Effektiv stakåkning

Flertalet skrinnare åker snabbare, bättre och säkrare med stavar än utan även på bra isar. Tyvärr handlar åkinstruktionerna ytterst sällan om effektiv stavföring vilket är synd. Förmodligen går det att förbättra åkstilen med stavar avsevärt. Den har länge betraktas som mindre korrekt, "icke stilren" eller rentav som förkastlig i långfärdsskridskosammanhang, vilket är synd. Det går bvetydligt snabbare att introducera nybörjare, som aldrig åkt skridsko tidigare, i sporten om de från början har stavar. Jag talar här av egen erfarenhet då då gällt att introducera skolelever, ja även blivande idrottslärare, i det härliga långfärdsskridskoåkandet.
Vad säger övriga debattörer i ämnet?
mvh
Sigvard

Jämför med skidor...

Inom skidåkning börjar man varje säsong med att åka utan stavar för att öva balansen, både fristil och klassiskt.
Jag tror snarare att många skulle få en mer angenäm åkning om de åkte mer skridskor utan stavar. Med bättre balans får man bättre skär och kan därmed åka mer energieffektivt. Dessutom minskar risken att falla med bättre balans.

Stavar är säkert bra som "reservkraft" för svagare åkare och som extrastöd vid svåra passager, men de kan aldrig uppväga god balans och åkteknik.

En annan skidjämförelse, när jag tävlade mycket i skidor, fri stil, så tränade jag på skridskor med stavar under snöfattiga vintrar. Men det var en träning med begränsningar, det fungerade bara i kraftig motvind. Med god skidteknik kommer man annars snart upp i sådana hastigheter på skridskor att det inte går att hänga med med stavarna längre, man kommer in på det som skidåkare kallar femte växeln där man kryper ihop, håller stavarna längs sidorna, och åker bara med benen - skridskoskär!

Stavar är en styggelse

Ok vid en första introduktion men så fort som möjligt skall man lära sig att ha god balans på en skridsko utan stavar. Att köra med stavar för mycket är som att aldrig lägga bort stödhjulen när man försöker lära sig cykla det förhindrar inlärningen.

Sedan så tycker jag att man dessutom tar bort en hel del av åkglädjen och det estetiska i långfärdsåkningen med stavar.

Thure

Jag tycker det är obehagligt att åka i en grupp där en del har för vana att staka under långre sträckor. Pik- och stavspetsarna har ibland en tendens att flyga uppåt/bakåt vilken i min mening är en säkerhetsrisk för övriga åkare.

[Ändrat av rosengrenerik 2006-03-03 kl 16:06]

Jag tycker det är utmärkt att varva åkning med och utan stavar. För en otränad kan stavar betyda att man kan åka längre och kanske känna sig säkrare, ett bra sätt att komma igång.

Om det är blåsigt kan det ju vara väldigt skönt med stavarna när man har motvind på hemvägen.

I grupp eller på plogad bana bland folk så tycker jag att man får tänka till en extra gång, antingen åka när det är lite folk så man inte stör eller lämna stavarna hemma.

Stavar är ju trevligt ut motionssynpunkt också så att man får använda överkroppen mer aktivt, lite som stavgång. Rent teknikmässigt håller jag dock med om att det är bra att träna och åka utan stavar så jag föredrar det alternativet själv.
/Danne

sigvard; sa:

Flertalet skrinnare åker snabbare, bättre och säkrare med stavar än utan även på bra isar.

Klicka för att se resterande...

Nja, skrinnare åker nog snabbare och bättre utan stavar på bra isar. Skridskoåkare däremot kanske kan åka i alla fall snabbare under en period. Säkrare vet jag inte riktigt, för att man kan stötta med stavarna och undvika fall?
Bättre ur vilket perspektiv, ett estetiskt eller?
Framförallt tror jag att man åker längre utan stavar eftersom man då lär sig en mer effektiv teknik. Den ökade effektutvecklingen med stavar är inte proportionell mot ökad hastighet skulle jag tro.

Det går betydligt snabbare att introducera nybörjare, som aldrig åkt skridsko tidigare, i sporten om de från början har stavar.

Klicka för att se resterande...

Kanske det, gäller bara att plocka av stödhjulen innan man vant sig för mycket vid dom.

-Palle

sigvard; sa:

Flertalet skrinnare åker snabbare, bättre och säkrare med stavar än utan även på bra isar.

Klicka för att se resterande...

Då tillhör jag inte flertalet då.
Jag är inte speciellt bra skridskoåkare. Betydligt mer van vid skidor.

Ändå åker jag (på typisk plogad sjöbana) kanske fem minuter snabbare per mil utan stavar än med.

Realistiskt sett...

...handlar det för många långfärdsskridskoåkare om att antingen åka med stavar eller inte åka alls.
Man utpekar stavarna som "en säkerhetsrisk". Under alla år har jag aldrig haft en stavskada i någon av grupperna jag lett eller åkt i. Däremot har vi haft åtminstone en vurpa med armbrott därför att en övernitisk ledare utfärdat totalt stavförbud. Jag misstänker att oviljan mot stavåkningen oftast beror på något slags konservativ "ortodoxi" med estetiska förtecken. Ungefär som esteternas fördömande av skejtingen inom skidsporten i början.
Alla människor har inte samma balansförmåga. För många är stavarna ett villkor för att överhuvudtaget åka långfärdsskridsko. Det viktigaste är trots allt att folk åker. Inte hur de åker.
mvh
Sigvard.
[Ändrat av sigvard 2006-03-03 kl 21:09]

Re: Realistiskt sett...

sigvard; sa:

Det viktigaste är trots allt att folk åker. Inte hur de åker.

Klicka för att se resterande...

Ja, ut med så mycket okunnigt folk som möjligt på isarna. Alla kan, alla ska, inga kunskaper krävs.

Re: Re: Realistiskt sett...

boe skates; sa:

sigvard; sa:

Det viktigaste är trots allt att folk åker. Inte hur de åker.

Klicka för att se resterande...

Ja, ut med så mycket okunnigt folk som möjligt på isarna. Alla kan, alla ska, inga kunskaper krävs.

Klicka för att se resterande...

Om man känner sig säkrare med stavar det är helt OK, jag har märkt att några nybörjare vill ha dom och andra inte. Man kan tänka stavar en del av lärningsprocess. Jag kan inte alls förstå Bos attityd. Undrar Pekka som aldrig stakar.

Re: Re: Realistiskt sett...

boe skates; sa:

sigvard; sa:

Det viktigaste är trots allt att folk åker. Inte hur de åker.

Klicka för att se resterande...

Ja, ut med så mycket okunnigt folk som möjligt på isarna. Alla kan, alla ska, inga kunskaper krävs.

Klicka för att se resterande...

Bäste Bo, man bör nog skilja mellan iskunnande och förmågan till elegant åkning. Det är skilda ting.
Skridskoesteterna får allt stå ut med anblicken av stakåkarna, som bara blir allt flera. För 20 år sedan fanns de inte. Idag stakåker även många skridskoledare och instuktörer. Det betyder naturligtvis inte att deras säkerhetsmedvetande på något sätt är sämre än mer stilrena åkares.
Många skidåkare tränar förövrigt skejting genom att stakåka långfärdsskridsko med lös häl vid tillfällen, då is finns men snö saknas.
Balansförmågan är till viss del medfödd.Inte kan Du väl mena att många långfärdsentusiaster av hänsyn till esteterna ska avstå från sitt stora fritidsintresse, därför att de inte lyckats lära sig att åka stilriktigt och säkert utan stavar?

mvh
Sigvard stakåkare
[Ändrat av sigvard 2006-03-04 kl 09:37]

Hur tar sig en icke fysiskt och skridskotekniskt tränad stakåkare hem när staven går av. Är det möjligt för stakåkaren att åka skridskor på riktigt eller kommer dom sinka resten av gruppen så att utfärden blir betydligt kortare och långsammare än vad som var meningen från början?
Själv så väljer jag åkgrupp efter min fysiska och tekniska nivå och tränar då och då för att bli fysikt starkare och tekniskt skickligare.
Sören