väl klaga om pitongerna försvinner från den. Eller?

Ett alternativ är att fortsätta specifika diskussioner på Bultkommitténs webplats.

Apropå estetik så har jag som självpåtaget beting att snygga till resterna av gamla bultar/ankare ungefär över Palmsöndagsleden. Där finns ett firningsankare som är nytt och fräscht, men lite skrot som bör tas bort. Kanske är det nån som fixat det redan, annars är det väl lätt ordnat om man har verktyg och en kvart över när man är på plats.

Det som Petyak skriver ovan är korrekt (som vanligt), även om det är lite av en annan aspekt. Jag som verkligen klättrar lätta leder, dvs upp till 6a ungefär, är dock inte bortskämd med att man kan falla utan att räkna med nån form av konsekvenser. Säkringar och bultar är väl på dessa leder mer till för att rädda livet än huden.

ED: såg nu ditt svar Seon. Föreslår att vi kollar det med BK. Den som tycker annorlunda här, får gärna protestera och säga emot!

Nu börjar det bli galet off topic men Erik af Essingen du skriver att det är slappare att vägra tänka nytt och att vara konservativ, än att lära sej lägga kil. Samt hur insnöade vissa är...
Men hur insnöad är du själv. Har tanken någonsin slagit dej att de flesta av alla dessa gamla insnöade stofiler faktiskt även klättrar sport och mix. Så trångsyntheten ligger snarare hos andra som inte accepterar att klättring faktiskt är en risksport. Det största problemet är inte att det finns rena sportturer, utan en stor del av problemet ligger i att man retrobultar befintliga mixturer och på så sätt bultar bort själva kärnan i klättringen för många. Och det där med att någon bultpolicy inte intresserar dej, det är ju ganska naivt. Vad tror du att du löser med att skita i den. Det ända du lyckas med är möjligen att öka agget mot den nya generationens sportklättrare.

Bulta Ekleden? Häggstas Ekled? Varför?