Diagonal stavåkning?

Avvisa stavåkare?

GustavOh sa:

Nja... glapp/klappskridskon har ju annammats med hull och hår exempelvis. Likaså aluminiumskridskon istället för de gamla trästockarna. Du måste nog hitta en bättre förklaring än allmän bakåtsträvan för att förklara varför det rynkas på näsan åt just stavåkning men inte åt löshäl.


Jag skulle säga att grejen är just åkglädjen. Gruppens åkglädje!
Det är faktiskt roligare att åka i en grupp med hyfsat jämbördig åkstyrka och liknande teknik. Att ligga på rulle bakom en stakåkare är inte roligt, dels för att det är nervöst med spetsarna, dels för att rytmen blir annorlunda.

Därför föredrar jag alla gånger "riktiga" skridskoåkare omkring mig om jag åker på en organiserad tur. I andra sammanhang är det naturligtvis en helt annan sak.

Klicka för att se resterande...

Notera att glappskridskon/löshältekniken inte passar alla åkare. Notera vidare att många vill använda stavar vid åkning med lös häl för balansens skull likväl som många som åker med fast häl.

Så över till den andra frågan. Ska man som skridskoledare i Friluftsfrämjandet avvisa eller eljest särbehandla stavåkare, som utan problem hänger med i gruppens fart? Själv skulle jag utan vidare anmäla en sådan skridskoledare till högre instans inom förbundet.

islägg sa:

Notera att glappskridskon/löshältekniken inte passar alla åkare. Notera vidare att många vill använda stavar vid åkning med lös häl för balansens skull likväl som många som åker med fast häl.

Så över till den andra frågan. Ska man som skridskoledare i Friluftsfrämjandet avvisa eller eljest särbehandla stavåkare, som utan problem hänger med i gruppens fart? Själv skulle jag utan vidare anmäla en sådan skridskoledare till högre instans inom förbundet.

Klicka för att se resterande...

Som sagt, var och en får gärna åka som han eller hon tycker bäst om. Inga problem.

När det gäller den andra frågan så tycker jag att det är upp till ledaren och gruppen att avgöra. I den bästa av världar så kan man ha två grupper, så att både den som inte kan hänga med utan att använda stavar och den som föredrar klassisk åkning på rulle får ha roligt.

islägg sa:

Vad Pekvirk inte tycks begripa är att många åkare måste använda stavar för balansens skull. Det är för dem, jag efterlyser en mer utvecklad diagonalteknik. Vi, som inte klarar åkning utan stavar är definitivt inte hjälpta av dumdryga kommentarer om "ankastil". Du kan säkert framhålla din egen eminenta åkförmåga på annat vis.

Klicka för att se resterande...

Det är inte bara Pekvirk som inte begriper. Själv har jag svårt att först vad som menas med åkare som "...måste använda stavar för balansens skull." och "...inte klarar åkning utan stavar...". Du får mycket gärna förtydliga detta lite.
Meningen med detta inlägg är inte att vara taskig eller dylikt utan jag är genuint intresserad av problemet då jag inte har det själ.

islägg sa:

Normalt stakar man med båda stavarna samtidigt på långfärdsskridsko. Finns någon utvecklad teknik för diagonal stavföring beskriven? Diagonal stavföring förefaller mer kraftbesparande. I motvind måste givetvis dubbelstakning till men eljest verkar diagonalåkning ha vissa fördelar. Särskilt i medvind.

Klicka för att se resterande...

Begreppet diagonala anser jag associeras direkt med skidåkning med klassisk stil, i vilken man skjuter ifrån med ena skidan och glider framåt med den andra. Jag har förut inte tänkt på exakt hur man använder stavarna , utan det kommer ju automatiskt. Efter att ha studerat en film så inser jag att man tar i med staven på den sidan man glider. därav diagonal- man tar i med vänster ben och höger arm och vice versa.

Hans, menar Du då att Du inte tar skär utan att Du använder bara stavarna? Åker Du då i medvind och skjuter bak skridskon och tar i med en stav?

Om det är med skär Du åker förstår jag Dig bättre, men personligen tror jag att jag skulle ha problem att koordinera mina armrörelser om jag skulle staka med bara en arm per skär. Den oanvända armen skulle kännas otymplig med stav hållen i handtaget. Desutom behövs väl pendelrörelsen för att hålla balansen.

*En* stav som Gunde provade tror jag nog mer på i så fall. Innan jag köpte pikmakarpikar använde jag hansapiken i motvind då och då och det gick ganska så bra.

För övrigt är det väl bara ut och testa! Och bli pionjär. Det verkar som att de flesta på detta forum är skridskoåkare och inte direkt experter på stakåkning. /Mvh

Benji sa:

Det är inte bara Pekvirk som inte begriper. Själv har jag svårt att först vad som menas med åkare som "...måste använda stavar för balansens skull." och "...inte klarar åkning utan stavar...". Du får mycket gärna förtydliga detta lite.
Meningen med detta inlägg är inte att vara taskig eller dylikt utan jag är genuint intresserad av problemet då jag inte har det själ.

Klicka för att se resterande...

Problemet är att jag och åtskilliga med mig omgående kör omkull utan stavar! Fattar du?
Då jag är mycket aktiv åkare och skridskoledare sedan drygt 25 år och bara i år avverkat mer än femtio skridskoturer, rör det sig inte om "lite mer träning". Det handlar helt enkelt om att åka eller inte åka långfärdsskridsko.
Problemet för min del har hela tiden varit att då skrillorna är inställda för bra balans biter inte skären och vid en inställning där skären biter, funkar inte balansen.
Därför vill jag gärna ha tips om någon effektiv åkteknik med stavar, som jag även kan lära ut till åkare med samma problem. Jag tror att någon form av diagonalåkning, mer än regelrätt dubbelstakning, kan vara rätt modell att utveckla långfärdssporten ytterligare.

islägg sa:

Så över till den andra frågan. Ska man som skridskoledare i Friluftsfrämjandet avvisa eller eljest särbehandla stavåkare, som utan problem hänger med i gruppens fart? Själv skulle jag utan vidare anmäla en sådan skridskoledare till högre instans inom förbundet.

Klicka för att se resterande...

Hmm, för att detta inte skall vara en motsägelse så måste du vara en väldigt avancerad stavare om du skall hänga med i en grupp som åker skridsko med ordinär teknik.

Allvarligt talat vad är det för fel på att åka i en mindre grupp på 3-4 stycken? Eller är det alltid en och en vid varje tilfälle?

Men för att svara på frågan: visst håller man farten skall det väl inte vara några problem. Dock kanske stavföringen möjligen kräver mer utrymme bakåt Och räkna med frågor om " *varför* stavning?" Om det är för balansens skull eller för att träna armarna.
Mvh

islägg sa:

Problemet är att jag och åtskilliga med mig omgående kör omkull utan stavar! Fattar du?
Då jag är mycket aktiv åkare och skridskoledare sedan drygt 25 år och bara i år avverkat mer än femtio skridskoturer, rör det sig inte om "lite mer träning". Det handlar helt enkelt om att åka eller inte åka långfärdsskridsko.
Problemet för min del har hela tiden varit att då skrillorna är inställda för bra balans biter inte skären och vid en inställning där skären biter, funkar inte balansen.
Därför vill jag gärna ha tips om någon effektiv åkteknik med stavar, som jag även kan lära ut till åkare med samma problem. Jag tror att någon form av diagonalåkning, mer än regelrätt dubbelstakning, kan vara rätt modell att utveckla långfärdssporten ytterligare.

Klicka för att se resterande...

Paradoxalt nog upplever jag sämre balans om jag försöker åka skridskor med stavar... (alltså verkligen åka skridsko med stavar, inte bara staka med skridskor) Detta inte på något sätt i polemik mot dig. Jag inbillar mig verkligen inte att det som stämmer för mig stämmer för dig.

GustavOh sa:

Nja... glapp/klappskridskon har ju annammats med hull och hår exempelvis. Likaså aluminiumskridskon istället för de gamla trästockarna. Du måste nog hitta en bättre förklaring än allmän bakåtsträvan för att förklara varför det rynkas på näsan åt just stavåkning men inte åt löshäl.

Klicka för att se resterande...

Bakåtsträvan kan vara selektiv. De traditionella radioamatörer som rynkar på näsan åt dom som är ute på kortvågsbanden utan att kunna morsealfabetet har t.ex. sällan vägrat använda riggar med transistorer och integrerade kretsar istället för radiorör, eller riggar som är köpta färdiga istället för hembyggda....

Men det jag vänder mig mot är inte att olika människor föredrar olika metoder, utan att vissa av dessa människor lite grann fördömer andra som gör andra val än dom själva. Var och en ska faktiskt få fritt bestämma sin egen ambitionsnivå på sina fritidssysselsättningar, och ingen ska t.ex. önskas bort från isen bara för att vissa andra anser att deras åkstil är "oestetisk" eller kanske t.o.m. en "styggelse".

GustavOh sa:

Jag skulle säga att grejen är just åkglädjen. Gruppens åkglädje!

Det är faktiskt roligare att åka i en grupp med hyfsat jämbördig åkstyrka och liknande teknik. Att ligga på rulle bakom en stakåkare är inte roligt, dels för att det är nervöst med spetsarna, dels för att rytmen blir annorlunda.

Därför föredrar jag alla gånger "riktiga" skridskoåkare omkring mig om jag åker på en organiserad tur. I andra sammanhang är det naturligtvis en helt annan sak.

Klicka för att se resterande...

...och vad är "gruppens åkglädje" annat än summan av individernas åkglädjar?

Men visst har du rätt i många avseenden. En grupp där ena halvan tycker att andra halvan är odrägliga besserwissrar, medan andra halvan tycker ena halvan är klantskallar som inte förmår hålla balansen, den gruppen har förstås inte så kul. Den skulle tjäna på att dela upp sig i två grupper, där deltagarna inom resp. grupp åker på ett mer likartat sätt. Om dom ändå vill fortsätta åka tillsammans, då krävs ömsesidig tolerans för att gruppen ska ha kul.

Så visst bör man välja vilka man åker med. Väljer man fel där, då blir åkturen kanske inte så kul... och det gäller för alla! Men å andra sidan måste inte alla grupper åka på just "ditt" sätt. Grupperna bör vara olika, just för att människor är olika. Gillar du inte åkstilen inom en viss grupp är det bara att välja en annan grupp!

Bristvara.

malmqvist52 sa:

Hmm, för att detta inte skall vara en motsägelse så måste du vara en väldigt avancerad stavare om du skall hänga med i en grupp som åker skridsko med ordinär teknik.

Allvarligt talat vad är det för fel på att åka i en mindre grupp på 3-4 stycken? Eller är det alltid en och en vid varje tilfälle?

Men för att svara på frågan: visst håller man farten skall det väl inte vara några problem. Dock kanske stavföringen möjligen kräver mer utrymme bakåt Och räkna med frågor om " *varför* stavning?" Om det är för balansens skull eller för att träna armarna.
Mvh

Klicka för att se resterande...

Utanför Stockholmsområdet finns inte så många grupper att välja på. Ofta blir det bara "en snabbare" och "en lite långsammare", dvs en trea och en fyra. Svårt nog att skrapa ihop ledare till dessa. Hur gör man om ledaren är kronisk stavåkare men inte resten av gruppen?

Jodå, frågan "varför stavåkning" varvad med den käcka uppmaningen "kasta stavarna" är inte helt ovanlig i sammanhanget. Min egen kommentar på isen, särskilt om jag själv leder en grupp, är att "folk är olika och lär så förbli".

thureb sa:

För balanshjälp torde diagonal stavföring vara överlägsen.

För skidträning används IMHO betydligt längre stavar och dessa är mindre lämpliga att använda som balanshjälp.

Skridskoåkning ger högre farter på bra is än skidskating på snö. Därmed så är framdrivningsvinsten med stavar rätt tveksam speciellt i medvind.

Klicka för att se resterande...

Stämmer bra att framdrivningsvinsten med stavar i medvindsåkning är obefintlig. Så det är inte därför jag oftast använder dem, utan det är för att jag vill kunna röra armarna ganska fritt och slippa hålla dom intill kroppen hela tiden bara för att hålla stavarna på plats.

Det skulle vara rätt ok för mig att åka utan stavar om jag slapp bära dom med mig och istället kunde lägga dom ifrån mig nånstans. Men dom behövs ju ibland så därför måste man ha dom med sig. Och dessutom har jag kunnat undvika ett antal fall tack vare stavarna (ett alternativ vore att klä sig lite som en rugby-spelare så att man knappt märker om man faller... . Visst är detta en balansfråga, och för just min del spelar det säkert stor roll att jag lärde mig åka skridsko överhuvudtaget först i vuxen ålder. Det blir nog lite som att lära sig ett nytt främmande språk i vuxen ålder, då kommer man aldrig att helt få bort en brytning (lyssna på t.ex. drottning Silvia då hon pratar svenska), medan den som lär sig samma språk som barn troligen kommer att prata helt utan brytning senare.

thureb sa:

Vad jag menat i tidigare inlägg där jag använt termen "styggelse" är att stavåkning kan störa en grupp och innebära en hämsko till utvecklandet och anskaffandet av bättre skridsko och kängutrustning samt tillägnandet av bra skridskoskärsteknik och bra balans på fina isar.

Klicka för att se resterande...

Du gör återigen misstaget att tycka att alla ska ha samma ambitionsnivå som du själv! Dom flesta som åker är knappast beredda att köpa känga efter känga eller skridsko efter skridsko tills dom hittar nåt dom gillar - dom nöjer sig med det dom en gång skaffade, eller kanske byter max en gång. Och många gråter knappast blod över att dom inte åker dagsturer på 10-15 mil utan kan känna sig mycket nöjda med fyra, tre, två eller t.o.m. en mil. Var och en sätter sin egen ambitionsnivå.

thureb sa:

Men åkglädje är överordnat det mesta annat inom långfärdsskridskoåkning varför "styggelse" enligt föregående stycke är ett begrepp som inte är så relevant för alla åkare.

Thure

Klicka för att se resterande...

"Styggelse" borde inte vara relevant för dig heller, eftersom det faktiskt är ett fördömande av andra människor som gör andra val än du i skrodskoåkningen....

pausch sa:

En grupp där ena halvan tycker att andra halvan är odrägliga besserwissrar, medan andra halvan tycker ena halvan är klantskallar som inte förmår hålla balansen, den gruppen har förstås inte så kul. Den skulle tjäna på att dela upp sig i två grupper, där deltagarna inom resp. grupp åker på ett mer likartat sätt. Om dom ändå vill fortsätta åka tillsammans, då krävs ömsesidig tolerans för att gruppen ska ha kul.

Så visst bör man välja vilka man åker med. Väljer man fel där, då blir åkturen kanske inte så kul... och det gäller för alla! Men å andra sidan måste inte alla grupper åka på just "ditt" sätt. Grupperna bör vara olika, just för att människor är olika. Gillar du inte åkstilen inom en viss grupp är det bara att välja en annan grupp!

Klicka för att se resterande...

Precis min poäng. Vill man ingå i en grupp får man också acceptera att detta medför vissa anpassningar. Det kan vara att deltagarna ska klara av att hålla farten utan stavar, eller att deltagarna ska ha stavar för att kunna hålla farten även på dålig is. (Eller för den delen att deltagarna tvingas anpasa farten och rutten efter den som inte får åka i sin favoritstil)

pausch sa:

"Styggelse" borde inte vara relevant för dig heller, eftersom det faktiskt är ett fördömande av andra människor som gör andra val än du i skrodskoåkningen....

Klicka för att se resterande...

Vet inte varifrån du fått uppfattningen att jag fördömer stakåkare, däremot har jag klara uppfattningar om nackdelar och fördelar med stakåkning.

För mig är det helt skilda saker att diskutera och framföra uppfattningar om en företeelse respektive att fördöma de som har annan uppfattning än jag har.

Föreslår att du överväger kortare pik/stavpaket´med hjälpstaven istoppad i piken då är ett inaktivt paket lättare att hantera.

Thure