Är chockbelastning en myt?

Du får tänka dig att repet både består av en elastisk fjäder, och den kan för all del vara linjär eller nåt annat fram till ett läge då den möjligen flyter.
Sen har repet även viskösa egenskaper så att det beroende på hur snabbt det belastas ger med sig olika lätt - samt att det inte fjädrar tillbaka efter att det dragits ut. Man kan ju för all del se det som en slags flytning, men denna töjning är nog ändå just en töjning och inte förlängning om man ändrar tidsperspektivet till vad som inte är intressant för kraftberäkningen. Jag föreställer mig att den del av töjningen faktiskt går tillbaka i stort sett helt, men att det tar längre tid, så att det därmed inte innebär nån "återfjädrande" kraft när töjningen upphört pga jämvikt.

Det är detta som också innebär att repet blir stummare efter fall, och bör få tid att återhämta sig för att återfå sin "dynamik". Detta innebär i sin tur att man kan betrakta det som en hysteresförlust eftersom man inte behöver räkna med att denna förlängning innebär att repet med "fjäderkraft" behåller den upptagna kraften som behövdes för att töja ut repet.... hm, tror det blev dåligt språk och pedagogik där, men nu borde jag faktiskt gå och lägga mig...

Mezzner sa:

Det är detta som också innebär att repet blir stummare efter fall, och bör få tid att återhämta sig för att återfå sin "dynamik". Detta innebär i sin tur att man kan betrakta det som en hysteresförlust eftersom man inte behöver räkna med att denna förlängning innebär att repet med "fjäderkraft" behåller den upptagna kraften som behövdes för att töja ut repet.... hm, tror det blev dåligt språk och pedagogik där, men nu borde jag faktiskt gå och lägga mig...

Klicka för att se resterande...

jag är rätt säker på att jag förstår vad du menar, och det stämmer tillräckligt bra med hur jag tänkte, så då är det lugnt. tack.

Jag som inte gått på högskola utan enbart läst mekanik och hållf på gymnasienivå, har bara fått lära mig att bromsenergi är lika med kraften gånger sträckan, varvid det för mig blir självklart att ett styvare infästning/slinga/material ger en kortare bromssträcka (töjning) och dämed en högre maxkraft för ett givet fall/energiupptagning.
Så jag förstår bara inte på vilket sätt varierande E-moduler skulle göra fallfaktor-modellen ogiltig. Såvitt jag vet existerar det inga helt stumma material (utanför laboratoriemiljö?).
Jag har heller inte sett några material som övergått till att absorbera kraft/spänning utan ytterligare töjning/deformation (eller brott) då de passerat den elastiska delen i spänning-töjning-diagrammet, men det kanske finns?

Vänliga hälsningar
Motvalls Käring.

PS. Att jag började "tjafsa" om fallfaktorn i ankaret, berodde bara på att tidigare diskussioner inkuderat slingmaterialet, se tex den ökända DMM-videon som just visar en slinga som går av vid fallfaktor (nära) 2, och som även inkluderats i den här tråden.

En anledning till att slingan slutar töja sig är att en annan "mer töjbar" komponent börjar töja sig istället, i fallet med Göran Kropp så var det just säkringarna som gick av för att dämpa fallet. Dumt tycker jag

gahne sa:

Jag som inte gått på högskola utan enbart läst mekanik och hållf på gymnasienivå, har bara fått lära mig att bromsenergi är lika med kraften gånger sträckan, varvid det för mig blir självklart att ett styvare infästning/slinga/material ger en kortare bromssträcka (töjning) och dämed en högre maxkraft för ett givet fall/energiupptagning.
Så jag förstår bara inte på vilket sätt varierande E-moduler skulle göra fallfaktor-modellen ogiltig. Såvitt jag vet existerar det inga helt stumma material (utanför laboratoriemiljö?).
Jag har heller inte sett några material som övergått till att absorbera kraft/spänning utan ytterligare töjning/deformation (eller brott) då de passerat den elastiska delen i spänning-töjning-diagrammet, men det kanske finns?

Vänliga hälsningar
Motvalls Käring.

PS. Att jag började "tjafsa" om fallfaktorn i ankaret, berodde bara på att tidigare diskussioner inkuderat slingmaterialet, se tex den ökända DMM-videon som just visar en slinga som går av vid fallfaktor (nära) 2, och som även inkluderats i den här tråden.

Klicka för att se resterande...

Oavsett utbildningsbakgrund så brukar du framstå som mycket redig i dina resonemang!
En väl inhämtad gymnasieutbildning brukar dessutom räcka väldigt långt, helt säkert bättre än en dåligt inhämtad högre utbildning.

Det du säger nu framstår också som korrekt, och jag hoppas att du inte tolkade min utläggning om viskoelaster som att nåt annat gäller.
I en viskoelast så är det förstås så att man kan se den viskösa delen som en kvarvarande deformation. Lite speciellt är dock läget med repen, om de deformeras, för att sedan återta sin ursprungsform med tiden. Då menar jag att den långa tiden innebär att man kan bortse från den återhämtningen.
Att en fjäder kan vara linjär eller t ex progressiv ändrar inte heller på det du säger, även om det naturligtvis kan vara så att fjäderkonstanten i repet ökar vid ökad töjning. Att den ökar tills materialet blir helt stumt, och inte går av är dock som sagt på Nobelprisnivå.

Jag kanske är otydlig förstås, när jag säger Nobelprisnivå så menar jag att det är nåt som skiljer sig så från vad som tidigare är känt att det skulle kunna rendera ett Nobelpris. Med tanke på hur sällan man får Nobelpris, så brukar jag se det som ett allvarligt varningstecken varje gång jag själv kommer fram till saker av det slaget.

gahne sa:

Så jag förstår bara inte på vilket sätt varierande E-moduler skulle göra fallfaktor-modellen ogiltig. Såvitt jag vet existerar det inga helt stumma material (utanför laboratoriemiljö?).

Klicka för att se resterande...

Det har du ju rätt i. Min poäng är bara att om man börjar snacka fallfaktor på andra material än dynamiskt rep så gäller en helt annan relation mellan kraft och fallfaktor. Dvs, vi kan inte säga, "äh, det är ju bara fallfaktor 0,6" på dyneema, för den fallfaktorn kan vara katastrofal för det materialet. Då tappar begreppet lite av sin användbarhet i vardagsklättringen. (Om man inte vänder på steken och inför begreppet "katastrofal fallfaktor" och så sätter man en siffra på olika produkter: kanske 2 på dynamiska rep, 0,5 på en dyneema, osv.)

E-modulen skiljer så oerhört mycket mellan en dyneemaslinga och ett rep, så att i den relationen så kan töjningen i slingan utan vidare försummas, när ett rep är inblandat i systemet. Det vågar jag påstå utan att kunna E-modulerna utantill. Frånsett det så skulle det väl gå att tillämpa fallfaktorresonemanget även med en person säkrad i ett tubband istället för i ett rep.

Men tyvärr vore väl nivån för acceptabel fallfaktor oerhört låg. Troligen så låg att repdrag osv skulle utgöra en så stor felkälla att resonemanget lik förb-t skulle vara värdelöst.