Forskning om att klättrare mfl saknar ämne i hjärnan?

Hur som helst...

Åter till trådens ursprung. Vet någon vad den forskande klättraren som bl.a blivit intervjuad i TV angående risk-tagande och varför folk håller på med s.k "extremsporter" (enligt media). Det skulle ju kunna vara Per Calleberg, forstås?? Någon som har nån idé?

Mvh
/Michel

frånvaro av feg-ämne i hjärnan

-PaTRiC-; sa:

du missade poängen, det e inget speciellt med något av det, småtjafs alltihop.. sen e jag inte adlig som carl

Klicka för att se resterande...

nejdå, men jag avstod från att avsluta med en sån här:

"saknar ämne i hjärnan" har förresten en sån negativ klang. "frånvaro av feg-ämne i hjärnan" kanske är lika korrekt? handlar ju om perspektiv bara. så länge folk inte involverar icke frivilliga i sitt risk-tagande i alltför hög grad är det väl kanon att de har kul och är lyckliga. jag vill inte klättra K2 naken med bakbundna händer men ser inte ner på den som vill testa. (skulle garva iofs)

Över det som saknas i vissa hjärnor, när de beifinner sig på äventyr eller annars på utsidan vill jag inte uttrycka någon åsikt om.

Men vad är först hönan eller ägget? Är vi ävantyrliga för att vi sakanar en siganlsubstans eller undertrykcker äventyrligheten produktionen av denna substans?

Däremot tycks vissa indianer sakna höjdskräck. Om nu detta leder disskusionen frammåt.

Bra fråga, jag undrar också om det är så att detta ämne saknas/finns i små doser latent hos en del människor som tenderar till att söka sig till extremsporter eller att om man sysslar med dessa sporter så minskar halterna av detta ämne???

Har tyckt mig uppleva en viss coolhetstävling i denna tråd. Bara fånigt! Det finns tusen olika anledningar till att klättra. Personligen upplever jag bara risktagandet i klättring som en stor nackdel som begränsar upplevelsen. Anledningen till att jag klättrar är för att det är kreativt, problemlösande, kul och tillfredställande att klara svårare och svårare utmaningar.

Men framförallt, vilket skäl folk än har till att ägna sig åt klättring, även om de är fjollklättrare (vad det nu är, jag är antagligen en sån)låt dem ha detta skäl ifred utan att racka ner på dem.

Jag tror...

...att dom vill komma fram till att dom är "adrenalinpundare". För det är ju väldigt tufft.
(Någon sa/skrev att adrenalin INTE är en beroendeframkallande substans, men säg det inte högt, då blir de sura)

Jag tycker klättring är kul- det räcker bra.

Bra att vi är olika

Det finns ett överlevnadsvärde för arten i att några individer är försiktiga andra mera risktagande.

Rätt person på rätt plats.

Flygvapnet gör omfattande psykologiska test för att välja ut de minst olycksbenägna pilotaspiranterna. Någon som vet om de testerna har något samband med halter av monoaminooxidas i nervsystemet?

Thure

Mille_Lille; sa:

Men framförallt, vilket skäl folk än har till att ägna sig åt klättring, även om de är fjollklättrare (vad det nu är, jag är antagligen en sån)låt dem ha detta skäl ifred utan att racka ner på dem.

Klicka för att se resterande...

*suck* jag har tydligen uttryckt mig på ett sätt som gjort att hela min poäng gått förlorad, vilket är ett pedagogiskt nederlag.. vad jag ville ha sagt på mitt ovanligt "smidiga" sätt är att den undersökningen inte gäller alla som håller på med klättring, dykning eller fallskärmshoppning vilket många vill ge sken av, man vill gärna verka lite tuffare än man egentligen är, det man gjort skall vara lite mer än vad andra gjort, sen kan man lite i förbifarten slänga ur sig: tja, vi klättrare saknar ett ämne i skallen... för att framstå som lite tuffare även om ingen naturligtvis skulle erkänna det.. men jag har höört det så många gånger att jag spyr på det..

-PaTRiC-; sa:

tja, vi klättrare saknar ett ämne i skallen... för att framstå som lite tuffare även om ingen naturligtvis skulle erkänna det.. men jag har höört det så många gånger att jag spyr på det..

Klicka för att se resterande...

Ärligt Patric, jag har aldrig hört det.
Jag tror du skulle behöva lite nya klätterkompisar.

Jag har ägnat mig åt stillsammare saker, och ibland åt saker som kan sortera under risksportskategorin.

Visst stämmer det att det är stor skillnad på hur man utövear sin risksport, men om man ägnar sig åt ett flertal s k risksporter så är det ju ändå så att det verkar som om man har dessa som en slags preferens. Då kan det antagligen bero på att man värderar möjligheten att på kafferasten - i förbifarten - nämna att man klättrat med livet som insats den gångna helgen, istället för att säga att man gått stavgång eller byggt på modelljärnvägen. I någon mån kan det vara så att några sådana sporter har blivit lite trendiga och man gör vad man kan för att vara tidsenlig. Trots att man inte alls söker risker.

Eller så kanske man känner att riskerna tillför något under utövande (fast man kanske inte ens erkänner detta för sig själv...).

Jag tror att jag personligen gillar vissa saker inom klättringen som verkligen bygger på nåt slags spänningsmoment, men sedan stämmer sporten in på "min profil" på flera sätt. Jag klättrar inte särskilt hårt bl a p g a oförmåga, och jag har högre krav på säkerheten med utgångspunkt från att jag är far.

Jag tror däremot att exv. Dan Osman har en helt annan inställning (förlåt, hade menar jag). Kanske hade han annan kemi i sin skalle.
Eller så finns det en gemensam nämnare mellan de som relativt försiktigt utövar ett antal risksporter, och de som tar risker i Osman-stil.

Helt klart tror jag dock att den som är utövare har svårt att göra en egen bedömning av sin syn på risker, och ännu svårare att uttala sig om sina halter i hjärnan.

F-n, nån borde kanske forska på det där?

Upplevelsen - inte graden! Eller?

Är det inte klättrarns upplevelse som är det relevanta för "adrenalin/feghets ämnet" snarare än ledens grad? Är man stabil 8 klättrare torde det vara mentalt mindre utmanande att sola grad 6 än om man är en "sexaklättrare" i vanliga fall...

När du klättarade grad 8 (svensk grad?) solo - vad var då din max klättergrad?

Jag har träffat en del "risktagare" inom klättringen och långt ifrån alla dessa klättrar "hårt" om man tittar bara på klättringens fysiska svårighet.

Uffe
som aldrig varit något annat än fegklättrare om jag ens kan kalla mig det nuförtiden.

-PaTRiC-; sa:

.. själv har jag solo klättrat 8r under perioder, kört motorcykel i 300 knutar, dykt skittuffa dyk på vrak, varit fallskärmsjägare, kampsportat, dörrvakt, med mera, med mera.. det saknas inte några ämnen i skallen, om det saknades innan så har produktionen kommit igång igen med råge.. hehe

Klicka för att se resterande...

-PaTRiC-; sa:

*suck* jag har tydligen uttryckt mig på ett sätt som gjort att hela min poäng gått förlorad, vilket är ett pedagogiskt nederlag.. vad jag ville ha sagt på mitt ovanligt "smidiga" sätt är att den undersökningen inte gäller alla som håller på med klättring, dykning eller fallskärmshoppning vilket många vill ge sken av, man vill gärna verka lite tuffare än man egentligen är, det man gjort skall vara lite mer än vad andra gjort, sen kan man lite i förbifarten slänga ur sig: tja, vi klättrare saknar ett ämne i skallen... för att framstå som lite tuffare även om ingen naturligtvis skulle erkänna det.. men jag har höört det så många gånger att jag spyr på det..

Klicka för att se resterande...

Får jag försöka lite?

En del människor skarvar över bristningsgränsen så att man med lite kläm och skrap på ytan kan genomskåda dom,bjuder man sedan upp till dans (Box) så börjar dom darra på läppen.Fega jävla kräk således...

Förväxla aldrig övermod med mod.


peter

EDIT:Slutsats,dom hanterar en pressad situation genom att börja lipa.
[Ändrat av ping 2006-11-27 kl 14:09]

MAO

http://www.hjarnfonden.se/hjarnan/sensation.shtml
http://info.uu.se/fakta.nsf/sidor/gener.styr.id21.html

Ha det bäst! / Jörgen
[Ändrat av Muggis 2006-11-27 kl 15:03]