Tideraceuppdatering 09-11-28
I ett lätt regn lägger en xplore s, en xplore, en excite och ytterligare en onämnbar kajak, dock utan såväl roder som pontoner ut. Korsar inre fjärden/hamnbassängen i ensamt majestät, intressant kontrast mot sommaren då samma travers kan kännas som att korsa en tätt trafikerad gata i Bangkok.
När vi rundar nordspetsen på ön som lånat den förträffliga alen sitt namn - Bedarö - får vi känning av dyningen som ligger på söderifrån. Tryggt inbakade som vi är i torrdräkter och neopren blir första stänken i ansiktet när leklusten får sitt över en grynna en uppfriskande påminnelse om att vattentempen kräver respekt...
Bullens pilsnerkorv och 2 jättelika muffins nedsköljt med varm dryck fyller magarna under en trevlig rast på Sandskär. Mätta och belåtna äntrar vi kajakerna och snart hörs glada rop över den öde fjärden när den stora grundklacken öster som Sandskär får dyningen som rullar in att resa sig och bryta i alldeles lagom utmanande survågor. Pelle får äta upp sin fåfänga, han ville inte se ut som en spermie i sin nya neoprenhuva utan paddlar i stället i sin chica toppluva. En "nära badupplevelse" när kajaken skär iväg i skummet som dock räddas stiligt med ett högt stöd resulterar ändå i ett doppat huvud och blöt toppluva...
Färden går vidare och dyningen växer sig högre, norr om Rödkläppen noterar vi att dyningen som omsluter skäret från respektive sida där det möts formar en stående våg som går ut i en militäriskt perfekt rät vinkel från land. Den passeras utan problem och snart finner vi oss åka berg och dalbana där vi guppar upp och ner invid klippan på Yttre Gården. Vi bjuds på ett imponerande skådespel när dyningen sköljer upp långt upp på klipporna och krossas i ett regn av vitvatten. Håller noga koll på eventuella grundklackar som där de skjuter ut och när en stor våg kommer plötsligt skapar ett stort hål. Ett hål som bara väntar på att åter fyllas av massor av kubikmeter vatten, där vill vi inte vara då...
Vi låter en rejäl men mjuk dyning gunga oss när vi fortsätter den sista 500 metrarna mot Simpgrynnorna där vi bestämt oss för att vända och styra stävarna hemåt igen. Simpgrynnorna får den mjuka gungande dyningen att visa ett helt annat ansikte. Vattnet kokar, bryter, skummar i ett imponerande skådespel och i dag nöjer vi oss med att betrakta det hela, ger oss inte in i det, någon måtta får det vara, vi är ju slutet av november...
Och i ett fantastiskt eftermiddagsljus med en blek sol som bryter igenom och lyser upp Nynäsham låter vi dyningen surfa oss hem. Sämre sätt kan man spendera en sen novemberlördag på...
I ett lätt regn lägger en xplore s, en xplore, en excite och ytterligare en onämnbar kajak, dock utan såväl roder som pontoner ut. Korsar inre fjärden/hamnbassängen i ensamt majestät, intressant kontrast mot sommaren då samma travers kan kännas som att korsa en tätt trafikerad gata i Bangkok.
När vi rundar nordspetsen på ön som lånat den förträffliga alen sitt namn - Bedarö - får vi känning av dyningen som ligger på söderifrån. Tryggt inbakade som vi är i torrdräkter och neopren blir första stänken i ansiktet när leklusten får sitt över en grynna en uppfriskande påminnelse om att vattentempen kräver respekt...
Bullens pilsnerkorv och 2 jättelika muffins nedsköljt med varm dryck fyller magarna under en trevlig rast på Sandskär. Mätta och belåtna äntrar vi kajakerna och snart hörs glada rop över den öde fjärden när den stora grundklacken öster som Sandskär får dyningen som rullar in att resa sig och bryta i alldeles lagom utmanande survågor. Pelle får äta upp sin fåfänga, han ville inte se ut som en spermie i sin nya neoprenhuva utan paddlar i stället i sin chica toppluva. En "nära badupplevelse" när kajaken skär iväg i skummet som dock räddas stiligt med ett högt stöd resulterar ändå i ett doppat huvud och blöt toppluva...
Färden går vidare och dyningen växer sig högre, norr om Rödkläppen noterar vi att dyningen som omsluter skäret från respektive sida där det möts formar en stående våg som går ut i en militäriskt perfekt rät vinkel från land. Den passeras utan problem och snart finner vi oss åka berg och dalbana där vi guppar upp och ner invid klippan på Yttre Gården. Vi bjuds på ett imponerande skådespel när dyningen sköljer upp långt upp på klipporna och krossas i ett regn av vitvatten. Håller noga koll på eventuella grundklackar som där de skjuter ut och när en stor våg kommer plötsligt skapar ett stort hål. Ett hål som bara väntar på att åter fyllas av massor av kubikmeter vatten, där vill vi inte vara då...
Vi låter en rejäl men mjuk dyning gunga oss när vi fortsätter den sista 500 metrarna mot Simpgrynnorna där vi bestämt oss för att vända och styra stävarna hemåt igen. Simpgrynnorna får den mjuka gungande dyningen att visa ett helt annat ansikte. Vattnet kokar, bryter, skummar i ett imponerande skådespel och i dag nöjer vi oss med att betrakta det hela, ger oss inte in i det, någon måtta får det vara, vi är ju slutet av november...
Och i ett fantastiskt eftermiddagsljus med en blek sol som bryter igenom och lyser upp Nynäsham låter vi dyningen surfa oss hem. Sämre sätt kan man spendera en sen novemberlördag på...
Senast ändrad:
