Måskonåiveglaciären, Skraahpetjåhke och Dålkoetjåkhe

På bilden så har jag ritat in den väg jag tog när jag passerade kullen mellan sjöarna.
Den röda sträckan är en smal ränna där det utan klätterredskap går att ta att ta sig upp även med ryggsäck.
Går man istället norrut är det svårt att se var rännan är och det är rätt brant.
 

Bilagor

  • Måskonåive passage.jpg
    Måskonåive passage.jpg
    39.9 KB · Visningar: 650
På bilden så har jag ritat in den väg jag tog när jag passerade kullen mellan sjöarna.
Den röda sträckan är en smal ränna där det utan klätterredskap går att ta att ta sig upp även med ryggsäck.
Går man istället norrut är det svårt att se var rännan är och det är rätt brant.
Alltså... här får man svar på allt. Tack!

HåkanF
 
Måskonåiveglaciären ingick som ett delmål i sommarens tur i Vindelfjällen, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av lite färska erfarenheter.

Jag tältade i mynningen till Måskoesvaajja, som är en ordentligt häftig plats med bastanta stup i en halvmåneform -- och samtidigt helt öppen åt öster. Att ta sig närmaste vägen upp längs jokken från glaciärsjön såg helt omöjligt ut då den delvis rinner över branta hällar utan uppenbara grepp. För den riktigt våghalsige såg det på håll ut att finnas ett par potentiella diagonala vägar upp till sjön 1195 att utforska, men det kan mycket väl visa sig att dessa innehåller mer eller mindre opasserbara krux när man väl är där.

måg1.jpg
Måskoesvaajja i morgonljus

Min väg upp gick istället via den sydöstra utlöparen från toppen 1418, d.v.s. den östra sluttningen som avgränsar den tydliga sänkan genast öster om 1292. I denna sänka fanns ett stort snöfält som jag först tänkt utnyttja, men på närmare håll såg denna väg ut att innehålla en väl brant travers med okänd ythårdhet, så jag valde att gå runt uppe på ostkanten istället.

Det är inte särskilt mycket längre och man får dessutom hisnande vyer ner mot dalgången där Umasjöleden går. Vill man kan man gå hela vägen upp till toppen 1418 för ännu vidare vyer, men annars är det rätt tydligt när det är lämpligt att svänga västerut. Själva klättringen upp längs utlöparen är i stort okomplicerad, men det finns ett brantare parti (längst upp till höger i bilden nedan) där man får snirkla sig mellan större block och kan behöva ta hjälp av händerna ibland. Renstigar finns mest hela tiden.

måg2.jpg
Sänkan och snöfältet, med utlöparen till höger

Vägen till sjön 1195 är därefter lättgången och vid utflödet hjälper en stor stenrikedom till med passagen även om det är mycket vatten. Därefter började den stora utmaningen, nämligen att ta sig förbi den beryktade klippkullen. På håll ser detta inte så svårt ut, men när man väl befinner sig där märker man hur brant det faktiskt är -- och att underlaget nästan uteslutande består av vassa, lösa block och löst grus.

Min första tanke var att följa vattnet till ett mindre snöfält, för att därifrån ta mig upp till sadeln norr om kullen. När jag väl befann mig i sluttningen tyckte jag dock att den sista passagen runt till snön såg väl brant ut, rakt ner i vattnet, så jag valde istället att klättra upp genom en ränna -- förmodligen samma som omnämns strax ovan i tråden.

måg4.jpg
1195 och de två alternativa vägarna: rännan och snöfältet

Här gällde det verkligen att hålla tungan rätt i mun -- brant och löst överallt, med få eller inga marginaler för misstag. Det gick dock att gå upprätt mest hela tiden, där jag hade god hjälp av vandringsstaven för extra balans och förhandskontroll av stabilitet, som ibland gjorde att jag avsiktligt tryckte iväg en sten innan jag satte foten på den och gjorde det oavsiktligt.

Ungefär halvvägs upp kunde jag ta mig ur rännan till ett område med hällar (röd markering i bilden nedan), men då dessa var både branta och konvexa och dessutom hade en hel del lösa stenar på sig vågade jag helt enkelt inte fortsätta klättringen den vägen, då jag bedömde risken att tappa fotfästet som ännu högre där -- med ett riktigt otäckt fall som följd. Jag fortsatte därför upp genom rännan, som blev brantare och smalare, och dessutom hade en liknande häll som slutpunkt, men där var den fasta klippan till vänster nära nog att det gick bra att häva sig förbi den.

måg5.jpg
Utsnitt från förra bilden, med färdriktningarna för huvudalternativen utritade och tre referenspunkter markerade för jämförelse med kommande bilder

måg6.jpg
Perspektiv från utloppet, där brantheten framgår bättre

måg7.jpg
Strax ovanför rännan, med de riskfyllda hällarna markerade

Fortsättning följer i nästa inlägg
 
Fortsättning från föregående inlägg

Efter detta var det betydligt enklare, även om lutningen fortfarande var betydande och blocken fortsatt lösa. När man nått hit är det naturligt att fortsätta öster om kullens klippiga topp, vilket erbjuder plan mark med god beskaffenhet -- och luftiga vyer över Måskoesvaajja. Nedstigningen till utflödet från glaciärsjön är också enkel, utan vare sig lösa stenar eller betydande branter.

måg8.jpg
Sluttningen ner från kullen

Själva glaciären var visserligen speciell, men tyvärr fanns här inga isberg för tillfället, så i det avseendet var den till hälften istäckta 1195 häftigare. Men, visst är det en häpnadsväckande plats, särskilt när man haft såna besvär med att nå den...

måg9.jpg
Måskonåiveglaciären, utan kalvar

måg10.jpg
Glaciärjokken och Måskoesvaajja

För att ta mig därifrån gick jag rakt upp i kanten av snöfältet som sträcker sig ut från glaciären (se inläggets första bild), vilket var rätt brant men erbjöd bra fäste, och gick sedan rakt över sadeln mellan topparna 1543 och 1500, vars typiska blockhav inte bjöd på några överraskningar. Nedstigningen till Viterskalet var enkel och inslaget av jord och mossa blev större ju längre västerut jag kom. Sedan var det bara att följa dalen ned mot Kungsleden.

måg11.jpg
Glaciären från höjd, på väg mot sadeln

En längre redogörelse för hela dagen, med fler bilder, finns här. Om någon tänkt våga sig på denna väg skulle min rekommendation, förutom extrem försiktighet, vara att försöka nå den nedre vägen (grön i översiktsbilden i förra inlägget). Då slipper man rännan och kan antingen ansluta till den östra vägen runt toppen eller ta den lägre sadeln, där man får gå genom en grusbrant på kullens södra sida för att nå utloppet där. Kruxet med detta är som sagt den sista branta passagen runt till snöfältet (blå markering i förra inlägget), vilket i sin tur kanske inte ens finns där alla tider på året. Så oavsett vilket är 1195-vägen en utmanande väg!

P.S. Tidigare under turen gick jag även längs Tobbe C:s hylla och kan varmt rekommendera den!
 
Jahapp. Då var det dags att plocka fram AC 2:an igen.
Tack för detaljerade uppgifter.
Jag har ju ställt en hel del frågor tidigare i denna tråd men inte redovisat hur jag utnyttjat dem. I denna artikel finns resultatet. Tack alla!

Håkan
 
Jag och kompisen Peter försökte göra turen förbi Knölen vid sjön 1195 norrifrån för att sedan gå upp på Norra Sytertoppen, den 4-9 augusti i somras. Det gick inte. Snömängden i branten nedan Knölen gjorde det omöjligt, det är för brant helt enkelt. På fjällkartan fattar man inte alls hur brant det är, det framgår bättre på Calazos nya 1:25000 över Hemavan dock (se bild). Planen var att gå den röda vägen som Kalle LRC ovan markerat, men vi vände efter bara några meter (blåa pilarna), konsekvenserna av ett fall skulle blivit för stort med i bästa fall ett dopp och i värsta fall benbrott om det finns stenar under vattnet. Det är en fantastisk miljö där uppe. Vi gick upp längst åsen från Måskoesjokhe, hittade en tältplätt söder om sjön 1292. Men vi fick alltså vända och gick ner till Syterstugan med en galen stormnatt i Syterskalet (stormen kom in som dementorerna i Harry Potter på ca 3min) som HB Anjan 3 klarade galant med stenar på spikarna. Hit vill jag absolut tillbaks och utforska! Tack alla i tråden för inspiration!
Måskonoive.jpg

IMG_8719.jpg
 
Här kan jag lägga till lite från solid egen erfarenhet, söder om sjön finns det ett flertal riktigt fina tältplatser uppe på kullar med platt topp. Därifrån har vi också sett tältare på öster sida om sjön, nedanför de två stora kullarna som finns där. Viterskalet är en favoritdal för mig att tälta i i området, fina tältplatser, grönt runt sjön, och brant högt runt om.

Visa bilaga 19410

Hej och tack för bilderna i den här tråden! Jag sitter och planerar sommarens fjällvandring, barnen vill se en glaciär (Länk till tråd). Just det där med tältplats vid Måskoesjaevrie var något jag funderade över och tänk vad man kan hitta här! Min plan är att slå upp tältet vid sjön (grön triangel) och sedan göra en dagsutflykt till Måskonåiveglaciären (röd linje). Är vadet vid blå cirkel svårt? Förstår att det beror på snöavsmältning, nederbörd mm, men tänker på ett normalår...
1C549D44-1B44-4273-BF61-8BAFBFCDD535.jpeg

Något annat jag behöver tänka på/känna till? Alla tips mottages tacksamt. Har läst en del trådar här men letar vidare efter info.

Tack på förhand!
 
Hej och tack för bilderna i den här tråden! Jag sitter och planerar sommarens fjällvandring, barnen vill se en glaciär (Länk till tråd). Just det där med tältplats vid Måskoesjaevrie var något jag funderade över och tänk vad man kan hitta här! Min plan är att slå upp tältet vid sjön (grön triangel) och sedan göra en dagsutflykt till Måskonåiveglaciären (röd linje). Är vadet vid blå cirkel svårt? Förstår att det beror på snöavsmältning, nederbörd mm, men tänker på ett normalår...
Visa bilaga 34574
Något annat jag behöver tänka på/känna till? Alla tips mottages tacksamt. Har läst en del trådar här men letar vidare efter info.

Tack på förhand!
Jag har bara gått Viterskalet en gång i aug, men vi vadade nästan uppe vid sjön efter högersvängen.. Vill jag minnas. Är nog lättare att vada där det är plattare iaf än i stigningen..
Snöfältet ned mot glaciärsjön är lite konvext så det känns lite brant när man bara ser sjön nedanför 😊 Men åt höger vid nedstigningen blir det mer sten å lite mindre brant.
 
Något annat jag behöver tänka på/känna till? Alla tips mottages tacksamt. Har läst en del trådar här men letar vidare efter info.

Tack på förhand!

Den här bilden kanske hjälper lite, den är tagen strax uppströms din blå krumelur. Om det inte är ovanligt mycket vatten bör det inte vara svårvadat. Jag har personligen oftast gått på andra sidan bäcken in i Viterskalet och tältat söder om sjön, så jag brukar inte behöva korsa den bäcken själv (däremot den större grenen som avvattnar sjön). På den platta marken bredvid den stora kullen vid sjön är det ofta (rött i bifogad bild) en eller ett par tält.

Att följa dalen upp till sadeln och därifrån göra en toppbestigning på Sytertoppen är en kul dagstur också om det är bra väder med god sikt. Då får man också rätt bra närkontakt med en till glaciär (den nere till höger i ditt kartutsnitt).
viter.JPG
 
Den här bilden kanske hjälper lite, den är tagen strax uppströms din blå krumelur. Om det inte är ovanligt mycket vatten bör det inte vara svårvadat. ...På den platta marken bredvid den stora kullen vid sjön är det ofta (rött i bifogad bild) en eller ett par tält.

Tack så mycket för info om vadet och den illustrativa bilden! Det känns som att det här blir mer och mer rätt.
Mvh Karolina
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
Weranda Bilder på Måskonåiveglaciären? Fjällvandring 0

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...