Hur mår klätterutrustning av...

Hej

Jag är inget proffs men kanske kan ge lite ledtrådar..jag arbetar som målare o kan nog påstå att allt som innehåller lacknafta eller thinner varken är nyttigt för miljö eller material. Visst finns det material som tål det bättre..men jag anser nog att det gör sig bäst till det som det är lämpat för. Som exempel kan man jämföra med sin egen kropp...tvätta händerna med lacknafta efter ett utfört jobb med oljefärg. Det torkar ut huden ganska fort och utan "smörjmedel" vid upprepade tillfällen får du besvär. De vattenlösliga färgerna kan innehålla ammoniak vilket jag är helt övertygad om att det åtminstone inte ger en positiv verkan på material...det mattar underlaget...så ur säkerhetsynpunkt skulle jag inte lita på att prylarna är av samma kvalitet som innan dom blev utsatta...sen vet jag inte hur "lätt" det är att avlägsna den eventuella färgfläck som krupit in i repet..det kanske finns bra medel som löser upp färgen och inte påverkar materialet..

bara mina två // Johan

Mezzner: Vad jag är ute efter är att målare och andra som jobbar längs med husväggar inte använder bergsklätterutrustning utan annan utrustning när de leker, på ett annat sätt än vad bergsklättrare kan också vidare.

Jag har viss erfarenhet av hur man använder fallskydd i industrin, på företag med strikta reglementen avs personsäkerhet. Och tro mig, där har vi inget att lära. Däremot har jag all respekt för de som arbetar med höghöjdsarbete och rep-access.

Mezzner sa:

Jag har viss erfarenhet av hur man använder fallskydd i industrin, på företag med strikta reglementen avs personsäkerhet. Och tro mig, där har vi inget att lära. Däremot har jag all respekt för de som arbetar med höghöjdsarbete och rep-access.

Klicka för att se resterande...

Förutsatt att jag tror på dig, men varför har vi inget att lära?

Därför att man bland den typen av "proffs" brukar ha väldigt bristfälliga kunskaper. Man har kanske helkroppssele och stora klumpiga karbiner och bromsar - men man sätter sedan karbinen i lite vad som helst, där man inte har vetskap om vad "säkringen" tål. Eller så knallar man omkring med sele och rep, på en halvhög höjd, där man landar i golvet innan man ens sträckt repet.
Man är väl helt enkelt dålig på att tänka i nästa steg, eller göra bra bedömningar helt enkelt.

Jag har dock själv gjort några jobb på sån utrustning som vi själva levererat för länge sen och där det varit lite högt och "dålig landning", så att jag ansett att jag måste vara säkrad. Då har jag haft egna "hobbygrejer" men säkrat mig på ett som jag själv tyckt godtagbart sätt. I protokollet på detta arbete har jag då lämnat förslag på var det borde finnas bultar osv för att de själva vid annat tillfälle både snabbt och säkert ska kunna gör felavhjälpande service eller liknande. Så här fungerar det på många ställen där man ändå har omständliga rutiner för att gå igenom alla arbeten med bl a riskanalys innan start.
Sen tvivlar jag inte på att det finns såna "IRATA-gubbar" som är mycket kunniga, och inte sällan också är klättrare på fritiden.

Jag känner bl a en sån, som jag varit med när han riggat yrkesmässigt, och han påpekade krasst att när han jobbar, så tänker han på det han har i händerna och vill helt kunna koppla bort tankar på ankare och liknande - så därför bygger han ankare därefter. När han däremot klättrar så kan risken vara en del av klättringen. Dvs han kan under klättringen göra olika överväganden där han accepterar olika risknivå, och kopplar detta till hur han sedan gör vissa move osv. Så i det avseendet är också bergsklättring och arbete på höjd två skilda saker.

Mezzner nails it again!

Exakt så uppfattar jag också verkligheten. Och jag är en hobbyklättrare som jobbat både på ruffel och båg bygg ab och som irata-utbildad industriklättrare.

På ämnet:

Det verkar väl rimligt att skära av stumpen som är värst nedsölad? Så hade jag gjort.

monkeywrench sa:

Mezzner nails it again!

Exakt så uppfattar jag också verkligheten. Och jag är en hobbyklättrare som jobbat både på ruffel och båg bygg ab och som irata-utbildad industriklättrare.

På ämnet:

Det verkar väl rimligt att skära av stumpen som är värst nedsölad? Så hade jag gjort.

Klicka för att se resterande...

Kan meddela att höghöjdsdelen av jobbet är avklarat för i år och repet är kapat med ca 4m.
Även om repet inte var särskilt mycket nedsölat så vet jag ju att jag kommit åt det med både oljefärg och rengöringsmedel ett flertal gånger, så det kändes naturligt att skära bort.
Repstumpen (som motsvarar ett värde på knappa 100kr) får nu tjänstgöra för knopövningar, redskapsslinga och annat nyttigt istället.
Tack för alla bra råd och vettiga resonemang!

Håller också på med lite husvård innan hösten tar över helt. Har monterat nån liten landgång åt sotaren och valde då att vara säkrad med statiskt rep, grigri och diverse stoppknutar och repet var tidvis fastsatt i båda ändarna...
Sotarna säkrar sig däremot aldrig, och är ett bra exempel på proffs som enligt mig tar ganska stora risker. De trillar dock ned märkvärdigt sällan. Sotaren är tydligen alltid sitt eget skyddsombud. Möjligen gör det att ansvaret är delegerat från arbetsgivaren till sotaren vilket framstår som rätt extremt. Om sotaren faller p g a något på taket går sönder kan däremot fastighetsägaren åtalas.

Jag har också målat lite, och när jag ibland har stått längst upp på en 8,5-metersstege, så har jag lagt en rem runt överkroppen. Remmen hänger i sin tur på översta stegpinnen, och är en bagagerem från Biltema. Nånting jag aldrig skulle vilja ha med mig på klippan. Jag har undrar lite varför jag "litar" på den i vissa sammanhang. Nu utgör den i och för sig bara extra säkerhet för den händelse jag skulle vingla till och tippa ut från stegen när båda händerna är mer eller mindre upptagna med annat.

Situationen känns igen alltför väl!
Själv har jag iomed årets renovering en gång för alla dragit in 2 st 10mm ringbultar i fasaden på 9metersnivån och sedan målat dem i samma färg som väggen.
Nästa gång jag behöver göra nåt är det bara att kroka i sig och jobba på. Nerifrån marken syns inte ringbultarna alls.