Flygande norrmän..

Marginalen var nådig den gången. Din kommentar är välfunnen!

En kamrat till mig passerade en alptopp på -5 cm, turligt nog fick han han adekvat hjälp och klarade sig efter en längre tur mellan intensiven och op samt lång och smärtsam konvalecens. Han är inte böjd att försöka igen.
 
Kan se rubriken framför mig: "Norrman förvandlades till 100 meter lång röd linje på fjällsluttning. Slutade med att ramma sina kamrater".
 
På vilket sätt är det idiotiskt att följa sina drömmar? Är det bättre att känna att man ruttnar inombords? Dan lever inte längre men han följde sina drömmar. Det är inte på något sätt tragiskt.
 
Nja, både och... Jag tycker helt klart man skall leva ut sina drömmar i stället för att sitta och ruttna. Det har jag själv försökt leva upp till. Visst har även jag gjort lite dumma grejor men inte i klass med något av det här. Däremot innebär mitt jobb att jag kan få vara med och plocka upp resterna av de som lever över gränsen av sina drömmar. Snackar vi om att ruttna så vore det bekvämaste för mig om alla dessa fick just ruttna där de landar så jag och mina kolegor slapp att plocka kroppsdelarna De skall alltid tillbaka för att någon skall ha just dessa till begravning eller för att turister skall slippa hitta något otrevligt i den vackra naturen. Det är aldrig så att dennes kompisar plockar upp och ransporterar iväg delarna när det gått åt helvete.

Att jag blir imponerad beror på att jag vet vad som krävs för att prestera det de gör men idiotiskt är det liks förbannat att krypa över gränsen när man för länge sedan vet var den ligger. Men visst, kunde de få ligga kvar och ruttna på stället så är det helt ok för mig och alla andra som annars måste ut och rädda eller bara skyffla ihop i en svart plastsäck. Även för de som dagligen jobbar med tragik och olyckor är armar, ben och huvuden utan kropp en påfrestning.

Imponerad när det går bra men det är idiotiskt... Hoppas du förstår.
 
Nej, jag gillar mitt jobb. Men, jag har svårt för för att att acceptera att man i något löjligt rus för att finna sig själv, helst på andra sidan gränsen eller så nära det går utsätter andra för fara. Skit samma om det sker på motorväg i 300 km/h, upp- eller ner för branta klippväggar eller i vatnet. Jag köper inte tramset. Andra behöver resurserna så mycket bättre så idiotiska rädningsaktioner borde betalas av den som behöver räddas.
 
Nej, jag gillar mitt jobb. Men, jag har svårt för för att att acceptera att man i något löjligt rus för att finna sig själv, helst på andra sidan gränsen eller så nära det går utsätter andra för fara. Skit samma om det sker på motorväg i 300 km/h, upp- eller ner för branta klippväggar eller i vatnet. Jag köper inte tramset. Andra behöver resurserna så mycket bättre så idiotiska rädningsaktioner borde betalas av den som behöver räddas.

Väldigt, väldigt sant.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...