STF har (delvis) förstört Sylarna

STF har en gång i tiden haft ett forum, vilket man stängde ned pga dålig stämning. Då "diskuterades" en fråga liknande denna. Gissa vilken?

En liten reflektion/nyansering:

Intresset för fjällvandring tycks växa och detta ses generellt som positivt. Jag kan känna mig rejält kluven och egoistisk när jag i själva verket i mitt inre vrålar nej, jag vill till fjällen för att vara själv! Det är "mina" fjäll!

Möjligheterna att kunna vara på fjället ensam på ett bra sätt ökar förstås med den här tilltagande intressetendensen. Bland många andra fördelar: med ökad efterfrågan kan vi räkna med utveckling på prylfronten, bättre resmöjligheter och i förlängningen säkert också en starkare opinion för att skydda "min" orörda natur. Det är inte så dumt att fler delar mitt intresse ändå, om än besvärligt.

Jag har brottats med de här tankarna en del i flera år, och jag har inte lyckats landa i vad jag egentligen tycker. Det blir en väldigt politisk såväl som filosofisk fråga när man börjar fundera, men jag ser inte glasklara svar. Det finns vinster och förluster hur man än väljer.

Kanske måste man ändå vara så krass att man rustar för möjliga framtidsscenarier. Det KAN komma en framtid där vi tackar gudarna för att vi byggde alla de där drinkterrasserna på fjället, så att nya bredare grupper fick upp intresset och blev till grund för en stark opinion, som i något läge kom att spela en avgörande historisk roll mot mer omiljövänligare krafter.

Jag instämmer 100% med er som säger att ni lämnat STF pga deras vägval. Men samtidigt kan de ha sina poänger.

Jag skriver på brevet till STF, jag är nyfiken på deras svar. Men jag tycker inte deras vägval drar i linje med min "opinionsteori" för den delen, då borde man även satsat på finfina budgetalternativ.

Tycker idén om lyx-VIP-avdelning för självhushållarna som någon nämnde, var lysande!!

Elvah sa:

Det KAN komma en framtid där vi tackar gudarna för att vi byggde alla de där drinkterrasserna på fjället, så att nya bredare grupper fick upp intresset och blev till grund för en stark opinion, som i något läge kom att spela en avgörande historisk roll mot mer omiljövänligare krafter.

Klicka för att se resterande...

Frågan är vilken inriktning deras opinion får? Kanske handlar det om större drinkterasser, bredare vägar och bättre mobiltäckning i fjällen? Varför skulle de värna värden som de inte ens förmår att se eller uppskatta? Jag tror snarare att friluftslivet är en del av samhället och det som händer runt friluftsliv är en reflektion av vad som händer i samhället. Ska man försöka vända den utvecklingen får man nog försöka vända samhällsutvecklingen. Men tittar man på vad som händer i det offentliga rummet - politiken, media, osv - så ser man knappt ett enda tecken på att konsumismen och den idiotiska inriktningen på att all tillväxt ska tas ut som ökad konsumtion diskuteras eller ifrågasätts. Inte heller någon diskussion om vad denna skenande utveckling gör med människorna i samhället syns till.
Så för min del är utvecklingen inom STF och infrastrukturen i fjällen bara ett symptom på ett större problem.

UteMats sa:

Varför skulle de värna värden som de inte ens förmår att se eller uppskatta? Jag tror snarare att friluftslivet är en del av samhället och det som händer runt friluftsliv är en reflektion av vad som händer i samhället. Ska man försöka vända den utvecklingen får man nog försöka vända samhällsutvecklingen.

Klicka för att se resterande...

De värnar ju inte mer om dem om de inte åker dit alls. Gammaldags friluftsmänniskor som tältar i ensamhet med sitt trangiakök finns ju kvar, helt uppenbart, och blir nog inte färre heller. De flesta av STF:s boenden i fjällen är stugor utan el och indraget vatten, med stort centralt självhushållskök som liksom utgör själva idén med dem. Såvitt jag vet finns det inga planer på att förändra någon av dem, så vi som uppskattar denna lagom lyx ibland som omväxling till tältet kommer nog att kunna fortsätta ett bra tag till.

Det som nämns som problemen med för lyxiga fjällstationer, dvs bredare vägar, helikoptertransporter etc. är förstås inte hållbart, men hälften av vandrarna på Padjelantaleden tar ju helikopter utan att det finns fjällstationer alls. Drinkterrasserna känns inte som huvudproblemet och jag tror att de som sitter där faktiskt uppskattar utsikten. Och de gör mindre skada där än i en Thailändsk by som är exploaterad av internationella turistjättar.

Vända samhällsutvecklingen, ja. Finns det tillräckligt medvetna människor så går det, men det gör det inte och det spelar inte så stor roll i sammanhanget hur Sylarnas fjällstation ser ut.

HasseQ sa:

Såklart är man "Traditionalist". Anser att inga restauranger eller matpaket skall förekomma på fjällstationerna, bara proviantförsäljning, ev självhushållning, fotogenlampor och vedeldning.

Klicka för att se resterande...

Och vad är då din definition av "fjällstation" i motsats till "fjällstuga" eller "stugläge"? Och varför ska man inte utnyttja solenergi, åtm. sommartid?


När jag besökte Sylarna 1997 förundrades jag över att man behållit beteckningen "fjällstation" fast det inte fanns servering, som före branden 1980. Helags hade förlorat den värdigheten 1987, men erbjöd faktiskt någon rätt till kvällen. Sen början av seklet är Helags åter fjällstation, med servering. Diskuterades detta på Utsidan?

Jag fick aldrig svar på frågan men jag tror att 11 av STFs 15 fjällstationer ligger vid väg eller åtminstone järnväg (rätt mig gärna om jag missat något). Flera av dem, t ex Abisko, Vålådalen, Storulvån och Hemavan är naturliga ställen att börja eller avsluta en vandring, och jag ser absolut inget fel i att just dessa etablissemang erbjuder olika boendealternativ (som ska innefatta tältning) och matservering. Min tur förra året började i Enafors, direkt vid tågstationen, och slutade i Storulvån efter 8 dagar med en härlig buffet, därpå taxi till campingen i Duved.

Det som är värt att diskutera är förstås stationerna i väglöst land, Sylarna, Helags, Blåhammaren samt Kebnekajse (som sagt, finns det fler?). Att någon lyxutveckling skulle ske på stugorna, t ex Vålåstugan och Gåsen, är svårt att tro. Det som lockar med åtm. tre av de nämnda stationerna är närheten till spektakulära toppar. Vill man få en vink om framtiden för just stugorna är det väl naturligt att titta på den kanske nyaste, Stensdalen.


Det är förstås viktigt att värna om de områden som knappt har någon tillrättaläggning alls, i Jämtland då Bunnerfjällen, Gråsjödalen, Trondalen, Anaris och Lunndörren, i Norrbotten t ex Arjeplogsfjällen och självklart Sarek. Kanske stugorna i Anaris och Lunndörren borde läggas ned, kanske man skulle pröva den norska varianten med ubetjente och selvbetjente hytter (den förra omfattar ALLA föreningsstugor i Nordnorge, dvs. norr om Trondheim).

UteMats sa:

Frågan är vilken inriktning deras opinion får? Kanske handlar det om större drinkterasser, bredare vägar och bättre mobiltäckning i fjällen? Varför skulle de värna värden som de inte ens förmår att se eller uppskatta?

Så för min del är utvecklingen inom STF och infrastrukturen i fjällen bara ett symptom på ett större problem.

Klicka för att se resterande...

Tråden handlar om matservering och självhushåll på en STF-station, alltså om tjänster och produker som STF levererar och tar betalt för. Vägar och stigar bekostas vad jag vet med skattemedel och Sylstationen ligger i väglöst land. Stigarna där och dit breddar nog sig själva genom att folk går där i stora mängder och går ur vägen för varandra, vilket accentueras av cyklister. Dessa har ju svårt att hålla stadig kurs och kräver därför att vandrare går ur vägen.

Mobiltäckning är väl inte heller STF:s revir. Det kanske är i rennäringens intresse (liksom, antar jag, vägen till Tjallingen) och bidrar givetvis till säkerheten. Kanske man med bättre täckning kan riva raststugorna med deras nödtelefoner. Mobiltäckning eller wifi på stationerna i områdets utkanter är naturligtvis viktigt för att kunna boka eller omboka hemresan.

Allt handlar om synlighet och tillgång

Gör hotellen och drinkterasserna osynliga från utsidan så har vi löst alla problem. Det går att göra halvgenomskinliga terasser som ser ut som en bergssida på utsidan med all lyx på insidan. Bara de som vet den hemliga koden och var bergaporten finns kan komma in. Övriga kommer aldrig ens veta att den finns.

Tekniskt möjligt. Men det kostar.

Det man inte ser behöver man inte irritera sig på.

wima sa:

Det är några år sedan sist jag var i en SAC Stuga i Schweiz. Konceptet var enkel och god kolydrattankining med vitaminer. Dvs Sallad, Makaroner och Köttfärssås + enkel efterrätt och likanande maträtter. En meny, låt bli köttet elller fläsket om du vill. Och hjälp gärna till att diska efteråt. Inget självhusåll i denna typ av stuga. Så enkelt som möjligt.

Några år senare i Blåhammaren och ytterligare något år senare i Helags.
Måltiden belev en show med hövgtravande utläggningar om det man menade var en kulinarikt skapelse. Maten var i sig ok men i mitt tycke en "upplevelseoverkill". Dessutom var åtminstone kocken i Helags inte ett proffs utan en student som tyckte om att laga mat.

Jag vet inte om Stfs hotellikande konzept på Stationenran är rätt väg.
Förutsättningarna är olika så jämförelsen ovan är kanske orättvis. Samtidigt tillhör jag den typ som är glad åt att sleva upp lite poatismos själv till ett stycke ungsbakad torsk.

Klicka för att se resterande...

SAC har (senast jag kollade) 152 stugor, STF har 15 fjällstationer.
Andra alpföreningar har ännu fler, t ex CAI har över 400!

Det går inte att säga så mycket generellt om alpstugor, de har mycket olika standard beroende på hur de ligger, hur många som besöker dem, osv. En del värdar verkar bara behärska risotto och polenta, andra lägger kärlek och omsorg på maten. Lågt belägna stugor, som Willy Jervis i Monvisoområdet eller La Maison Vielle på TMB (italienska sidan) erbjuder kulinariskt överdåd (jag tror dessa är privata, dock). Frukostbuffé tycks bli allt vanligare.

Några har självhushåll, flertalet, vad jag vet, inte. I en del sovsalar ligger gästerna trångt, i andra finns fristående sängar. Jag tror ytterst få välkomnar hjäp med disken, köket är en fredad zon.

Den senaste alpstugan jag sov på var Jamtalhütte i Tirol förra året (på årets korta tur, 12 dagar, sov jag varje natt i tält). MYCKET folk, men det fanns faktiskt ett enkelrum ledigt åt mig.
Priserna är ofta rätt humana. Kanske stugorna får bidrag från kantonen/regionen/Bundeslandet, kanske beror det på att dagsgäterna inbringar så mycket eller att mannen i värdfamiljen arbetar som bergsguide. Närheten till civilisationen underlättar mattransporter, bil på bomväg, åsnor och hästar, eller materiallinbanor. SÅ det är vanskligt att jämföra. Inställningen hos de flesta nyttjarna är nog lite mer avsoänd än i den här tråden, med skäl.

Sylarna, en plats i mitt hjärta

Hej alla
Har funderat länge på om jag skulle svara på nått inlägg och ge mig till känna. Har inte läst exakt alla inlägg men ni har en poäng, att i stora drag handlar det om en upplevd ändrad inriktning på verksamheten och framförallt med ekonomiskt lönsamhet i tankarna. Men också mycket fel vad gäller sakfrågor. Som detta påstående..

Gällande flygtransporterna så är tanken inte att det ska flygas mer. Utan flygas mindre. Allt som kan köras upp på vintern och förvaras ska göras i större utsträckning samt att tidigare var det enorma volymer bröd som flögs upp. Med nya restaurangen ska det flygas färre antal gånger och när det flygs så är det rätt sak. Gästen har tidigare konsumerat ingredienserna i Sylarnas matkasse. Skillnaden nu är att en kock tillreder dem. Men volymen är densamma. Så med smart planering och framförhållning bör siffrorna visa på färre flugna km

Vi var många klocka personer som la ner väldigt mycket tid i att fundera på hur Sylarna ska kunna vara STFs ledstjärna inom hållbarhet. Det var vår vision med nya restaurangen. Och tanken var god. Men tyvärr sätts sällan den ekologiska hållbarheten framför den ekonomiska. Detta ska redovisas i dokument som ni ska kunna ta del av. Samt att när de valde att jag skulle sluta så föll verkligen mycket. Jag tror att jag kunde ha lyckats bibehålla mycket av den känsla och gemenskap ni upplever er sakna med ombyggnationen samt fortsatt genomfört renoveringen i de övriga utrymmena.

Sedan sänglinnet som personalen från Blåhammeren initierade som hållbarhetsupproret och att gästerna ska köpa ett reselakan istället och ha med sig på alla anläggningar är en god ide. Men här var ledningen emot och ville fortsätta med linne. Vilket är flera ton flygtransporter per sommar som flygs. Detta är en kassako för anläggningarna då de tar hutlöst betalt för detta. Men det är också fjällturisten själv som efterfrågar denna bekvämlighet. Blåhammaren är väldigt duktiga på att hitta sätt att flyga mindre vilket deras platschef har kommunicerat ut och Sylarna ska ta efter.

Här går det också att göra som Kebnekaise som tvättar allt linne själv. De många inte vet om att är att tanken på att fortsätta bygga om stationen till det bättre pågår. Ni som var upp till Sylarna i somras fick säkert känslan om att det inte var färdigbyggt. Vilket det inte är.

Förhoppningsvis kommer denna förändring att fortsätta och min tro på att det faktiskt kommer att bli bra kvarstår. Även fast jag mot min vilja fick lämna min tjänst som platschef i mars 2018. Har heller inte valt att stödja STF med ett medlemskap av flera anledningar.

Platsen som Sylarna är, kommer att överleva. Men i ny tappning. Vi är alla en del av att forma den kultur som sker i och kring fjällstationen och fjällstationen har överlevt än värre saker. Sylhyttan, Syltoppshyddan, Sylstationen (som brann ner) och dagens Sylstation. Det har ständigt varit en förändring i och kring verksamheten och föreningens intresse av att driva verksamheten. Mycket kan härledas till individer som har intressen eller helt enkelt okunskap i den kultur som råder och hur det praktiskt fungerar på fjället.

Det jag tycker är bra med denna forumtråd är att det samlar mångas tankar om att STF är på väg till något annat. Och genom förändringen med STF Sylarna har det dragits igång något större än vad jag tror STF var beredd på. Och här efterlyser jag en transparens i vad som faktiskt sker i föreningen i de beslut som tas gällande anläggningen och verksamheten i sin helhet.

Har följt denna tråd länge och bollat en hel del med Joanna m.fl och håller med i mycket. Jag gör ett litet inlägg om att hållbarheten är absolut viktig för verksamheten. Annars skulle STF inte få finnas där de är. Personalen på anläggningarna gör allt de kan med de förutsättningar som råder men jag vet att de kan göra ännu mer. Om de får stöd från ledningen i Stockholm

Det jag framförallt tar med mig från Sylarna är mötena med er alla fantastiska fjällresenärer som jag fått möta genom åren där uppe. På fjället spelar det ingen roll vem man är eller var man kommer från. De enda viktiga är: vad blir det för väder, koden till wifit och hur långt är det till Blåhamamren. Jag hoppas verkligen att Svenska Turistföreningen kan fortsätta vara en organisation som ger förutsättningar till att alla ska få den möjligheten att få uppleva fjällen och mötena med alla er andra. Utan vårt intresse för fjällen skulle det inte vara annat än ett kalfjäll.

Jag skriver på detta brev till Svenska turistföreningen
Anders Sandström
tidigare platschef

Jockemeister sa:

Högst förvånande att inte STF eller någon av dess representanter har kommenterat i denna tråden, eller har jag bara missat det? Skulle förvåna mig om de inte regelbundet besöker Sveriges största forum för friluftsliv.

Klicka för att se resterande...

För er info - enligt Utsidans forumregler får ju inte organisationer eller företag skriva i forumet, enbart privatpersoner - så det blir svårt för dem att svara här.

Grundfrågan, som jag ser det, är om de krav som idag framställs inom friluftslivsektorn om tillgång till fjällen i kombination med lättillgänglighet - skall vi alltså tillåta att fjällvärlden förbrukas medan den upplevs?

Skall människan anpassa sig till fjällvärlden - eller tvärtom?

För mig är svaret enkelt. Jag fjällvandrade första gången i början av 60-talet och har sett utvecklingen sedan dess - och jag inser att fjällvärlden, som vi upplever den idag, inte kommer att finnas kvar om 1-200 år, då har vi förbrukat fjällvärlden.

Problemet är att dessa förändringar sker hela tiden, i små steg, nästan osynligt - samtidigt är fjällvärlden lika vacker för varje ny generation som besöker den = fjällvärldens skönhet kommer att sakta medföra att den förbrukas.

På 60-talet satt jag med ett gäng Samer i Ritsem en liten bit från båtlänningen vid en eld och drack kaffe och lite annat. Jag njöt av utsikten över Akkajaur och Akka och berömde den. De närvarande beskrev då att Akkajaur egentligen var 5 sjöar förbundna med sel och mindre vattendrag som dämts över. "Du skulle se det då, då var det vackert" sa en äldre man, han pekade på Akka och sa han sakta och eftertänksamt "där ser du gravstenen över platsen jag föddes".

Den platsen vi satt på ligger nu under 10-12 meter vatten sommartid. Numera förstår jag vad han verkligen menade. Fjällen är lika vackra, lika oberörda, deras skönhet förför varje ny generation med sin skönhet - och ingen ny generation vet hur området har förändrats med åren mer än teoretiskt...

Om jag och en nybörjare på fjällen står i Ritsem och tittar ut över Akkajaur kommer vi att se två helt olika saker, båda ser vi det vackra, men jag saknar den gamla vyn. Jag kan jämföra, jag bländas inte av det vackra.

Jag reste med båt från Porjus/Luspebryggan för att ta mig till Ritsem och sedan till Vaisa. Nu kan jag ta bilen till Ritsem. Jag kan övernatta på hotell i Sjöfallet om jag vill.

Så kommer nog alla, eller de flesta, fjälldalar att se ut i framtiden, det är min uppfattning. Naturligtvis får det att stoppa denna utveckling, i alla fall teoretiskt. Frågan är om det går praktiskt - och om viljan att stoppa denna utveckling är starkare än det oerhörda arbete som måste läggas ned för att lyckas göra det.

Jag undrar hur många gånger du skrivit detta inlägg. Tråden handlar om STF. STF anlägger inte dammar eller vägar.

Jag har ju svårt att tro att vägen till Ritsem anlades för turismens skule, och ännu svårare är det med Silvervägen som nämndes i annat inlägg.


Jag vet inte hur många gånger detta måste sägas: mathållningen på Sylstationen är inte början på något nytt, utan en återgång till något gammalt, och en fullbordan, eftersom alla de 14 övriga stationerna har matservering.