Värsta semestern/turen

Alla har väl råkat ut för semestrar eller utflykter som blivet helt misslyckade många gånger på fel sällskap för den turen/resan. Svarade på ett annat inlägg och kom då ihåg den här turen som allt var fel.

Så nu inför planeringen av nästa semester ska man kanske tänka sig för vem man tar med på turen/resan.

Paddlade kanot i Värmland tillsammans med dåvarande pojkvännen, som inbillade sig att han var macho. Ett större mähä och gnällspik har jag aldrig varit med på.

En minnesvärd fin kanottur förstörde han totalt med sitt gnällande. En veckotur blev 2 dagar sedan orkade jag inte med honom. Så här i efterhand kan jag inte kommapå en enda sak som han gillade. Naturen var inte fin, vädret var för varmt, +30, men hallå, det var bara att stanna till vid en ö och bada, vi satt ju i sjön. På nätterna var det och andra sidan för kallt ca +10-15 ?. Det var många tomtar på det loftet som kommit fel.

Han kunde inte äta frystorkat/påsmat, han kunde inte tvätta sig sjön, kunde inte använda sjövatten till fikat trots rening. När vi paddlade förbi en camping så ville han stanna där, vi kompromissade och campade på en ö i närheten.

Istället så fick jag paddla till campingen så han fick duscha och äta ”riktig” frukost, mat, kvällsfika. Varje gång han skulle på muggen. Han klarade inte ens att paddla själv, så jag var tvungen att paddla med varje gång, puh.

Första natten väckte han mig och talade om att han frös så han fick då mittunderställ också + en overall. På morgonen satt han och torrhostade jag låtsades tycka synd om honom och sa att vi kunde paddla till bilen och åka hem. Tack gode gud så gick han med på det, (annars hade jag slagit Trangia stekpannan i skallen på honom), och baxat ned honom i kanoten.

Han blev avpolletterad. Skrev en lista vilka egenskaper jag vill att en kille/man ska ha. Och det fungerade

För det är ”Bättre att vara ensam än i dåligt sällskap”

Ja, det är herrans under att man överhuvudtaget inte tröttnade på friluftsliv efter den turen.

Hahaha

Min sämsta tripp är nog en vintertur jag skulle göra för 15 år sedan. Varken kompisen eller jag hade särskilt mycket vana av vinterturer. Det var heller inte mycket som gick bra, till exempel fick vi inte igång det lånade KAP-köket dag II så det var bara att vända hemåt.. Vi är fortfarande kompisar dock




ps.Köket fungerar felfritt fortfarande, tror det var skit bakom spakarna bara ds.

Nyskild var jag ute på en friluftsdate. Hon hade hävdat att hon var sportig och gillade natur, vi skulle gå på Söderåsen tidig höst. Träffades på en golfrestaurang i närheten och tog en fika. Hennes packning såg maffig ut. Vi ställde min bil i Röstånga och så åkte vi västerut en bit med hennes bil.
Vädret var grått och svalt. När vi skulle börja gå ville hon ha en mysig startfika... Sen bar det uppåt och hon svettades under sin alltför rikliga packning. När vi väl kommit upp till leden tyckte hon det var tid för lunch, 3 matrasten på lika många timmar! Jag började ana hennes dilemma. Men snäll som jag var fixade jag till något hemmatorkat som hon glatt satte i sig 2/3 av. Sen behövde hon gå bakom busken. Det tog närapå en 1/2 timme... Vi hann gå ytterligare 45 minuter innan hon tyckte att de skulle vara en liten fika... jag förklarade att jag brukade gå i två timmar mellan fikorna och skulle vi hinna till min bil i hennes mattakt skulle vår mat ta slut före hjortsprånget. Under tystnad gick vi tillbaka till hennes bil och körde till Röstånga, hon ville gå på gästis och det tyckte jag var utmärkt så hon försvann in där och jag gick ensam söderåsen åt väster. Det blev en fin och lugn veckoända, ensam. En go tur.

Jag tror det var första turen till Keb, jag kan ha varit 10 år och brorsan 8år. Allt börjar bra och vi går till keb och tältar några km från fjällstationen. Nu blir vi magsjuka. Borsan ligger i tältöppningen och spyr. Jag mår pyton men spyr i alla fall inte. Mamma mår också dåligt. Det är bara pappa som inte blir dålig. Och för att göra det hela ännu mer misserabelt så regnar det hela tiden.

Året därpå var jag och brorsan inte så pigga på fjällen så vi gjorde som "alla" andra och åkte på campingsemester. Men vi repade oss och det blev många fler fjällturer med familjen!

Glöm inte.....

"Värsta" (fast vi har fortfarande väääldigt roligt åt den) turen var nog när jag o min fru och hennes då 9-årige lillebrorsa paddlade canadensare nedför Testeboån (Gästrikland).

Vi hade tre dagsetapper (två övernattningar) nedströms till den väntande bilen.
Första natten var perfekt i 3-mannatältet, ännu en härlig etapp andra dagen, och vi hittade, precis i skymningen, en utmärkt lägerplats.
Alltid bra att få upp tältet innan det mörknar, särskilt med ett barn med.

Så fram med tältpåsen bara... Hm, var ligger den nu ? La inte du ned den i kanoten ? Nä , det gjorde väl du !!??
Snart insåg vi, även om vi inte ville tro det.
Tältet måste ligga kvar där vi tältatde förra natten, en dagsetapp uppströms!
Nu hade det också blivit mörkt, så vad göra ?

Efter kort rådslag fortsatte vi samma kväll paddla den (korta) sista dagsetappen ner till bilen.
Men sen - åka i vår lilla Fiat 127 och försöka hitta tillbaka till första övernattningsstället i nästan väglös terräng, oj oj. Gick slutligen efter mycket (nej MYCKET) åkande på diffusa skogsvägar o trevande och traskande i terrängen.
Men vi gav oss bara den på att vi skulle tälta även den sista natten (med argumentet "vi hade ju lovat lillebror"). Så det gjorde vi till slut på Hedåsbadets strand i Storsjön (Sandviken).
Bara 500 m från mina svärföräldrars hus.

Så när vi nu (nästan 25 år senare) paddlar o lämnar övernattningsplatsen så är alltid standardfrågan, med stor glimt i ögat, eh du, "har vi lagt ner tältet också i kanoten ??"

Per D