Hastighets- långfärdsskridsko; skilda världar?

Undertecknad har sent i livet och särskilt under det senaste året gjort stora upptäckter inom skridskokonstens underbara värld. Kankse jag är trögtänkt. Men genom kontakter med hastighetsåkare har jag insett att konsten att åka skridsko är just - en konst. Men det är också en färdighet. Det handlar om att man gör en förlängning av fotsulan medelst en känga som avslutas i en dubbelleggad, skarpslipad kniv. Denna kniv skall sedan genom ben- och fotrörelser, sättas ned i ett hårt till halvmjukt medium, trivialt kallat "is", med precision i förhållande till det stödjande benet och kroppen. Sedan skall det sättas tryck på den dubbeleggade kniven, så att den skär i mediet, först den ena eggen, sedan den andra-. Genom trycket drivs ekipaget framåt på den andra dubbeleggade kniven, ungefär som vinden driver en segelbåt framåt genom trycket på seglet. Avgörande faktorer i denna process är alltså isättningen, tyngdpunkten och trycket.

Fyra knivseggar alltså som skall växelvis appliceras exakt och ges rätt tryck så att kroppen framdrivs maximalt.

Jag ska sluta här - kurvtagning är liksom ett annat kapitel, och inte så aktuellt för långfärdsåkare. Men nu till frågan: Varför finns inte mera åkteknikträning i långfärdskulturen? Den verkar mest syssla med 1. utrustning 2. israpporter och 3. säkerhetsbekymmer. Några enkla råd till nästan vem som helst kan förlänga turen med två mil en vacker men kort februarilördag!

Jag kan bara instämma i denna iakttagelse.
För långfärddskridskoåkare i gemen verkar det snarare vara naturupplevelen och motionen som är det som söks snarare än att få uppleva det perfekta skäret eller förflytta sig så långt som möjligt.
Vi är några i klubben som har diskuterat detta och sagt att vi måste bli bättre på åkteknik och jag hoppas att vi kommer att göra allvar av dessa diskussioner.
Troligtvis får vi vända oss till hastighetsskrinnare för att få hjälp med att lära oss att lära andra.

-Palle

Symbios utrustning is teknik balans

Skridskoåkning är som utförsskidåkning en stor portion rörelseglädje. I bägge fallen har man stor nytta av bra utrustning och privatlektioner.

Inom utförsåkning finns en tradition i skidlärarverksamhet medan vi inte haft den inom långfärdsskridskoåkning alls på samma sätt. Kanske för att man oftast lär sig skridskoåkning som barn utan utbildade lärare.

För att kunna utvecklas som skridskoåkare behövs impulser utifrån beträffande utrustning framför allt skor, bindningar och inställningar samt från bättre åkare.

Sedan behöver man som enskild åkare prioritera just åkteknik. T ex genom lägga sig vinn om att åka bakom duktiga åkare. Erfarna åkare kan ofta ge bra tips både beträffande åkteknik och utrustning. Ta till er sådana tips.

Att lära ut skridskoåkning i grupp tror jag mindre på om man inte satsar på kurser under längre tid med enskild träning där emellan.

Thure

Friluftsfrämjandets tidning

I alla Väder har i senaste numret nu i höst en trevlig artikel med förslag på balans och teknikövningar för långfärdsskridskoåkare.

De flesta av dessa övningar har jag gjort spontant på isen tidigare.

Jag tycker att det är barnsligt roligt att åka på en skridsko åka baklänges saxa skjuta hare åka flygskär etc på långfärdsskridskor.

Thure

Palle_Z; sa:

För långfärddskridskoåkare i gemen verkar det snarare vara naturupplevelen och motionen som är det som söks snarare än att få uppleva det perfekta skäret eller förflytta sig så långt som möjligt.

Klicka för att se resterande...

Men så är det väl inom många idrotter: den absoluta majoriteten är med för motionen, kamratskapen (och naturupplevelsen) och andra värden som kanske inte primärt är att förknippa med den rent tekniska eller sportsliga perfektionen. Och det är nog majoriteten nöjda med - se t.ex. korpidrotten. En liten minoritet är engagerade för att pressa gränserna och nå perfektion.

Ingen kritik mot ditt resonemang i övrigt, bara ett påpekande att förhållandet bas-överbyggnad knappast är unikt för långfärdsskridsko.

Sarvi; sa:

Men så är det väl inom många idrotter: den absoluta majoriteten är med för motionen, kamratskapen (och naturupplevelsen) och andra värden som kanske inte primärt är att förknippa med den rent tekniska eller sportsliga perfektionen.

Klicka för att se resterande...

Det är säkert så. Trots det så bedrivs det organiserad träning i de flesta andra folkidrotter, även på korpnivå.
Orsaken är troligen att långfärdsskridsko är en friluftsupplevelse som först på senare tid fått någon form av organiserade tävlingar. Om man jämför med t ex MTB så fanns tävlingsinslaget där från början. Om man jämför med längdskidåkning så fanns också där till viss del väldigt tidigt ett tävlingsmoment men sporten har också haft många år på sig att organisera sig.
Jag har funderat lite på om det inom långfärdsskridsko kommer att bli mer tävlingssport med klubbar med organiserad träning och ungdomsverksamhet för att fånga upp talangerna. Förra året såldes det mer långfärdsskridskor än längdskidor i Sverige och människor med bakgrund i t ex orienteringsklubbar och skidklubbar åker skridskor i allt större utsträckning.

-Palle

Palle_Z; sa:

Jag har funderat lite på om det inom långfärdsskridsko kommer att bli mer tävlingssport med klubbar med organiserad träning och ungdomsverksamhet för att fånga upp talangerna. Förra året såldes det mer långfärdsskridskor än längdskidor i Sverige och människor med bakgrund i t ex orienteringsklubbar och skidklubbar åker skridskor i allt större utsträckning.

-Palle

Klicka för att se resterande...

I Stockholm ser vi en liten sådan tendens med motionärer som åker Inlines på sommaren och häckar på Östermalm under vintern och har ett eller par lopp sommar och vinter som målsättning. Inlinestävlingar finns det inte så många kvar som drar många åkare i Sverige men långfärdsskridskoloppen drar fler åkare. Speciellt ser man mängder av långfärdsskridskoåkare på de plogade sjöisbanorna.

Den överväldigande majoriteten av långfärdsskridskoåkarna är inte intresserade av tävling.

Thure

Ytterligare några perspektiv

I och med att nu utrustningen förbättrats ser man alltfler motionsåkare. Det finns säkert en stor grå grupp som, om de upptäcker denna form av regelbunden motion, skulle börja med den. Då borde det också finnas bättre resurser. Att man tvingas åka till Uppsala och Eskilstuna för att kör varv på is i november borde genera Stockholms stad. ÖIP öppnar en månad efter de andra!

Det finns inte underlag för en inomhushall för den lilla gruppen hastighetsåkare. Om man däremt tar med alla långfärdsåkare som vill förbereda sig för säsongen samt den växande skaran "hybridåkare", alltså motionsåkare med glappskridskor, så kunde man kanske få till en inomhushall. Det skulle betyda mycket för denna ädla sport!

Re: Ytterligare några perspektiv

usilfver; sa:

Det finns inte underlag för en inomhushall för den lilla gruppen hastighetsåkare. Om man däremt tar med alla långfärdsåkare som vill förbereda sig för säsongen samt den växande skaran "hybridåkare", alltså motionsåkare med glappskridskor, så kunde man kanske få till en inomhushall. Det skulle betyda mycket för denna ädla sport!

Klicka för att se resterande...

Tja, det har ju uppenbarligen gått att få till en skrinnarbana under tak i Göteborg så jag har svårt att se varför det inte skulle gå att göra samma sak i Stockholm som har ett större befolkningsunderlag...

Re: Re: Ytterligare några perspektiv

haskell; sa:

usilfver; sa:

Det finns inte underlag för en inomhushall för den lilla gruppen hastighetsåkare. Om man däremt tar med alla långfärdsåkare som vill förbereda sig för säsongen samt den växande skaran "hybridåkare", alltså motionsåkare med glappskridskor, så kunde man kanske få till en inomhushall. Det skulle betyda mycket för denna ädla sport!

Klicka för att se resterande...

Tja, det har ju uppenbarligen gått att få till en skrinnarbana under tak i Göteborg så jag har svårt att se varför det inte skulle gå att göra samma sak i Stockholm som har ett större befolkningsunderlag...

Klicka för att se resterande...

Och den är vi väldigt tacksamma för!

Re: Re: Ytterligare några perspektiv

haskell; sa:

Tja, det har ju uppenbarligen gått att få till en skrinnarbana under tak i Göteborg så jag har svårt att se varför det inte skulle gå att göra samma sak i Stockholm som har ett större befolkningsunderlag...

Klicka för att se resterande...

Utan skridsko VM 2003 hade vi inte heller haft något tak. Stockholm får väl skicka in en arrangörsansökan.

Grön is

Lasse Nilsson; sa:

haskell; sa:

Tja, det har ju uppenbarligen gått att få till en skrinnarbana under tak i Göteborg så jag har svårt att se varför det inte skulle gå att göra samma sak i Stockholm som har ett större befolkningsunderlag...

Klicka för att se resterande...

Utan skridsko VM 2003 hade vi inte heller haft något tak. Stockholm får väl skicka in en arrangörsansökan.

Klicka för att se resterande...

Vi utnyttjar bara grön is, framställd helt utan elektriskt eller fossilbränslealtrad energi. Inte heller freoner nyttjas vid framställningen.

Från Isbiten SSSK ?

Per